Lyckliga är de som förblir vakna

”Se, jag kommer såsom en tjuv. Lycklig är den som förblir vaken och behåller sin överklädnad, så att han icke får gå naken och folk får se de kroppsdelar han blyges för.” — Upp. 16:15, NW.

1. Vems överinseende är det särskilda arbete föremål för, som kräver att den avskedade arbetarens klädnad skall tas ifrån honom och förstöras?

DET är inte alla slag av arbeten i våra dagar som kräver att en man blir fråntagen sin överklädnad och får den förstörd, när han blir avskedad från sitt arbete för att han försummat att hålla sig vaken. Vad är det då för ett särskilt slags arbete som åsyftas i Uppenbarelseboken 16:15, ett arbete som medför att man måste lämna ifrån sig sina kläder och få dem förstörda, när man entledigas från sitt arbete för att man somnat på sin post? Det är det arbete som är föremål för överinseende och kontroll från den himmelske tillsyningsman som utfärdar denna varning: ”Se, jag kommer såsom en tjuv. Lycklig är den som förblir vaken och behåller sin överklädnad, så att han icke får gå naken och folk får se de kroppsdelar han blyges för.” Det är Jesus som talar.

2. Vad är Jesus djupt intresserad av, när det gäller dem som bekänner sig vara hans efterföljare, och hur får han de sanna upplysningarna i denna sak?

² Det är det sätt, varpå de som bekänner sig vara Jesu Kristi efterföljare nu uppför sig, som Jesus Kristus är djupt intresserad av. Strävar de troget att efterlikna honom, eller framställer de honom i en felaktig dager inför världen genom att vara illojala och skrymtaktiga? Tjänar de honom i kärlek, eller tjänar de en fientlig världs intressen? Utför de påpassligt det verk som han har befallt dem att utföra i denna tid sedan 1914, eller sover de vad deras kristna förpliktelser angår, därför att de söker den bekvämlighet, den ro och den välgång som denna världen erbjuder? Detta är de frågor, vilkas sanna svar Jesus Kristus måste utröna genom att vid en i förväg okänd tidpunkt komma Över dem som bekänner sig vara hans efterföljare, en tidpunkt då de torde hålla på med att göra sådant som de har lust att göra, när han inte är i närheten.

3. Vad händer vid hans ankomst med de vakna kristna och vad med dem som sover, och till vilken plats är det han kommer?

³ Vid hans tjuvlika ankomst skulle de vakna kristna få behålla sina överklädnader. De som befanns sova skulle förlora sina överklädnader. Herren Jesus Kristus skulle ta deras kläder ifrån dem och lämna dem att gå nakna och att i vanära nödgas visa de kroppsdelar som de blygs för. Men till vilken plats är det då som han kommer? Till Vatikanen eller till den romersk-katolska kyrkan? Till engelska statskyrkan eller till något annat protestantiskt trossamfund eller någon sammanslutning” av protestantiska samfund? Nej, det är till Guds andliga tempel han kommer. Det vill säga både till Guds sanna andliga tempel och till det som falskeligen påstår sig vara Guds andliga tempel.

4. Vad är det för ett tempel han kommer till såsom den förnämste tillsyningsmannen?

⁴ Må vi förstå saken klart, när det gäller templet. Till de sanna kristna eller Jesu Kristi sanna efterföljare och efterliknare skriver aposteln Paulus: ”Veta ni icke, att ni människor äro Guds tempel och att Guds ande bor i eder? Om någon förstör Guds tempel, skall Gud förgöra honom, ty Guds tempel är heligt, och det templet äro ni människor.” (1 Kor. 3:16, 17, NW) Judarnas tempel åt Jehova Gud på Moria berg i Jerusalem förstördes av de romerska legionerna år 70 e. Kr. Det enda tempel åt Jehova som sedan dess existerat har varit det andliga templet, vari Gud bor genom sin ande eller heliga verksamma kraft. Det andliga templet består av ”levande stenar”, i det att Jesus Kristus själv är grundhörnstenen och hans 144.000 utvalda efterföljare är ”levande stenar” som blivit uppbyggda på honom. (Ef. 2:21, 22; 1 Petr. 2:5—7; NW) Detta är det tempel som han kommer till såsom den förnämste tillsyningsmannen.

