New York — konventstaden

EN LITEN prick på Förenta staternas karta intresserar just nu livligt människor i Europa, Afrika, Asien, Söderhavet, Sydamerika, Mellan- och Nordamerika. Den lilla pricken svarar mot en stad som de ämnar besöka i sommar.

Men de här människorna är inte några vanliga turister. De kommer till New York i ett särskilt syfte — för att vara med vid Jehovas vittnens internationella sammankomst.

Denna sammankomst kommer att medföra en väldig tillströmning av folk under några få dagar, men i New York finns det resurser för att ta emot dem. Härbärgeringsmöjligheterna är stora.

I samband med att dessa människor kommer för att tillbedja och tjäna Jehova Gud, erinrar vi oss hur sammankomster i liknande syfte gjorde Jerusalem till en stor konventstad. I forna tider färdades folk långa sträckor för att komma tillsammans i denna stad tre gånger om året, vilket de var ålagda att göra enligt Guds lag till Mose: ”Tre gånger om året skall allt ditt mankön träda fram inför HERRENS [Jehovas] ... ansikte.” (2 Mos. 23:17) De skulle träda fram i helgedomen, som fanns i Jerusalem.

Naturligtvis har Gud inte någon helgedom i staden New York, och han har inte heller givit någon befallning om att hans folk skall komma tillsammans där. Jehovas vittnen har gjort denna stad till sin konventstad år 1958, därför att det finns så goda möjligheter där för att hålla en stor internationell sammankomst. Man kan lätt ta sig dit med alla moderna transportmedel. Vid de tre jätteflygplatserna kan man med lätthet ta emot de konventresenärer som kommer luftledes. Dem som kommer med tåg och buss kan de stora järnvägsstationerna och de otaliga busstationerna med lätthet ta hand om. Båtarna som för med sig åter andra delegater får lägga till i en av världens bästa hamnar. Och de som färdas med bil kan ta sig in till staden på de utmärkta motorvägarna för snabbtrafik.

Jehovas vittnen har inte något av Skriften givet bud, som säger att de skall komma tillsammans på en särskild plats, såsom israeliterna gjorde, men det vilar en förpliktelse på dem enligt Skriften att de skall hålla sammankomster. Detta bud finner vi i Hebréerna 10: 24, 25: ”Och låt oss tänka på varandra för att uppegga till kärlek och rätta gärningar, i det att vi icke försumma att komma tillsammans, såsom några hava för sed, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mera som ni se dagen närma sig.” — NW.

Jehovas vittnen lyder detta bud genom att hålla många konvent — och ibland har de en internationell sammankomst. Det är emellertid ett problem att finna en plats som är stor nog och fyller vittnenas behov. Till all lycka har New York vad de behöver — två stora stadion, som ligger bara några kvarter från varandra. Yankee Stadium och Polo Grounds kommer att tas i bruk vid 1958 års internationella sammankomst.

En annan orsak till att New York är en sådan utmärkt konventstad är att det har så förträffliga transportmöjligheter. Stora skaror av människor kan snabbt forslas från alla delar av staden till vilken som helst bestämd punkt. Och efter några timmar kan de lika snabbt ”fraktas” i väg igen.

Liksom lövhyddohögtiden i det forna Israel varade i sju dagar och följdes av en åttonde. sammankomstdag, så kommer vittnenas internationella sammankomst att räcka i åtta dagar, från den 27 juli till den 3 augusti. Det kommer att bli en överflödande andlig festmåltid. Härigenom blir denna sammankomst helt olik alla de hundratals kongresser som hålls i New York varje år. Under 1956 hölls t. ex. 767 kongresser och utställningar där, vilka samlade 3.717.000 delegerade och andra besökare. Men jämfört med alla dessa sammankomster blir Jehovas vittnens konvent något otvetydigt enastående. Det blir en ofantlig internationell sammankomst av Guds ords förkunnare, som i New York kommer att följa befallningen i Hebréerna 13:15 att ”frambära åt Gud ett offer av lovprisning, det vill säga frukten av läppar som offentligen kungöra hans namn’”. — NW.

Denna stora sammankomst kommer att öka New Yorks anseende såsom en konvent- och kongresstad. Men den kommer att göra mer än så — den kommer att rikta allmänhetens uppmärksamhet på det förhållandet, att Guds rike är mänsklighetens enda hopp, att det är det enda medel som kan skänka frid, trygghet och liv.