”Ni borde vara lärare”

”Ty sannerligen, fastän! ni borde vara lärare, om man tänker på tiden, behöva ni återigen någon som från början undervisar eder om de första principerna i Guds heliga utsagor.” — Hebr. 5:12, NW.

1. a) Vad för slags undervisare behöver människorna i våra dagar? b) Var kan de finna en sådan undervisare, och varför är han bäst kvalificerad?

VEM kan peka ut vägen till säker framgång? Vilken lärare känner själva livets hemlighet? Ingen människa kan prestera detta, och likväl har människorna aldrig varit i större behov av en sådan undervisare. Ingen människa kan sanningsenligt berömma sig av att hon vet vad morgondagen bär i sitt sköte. (Ords. 27:1) Det finns inga människor som sitter inne med livets hemlighet, så att de kan hålla dödens hand tillbaka.

För att vi skall få svar på de nämnda spörsmålen, är det både förnuftigt och angeläget för oss att vända oss till Honom som har skapat människan och som därför vet vad människan behöver för att kunna leva och ha framgång. Såsom Elihu, den plågade Jobs trogne vän, med sanning sade: ”Se, Gud är hög i sin allmakt. Vem är en lärare som han?” (Job 36:22, Åk) Han är den som vet vad som hör framtiden till. ”Jag är Gud och eljest ingen, en Gud, vilkens like icke finnes; jag som i förväg förkunnar, vad komma skall, och långt förut, vad ännu ej har skett; jag som säger: ’Mitt rådslut skall gå i fullbordan, och allt vad jag vill, det gör jag.’” (Jes. 46:9, 10) Eftersom han är livets källa, känner han livets hemligheter. ”I hans hand är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.” — Job 12:10.

2. Hur berörs de kristna i vår tid av den formel för framgång som vi finner i Josua 1:8?

² Då ju Guds ord kan lysa upp människornas stig och peka ut den väg de bör följa, måste de som vill röna framgång rätta sig efter den gudomliga anvisning som vi finner i Josua 1:8: ”Denna lagbok bör icke vika från din mun, och du skall läsa i den med låg röst dag och natt, för att du må vinnlägga dig om att göra i överensstämmelse med allt som står skrivet i den, ty då skall du göra din väg framgångsrik, och då skall du handla vist.” (NW) Denna ”lagbok”, som Josua beordrades att ägna uppmärksamhet åt, innehöll profetiska mönsterbilder av mera storslagna ting som skulle komma, och den blev skriven till undervisning för oss. När vi både begrundar dessa profetiska förebilder och oavvänt betraktar Jesus Kristus, honom som dessa bilder pekade på, finner vi den väg klart utstakad för oss, som leder till Jehovas ynnest, den väg som för till framgång. — Gal. 3:24; Hebr. 12:2.

3. Var söker många undervisning, och varför är det ovist att söka den där?

³ De flesta av människorna har underlåtit att lyssna till de råd som bibeln ger. Några menar hopplöst att de inte kan se någon lösning på mänsklighetens problem. Andra är av samma sinnelag som den världsligt vise Bildad, som föregav sig vilja trösta Job och som förlitade sig på människors filosofiska resonemang. ”Fråga framfarna släkten och akta på vad fäderna hava utrönt. .. . De skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar.” (Job 8:8, 10) De åsidosätter Guds ord till förmån för mänskliga traditioner. Eftersom de endast finner behag i sådana lärare som bedrägligt kliar deras öron, säger Jehova: ” ’Jag skall komma de visa människornas vishet att förgås, och jag skall skjuta de intellektuellas intelligens åt sidan.’ Ty då ju, i Guds vishet, världen genom sin vishet icke lärde känna Gud, fann Gud för gott att genom dårskapen i det som predikas frälsa dem som tro.” — 1 Kor. 1:19, 21, NW; Mark. 7:8; 2 Tim. 4:3, 4.

4, 5. Vilken inställning måste vi ådagalägga för att bli lärda av Jehova?

