Varför bör vi överlämna oss åt Gud?
VAD innebär det att överlämna sig åt Gud? Skall de som gör det anses opraktiska eller dåraktiga? Och hur är det med dem som drar sig för det; är de förståndiga? Ja, varför bör vi överlämna oss åt Jehova Gud?
Att överlämna innebär i detta sammanhang ”att odelat överlåta åt en gudoms tjänst eller tillbedjan eller åt heliga bruk. Att högtidligen eller med allvar avskilja för ett bestämt bruk eller ändamål eller en viss tjänst.” (Webster) Det kan i själva verket sägas att varje människa har överlämnat sig — antingen åt Gud, åt sig själv, åt en annan person eller åt någon sak eller rörelse. De som nu är överlämnade åt Gud har inte alltid varit det.
De som i denna tid överlämnar sig åt Jehova Gud följer Jesu Kristi exempel, hans som. var Guds Son och den visaste och ädlaste man som någonsin vandrat på jorden. Vid den tidpunkt som Gud hade fastställt överlämnade sig Jesus till att göra sin Faders vilja. Vid detta tillfälle sade han: ”Se, jag kommer för att göra din vilja.” Varför överlämnade sig Jesus? Därför att det ”i bokrullen” var skrivet att han skulle göra det, och han var fast besluten att ”uppfylla all rättfärdighet”. — Hebr. 10:9, 7; Matt. 3:15.
Varför var det Guds vilja att Jesus skulle överlämna sig? Varför är det hans vilja med vem det vara må att denne skall överlämna sig? Först och främst av den orsaken att det är ett ärligt, rätt och rättfärdigt handlingssätt. Eftersom Jehova Gud är den högste och allenarådande suveränen, kan han med rätta bjuda: ”Jag, Jehova, din Gud, är en Gud som kräver odelad hängivenhet.” Det är ju han som har skapat oss och givit oss liv och därför äger oss liksom jorden, som vi bor på, och fördenskull är vi förpliktade att tjäna de syften han har med oss. — 2 Mos. 20:5, NW.
Gud, som är den högste och allsmäktige, skulle lätt kunna tvinga alla sina förnuftsbegåvade skapelser till lydnad och få dem att tjäna sig. Han sätter emellertid en ära i att han kan ge sina skapelser frihet att välja om de vill samarbeta med honom enligt hans uppsåt eller inte, och han är beredd att ta följderna av deras val, väl vetande att många kommer att välja visligen. Då det är hans uppsåt att ha ett välordnat, harmoniskt, produktivt och kärleksfyllt universum, kan han naturligtvis inte ha obegränsat fördrag med dem som motsätter sig hans uppsåt. Därför kräver rättvisan, förutom den omständigheten att det är det enda riktiga, att vi överlämnar oss åt Gud, att vi ger honom den odelade hängivenhet som tillkommer honom såsom vår härskare och Skapare.
Vishetens väg
För det andra innebär överlämnandet ett vist handlingssätt, vad beträffar både det nuvarande och det framtida livet: ”Gudsfruktan gagnar till allt; den har med sig löfte om liv, både för denna tiden och för den tillkommande.” (1 Tim. 4:8) De som går genom livet utan att överlämna sig åt Gud kan liknas vid en man som köpt en ny bil men inte vill ta emot några som helst instruktioner för hur bilen bäst bör köras och skötas, då han anser att de utgör en oberättigad begränsning av hans rättigheter som ägare. De kan också liknas vid den bilägare som framhärdar i att bryta mot alla trafikregler, därför att han bor i ett fritt land och att bilen är hans tillhörighet. Ja, alla sådana skulle dåraktigt ignorera sin Skapares instruktionsbok och hans ”trafiklagar” för levnadssättet. Ändå är detta den kurs i livet som mer än 99,9 procent av jordens befolkning slår in på, och detta förklarar varför jorden är fylld av förvirring, elände och ondska. De som är visa kommer att undvika allt detta i denna tid genom att överlämna sig åt Gud. — Jer. 8:9.
Dessutom är ingenting vi äger dyrbarare för oss än livet, i synnerhet ett liv i lycka. Att överlämna sig är därför att handla vist, ty ”den lön, som synden giver, är döden, men den gåva, som Gud av nåd giver, är evigt liv”. Såsom Mose också framhöll för israeliterna, väljer vi livet genom att följa maningen ”älska Jehova, din Gud, genom att lyssna till hans röst och genom att hålla dig till honom”, ty han är vårt liv och våra dagars längd. — Rom. 6:23; 5 Mos. 30:19, 20, NW.
