Önskvärda tendenser — den kristnes villighet att tjäna

”Var lydiga ... i det att ni av hela eder själ göra Guds vilja.” — Ef. 6:5, 6, NW.

1. Hur visas fullständig villighet att tjäna genom det exempel som Jesus gav?

NÄR vi betraktar de tragiska följderna av att människan själv bestämt över sitt liv och leverne, finner vi att ett annat mönster bör utväljas, som medför varaktigt gagn. Varför skulle vi inte — i stället för att handla efter våra egna impulser — ta det osjälviska råd i övervägande, som Jesus uttalade i sina ord angående de två stora buden? Han sade: ” ’Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt sinne.’ Detta är det största och första budet. Det andra, som är likt det, är detta: ’Du skall älska din nästa såsom dig själv.’” Dessa ord medger ingen valfrihet, utan drar i stället upp mycket bestämda gränser för det handlingssätt som kan behaga Jehova. Detta bud avlägsnar helt och hållet det egna valet. I själva verket tränger dessa ord ut alla önskningar ur ens liv utom den att visa fullständig lydnad för Jehova och tjäna honom som hans villige slav. — Matt. 22:37, 38, NW.

2, 3. a) Vad betyder det att överlämna sig åt Gud? b) Från vilket slaveri har en kristen blivit befriad? c) Vilken ställning som slav är önskvärd?

² Detta var den mönsterbild, varefter Jesus och hans efterföljare skulle forma sitt liv. När en kristen överlämnar sitt liv åt Jehova Gud, avger han av eget val det löftet, att han skall följa i de spår som Guds förnämste tjänare trampat upp; ja, det betyder i själva verket att individen kommer att vara slav åt sin Husbonde. Men när vi tänker oss in i saken, finner vi att en individ under alla förhållanden är tjänare eller slav, åt den ene eller den andre husbonden, som Paulus säger oss i Romarna 6:16: ”Veta ni icke, att om ni fortsätta med att framställa eder som slavar åt någon till att lyda honom, så äro ni slavar åt honom därför att ni lyda honom, vare sig åt synden med död i sikte eller åt lydnaden med rättfärdighet i sikte?” (NW) Därpå utropar Paulus: ”Men Gud vare tack för att ni voro syndens slavar men blevo av hjärtat lydiga den form av undervisning, åt vilken ni blevo överlämnade. Ja, eftersom ni gjordes fria från synden, blevo ni rättfärdighetens slavar. ... Må ni nu likaså frambära edra lemmar som slavar åt rättfärdigheten med helighet i sikte.” (V. 17—19, NW) Dessa ord ställer ingen annan möjlighet öppen för den sanne kristne än att gestalta sitt liv som en slav under sin husbondes önskningar. Naturligtvis anger ett sådant rättfärdigt handlingssätt att Jehova är Husbonden, åt vilken man väljer att ägna lydnad och trogen tjänst. Ställningen som slav beskrivs träffande av Paulus i Efesierna 6:5, 6: ”Ni slavar, var lydiga mot dem som äro edra husbönder ... såsom Kristi slavar, i det att ni av hela eder själ göra Guds vilja. Var slavar med goda böjelser, såsom åt Jehova och icke åt människor.” (NW) Belöningen för detta handlingssätt beskrivs för oss i Kolosserna 3:24 i dessa ord: ”Ty ni veta att det är från Jehova ni skola få mottaga arvets behöriga belöning. Ni äro slavar åt Kristus, Mästaren” eller husbonden. — NW.

³ När man tänker på att man har haft tillfälle att fly undan från slaveri under ”denna världens gud” och från slaveri under sitt eget jag, då inser man klart, att mycken lycka blir deras lott som hörsammar inbjudan att bli ”slavar åt Kristus” och ägna ”helig tjänst” åt Jehova. — Upp. 22:3, NW.

Pålitliga slavar

4, 5. Hur kan en husbonde pröva sina slavars lojalitet, och vad blir arbetarens lön? Och vad lättingens?

