Aldrig för gammal för att lära
FRASEN ”man blir aldrig för gammal för att lära” är lika sann som den är välkänd. Att lära sig nya saker och ting är ett av de bästa sätten att hålla sinnet ungt och anden livaktig även sedan man kommit till åren. Naturligtvis finner den som är gammal att det är litet mera ansträngande att lära nya ting; att vidta förändringar blir litet svårare än det var när man var ung eller i sina bästa år. Om vi tillhör de äldre, kan vi då inte utjämna förhållandena genom att anstränga oss litet mera? Och det bör inte vara alltför besvärligt, eftersom vi sannolikt nu har större uppskattning av kunskapens betydelse än vi hade när vi var unga. Framskriden ålder behöver alltså inte hindra oss från att lära nya ting eller vidta förändringar, som lovar att bli till det bättre.
Jehova Gud brukar äldre människor, om de är villiga att lära och vidta förändringar. Profeten Joel förutsade t. ex. att i våra dagar skulle Jehova utgjuta en del av sin ande över allt slags kött, varigenom också de invigda kristna som var till åren komna skulle få ökad kunskap och insikt, vilket skulle sporra dem till ökad verksamhet. (Joel 2:28, 29) Att samma princip är tillämplig på människor av en god vilja visar de verkliga förhållandena tydligt och klart.
Jehovas vittnens årsbok för 1958 berättade t. ex. om en kvinnlig metodistpredikant i USA, som vid 65 års ålder kom i kontakt med de goda nyheterna om Jehovas rike. Fastän hon menade att hon kände till allt om bibeln och till en början tycktes vara starkt medveten om sin egen betydelse och föreföll ganska egenrättfärdig, visade hon sig vara en fördomsfri sanningsälskare. På bara några veckor lärde hon sig tillräckligt med nya ting för att vidta genomgripande förändringar i sitt liv; hon skar av alla band som knöt henne till hennes religiösa organisation och började vittna om Jehova.
Bland dem som blir döpta vid stora sammankomster, som Jehovas folk håller, är det alltid någon eller några som är mycket till åren. En Londontidning skrev en gång mycket betecknande: ”Där var en gråhårig mormorsmor på 76 år” och likaså ”en tunn liten gumma på 86 med rufsigt hår”. Genom att de låter sig döpas, erkänner de att de har lärt sig nya ting och har vidtagit genomgripande förändringar i sina liv.
Nyligen fick Sällskapet Vakttornet en avskrift av ett brev som kommit ett av Jehovas vittnen i Kanada till hända. Det var skrivet av en före detta lekmannapredikant i anglikanska kyrkan. Vid 92 års ålder hade denne predikant kommit till exakt kunskap om sanningen och lagt om sin livskurs genom att ta ståndpunkt för Jehova och hans rike. Som en följd härav är han lyckligare än han någonsin varit under alla de flydda 92 åren. Och några åt Gud överlämnade kristna som är till åren har insett sitt privilegium att träda in i heltidstjänsten, ty de förstår att det verkligen ”ligger mera lycka i att giva än i att taga emot”. — Apg. 20:35, NW.
Ja, att tillbakavisa nya tankar eller att vägra att vidta förändringar bara därför att man är kommen till åren är mycket oklokt. Och särskilt dåraktigt är det att göra så, när det som saken gäller är Guds ords sanning och tillbedjan av Jehova. Endast de som fortsätter med att tillägna sig det rätta slaget av kunskap och vidta förändringar i sina liv kan hoppas på att bli skonade när Guds vrede kommer till uttryck i Harmageddonstriden, och denna uppfyllelse av bibelns profetior är mycket nära. Därför ger oss Guds ord det rådet, att vi skall tillägna oss nya tankar, att vi skall lägga om vår livskurs — oberoende av vår ålder: ”Söken Jehova, alla I ödmjuke på jorden, som haven hållit hans stadgar; söken rättfärdighet, söken ödmjukhet; kanhända skolen I bliva dolda på Jehovas vredes dag.” — Sef. 2:3, AS.