Del 4 — ”Må din vilja ske på jorden”

Vi befinner oss alltjämt i kapitel 1, kallat ”Vems vilja?”, i boken ”Må din vilja ske på jorden”. I den syn, som den kristne aposteln Johannes såg, framträdde för hans blickar fyra levande väsen omkring Guds tron. Dessa fyra levande väsen tillsammans symboliserade den organisation, som består av Guds förnuftsbegåvade, levande skapelser, åt vilka han har förlänat de fyra gudomliga egenskaperna rättvisa, makt, kärlek och vishet. Dessa skapelser tillbeder Gud, vilket de symboliska tjugofyra ”äldste” också gör, vilka tillskriver Gud ära för frambringandet av alla ting, vilket skett enligt Hans vilja. Jesus Kristus lärde sina efterföljare att bedja till denne Gud såsom sin himmelske Fader om att hans namn skulle bli vördat eller helgat. Denne Gud är inte en namnlös person utan bär namnet Jehova. Själva namnet ”Jesus” ger ära åt detta namn, ty det betyder ”Jehova är frälsning”.

45. a) Vem gav detta namn åt Gud, och hur länge har människor känt och brukat det? b) När skall det bli vördat och helgat, och varför?

⁴⁵ Denne Jehova var det som Jesu lärjungar skulle bedja till med orden ”Vår Fader i himmelen”. Gud gav sig själv detta namn innan det alls fanns någon Abraham, någon israelit, jude eller kristen; och Gud har behållit detta namn alltsedan dess. Den förste mannen och den första kvinnan på jorden kände och brukade Guds namn. (1 Mos. 4:1) Mer än fem hundra år före floden på Noas tid använde människor i allmänhet Guds oförlikneliga namn. Ja, ty under den förste mannens sonsons dagar gjorde de detta: ”Då började människor åkalla Jehovas namn.” (1 Mos. 4:26, AS) I den nya världen, som mänskligheten nu snabbt rör sig hän emot, skall Jehovas namn bli vördat, helgat eller betraktat såsom heligt av alla de människor som överlever in i denna annalkande värld. Jesus Kristus lärde sina lärjungar att bedja om att det måtte bli så. Under nitton hundra år sedan dess har hans trogna, lydiga lärjungar bedit om att det måtte bli så. Det skall bli så, ty den himmelske Fadern, som hyser aktning för sitt namn, skall besvara den bön som hans älskade Son och hans Sons lärjungar oupphörligt har bedit i tro.

46. Vad är det, enligt Jesu mönsterbön, som avgör vems vilja som skall ske på jorden?

⁴⁶ Det återstår emellertid en viktig fråga, innan vi lämnar denna bön. Den lyder: Vem skall styra planeten jorden och bestämma vad människorna på jorden skall göra? Svaret på den frågan fastslår vems vilja som skall ske på jorden. Det finns ett svar på denna fråga, och det skall ges av den styrelse som är vuxen uppgiften. Vems styrelse? Guds egen styrelse. När Jesus i mönsterbönen vände sig till sin egen Fader och sina lärjungars Fader, bad han: ”Må ditt rike komma! Må din vilja ske på jorden såväl som i himmelen!”

47. Varför skall den nya världens styrelse inte komma från den yttre rymden?

⁴⁷ I den annalkande nya världen skall vår jord inte styras av någon styrelse här på jorden, av någon mänsklig styrelse. Den skall inte styras av någon regering som besitter stora rikedomar och stor makt och har hunnit långt när det gäller vetenskapliga framsteg och som tillvällar sig människans ”yttersta ställning” i den yttre rymden och på grund av detta övertag tvingar jordens folk att göra dess vilja eller också ta de konsekvenser man hotar med från den yttre rymden. Jorden skall behärskas av en styrelse som är högre än människans ”yttersta ställning” i den yttre rymden. Den skall styras av en verkligt himmelsk styrelse, av Guds rike, till svar på den bön som uppsänts av alla dem som älskar en rättfärdig, fullkomlig, syndfri styrelse, en teokratisk styrelse.

48. Hur skall man kunna veta vems styrelse, rent personligt, Riket är, eftersom det finns så många så kallade gudar, och varför är det ofrånkomligt att hans vilja skall ske på jorden?