⁴ För att få undervisning från Jehova Gud måste vi komma till honom såsom ett barn till sin far, som barnet älskar och hyser djup respekt för. Jesus lärde oss att nalkas Gud på det sättet. ”Vår Fader i himlarna, må ditt namn bliva helgat.” (Matt. 6:9, NW) Vi uppmanas att söka undervisning från honom. ”Om någon av eder brister i vishet, må han då fortsätta med att bedja Gud, ty han giver frikostigt åt alla och utan förebråelse, och den skall givas honom. Men må han fortsätta med att bedja i tro, utan att alls tvivla, ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives av vinden och kastas omkring. Denne man må verkligen icke antaga, att han skall få någonting av Jehova; han är en obeslutsam man, ostadig på alla sina vägar.” (Jak. 1:5—8, NW) De som kan lämna den gamla världens skepticism bakom sig och som kommer ihåg att det inte tillkommer människor att dra Guds vägar i tvivelsmål kommer att få den undervisning de söker. Tvivlare, bespottare och skeptiker kommer inte att få någonting från Jehova, varken vishet eller liv i hans nya värld.

⁵ Psalmisten David beskrev väl sinnesinställningen hos dem som inhämtar lärdom från den store undervisaren Jehova Gud: ”Han leder de ödmjuka i rättfärdighet, och han lär de ödmjuka sin väg. Vem är den man, som fruktar Jehova? Honom skall han undervisa om den väg han bör utvälja.” (Ps. 25:9, 12, Åk) Deras önskan är den som finns uttryckt i Psalm 143:10 (NW): ”Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud. Din ande är god. Må den leda mig i rättrådighetens land.” De är ödmjuka och läraktiga; de har tro; de erkänner honom såsom Gud; de är säkra på att hans väg är rättrådig. Med en sådan rätt syn på saken har de möjlighet att lära av honom.

Undervisning genom Guds tjänare

6. Hur tjänade Adam och Noa i Jehovas anordning för sitt folks undervisning?

⁶ Från äldsta tider har Jehova använt en kanal eller förbindelseled, varigenom undervisning meddelats. Adam var Guds förste mänsklige profet och brukades till att till sin hustru, Eva, vidarebefordra de meddelanden som han erhöll från Jehova Gud. En annan som Gud brukade såsom lärare var Noa. Denne hade tydligtvis vinnlagt sig mycket om att bibringa sina söner tro och gudsfruktan alltifrån deras ungdom, med det resultatet att både de och deras hustrur var godtagbara för Gud. Omkring femtio år före floden nämnde Herren Gud särskilt att de också hade utsikt att bli bevarade. Jehova talade inte endast om för Noa att världen skulle nå sitt slut, utan han gav också särskilda föreskrifter om vilka åtgärder Noa skulle vidtaga för att få överleva denna tillintetgörelse av världen. Noa försummade inte att ge samma särskilda föreskrifter åt sina söner. Att de godtog honom såsom den som brukades av Gud, lydde honom och följde honom in i arken fick till följd att de blev bevarade, när den ogudaktiga världen drabbades av tillintetgörelse. — 1 Mos. 6:13—7:7.

7. Nämn några ting som gjorde Mose undervisning särskilt effektiv.

⁷ När Mose sändes att föra israeliterna ut ur träldomen i Egypten till den fria tillbedjan av Gud, sade Jehova till honom: ”Jag skall ... lära dig, vad du skall tala.” (2 Mos. 4:12) Såsom lärd av Gud visste Mose att vissa ting skulle komma undervisningen att göra ett djupt intryck. Fördenskull försummade han inte att visa värdet av de upplysningar han frambar: ”Och nu, Israel, hör de stadgar och rätter, som jag vill lära eder, för att I mån göra efter dem, på det att I mån leva och komma in i och taga i besittning det land, som HERREN, edra fäders Gud, vill giva eder.” (5 Mos. 4:1) Han fortsatte och förmanade dem att lyda Jehova, och han framhöll kontrasten mellan de gagneliga verkningarna av ett sådant rätt handlingssätt och det öde som hade drabbat dem som förgjordes för sitt deltagande i den skamliga dyrkan av Baal-Peor, varigenom de hade vanärat Gud. Mose gjorde mer än endast kungjorde Guds lag för folket. Han förklarade den, illustrerade dess värde och upprepade för eftertryckets skull vissa saker som var av särskild betydelse.

