Akta på den väg du går!
LIVET i den nutida världen kan liknas vid en vandring genom ett träsk, ett det moraliska fördärvets träsk. Fallgropar, snaror och förrädisk mark lurar på alla sidor. Ett ovarsamt steg kan leda vandraren bort, så att han sugs ned i världens moraliska gungfly. Tvärs igenom detta illaluktande träsk slingrar en smal stig, som följer fast mark och så småningom mynnar ut i en ren värld. Denna smala stig är den kristna ostrafflighetens väg. Den är den trygga vägen, den enda väg som leder ut ur moraset. Jesus talade om den, när han sade: ”Den port är trång, och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den.” — Matt. 7:14.
Men hur kan någon förbli på denna stig om han inte aktar på den väg han går eller har någon som leder honom och lyser honom på vägen? En vis fotvandrare i en bokstavlig träskmark skulle inte ställa det så för sig, att han vore utan en skicklig vägvisare eller ett pålitligt ljus. Inte heller skulle han vara obekymrad om marken under fötterna. Han skulle gå mycket försiktigt och förvissa sig om att marken var stadig och inte en förrädisk ”skorpa”, som bara tedde sig fast och säker för ögat. Men hur många människor i världen är lika försiktiga under sin vandring på vägen genom livet? Hur många traskar inte bara på utan att ge akt på var de sätter sin fot eller fråga efter vilken stig som är bäst att följa! Hur många ägnar någon som helst tanke åt eller anstränger sig det ringaste för att finna och vandra fram på den kristna ostrafflighetens smala stig? Flertalet kan med fog säga: ”Vi bida efter ljus, men se, mörker råder, efter solsken, men vi få vandra i djupaste natt. Vi måste famla utefter väggen såsom blinda, famla, såsom hade vi inga ögon; vi stappla mitt på dagen, såsom vore det skymning.” — Jes. 59:9, 10.
En träskmark är inte rätta platsen för den som har en stapplande och osäker gång, för den som famlar längs oprövade stigar. Det är inte ett ställe där man kan vandra utan rejält ljus. Men hur många människor i världen gör inte just detta? Hur många vet vart de är på väg eller kan vara vissa om att den stig de följer är den rätta?
Gud visste att människan behöver vägledning. Han visste att det skulle komma att finnas många bedrägliga stigar, som skulle leda åt olika håll och orsaka betydande oro och förvirring bland människorna. De skulle vara i behov av något som osvikligt skulle peka ut den rätta vägen och vara en pålitlig lampa för fötterna. Han drog försorg härom genom att ge människorna bibeln. ”Ditt ord är en lampa för min fot och ett ljus på min farväg.” — Ps. 119:105, NW.
Genom sitt skrivna ord talar Gud till oss och säger: ”Här är vägen, vandren på den.” (Jes. 30:21) Men om man inte bryr sig om bibeln, hur skall man då kunna finna denna väg? Och hur kan de som verkligen finner den hålla sig kvar på den, om de inte följer de anvisningar och principer som Guds ord innehåller? Vad kan hindra dem från att slå in på den mänskliga filosofiens, den falska religionens och de politiska ideologiernas bedrägliga vägar, som bara leder dem längre och längre ut på denna världens gungfly? Vad kan skydda dem för materialismens snaror och denna världens omoraliskhet?
Det enda sättet att bli kvar på den rätta vägen är att följa Guds ords rättfärdiga principer och instruktioner. Man måste noggrant akta på sin väg och låta bibeln avslöja villovägarna och lysa upp den rätta vägen. Att ignorera den är som att stappla fram genom ett träsk i fullständigt mörker. Är det underligt då, att så många människor inte vet vart de i själva verket är på väg? Jesus sade rätt och sant: ”Den som vandrar i mörkret, han vet ju icke, vart han går.” — Joh. 12:35.
Vet du vart du är på väg? Vet du vart din levnadskurs kommer att föra dig? Är du viss om att den stig du följer är den rätta? Somliga kanske svarar: Ja. Men kan de vara säkrare på att ha rätt än den människa kan vara, som famlar omkring i fullständigt mörker, men ändå menar sig veta i vilken riktning hon går? Försök att ta dig ut ur ett obekant rum i fullständigt mörker, så får du se hur svårt det är att avgöra vad slags föremål du stöter emot eller att veta om du är på rätt väg mot rätt dörr.
Ingen kan vara säker på att han är på rätt väg genom att förlita sig på sitt eget förstånd. Det som kan tyckas honom vara rätt är kanske i själva verket fel, därför att det är emot den högste suveränens lagar. Fördenskull är det skrivet: ”Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.” (Ords. 14:12) Det är endast genom att göra bruk av Skriftens sanningar som en människa kan vara viss om vilken väg som är den rätta och vilken som är orätt och vilseförande.
Behovet av att ta bibeln till ledstjärna i denna värld kan bättre inses när man förstår att världen befinner sig just i den situation som profeten Jesaja har beskrivit: ”Se, mörker övertäcker jorden och töcken folken.” — Jes. 60:2.
Eftersom denna världens gud, dess osynlige härskare, är mörkrets furste, är det inte egendomligt att världen befinner sig i tjockt andligt mörker. Det är inte egendomligt att den utgör ett det moraliska fördärvets gungfly, och det är inte egendomligt att den frambringar stora skördar av onda frukter. Eftersom Satan inte önskar att någon enda skall vandra den smala vägen, som leder till liv, är det då inte helt naturligt att han gör bruk av alla tänkbara bedrägliga metoder för att få människorna in på orätta vägar och ut på denna världens gungfly av omoraliskhet, för att de skall sugas ned där? Söker han inte få de vilseförande vägarna att te sig som vore de den rätta vägen? Gör han inte den falska religionen populär genom att ge den ett yttre sken av att vara den sanna religionen? ”Och detta är icke att undra på. Satan själv förskapar sig ju till en ljusets ängel. Det är då icke något märkligt, om jämväl hans tjänare så förskapa sig, att de likna rättfärdighetens tjänare.” — 2 Kor. 11:14, 15.
Denna världen och dess moraliska träsk skall tillintetgöras av Gud i den stundande Harmageddonstriden. Hela den onda tingens ordning skall sopas bort från jorden lika fullständigt som världen före syndafloden. Enda sättet att undgå dess öde, att få överleva och träda ut i en ren, ny värld består i att följa den kristna ostrafflighetens smala väg. En vis människa väljer den vägen, vandrar varligt fram på den och ger noga akt på hur hon går. Så länge hon stannar kvar på denna väg och följer Guds ords ledning, går hon inte vilse i världens moraliska träsk.