⁴⁸ Eftersom det finns så många i denna tid som kallas gudar, hur skulle vi då kunna veta vems styrelse Guds rike i själva verket är, om vi inte kände denne Guds namn, denne Faders i himmelen, till vilken Jesus riktade mönsterbönen? Det råder emellertid ingen tvekan om vems rike bönen gäller. Det är det rike som tillhör den store livgivaren i himmelen, vars namn skall vördas och helgas. Denne himmelske konung är Jehova Gud, den Allsmäktige, som de tjugofyra symboliska ”äldste” sade var värdig att mottaga härligheten, äran och makten. Jorden och människan på den skapades därför att detta var Jehovas vilja. Det är rätt och ofrånkomligt att hans vilja skall ske på jorden. Hans vilja sker uppe i himmelen, där han regerar såsom universums suverän. På jorden blir inte hans vilja utförd av människor som Skaparen har tillåtit att leva. Hans vilja sker uppe i himmelen, som är så omätligt mycket större än vår lilla jord. I den nya världen skall hans vilja avgjort ske på jorden alldeles som den sker i så mycket större omfattning i himmelen.

49. Mot vilket härligt mål beträffande jorden har Guds verk skridit framåt, och vad kommer dess förverkligande att betyda för jorden?

⁴⁹ När Hans vilja sker på jorden, Hans som Johannes såg i sin inspirerade syn och sorn är så strålande vacker i sig själv och omger sig med en organisation av skapade varelser, vilkas handlingar präglas av rättvisa, makt, kärlek och vishet, hur storslaget skall det då inte bli på jorden i den nya världen! I tusentals år har Jehova Guds oföränderliga, oemotståndliga uppsåt undan för undan skridit framåt mot detta härliga mål. Oberoende av hur händelserna har växlat på jorden, har han i sin allmakt alltid behärskat situationen. Han har alltid varit framom människan och djävulen. Han har inte låtit något hindra det fullkomliga förverkligandet av hans uppsåt, hans vilja.

50. Varför har Gud sett tusentals år längre framåt i tiden än människor, och hur skall vi vinna större tillförsikt om att hans vilja skall komma att ske här på jorden?

⁵⁰ Eftersom han känner slutet på sina verk alltifrån deras begynnelse, har han kunnat se tusentals år längre framåt i tiden än de varelser han har skapat. (Jes. 46:10) Alltifrån begynnelsen har han stadigt och orubbligt verkat i riktning mot sitt mål. Slutet är nu tydligt skönjbart. Genom att i ljuset av profetior, som uttalats i Guds namn, ta en snabb överblick över de väl kända händelserna i människans historia under tusentals år som gått vinner vi större uppskattning av hans trofasthet med avseende på sina löften och profetior och av hans fullkomliga förutseende och förmåga att fullfölja sitt rättfärdiga uppsåt. Såsom aldrig förr skall vi förstå innebörden i det som nu händer på jorden. Och härigenom skall vi vinna än större tillförsikt om att Jehova Guds vilja skall ske på jorden såväl som i himmelen.

KAPITEL 2

VARFÖR DEN MÅSTE SKE PÅ JORDEN

1. Varför finns det ingen annan plats som människan kan flytta till, och hur skall hon finna sig fången i en förintelsens nöd?

DET blir allt farligare för människorna att bo på denna vår jord, inte bara fysiskt, utan också moraliskt och andligt talat. Det borde inte vara så. Men det är så. Det finns emellertid ingen annan plats som människan kan flytta till. Människorna kan inte ge sig av undan nöden och svårigheterna till den mycket mindre månen eller till de andra planeterna, t. ex. sådana som människor har kallat Venus, Merkurius och Mars. Vår jords måne och vårt solsystems planeter bereddes inte för att människan i evighet skulle bo på dem i välbehaglig lycka. Människorna må skryta med att kunna skjuta en raket till eller runt månen eller sända ett bemannat, atomdrivet rymdskepp till månen eller bortom den, men ingen nation är beredd att evakuera landet och flytta dess befolkning från jorden till månen eller till någon annan planet i vårt solsystem. Och vilken förnuftig människa skulle väl vilja slå sig ned där eller skulle kunna leva där? Människan är bunden vid denna planet. Hon måste bli kvar här när faran blir som allra störst. Hon skall finna att hon är fången i en förintelsens nöd, som hon i hög grad själv är upphov till.

2. Varför är denna atom- och rymdålder inte en sådan underbar tid att leva i, och vad har vetenskapens framåtskridande lämnat oförändrat?