8. Vilken grupp lärde regelbundet israeliterna Jehovas lag och hur utförde de sitt arbete?

⁸ Privilegiet att undervisa i Guds ord var inte begränsat till Mose. I de avskedsföreskrifter han gav nationen före sin död förlänade han leviterna en särskild välsignelse och sade: ”De skola lära Jakob dina domar och Israel din lag.” (5 Mos. 33:10, Ak) Många år längre fram i tiden utförde de fortfarande troget detta uppdrag. ”Dessa undervisade nu i Juda och hade HERRENS lagbok med sig; de foro omkring i alla Juda städer och undervisade bland folket.” (2 Krön. 17:9) De underlät inte att bruka de heliga skrifter som fanns tillgängliga på deras tid såsom grund för sin undervisning, men de menade inte att de hade fullgjort sitt uppdrag genom att endast tala om för folket vad Skriften sade eller genom att föreläsa delar av den. Till och med efter deras återkomst från fångenskapen åratal senare sades det om deras undervisning, att förutom det att de föreläste ur boken ”lades mening [i den], och de fortsatte att göra förklaring vid läsningen”. De var lärare. — Neh. 8:8, NW.

9. Vad för slags lärare var Jesus och vilken förändring i undervisningsanordningen bland Guds folk införde han?

⁹ På hösten år 29 e. Kr. framträdde en annan lärare på skådeplatsen i Palestina. Han var inte levit; han var av Juda konungsliga stam. Han följde det mönster som Guds tidigare tjänare hade angivit, i det han gick ut till människorna i stället för att kräva att de skulle komma till honom. ”Sedan gick han omkring i byarna, från den ena byn till den andra, och undervisade.” (Mark. 6:6) Människor som hörde honom, ja, till och med hans motståndare, sade att aldrig hade någon annan talat såsom han gjorde. Nikodemus, en av judarnas rådsherrar, erkände: ”Rabbi, vi veta, att det är från Gud du har kommit såsom lärare; ty ingen kan göra sådana tecken, som du gör, om icke Gud är med honom.” (Joh. 3:2) Och Jesus själv framhöll att han inte talade av sig själv. Han var den som Gud brukade till att undervisa sitt folk. Med Jesus började någonting nytt på undervisningens område. Privilegiet att undervisa var nu inte längre begränsat till Levi stam eller andra särskilt förordnade personer. Till och med fiskare och skatteindrivare kallades av Jesus och instruerades för denna uppgift. De skulle bli lärare. Därför vandrade de omkring med Jesus för att lära av honom. (Luk. 8:1; Joh. 14:10) Därför att de skulle undervisa allmänheten, måste de lära sig hur de skulle bete sig mot allmänheten, hur de skulle frambära budskapet klart och tydligt och svara på frågor från ärliga, spörjande människor. De hade det underbara tillfället att inhämta lärdom från den störste lärare som någonsin har vandrat på jorden.

Undervisningsarbetets räckvidd

10, I vilken mening skulle Jesu lärjungar utföra större gärningar än han gjorde?

¹⁰ Fastän det aldrig förut hade funnits en sådan lärare som Jesus på jorden, sade han likväl: ”Den som utövar tro på mig, han skall också göra de gärningar som jag gör, och han skall göra större gärningar än dessa, därför att jag går min väg till Fadern.” (Joh. 14:12, NW) Det skulle bli så emedan, som Jesus sade: ”Jag går min väg till Fadern.” Hans verk på jorden närmade sig sitt slut. Men hans lärjungar skulle kunna fortsätta under en period av många år med det arbete som de övats i att utföra och skulle kunna göra det på ett vidare fält.