⁴ Slavar blir ofta satta på prov av husbonden för att han skall utröna deras duglighet och lojalitet. Detta belyses väl för oss i en liknelse, där en man stod i begrepp att fara utrikes. Han kallade till sig sina slavar och gav dem var och en ett olika antal talenter; en fick fem, en annan två och ytterligare en annan endast en. Sedan en ansenlig tid hade förflutit, kom husbonden tillbaka och begärde redovisning för vad de olika slavarna hade gjort med de talenter han hade givit dem. Den som hade fått fem talenter hade vunnit fem och belönades med att få ännu större ansvar på grund av trogen tjänst. Likadant förhöll det sig med den som hade fått två talenter; han hade likaså motsvarat sin husbondes förväntningar på ett gynnsamt och gagneligt sätt. Till denne som hade fått två talenter sade då husbonden, sedan han fått se att slaven hade vunnit ytterligare två talenter: ”Väl gjort, gode och trogne slav! Du har varit trogen över få ting. Jag skall sätta dig över många ting. Gå in i din husbondes glädje.”

⁵ Men hur förhöll det sig med den slaven som bara hade fått en talent? I stället för att bruka talenten i tjänst för sin husbonde gömde han talenten. När husbonden återvände, lämnade slaven tillbaka den enda talenten åt sin husbonde, men han hade ingenting mera att visa sin husbonde. I detta fall löd svaret så här: ”Onde och late slav, du visste ju, att jag skördade där jag icke hade sått och samlade upp där jag icke hade sållat? Då borde du ju hava satt in mina silverpenningar hos bankirerna, och när jag kom tillbaka, skulle jag hava fått uppbära det som var mitt med ränta. Tag därför talenten ifrån honom och giv den åt den som har de tio talenterna. Ty åt var och en som har skall mera givas, och han skall hava överflöd; men vad den angår, som icke har, skall till och med det han har tagas ifrån honom. Och kasta ut den oduglige slaven i mörkret utanför.” Med denna bild i minnet bör en sann slav inte finna det svårt att träffa det rätta avgörandet. Han kommer att fullständigt och oåterkalleligt underkasta sig sin husbondes tjänst. Välsignad och lycklig blir dessa Kristi Jesu slavars lott, ty till Faderns välsignelser kommer också att höra den att de får ärva det rike som blivit berett åt dessa trogna slavar. Att vara slavar åt denne rättfärdige husbonde kan bli en lycklig och önskvärd ställning också för hans ”andra får”. — Matt. 25:14—30, NW; Luk. 12:32; Matt. 25:34.

6. Hur kan lycka komma en slav till del?

⁶ Det är därför Jehovas vittnen är lyckliga människor i denna tid. De inser att de står i förbundsförhållande till Jehova och har lovat att som villiga slavar lyda alla hans befallningar. I stället för att undersöka hur de gränser som uppdragits för dem såsom slavar skulle kunna vidgas till att passa deras egna personliga önskningar, säger de: ”Hur skall jag kunna lämpa mitt handlingssätt så, att jag kan vara absolut säker på att jag håller mig inom de skrankor som min husbonde har satt upp?”

7. Vilken omedelbar belöning ges åt dem som hörsammar Husbondens ord på ett positivt sätt? Vad vederfars dem som vägrar?

⁷ De som hör de ord som innebär befrielse från slaveri under Satan kommer att hörsamma dem med iver, så att de kan ägna trogen, lojal tjänst åt Jehova, och de kommer beständigt att fortsätta med denna tjänst. Det blir en omedelbar belöning åt dessa, såsom Jehova lovar, när han säger om sina ”andra får”: ”De skola icke mer hungra och icke mer törsta, och varken solen eller någon förbrännande hetta skall träffa dem, ty Lammet, som är mitt på tronen, skall vakta dem som en herde och skall leda dem till källor med livets vatten.” Guds löfte är att han skall avtorka alla tårar från deras ögon. Vi behöver därför bara tänka på denna ställning som tjänande slavar i motsats till den eländiga ställning, som den store upprorsmakaren Satan och hans onda osynliga demoner befinner sig i tillika med dem som utgör hans onda jordiska element och dem som har låtit narra sig av allt detta. Genom kunskap om Guds ord kan man utröna det som är Guds goda och välbehagliga och fullständiga vilja, och därpå fullgör vi föreskrifterna såsom lydiga slavar åt vår husbonde. Ja, om vi inte gör detta, lägger vi upproriskhet i dagen, och vi kommer att försvinna tillsammans med denna upproriska, till undergång dömda värld, ty den såväl som dess begärelser försvinner, men den som gör Guds vilja förblir evinnerligen. Det rättfärdiga handlingssättet, fritt från upproriska tendenser, betyder liv för evigt för de trogna, villiga slavarna. — Upp. 7:15—17; 1 Joh. 2:17; NW.

(The Watchtower, 1 april 1958)