Frågor från läsekretsen
● Eftersom Jesus visste att han skulle bli krossad av den store ormen, Satan, djävulen, i uppfyllelse av 1 Moseboken 3:15, varför ställde han då, när han höll på att dö på tortyrpålen, denna fråga: ”Min Gud, min Gud, för vilket syfte har du övergivit mig?” — Matt. 27:46, NW.
När Jesus hängde där på tortyrpålen, ställde han inte denna fråga därför att han inte visste varför Jehova Gud, hans himmelske Fader, hade övergivit honom utan därför att en profetia skulle bli uppfylld. Den profetia som då blev uppfylld återfinns i Psalm 22; och denna psalm har nedskrivits av David, som i många avseenden var en profetisk bild av Herren Jesus Kristus.
I de inledande orden i denna psalm ropar David: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” När några av Jesu lärjungar, som stod i närheten av tortyrpålen, t. ex. Johannes och Maria, Jesu moder, hörde Jesus ropa dessa ord från Psalm 22:2, kanske de inte just då förstod varför han ropade på detta sätt. Men sedan de vunnit insikt och förstånd, efter det att den heliga anden hade blivit utgjuten på pingstdagen, måste de ha kommit ihåg och förstått att detta profetiska rop identifierade Jesus såsom Kristus, Guds Messias.
På tortyrpålen var Jesus sannerligen övergiven av sin himmelske Fader, Jehova, för att hans ostrafflighet inför Gud skulle prövas till det yttersta. Gud övergav honom och överlämnade honom till att bli utsatt för Satans, djävulens, grymma anslag och för deras anslag som var Satans onda religiösa redskap på jorden. Således fick Satan, som har medel till att förorsaka död, fria händer att utöva denna sin makt gentemot Guds Son.
Men Gud övergav endast Jesus i detta, att han lät djävulen — och dem som denne hade lockat att gå sina ärenden — döda Jesus. Detta övergivande av Jesus inbegrep inte bortskaffandet av hans döda kropp. Det blev nämligen inte Jesu fiender som tog ned hans kropp från tortyrpålen och kastade den i den brinnande Hinnoms dal (eller Gehenna), utan Josef från Arimatea skaffade sig lov att ta hand om Jesu kropp, där den hängde på tortyrpålen; och han begrov den i en ny grav, som han hade huggit ut i klippan. Att Jesus begrovs på detta sätt innebar att han befann sig i scheol, människosläktets gemensamma grav. I scheol var han inte övergiven av Jehova Gud, ty Psalm 139:8 (som skrevs av David, vilken var en bild av Jesus Kristus,) säger: ”Bäddar jag åt mig i Scheol, se, då är du där.” (Åk) När Jesus var död, på tredje dagen, visade därför Jehova Gud att han inte för beständigt hade övergivit Jesus genom att han uppväckte honom från de döda till odödligt andligt liv. När Jesus senare uppenbarade sig för sina lärjungar på just denna dag, hans uppståndelsedag, kunde han därför säga: ”Allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses’ lag och hos profeterna och i psalmerna”, vilket inbegrep Psalm 22:2, där det heter: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” — Luk. 24:44.
● Kan en broder av de smorda som en gång har varit utesluten men som nu är återupptagen i församlingen och har blivit förelagd en prövotid med rätta anmodas att bedja vid firandet av Åminnelsen? — C. O., USA.
En broder som har blivit återupptagen i församlingen, sedan han varit utesluten, och har blivit ålagd en prövotid får visserligen ta del av emblemen vid Herrens aftonmåltid, för att han såsom en av Herren Jesu Kristi smorda efterföljare härigenom skall kunna lyda Jesu befallning att ta del av dem på det sättet till åminnelse av honom. Men när den återupptagne brodern åläggs en prövotid, innebär detta vissa restriktioner för honom. Han kan inte få tala eller handla å hela församlingens vägnar. Fördenskull kan han inte få frambära den inledande eller den avslutande bönen vid mötet och inte bedja om välsignelse över vare sig det ena eller det andra av emblemen, även om han är den ende i församlingen som tillhör de smorda. Inte heller kan han utses att hålla talet om Herrens aftonmåltid. Om hans prövotid är till ända innan tiden kommer för åminnelsefirandet, då kan han anmodas att leda i bön.