11. Hur har profetian i Apostlagärningarna 1:8 blivit uppfylld?

¹¹ Han sade till dem: ”Ni skola erhålla kraft, när den heliga anden kommer över eder, och ni skola vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och intill jordens avlägsnaste del.” (Apg. 1:8, NW) När den heliga anden utgöts över dem och smorde dem, började de sin förkunnargärning där i Jerusalem såsom Jesus hade sagt. Människor från många nationer, som var församlade där, hade tillfälle att höra de goda nyheterna på sitt eget språk. Inte långt därefter, när Stefanus blev stenad till döds, ”utbröt stor förföljelse mot den församling som var i Jerusalem; alla utom apostlarna blevo kringspridda överallt i Judeens och Samariens områden. Men de som hade blivit kringspridda gingo genom landet och kungjorde ordets goda nyheter.” (Apg. 8:1, 4, NW) År 36 e. Kr. blev ytterligare utvidgning av arbetet möjlig, när Herren Gud sände Petrus till hedningen Kornelius och hans husfolk för att undervisa dem om sanningen. Under de följande tjugo åren eller mera brukades aposteln Paulus till att ytterligare bana vägen in i nationerna omkring Medelhavet. Nu i våra dagar predikas de goda nyheterna om Riket i 175 länder, ”intill jordens avlägsnaste del”, i lydnad för Jesu befallning.

12. Genom vilken kanal ges teokratisk undervisning nu, och hur visar Skriften detta?

¹² Inte mindre än i flydda århundraden har Jehova i vår tid brukat människor på jorden, som utgör hans organisation, till att undervisa personer som är av en god vilja. Han har föranstaltat om att ”Guds oändligt mångfaldiga vishet nu skulle genom församlingen kungöras”. (Ef. 3:10, NW) Det är dessa medlemmar av Guds med anden smorda församling som blir ”såsom levande stenar uppbyggda till ett andligt hus, för att vara ett heligt prästerskap”. (1 Petr. 2:5, NW) Människor av en god vilja inom alla nationer lär sig inse att detta är Guds anordning för att undervisa dem om vad han kräver av dem för att de skall få liv. I ständigt växande antal säger de därför: ”Kommen och låtom oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus; och han skall lära oss sina vägar, och vi skola vandra på hans stigar. Ty från Sion skall lagen utgå och Jehovas ord från Jerusalem.” (Jes. 2:3, AS) Här får de lära sig att följa Kristi Jesu exempel, att lyda hans befallningar. De lär sig att Jesu befallning till sitt folk inbegriper dem, när den säger: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill fullständigandet av tingens ordning.” (Matt. 28:19, 20, NW) Ja, de lär sig att nu, i detta fullständigande av tingens ordning, bör de vara lärare och undervisa om de ting som Jesus har befallt.

Övade att vara lärare

13. Hur visade aposteln Paulus att lärarnas antal skulle utvidgas, och vem utför nu detta arbete?

¹³ Det är inte nog att tala om för folk att de bör undervisa andra; för att de skall bli kompetenta för arbetet, måste de bli tillbörligt instruerade. Paulus sörjde för sådan övning åt Timoteus genom att ta honom med sig direkt i missionärsarbetet. Senare skrev han till den trogne Timoteus och uppmanade honom att fortfara att tillväxa som kristen och att ägna särskild uppmärksamhet åt att utbilda andra för det undervisningsarbete som måste utföras. ”Du, mitt barn, fortsätt därför att förvärva kraft i den oförtjänta godhet som är i förbindelse med Kristus Jesus; och det som du hörde av mig med många vittnens understöd, detta må du anförtro åt trogna män, som i sin tur äro tillräckligt kvalificerade att undervisa andra.” (2 Tim. 2:1, 2, NW) I denna tid har Sällskapet, som utför ett verk liknande det som Timoteus hade att utföra, fortsatt att sörja för att utbilda andra till att vara lärare och förkunnare av sanningen.

14, 15. Nämn några av de anordningar som Sällskapet har gjort för att sätta alla i stånd till att undervisa andra, och hur bidrar varje särskild anordning till att befrämja detta syfte?