5. Vilket handlingssätt skulle vara ett besudlande av tempelklassen, och vad skulle de som besudlade den visa sig vara?

⁵ Till samma sanna kristna skriver aposteln Paulus också: ”Bliv icke ojämnt sammanokade med icke troende. Ty vilken delaktighet har rättfärdighet med laglöshet? Eller vilken gemenskap har ljus med mörker? Vidare, vilken harmoni råder mellan Kristus och Belial [eller: Satan]? Eller vilken del har en trogen människa med en icke troende? Och vilken överensstämmelse förefinnes mellan Guds tempel och avgudar? Ty vi äro den levande Gudens tempel, alldeles såsom Gud sade: ’Jag skall bo ibland dem och vandra ibland dem; och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.’ ’”Gå därför ut ifrån dem och avskilj eder”, säger Jehova, ”och sluta upp med att röra vid det orena”’, ’”och jag vill taga emot eder” ’.” (2 Kor. 6:14—17, NW; Jes. 52:11; Hes. 20:41) Vilken grupp av kristna det vara må, som skulle bli ojämnt sammanokad med icke troende och blanda det världsliga mörkrets filosofiska lärosatser med ljusets kristna läror och låna från djävulens tillbedjan och föra in avgudiska bilder i församlingen i och för tillbedjan, skulle därigenom besudla tempelklassen. Sådana föregivna kristna skulle resa upp ett falskt Guds tempel. De kunde inte vara Guds sanna tempel utan skulle bara utge sig för att vara Guds kristna tempel. De skulle i verkligheten utgöra en skrymtaktig del av denna gamla värld.

6. Varför måste Jesus Kristus företa en inspektion, när han kommer till det andliga templet för att utföra ett förstörelseverk?

⁶ Vid den tid då Jesus Kristus kommer liksom en tjuv för att förstöra den gamla världen eller den orena, förtryckande, onda gamla tingens ordning, måste han företa en inspektion och ta reda på vad som måste förstöras. Han måste inspektera den religiösa ”värld” som påstår sig vara kristen. Han måste skilja de skrymtaktiga från de sanna kristna. Därför måste han komma till Guds andliga tempel.

7. Vad var det Jesus nämnde som ger stöd åt att templet är den plats han kommer till, och var förekom ett sådant tillvägagångssätt på Jesu tid?

⁷ Att detta är den plats dit han måste komma finner stöd däri att han talar om att man måste förbli vaken och behålla sin överklädnad för att undgå att nödgas gå naken och låta folk se de kroppsdelar man blygs för. Detta kan syfta på ett tillvägagångssätt som tillämpades i Jehovas tempel i Jerusalem vid den tid då Jesus Kristus var på jorden. I det templet tjänade sönerna av Arons (profeten Mose broders) urgamla släkt såsom präster, och sönerna av Levi stam tjänade såsom prästernas medhjälpare. Om föranstaltningarna och tillvägagångssätten bland dem läser vi i den judiska Mischna (återgivet från en översättning till engelska av Herbert Danby, DD):

8, 9. Vilka sattes enligt den judiska Mischna att göra tjänst som väktare i templet, och hur blev en väktare som hade somnat på sin post behandlad?

⁸ ”Prästerna höll vakt på tre platser i templet: vid Abtinas’ kammare, vid Lågans kammare och vid Härdens kammare, och leviterna på tjugoen platser: fem vid tempelbergets fem portar, fyra i de fyra hörnen innanför, fem vid förgårdens fem portar, fyra i dess fyra hörn utanför och en vid Offergåvornas kammare och en vid Förlåtens kammare och en bakom platsen för nådastolen [dvs. utanför västra eller bortre väggen av templets allraheligaste].