Inte heller må vi vackla eller dröja. Vi lever i de dagar som kan liknas vid dem på Noas tid, och timglaset håller på att rinna ut! Om vi uppskjuter överlämnandet, kanske vi inte överlever det förutsagda slutet på denna gamla värld vid Harmageddon — ett slut som får samma ödesdigra följder som syndafloden. Om vi är visa, flyr vi brådskande från denna onda, gamla tingens ordning, och detta gör vi när vi överlämnar oss åt att göra Guds vilja. — Matt. 24:15—21, 37—39; Upp. 18:4.
Därtill kommer också kärleken till Gud att mana oss att överlämna oss åt honom. Hans ord talar om för oss att han är kärlek. Det var kärlek som föranledde honom att skapa oss. Kärleken förmådde honom också att skona människosläktet, när det förtjänade tillintetgörelse på grund av sitt uppror; och det var kärlek som förmådde Gud att ge ut sin Son som ett offer för att borttaga världens synd. — Joh. 1:29; 3:16; 1 Joh. 4:8.
Eftersom Gud givit uttryck åt så mycken kärlek till oss, bör vi besvara den med tacksamhet och uppskattning. Det är därför han bjuder att vi skall älska honom med hela vårt hjärta, vårt sinne, vår själ och vår kraft. Då allting annat redan tillhör Gud, är vår kärlek, våra hjärtan, allt vi kan ge honom såsom ett uttryck för kärlek och uppskattning. Om vi älskar honom, kommer vi att överlämna oss åt honom och bli hans villiga slavar. Som vi läser: ”Ty däri består kärleken till Gud, att vi hålla hans bud.” — 1 Joh. 5:3.
Alltsedan upproret i Eden har Satan utmanat Jehova Gud och förnekat att han kan sätta människor på jorden som under prövning skall bevisa sin trohet mot honom. (Se Job, kapitlen 1 och 2.) Genom att överlämna oss åt Gud ställer vi oss på hans sida i denna stridsfråga och hävdar att han är värd att tillbedjas och i stånd att tillvinna sig osjälvisk tjänst från sina skapelser. Därigenom rättar vi oss efter denna hans begäran: ”Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.” Vi ser således, att rättvisa, vishet och kärlek samverkar till att framhålla och betona vikten av överlämnandet för oss; en trefaldig sträng, som bör draga oss till Jehova och hans tjänst. — Ords. 27:11.
Vad som fordras för ett överlämnande
För att överlämnandet skall ske ärligt och med full insikt, måste vi förbereda oss för det. Vi måste ha ”rättsinniga och goda hjärtan” och vara medvetna om vårt andliga behov. Därpå måste vi inhämta kunskap i Guds ord och utöva tro på Jehova Gud, på hans ord och på Jesus Kristus såsom vår Frälsare och återlösare. Allteftersom vi gör framsteg i kunskap och förstånd, tillväxer vi i tro och kärlek, tills vi kommer dithän att vi önskar överlämna oss åt Gud. — Luk. 8:15; Matt. 5:3.
Guds ord råder oss också att beräkna kostnaden. Inte i syfte att avgöra om vi skall överlämna oss eller inte — det kan inte bli mer än ett svar på den frågan –, utan for att till fullo inse vad det hela innebär, så att vi är beredda att säga ”farväl till alla ... tillhörigheter” vi har, om det skulle bli nödvändigt. Och när vi fattar beslutet att överlämna oss åt Gud, får vi inte påverkas av påtryckning från vänner, av känslosamhet, människofruktan eller av några andra yttre omständigheter. — Luk. 14:25—33, NW.
När vi så har överlämnat oss åt Gud, måste vi fullfölja detta överlämnande. ”Det är bättre, att du intet lovar, än att du gör ett löfte och icke infriar det.” Det allra första kravet är att vi inför vittnen ger till känna att vi har överlämnat oss, genom att vi blir döpta ”i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn”. Och allt framgent måste vi fortsätta att följa Jesu maning ”söken först efter hans [Guds] rike”. — Pred. 5:4; Matt. 28:19, 20, NW; 6:33.
Vi måste fortsätta att hämta föda ur Guds ord, vara förenade med hans folk och sträva efter att frambringa andens frukter, vilka är ”kärlek, glädje, frid, långmodighet, vänlighet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning”. Vi måste också hålla oss avskilda från denna gamla världs politik, finansväsen och skrymtaktiga religioner, då vi vet att ”var och en som vill vara en världens vän, han gör sig därför till en Guds fiende”. Och vi måste aktivt ta del i att predika ”dessa goda nyheter om riket”, så långt våra möjligheter och förmågor sträcker sig. — Gal. 5:22, 23; Jak. 4:4; Matt. 24:14; NW.