¹⁴ Sällskapet har den föreskriften för ögonen, att ”ni borde vara lärare, om man tänker på tiden”, och gör därför regelbundna anordningar för att hjälpa alla att gå framåt mot detta stadium av kristlig mogenhet. (Hebr. 5:12, NW) Eftersom tillsyningsmännen inom ortsförsamlingarna innehar en nyckelroll i detta program, så är ett av de krav, som Skriften ställer på varje tillsyningsman, att han skall vara ”kvalificerad att undervisa”. (1 Tim. 3:2, NW) I 17.878 församlingar världen runt har Sällskapet föranstaltat om ett regelbundet studium av innehållet i tidskriften Vakttornet jämsides med bibeln. Detta håller alla i jämnhöjd med det undervisningsarbete som måste utföras. Det är inte endast så, att innehållet blir genomgånget, utan de som är med vid studiet får tillfälle att själva ge uttryck åt det och höra andra göra kommentarer över det, och därigenom blir de i stånd till att undervisa andra. Ingen åt Gud överlämnad person eller annan människa av en god vilja, som verkligen uppskattar den kanal Jehova använder för att ge sitt folk undervisning, skulle vilja gå miste ens om ett enda av dessa möten, om han kan undvika det. — Hebr. 10:25.

¹⁵ Vidare hålls skolan i teokratisk ämbetsutövning varje vecka. Lärare är talare, vare sig de talar till en eller till många åt gången. De måste också kunna leta fram upplysningar ur uppslagsböcker. Detta lär de sig att göra bra i den teokratiska skolan. Tjänstemötet ger råd och anvisningar om hur den förvärvade kunskapen verkligen skall kunna brukas, och härpå följer praktisk övning med hjälp av mogna förkunnare i tjänsten på fältet. Lärorika bibliska föredrag, som anordnas för allmänheten, åhörs också med iver av vittnena, vilka blir uppbyggda genom att saker påpekas för dem, som visar de bibliska profetiornas samband med de aktuella världshändelserna och de kristna principernas tillämpning på nutidslivets problem. De måste ha det som de på detta sätt inhämtar på sina fem fingrar för att vara i stånd till att undervisa ”människor av alla slag”. Församlingsbokstudiet, som hålls varje vecka, leds efter samma mönster som studiet i Vakttornet, men då det vanligen är en mycket mindre grupp samlad vid dessa möten och det inte är något fastställt pensum som man skall hinna med, ges det tillfälle att grundligare dryfta de punkter som behandlas. Till allt detta kommer så distrikts- och områdessammankomster, landskonvent och internationella sammankomster. Tänk också på det myckna stoff för läsning hemma, som tidskriften Vakna! regelbundet bjuder på. Har den teokratiska organisationen tagit Skriftens förmaning till hjärtat att hjälpa Guds folk att bli kvalificerade lärare? Ja, absolut!

Fostran och undervisning i hemmet

16, 17. Vilken uppgift har familjen i den teokratiska fostran, och hur underströks behovet av denna fostran för israeliterna?

¹⁶ Församlingen har emellertid inte ersatt hemmet, när det gäller uppfostran i den nya världens samhälle. Inget av dessa båda centra för uppfostran kan avvaras; båda är viktiga delar av den nya världens uppfostrings-system. Det är föräldrarna som dagen igenom handleder och undervisar sina barn, och när de genomför ett välordnat program av kristlig fostran och utbildning i hemmet, kan både familjens olika medlemmar och alla som har tillfälle att vara tillsammans med dem glädja sig åt de gagneliga verkningarna.

¹⁷ Föräldrars förpliktelse att undervisa sina barn inpräntades grundligt i israeliternas sinnen, innan de gick över floden Jordan in i det utlovade landet. I 5 Moseboken 4:9, 10 (Åk) läser vi denna förmaning: ”Tag dig blott till vara och bevara din själ väl, så att du icke förgäter de ting dina ögon sågo, och att de icke vika från ditt hjärta i alla dina livsdagar, och att du kungör dem för dina barn och barnbarn, (det som skedde) den dag, då du stod inför Jehova, din Gud, vid Horeb, då Jehova sade till mig: ’Samla folket till mig, att jag må låta dem höra mina ord, att de må lära sig att frukta mig alla dagar, som de leva på jorden, och lära sina barn detsamma.’” Återigen finner vi i det sjätte kapitlet denna påminnelse till dem: ”Du skall inskärpa dem hos din son och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig och när du stiger upp.” (NW) Och i det elfte kapitlet sägs det på nytt till dem: ”I skolen lära edra barn dem.” Mose framhöll denna sak flera gånger, därför att den var så viktig.