⁹ Tempelbergets befälhavare brukade gå runt till varje vakt med tända facklor framför sig, och om någon vakt inte reste sig upp och sade till honom: ’O, tempelbergets befälhavare, frid vare dig!’ och det var uppenbart att han sov, brukade befälhavaren slå honom med sin stav, och han hade rätt att bränna upp hans dräkt. Och folket brukade säga: ’Vad är det för oväsen i templets förgård?’ ’Det är någon levit som blir slagen och får sin klädnad bränd, därför att han har somnat under sin vakt.’ Rabbi Elieser ben Jakob sade: ’En gång fann de min morbror sovande och brände hans klädnad.’” — Mischna, Middot (”Mått”), kapitel 1, paragraferna 1, 2.

10, 11. a) Varför var det nödvändigt för varje väktare att hålla sig vaken på sin post? b) Varför var det nödvändigt att förbli vaken i väntan på den funktionärs ankomst, som hade uppsikt över lottkastningen?

¹⁰ Eftersom tempelbergets tillsyningsman eller befälhavare brukade göra ronden till alla de tjugofyra vaktställena under nattens vakter, var det nödvändigt för varje väktare att ständigt förbli vaken på sin post för att inte bli överraskad av tillsyningsmannen. Det var också nödvändigt att öppna dörren för en annan funktionär, som hade uppsikten över lottkastningen som gällde tempeltjänsterna. Om detta läser vi: ”Den som var hågad att rengöra askaltaret steg upp tidigt och doppade sig i vatten, innan funktionären kom. Vid vilken tid kom han? Inte alltid vid samma tid. Ibland kom han vid hanegället och ibland något förr eller senare. Funktionären kom och knackade [på dörren] där de var, och de öppnade för honom. Han sade: ’Må den som har doppat sig i vatten komma och kasta lott.’ Och de kastade lott, och lotten föll på den som den föll på.a

¹¹ Han tog nyckeln och öppnade den lilla dörren och gick in i förgården genom Härdens kammare. Prästerna gick in efter honom, bärande två tända facklor, och de delade sig i två grupper.” — Mischna, Tamid (”Det dagliga heloffret”), paragraferna 2, 3.

12. a) Till vilka i synnerhet är Jesu maning att förbli vaken riktad, såsom det visas i bild genom prästerna och leviterna som tjänade i templet? b) Vilka är det sedan 1931 som också väl kan ta denna förmaning till hjärtat, och varför?

¹² De präster och leviter som tjänade i Jehovas tempel i Jerusalem var en förebild eller skuggbild av de 144.000 segerrika efterföljarna till Jehovas överstepräst, Jesus Kristus. I Guds ”andliga hus” eller tempel är de 144.000 på samma gång ”levande stenar” och ett ”heligt prästerskap” som skall frambära ”andliga offer, som äro välbehagliga för Gud genom Jesus Kristus”. (1 Petr. 2:5, NW) Utväljandet av dessa det ”andliga husets” ”levande stenar” har pågått under den ”kristna eran”. Nu efter nitton hundra år finns det bara en kvarleva av dem på jorden, och dess antal blir mindre år från år. Till dessa i synnerhet är Jesu maning, att man skall förbli vaken och behålla sin överklädnad, riktad. Sedan år 1931 har emellertid en ”stor skara” av tillbedjare av Jehova Gud från alla nationer och tungomål sällat sig till kvarlevan av det ”andliga huset” eller ”heliga prästerskapet”. Uppenbarelseboken 7:9—15 visar i förväg att denna ”stora skara” av fårlika tillbedjare av Gud skulle komma och framställer i en bild hur de står inför Guds tron och tillskriver honom och hans Lamm, Jesus Kristus, sin frälsning och även ägnar helig tjänst åt Gud i templet dag och natt. Eftersom tempeltjänst om natten omnämns här, kan de också väl ta till hjärtat den förmaning att förbli vaken, som riktas till den andliga kvarlevan av det ”heliga prästerskapet”. De vill inte vara lika dem som faller i sömn och förlorar sina kläder.