² På grund av framstegen inom denna världens vetenskap har atom- och rymdåldern plötsligt brutit in för människorna. Eftersom den praktiskt taget tvingades på oss av ärelystnaden, tävlingslusten och skräckkänslorna inför en vinningslysten, glupsk fiende, och inte av kärlek, har den inte visat sig bli en så underbar tid att leva i för denna världens människor. Moderna bekvämligheter må ha blivit tillgängliga för flera, levnadsstandarden må ha höjts på olika sätt, vetenskapsmännens antal må ha ökats, människans insikt om den yttre rymdens hemligheter och vår jords struktur må ha utvidgats, men allt detta har lämnat ett betydelsefullare förhållande oförändrat. Världen är alltjämt söndrad, splittrad. Det är mer än ett svalg som skiljer Öst och Väst åt. På oräkneligt många sätt är människorna splittrade över frågan om vems politiska, sociala och religiösa vilja som de önskar skall styra dem. Diktatoriska makter eller styrelsesystem tillskansar sig väldet över folket inom stora områden; till och med populära regeringar finner det nödvändigt att ta sig större makt för att kunna fungera eller för att skydda sig. Folket finner sig alltså tvingat att böja sig för förvirrade, med både vapen och kapital mäktigt rustade härskares vilja.

3. Varför är det omöjligt för en enskild kontinent att längre isolera sig, och varför måste hela befolkningen såväl som de som avfyrar vapnen lida i ett stundande totalt krig?

³ Trots protesterna fortsatte proven med atom- och kärnvapen för krigsbruk, varigenom luft och hav, ja, även regn och snö, förorenas. Nationerna är villiga att sätta stopp för produktionen av ytterligare vapen för massförintelse av människoliv såväl som för prov med sådana vapen, bara därför att de tycker sig ha ett för stort förråd av dem eller menar att de har funnit det ”yttersta vapnet” och inte behöver göra flera prov. Fruktan för radioaktivt utfall från kärnexplosioner sprider sig jorden runt och väcker oro hos de hjälplösa, som känner sig prisgivna. För att vinna säkerhet och kunna överraska den misstänkte fienden fortsätter man att finna upp och tillverka flera avskyvärda förintelsevapen. När människor nu förfogar över sådana vapen som ICBM (den interkontinentala ballistiska robotprojektilen) och har atomdrivna eller moderniserade ubåtar, som är rustade att djupt nere i vattnet skjuta i väg ett annat slags robotprojektil, kallad IRBM (medeldistansrobot), och kan hålla sig dolda under polarisen, kan vilken kontinent det vara må inte längre leva i ”förnäm avskildhet”. Alla kontinenter och alla samhällen kan nås av raketvapnen. Strategisk bombning av befolkningen eller av industriområden är lika betydelsefull, om man vill vinna ett varmt krig, som taktisk bombning av de stridande styrkorna i eller bakom eldlinjen. I samband med det oundvikliga totala kriget och organiseringen av civilbefolkningen måste alla människor som understöder och utrustar männen i vapenrock lida lika mycket som de gör som avfyrar de vetenskapliga krigsvapnen.

4. Vilken möjlighet öppnar sig genom kontrollen av väder och vind, om man jämför med kärnvapnen?

⁴ Och skräcken tilltar, när det nu talas om att man genom kontroll av väder och vind kan få ett ännu dödligare vapen än kärnvapnen. Ordföranden i utskottet för väderlekskontroll i Amerika varskodde om att ifall fienden sökte behärska vädret, skulle detta få ännu ödesdigrare följder för USA än atomupptäckterna. Ungefär samtidigt härmed fällde chefen för ett laboratorium vid den tekniska högskolan Massachusetts Institute of Technology ett yttrande som gav stöd åt denna varning, då han sade: ”Internationell kontroll av jämkningen av vädret kommer att bli lika betydelsefull för världens säkerhet som kontrollen av atomenergien är nu.” Och han manade Amerika att hålla sig framom eller i linje med Sovjetryssland.a

5. Vad innebär i själva verket samexistens mellan stridiga nationer, och hur svåra förhållanden skulle det ”kalla kriget” slutligen åstadkomma i världen?

⁵ Fredlig samexistens har rekommenderats för nationer som följer diametralt motsatta politiska idéer och principer. Samexistens betyder inte broderskärlek folken emellan. Det betyder att man finner sig i det riskabla företaget att söka fördra varandra, medan rivaliteten och jakten efter övertaget och herraväldet över världen fortsätter på ett sätt som ger mindre ljud ifrån sig än avfyrandet av dödsbringande robotar, som är rustade med atom- och kärnvapenspetsar. Det är bara krigstemperaturen som är annorlunda — den är kall. Vid religionernas världskonferens i New Delhi i Indien under november månad 1957 sade Jawaharlal Nehru i sin egenskap av Indiens premiärminister till de delegerade att världen hade tagit ett ”stort steg” mot vågstycket interplanetariska färder. Han framhöll att ingen säkert visste hur de nya krafterna slutligen skulle komma att brukas. En sak hade han dock kommit till klarhet om, nämligen att ifall det ”kalla kriget” skulle fortsätta, skulle det bli svårt för världen att överleva.b Andra röster förutom hans har höjts för att frambära en varning.