18. Vilket regelbundet program för kristlig fostran följs i välordnade kristna hem?

¹⁸ En del av det program för undervisning i hemmet, som följs i välorganiserade kristna hem runt om i världen, är det regelbundna dagliga dryftandet av den text för varje dag som på engelska finns i årsboken och på andra språk i Vakttornet. Det är bäst att fadern leder hela familjen i detta samtal och ger varje familjemedlem tillfälle att göra sitt inlägg i samtalet. Men även om den ena av föräldrarna inte är i sanningen och inte bryr sig om att ta del i samtalet om texten, gör den troende ändå väl i att se till att barnen får gagn av denna anordning varje dag. Dessutom visar det ett djupt intresse för barnens andliga behov, när föräldrarna varje vecka anslår en timme eller mera till att leda ett regelrätt ”bibelstudium i hemmet” med dem. Man tar ju tid till att gå till andras hem för att undervisa dem och deras familjer i bibeln, så varför skulle man då inte utföra samma tjänst för sin egen familj? Det är precis lika viktigt som annan tjänst på fältet, och ett sådant regelbundet studium, som man håller med sina egna barn som ännu inte har Överlämnat sig åt Gud, får rapporteras till församlingen såsom ett bibelstudium i hemmet.

19. Vilka drag bör föräldrarna såsom lärare bemöda sig om att uppodla hos sina barn, och vad blir den gagneliga verkan?

¹⁹ Allteftersom barnen växer upp, är det naturligtvis många andra ting som man måste lära dem. Till exempel att visa respekt för andra. Om detta fordras av barnet hemma, så blir det en naturlig sak utanför hemmet. Om föräldrarna själva visar respekt, har barnen ett gott exempel att ta efter. (Ef. 6:1—3; 1 Tim. 5:17) Pålitlighet är en viktig sak. De barn, vilkas föräldrar tillbringar sitt liv med att plocka undan saker, sedan barnen har använt dem, eller avsluta arbeten som barnen har fått sig ålagda, lär sig aldrig att vara pålitliga. Resultaten blir långt mera glädjebringande när föräldrarna lär barnen att ta på sig ansvar. (Matt. 25:14—30) Det är bra att lära barn hur de skall tänka på ett vederhäftigt sätt och hur de skall fatta tillbörliga beslut. Resonera igenom saker och ting med dem och inpränta i deras sinnen de kristna principer som vägleder ett rätt uppförande, framhåll för dem den skada som man har av att göra orätt och de välsignelser som följer med det rätta handlingssättet. (Jer. 10:23; Ords. 3:5, 6) Att bara befalla dem ”Gör detta!” eller ”Det där får du inte göra!” för inte till målet. En tillbörlig utveckling av de här nämnda dragen och många andra är allra minst lika viktig som att kroppen får växa och utvecklas på rätt sätt. Föräldrarna har denna betydelsefulla undervisningsuppgift anförtrodd åt sig.

20. Vilka i den nya världens samhälle ”borde vara lärare”?

²⁰ Alla i den nya världens samhälle ser upp till Jehova Gud och Kristus Jesus såsom sina stora lärare, som kan vägleda dem till evigt liv och till framgång. De tar till hjärtat det inspirerade råd, som har sitt ursprung hos dessa lärare och som säger till dem: ”Ni borde vara lärare.” Vare sig de är föräldrar eller barn, vare sig de tillbringar hela sin tid eller en del därav i tjänsten som förkunnare, vare sig de är tillsyningsmän eller inte, så vet de att det finns undervisningsarbete som de kan ta del i, och nu är tiden att göra det.