Överklädnaden

13, a) I vilket tillstånd var det förbjudet för prästerna att uppträda i Jehovas tempel? b) Vad är då den överklädnad, som kvarlevan bör behålla i sin ägo?

¹³ I forntida hedniska religioner var präster ofta nakna, när de frambar offer åt sina falska gudar, till exempel när de offrade åt vinguden Bacchus osv. I Jehovas forntida tempel i Jerusalem var det förbjudet att visa sin nakenhet. Det var därför som prästerna måste bära benkläder av linne, för att deras könsdelar inte skulle bli synliga någon gång, i någon ställning, under deras tjänsteutövning i templet. (2 Mos. 20:26; 28:42) Vad är då den ”överklädnad”, som kvarlevan av det ”heliga prästerskapet” i Jehovas andliga tempel bär och bör se till att få behålla i sin ägo? Då ju underlåtenhet att hålla sig vaken på sin tjänstepost under natten bestraffades med förlust av tempeltjänsten och resulterade i nakenhetens vanära, så är överklädnaden en bild av insignierna eller de utmärkande kännetecknen eller bevisen på att man innehar ett ärofullt ämbete som tjänare åt Jehova Gud och medtjänare åt Jehovas överstepräst, Jesus Kristus, i Jehovas tempel. Överklädnaden betecknar det ärofulla uppdraget att vara ett vittne för den högste Guden, Jehova, och sålunda utföra offentlig tjänst åt honom i hans tempel. Denna klädnad är en gåva från Gud och kan fördenskull tagas bort av Gud, därför att bäraren inte lever i överensstämmelse med sitt heliga ämbetes förpliktelser.

14. När förlänas denna överklädnad, som betecknar tjänst i det andliga templet, och vilka privilegier följer med?

¹⁴ När förlänas då denna överklädnad, som betecknar ämbetsutövning i det andliga templet? När man tror på Jehova såsom varande den ende levande och sanne Guden och tar emot hans föranstaltning för frälsning genom Jesus Kristus och sedan i kärlek överlämnar sig åt Gud för att tillbedja och tjäna honom för evigt. Sedan överlämnandet har godtagits genom Jesus Kristus, för Jehova Gud in den överlämnade i den heliga tjänsten. Bildligt talat sätter han på den överlämnade kristne den överklädnad, som symboliserar dennes tjänst i Guds tempel, och Jehova skänker den överlämnade kristne sitt erkännande genom att ge honom heliga tjänsteprivilegier.

15. Hur visades detta i en skuggbild i det forntida Israel, och varför bör man värdera och sträva att behålla tjänstens klädnad?

¹⁵ En profetisk skuggbild av detta visades däri att Israels präster var klädda i ämbetsdräkter till tecken på sitt heliga förordnande till tjänst. Vad leviterna beträffar, måste dessa tvätta sina kläder, innan de framställdes för prästerna såsom deras medhjälpare i templet. (2 Mos. 28:1—43; 4 Mos. 8:5—22) Det är en ära att bära de symboliska kläder, som består i den sanna kristna tjänsten i Guds andliga tempel. Jesus Kristus var symboliskt klädd på detta sätt, när han gick omkring på jorden och predikade de goda nyheterna om Guds rike bland de omskurna judarna, ”de förlorade fåren av Israels hus”. Det är skrivet att ”Kristus verkligen blev en tjänare åt dem som äro omskurna, för Guds sannfärdighets skull, för att bekräfta de löften som Han gav åt deras förfäder och på det att nationerna måtte förhärliga Gud för hans barmhärtighet”. (Rom. 15:8, 9, NW) Den förhärligade Jesus Kristus ”är den störste tjänaren, den förnämste tjänaren, åt Gud, den Högste, universums Skapare. Det är den högsta ära en skapelse kan komma i åtnjutande av att vara delaktig i tjänsten med Jesus Kristus, den ende levande och sanne Gudens överstepräst. Den klädnad man har som tecken på att man blivit hedrad med denna tjänst är någonting att sätta värde på och behålla.

