Frågor från läsekretsen
● Predikaren 1:4 säger att jorden skall bestå evinnerligen, men hur vet vi att ”evinnerligen” betyder evigheten igenom och inte har avseende blott på en kommande, obestämd, förborgad eller dold tid? Samma uttryck användes om lagförbundet, men det nådde ett slut. — R. S., USA.
Det hebreiska ord, som översatts med ”evinnerligen”, ”för evigt”, ”evig”, ”för beständigt” och flera liknande ord (i 1917 års sv. övers.) och som återges med ”till obestämd tid” i Nya Världens översättning, är ordet ola’m. Ordets grundbetydelse är ”dold” eller ”förborgad”, och det har avseende på tid. Därför betyder det ”obestämd tid”. Det kan betyda många år eller beteckna evigheten. I 2 Moseboken 31:16 och 3 Moseboken 24:8 brukas det om en del av lagförbundet, och i Jesaja 24:5 brukas det om hela lagförbundet, som där kallas ”det eviga förbundet”. I 4 Moseboken 25:13 används det i uttrycket ”ett evärdligt prästadöme”. Men av Galaterna 3:24, 25 och Kolosserna 2:14 framgår det att lagförbundet upphörde i och med Kristi död och uppståndelse, och av Hebréerna 7 framgår det att lagen och det evärdliga prästadömet nådde ett slut. Denna tidsperiod var dold, förborgad, men den nådde ett slut.
Ordet ola’m kan emellertid ha avseende på evigheten, vilket tydligt framgår av att det används i de bibelställen, som säger om Jehova att han är ”den evige” Guden och är ”från evighet till evighet”. (1 Mos. 21:33; Jes. 40:28; Ps. 90:2) Det används för att beskriva Jehova såsom ”evighetens konung”. (Jer. 10:10, Da; AV, marg.) Ordet betecknar sålunda, enligt Gesenius’ hebreisk-engelska lexikon, ”kommande tid, evig, evinnerlig, beständig, på ett sådant sätt, att terminus ad quem [den tidpunkt, till vilken man räknar], som det heter, måste bestämmas på grundval av ämnets natur”.
Det är alltså ”på grundval av ämnets natur” i Predikaren 1:4 som vi måste komma till klarhet om huruvida ordet ola’m i denna vers betecknar en dold eller förborgad, men begränsad, tid eller om det avser evigheten. Versen lyder (enl. NW): ”Ett släktled går, och ett släktled kommer, men jorden består, ja, till obestämd tid.” Jehova danade jorden till att vara människans hem. Han skapade människan för att leva, inte för att dö. Döden var straffet för olydnad. Så länge den fullkomlige mannen var lydig, skulle han få leva, ja, för evigt, om han förblev lydig för evigt. Till och med efter syndens och dödens inträde har lydiga människor, som utövar tro på Kristus, löfte om evigt liv på jorden: ”De ödmjuka skola besitta landet [jorden, NW].” Jesus sade: ”Var och en som lever och utövar tro på mig skall aldrig någonsin dö.” Att känna Jehova och Kristus ”betyder evigt liv”. (Ps. 37:11; Joh. 11:26 och 17:3, NW) Jehova Gud ”har danat jorden och gjort den, han ... har berett den” och har ”icke ... skapat den till att vara öde [förgäves, AV], utan danat den till att bebos”. — Jes. 45:18.
Han danade jorden för att den skulle bebos av lydiga människor, som skulle leva för evigt; därför måste jorden bestå för evigt såsom deras hem, i annat fall skulle skapandet av den ha varit förgäves. Detta slås fast av Psalm 104:5. För att ge eftertryck används här två hebreiska ord, ola’m. och ad. Det senare betyder, enligt Harkavys ordbok Students’ Hebrew and Chaldee Dictionary, ”fortvaro, beständighet, evighet, för evigt”. Genom båda dessa hebreiska ord ger Psalm 104:5 tvåfaldig bekräftelse åt uppfattningen om jordens beständighet: ”Han har grundat jorden på dess fastställda platser; den skall icke bringas att vackla till obestämd tid, ej heller i evighet.” — NW.