Hur praktisk än din kunskap?

DET är människans hjärna som mer än något annat skiljer henne från djuren. Denna människans överlägsenhet stämmer överens med det förhållandet att det bara var hon som blev skapad till att vara lik sin Skapare, Jehova Gud. Evolutionisterna är böjda för att underskatta denna skillnad. Som en av Amerikas ledande antropologer en gång erkände: ”Vi har haft så bråttom med att leta efter påtagliga tecken till utveckling hos djurformerna att våra huvuden, dessa små klot som rymmer tankens midnattshimmel och härliga, osynliga universum, har tagits som någonting lika självklart som en gul pumpa på hösten.” — 1 Mos. 1:27.

Människans hjärna, som kan liknas vid en svamp, suger begärligt till sig kunskap, och det finns ingen gräns för vad den kan absorbera. Mycket tidigt i livet ådagalägger människan denna kunskapshunger genom sin nyfikenhet beträffande allting omkring henne. Gradvis bygger hon upp ett minne, ett sinne, en personlighet, som skiljer varje enskild individ från alla andra människor. Denna medfödda vetgirighet gör det till ett nöje att tillägna sig kunskap.

Det var emellertid inte Skaparens avsikt att människan skulle tillägna sig kunskap bara för nöjes skull. En historiker har träffande påpekat: ”De ting som behagar ens intellekt skänker bara en kortvarig tillfredsställelse, om de inte inriktas på att tjäna ett praktiskt ändamål... . Vi borde aldrig stimulera intellektet bara för att det skall mata sig självt. Om inte den intellektuella bildningen brukas till något som är nyttigt, särskilt till något som är nödvändigt och gagneligt för andra, är den ett bedrägeri och en snara.” — Lord: Beacon Lights of History, band 5, sidan 299.

Att tillägna sig kunskap bara för nöjes skull är som att leva för att äta i stället för att äta för att leva. Det påminner om forntidens epikuréer, som proppade sig fulla med mat och sedan tog kräkmedel för att kasta upp allt som de hade ätit, så att de återigen kunde erfara glädjen av att äta. Att tillägna sig kunskap bara för den glädje som detta skänker är inte stort bättre. När en människa som har gjort det dör, är det också förbi med hennes kunskap; den har inte varit till vare sig nytta eller glädje för andra, och nu existerar den inte ens mera. Alla som är benägna för att skaffa sig kunskap för kunskapens egen skull bör tänka på aposteln Paulus’ ord: ”’Kunskapen’ uppblåser.” Den som inte i handling omsätter den kunskap han tillägnar sig bedrar sig själv genom ett felaktigt resonemang. — 1 Kor. 8:1; Jak. 1:22.

Något som för resten är värre än att tillägna sig kunskap bara för kunskapens egen skull är att tillägna sig förråande, förvänd kunskap. Skandaltidningar, pornografiska skrifter och sexiga bestseller, såväl ”klassiska” som populära, och pseudovetenskapliga verk, som t. ex. Kinseyrapporterna om vissa mäns och kvinnors förmenta sexualvanor i Förenta staterna, allt sådant appellerar bara till en förvänd åtrå efter kunskap. Alldeles som en god bok är lik en god vän, så är dåliga böcker lika ”dåligt umgänge [som] fördärvar nyttiga vanor”. Förståndiga kristna kommer att undvika allt sådant. — 1 Kor. 15:33, NW; Jak. 3:15.

I verkligheten finns det bara två goda skäl till att man inhämtar kunskap. Vad dessa skäl är, det talar Esra, som var en skriftlärd i Israel efter fångenskapen, om för oss: ”Ty Esra hade vänt sitt hjärta till att begrunda HERRENS [Jehovas] lag och göra efter den och till att i Israel undervisa i lag och rätt.” Ja, när vi tillägnar oss kunskap, borde det alltid vara för att låta den komma till praktiskt bruk i vårt eget liv och/eller med den avsikten att undervisa andra. — Esr. 7:10.

Det finns många olika former av kunskap som kan göra oss nyttigare för oss själva och till större gagn för andra, om vi tillägnar oss detta vetande med ett praktiskt syfte för ögonen. Hit hör kunskap på naturvetenskapens, medicinens, elektroteknikens och de olika konstarternas område. Genom att låta sådan kunskap komma till praktisk användning kan människan begagna sig av och glädja sig åt tingen omkring henne.

Men för ofullkomlighetens och syndens skull kan människan njuta frukterna av sådan kunskap bara under några få år. Sådan kunskap har inte heller befriat människan från att föra krig med sig själv och med sina medmänniskor, något som tydligt framgår av den stigande spänningen både på det nationella och på det internationella området, och den har inte heller befriat henne från den tilltagande brottsligheten och omoraliskheten. Jesus underströk det begränsade värde sådan kunskap har, när han en gång frågade: ”Ty vad gagnar det en människa, om hon vinner hela världen men förverkar sitt liv, eller vad skall en människa giva i utbyte mot sitt liv?” Det praktiska värdet av all mänsklig kunskap är sannerligen begränsat. — Matt. 16:26, NW, fotnot.

Vad är det mera som behövs? Människans kunskap och strävanden måste bringas till överensstämmelse med hennes Skapare och hans uppsåt med människan. Det är kunskapen om Gud som är av den allra största betydelsen. Det är den kunskap som har det största praktiska värdet, och den finns bara i bibeln, Guds ord. Då Guds Son var på jorden, gav han oss ett gott föredöme i detta avseende. I likhet med Esra koncentrerade han sig på den viktigaste kunskapen, den som gällde Jehova, och han gjorde praktiskt bruk av den, i det att han levde i överensstämmelse med den och lärde ut den åt andra. — Matt. 4:17; Joh. 17:4, 6.

Uppfyllelsen av bibelns profetior visar att vi lever i dagar som liknar Noas. (Matt. 24:37—39) På grund av detta är den viktigaste och mest praktiska kunskap som vi alls kan tillägna oss i denna tid den som gäller hur vi skall kunna överleva slutet på den gamla världen eller onda tingens ordning. Om detta slag av kunskap sägs det oss: ”Ty vishet är till skydd liksom pengar äro till skydd; men fördelen med kunskap är att visheten själv bevarar sina ägare vid liv.” Att ådagalägga vishet innebär att tillämpa den rätta kunskapen i överensstämmelse med Guds vilja. Och detta betyder, enligt profetens ord, att söka Jehova, att söka rättfärdighet och att söka ödmjukhet. — Pred. 7:13, NW; Sef. 2:3.

Eftersom människan skapades till Guds avbild, finner hon nöje i att tillägna sig kunskap. Att tillägna sig kunskap bara för kunskapens egen skull är fåfängt, och att inhämta fördärvad eller förvänd kunskap är rätt och slätt dårskap. Och även om det finns många olika former av kunskap, som kan tjäna många praktiska syften, så är det mest praktiska av allt att målmedvetet tillägna sig kunskap om Jehova Gud och hans vilja med oss. Härom sade Jesus: ”Detta betyder evigt liv, att de tillägna sig kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — Joh. 17:3, NW.