16. a) Vilken sak gäller det här, och varför är den så livsviktig för alla? b) Hur kan någons form av religion vara dödsbringande, och vad får därför inte tillåtas att ske med den sanna religionen?

¹⁶ Den sak det här gäller är den sanna, rena religionen. Den rena religionen betyder liv för hela den förnuftsbegåvade skapelsen, ty den bringar och bevarar en förnuftsbegåvad skapad varelse i beröring med den gudomlige Fadern, källan till allt liv, det må vara liv i himmelen eller liv på jorden. En människas form av tillbedjan kan vara oriktig och bedraga den tillbedjandes hjärta och så bevisa sig fåfäng, fruktlös, dödsbringande i stället för livgivande. Om vederbörande inte styr sin tunga och säger, predikar, lär och beder sanna, rätta ting om den verklige Guden och hans uppsåt, så kommer hans form av tillbedjan inte att få någon välsignelse och frälsning till följd, även om han är uppriktig i sin tillbedjan. ”Om någon tycker sig vara en formenlig tillbedjare och likväl icke tyglar sin tunga, utan fortfar att bedraga sitt hjärta, då är dennes form av tillbedjan fåfäng. Den form av tillbedjan som är ren och obesudlad från vår Guds och Faders ståndpunkt är denna: att vårda sig om fader- och moderlösa och änkor i deras bedrövelse och att bevara sig utan fläck från världen.” (Jak. 1:26, 27, NW) Den enda sanna religionen får inte tillåtas att bli befläckad av världens falska religioner och former av tillbedjan, inte ens av de falskeligen så kallade kristna religionerna i kristenheten.

Ändamålet med att förbli vaken

17. Vad är, i förhållande till det sanna templet, ändamålet med att förbli vaken och på vakt, och vem måste vi ha till att vaka tillsammans med oss, och varför?

¹⁷ I Jehovas forntida tempel i Jerusalem var de prästerliga och levitiska tempelvaktarna posterade på sina vaktställen för att skydda templet för plundring och hålla alla orena människor borta och alla intränglingar, som inte hade några tillbörliga ärenden i tankarna. I förhållande till Guds andliga tempel och hans tillbedjan, som utövas där i våra dagar, är ändamålet med att förbli vaken och på vakt detsamma. Ändamålet är att hålla Guds rena tillbedjan obesudlad av intrång från orena människor och från orenhet över huvud taget, som härrör från denna babyloniska gamla värld. Det är att se till att den rena och välbehagliga tillbedjan hålls vid makt, befrämjas och förs vidare till andra, för att de livsfrälsande verkningarna må kunna flöda ut från den till andra och för att Gud på detta sätt må bli ärad och upphöjd. Alla sanna kristna, som är de som blivit gynnade med att äga den enda av Gud givna religionen, är pliktiga att vara vakande, så länge de är i denna babyloniska värld. De måste hålla vakt med Guds hjälp, förlita sig på bistånd från hans heliga änglar och på hans heliga andes verksamhet. Såsom en påminnelse om detta är det skrivet: ”Om HERREN icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som bygga därpå. Om HERREN icke bevarar staden, så vakar väktaren fåfängt.” (Ps. 127:1) Vårt vakande och vaktande kan vara ofullkomligt och ofullständigt, men Guds vakande är fullkomligt och är inriktat på allting i sammanhanget och är i stånd till att överblicka varje kritisk situation. Vi behöver att han vakar tillsammans med oss.

18. a) Vilka inom tempelklassens församlingar har en särskild förpliktelse att vara vakande? b) Varför är det nu så mycket viktigare att ständigt vara på vakt såsom tillsyningsmän, och mot vad?