6. Om människan skall bevaras här på jorden, vems övernationella vilja måste då ske här, och hur kommer detta att inverka på uppsåtet med att människan skapades?

⁶ Om människosläktet och djursläktena skall bli bevarade på en jord som är tjänlig att leva på, måste en högre vilja än den som behärskar de själviskt splittrade, misstänksamma nationerna få råda på jorden. Det måste bli viljan hos någon som är förmer än vem som helst annan i andevärlden som står högre och är mäktigare än jordiska nationer. Varför det? Därför att bibeln varnande säger att nationerna befinner sig i klorna på människans och människans Skapares värste fiende, som är Satan, djävulen. Han är i själva verket ”denna världens [osynlige] furste” eller styresman, ”denna tingens ordnings gud”. (Joh. 12:31; 14:30; 2 Kor. 4:4, NW) Vad betyder då det? För att människor och djur skall kunna överleva på jorden och denna bli ett evigt hem åt dem, är den övernationella vilja, som måste ske på jorden, Guds, Skaparens, vilja, hans som sade: ”Jag är Jehova. Det är mitt namn; och åt ingen annan skall jag giva min ära, ej heller min lovprisning åt snidade bilder.” (Jes. 42:8, NW) Hans vilja måste ske på jorden, om människor och djur skall få njuta av livet på jorden för evigt. När den då sker, måste hans uppsåt med att skapa människan och djuren på jorden bevisas vara rättvist, rättfärdigt, gott och kärleksfullt. Hans uppsåt måste på detta sätt hävdas och rättfärdigas till odödlig ära för honom. De som beder mönsterbönen, som Jesus lärde, beder att Guds uppsåt skall hävdas genom att hans vilja kommer att ske på jorden såväl som i himmelen.

Jorden består för evigt

7. Hur kan vi förvissa oss om att det är Skaparens vilja att jorden skall bestå i evighet?

⁷ Hur kan vi då förvissa oss om att det är Skaparens vilja att jorden skall bestå i evighet och att den skall förbli en bebodd planet i alla tider? Vi kan inte förvissa oss om detta genom att vända oss till kristenhetens motstridiga religioner. Vi kan helt och fullt förvissa oss om det genom att vända oss till Skaparens eget skrivna ord, bibeln. Genom sin ande eller verksamma kraft är han bibelns Skapare, även om han brukade trogna Guds män till att utforma den. ”Ty ni veta detta först och främst, att ingen Skriftens profetia kommer från någon enskild källa. Ty profetior hava icke vid något tillfälle frambragts av en människas vilja, utan människor talade från Gud, så som de fördes åstad av helig ande.” (2 Petr. 1:20, 21, NW) Religionens präster håller bibeln undan från folket och tolkar eller misstolkar den, så att det skall passa med deras läror eller av människor uppfunna trossatser. Men Gud lät bibeln komma till, så att alla människor skulle kunna läsa den eller få den läst för sig och så själva lära känna vad Gud själv säger i sin bok.

8. a) Vilka skrifters innehåll låg till grund för den mönsterbön Jesus lärde ut? b) Varför skall jorden inte förgås när Guds rike kommer?

⁸ Jesus Kristus hade tillgång till de hebreiska skrifternas trettionio böcker, alla bibelns böcker från Första Moseboken till Malaki, vilka hade skrivits under inspiration av Guds ande innan Jesus kom att leva på jorden. Av dessa böcker visste Jesus vad Guds vilja var för vår jord och vilket uppsåt han hade då han skapade den och satte människan på den. I överensstämmelse med denna kunskap ur dessa hebreiska skrifter lärde Jesus sina efterföljare mönsterbönen. Han bjöd dem att bedja så till Fadern i himmelen: ”Må ditt rike komma! Må din vilja ske på jorden såväl som i himmelen!” Låt oss då fråga oss själva: Lärde Jesus här människor att bedja om att jorden skall förgås genom eld eller genom något annat medel och att den skall tömmas på människor och djur? Eftersom den himmelske Faderns rike skall komma hit till jorden som svar på Jesu egen bön, varför skulle då denna vår jord förgås vid den tiden eller vid någon tid längre fram? Guds rike kommer för att förbli här för all framtid. Han behöver inte tillintetgöra jorden för de människors skull, som bor på den. Nej, inte när Guds vilja då blir utförd av människor på jorden under Guds rike liksom den blir utförd uppe i himmelen. Skulle det finnas någon större orsak att förgöra jorden än himmelen, där heliga andeväsen gör Guds vilja liksom människor skall göra Guds vilja här under Guds rikes styrelse?

(Fortsättning följer.)

[Fotnot]