¹⁸ Män som har blivit satta som tillsyningsmän i en församling av Guds tempelklass har en särskild förpliktelse att vaka över att inga onda eller otillbörliga förhållanden utvecklar sig. Eftersom det nu är nitton hundra år sedan aposteln Paulus yttrade följande ord till tillsyningsmän, så är det så mycket viktigare att ta dem till hjärtat: ”Giv akt på eder själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har förordnat eder till tillsyningsmän, till att som herdar vårda eder om Guds församling, vilken han har förvärvat med blodet av sin egen Son. Jag vet, att efter min bortgång förtryckande vargar skola komma in bland eder och icke behandla hjorden med ömhet; och ur eder egen krets skola män uppstå och tala förvända ting för att draga bort lärjungarna efter sig. Håll eder därför vakna och kom ihåg, att jag i tre år, natt och dag, icke har upphört att med tårar förmana var och en... . Genom att på detta sätt arbeta måste ni bistå dem som äro svaga och måste komma ihåg Herren Jesu ord, när han själv sade: ’Det ligger mera lycka i att giva än i att taga emot.’” (Apg. 20:28—35, NW) Det är alltjämt mycket nödvändigt, ja, det är ännu nödvändigare nu, att förbli vaken och på sin vakt mot vargar som kan komma in för att uppsluka några och mot att ärelystna religiösa ledare uppstår för att dra lärjungar efter sig bort från att följa den rätte Herden, som sade: ”Låt icke heller kalla eder ’ledare’, ty en är eder Ledare, Kristus. Men den störste bland eder skall vara eder tjänare.” — Matt. 23:10, 11, NW.

19. Ovisshet i fråga om vilken händelse gör det nödvändigt för alla tillbedjare att förbli vakna, och i vilken mening måste de göra detta?

¹⁹ Icke desto mindre måste alla som tillbeder i Jehova Guds sanna andliga tempel förbli vakna och inte endast spana efter orena inkräktare utan också efter den höge prästerlige ”inspektörens” ankomst. Jesus underrättade oss om att tiden för den slutliga inspektionen skulle vara oviss, den tid då det kommer att göras klart, om vi har uthärdat i Guds tillbedjan och tjänst fram till vaktperiodens avslutning, när denna världsliga tingens ordning når sitt fullständiga slut. Jesus sade: ”Om den dagen eller den stunden vet ingen något, varken änglarna i himmelen eller Sonen, ingen utom Fadern. Förbliv seende, förbliv vakna, ty ni veta icke, när den fastställda tiden är inne. Det är liksom en man som reste utomlands och som lämnade sitt hus och gav myndigheten åt sina slavar, åt var och en hans arbete, och befallde dörrvaktaren att vara vakande. Var därför vakande, ty ni veta icke när husets herre kommer — vare sig det är sent på dagen eller vid midnatt eller vid hanegället eller tidigt på morgonen –, så att han icke finner eder sovande, när han oförtänkt kommer. Men vad jag säger till eder, det säger jag till alla: Var vakande!” (Mark. 13:32—37, NW) Detta betyder att alla måste vara vakande, alltid klarvakna, i andlig mening, i den religiösa ”världen”.

[Fotnot]

”Varje dag brukade de ta bort askan från altaret vid hanegället eller nära den tiden, antingen före eller efter, men på försoningsdagen [gjorde de detta] vid midnatt, och vid högtiden [påsken, pingsten och lövhyddohögtiden] vid den första nattvakten. Och innan [tiden för] hanegället närmade sig, var templets förgård fylld av israeliter.

Tidigare var det så, att vemhelst som var hågad att göra altaret rent från aska gjorde så. Om de var många, brukade de springa och bege sig uppför uppfartsvägen [till altaret], och den som kom först inom fyra alnar försäkrade sig om uppgiften. ... När rådet såg att de utsatte sig för fara, förordnade det att de inte skulle rengöra altaret annat än enligt lottkastning. Det fanns fyra lotter, och detta var den första lotten.”