Del 23 — ”Må din vilja ske på jorden”

Innan första världskriget slutade den 11 november 1918, väckte Amerikas president, Wilson, förslag om ett Nationernas förbund. Innan fredskonferensen i Paris öppnades år 1919 utfärdade verkställande utskottet i Förbundsrådet för Kristi kyrkor i Amerika en kungörelse, vari det påstods att det föreslagna förbundet utgjorde ”det politiska uttrycket för Guds rike på jorden”. Verkställande utskottet tillsatte också en särskild kommitté som offentligen skulle överlämna kungörelsen till fredskonferensen, vilken inom kort skulle sammanträda i Paris.

32. Vilken uppgift har vi som visar att den särskilt utsedda kommittén överlämnade kungörelsen till fredskonferensen i Paris?

³² Överlämnade denna särskilda kommitté kungörelsen till fredskonferensen i Paris efter dess öppnande den 18 januari 1919? I Förbundsrådets för Kristi kyrkor i Amerika årsbok för kalenderåret 1919 stod följande att läsa på sidan 11:

Vid fredskonferensen i Paris mottogs en kommitté, som representerade Förbundsrådet, av representanter för regeringen och överlämnade det verkställande utskottets dokument, som de fick i uppdrag att förmedla till fredskonferensen.

³³ Ännu fler åtgärder vidtogs. Fredsfördraget undertecknades den 28 juni 1919. Federal Council Bulletin för juni 1919 hade följande att säga, på sidan 94, i en artikel med rubriken ”Resolutioner antagna av Förbundsrådet för Kristi kyrkor vid särskilt sammanträde i Cleveland i Ohio 6—8 maj 1919”:

33. Vad företog sig dessutom Förbundsrådet för Kristi kyrkor, varigenom avgudisk dyrkan ägnades Nationernas förbund?

I. Social rättvisa

II. Nationella och internationella angelägenheter

BESLUT: Att vi ger uttryck åt vår tacksamhet över upprättandet av Nationernas förbund såsom det blivit bestämt av fredskonferensen i Paris och förbinder oss att understödja ansträngningarna för att få förslaget ratificerat av Förenta staternas senat samt hängivet verka för dess framgång.

34. Hur visade sig Förbundsrådets ansträngningar vara fruktlösa?

³⁴ Men ansträngningarna var fruktlösa. Förenta staternas senat antog aldrig fredsfördraget, som slöts i Paris, och alltså inte heller den i fördraget inryckta Nationernas förbunds stadga. Att Förbundsrådet för Kristi kyrkor hängivet ställde sig bakom Nationernas förbund gav inte någon framgång åt detta och inte heller det hängivna intresse som ägnades förbundet av de religiösa organisationerna i den brittiska delen av det sjunde världsväldet. Nationernas förbund kunde inte hindra att andra världskriget bröt ut och att man tillgrep atombomben. Förbundet upplöstes formellt den 10 januari 1946.

35. Vad utgjorde kungörelsen, som överlämnades till fredskonferensen i Paris, i förhållande till Guds rike? Och hur handlade alltså kristenhetens kyrkor gentemot det som påståtts vara Guds tempel?

³⁵ Frånsett Guds profetiska ord avslöjar historiens klara och tydliga fakta att Nationernas förbund inte var en jordisk avbild av Guds rike, vilken hade sina rötter i evangelium, utan var en hädisk, människogjord efterapning av Guds rike. Det var en avgudisk ”vilddjurets bild”, och åt detta politiska vilddjur hade den store draken, Satan, djävulen, givit ”sin makt och sin tron och ... stor myndighet”. (Upp. 12:3, 4, 7—9, 13—18; 13:1, 2) Kungörelsen, som Förbundsrådets verkställande utskott hade utfärdat i Atlantic City och genom sin särskilda kommitté överlämnat till fredskonferensen i Paris i slutet av januari 1919, var i sig själv en avskyvärd hädelse mot Guds sanna rike. Den var en falsk profetia, som förde världen bakom ljuset, och var ett vederstyggligt uttryck för avgudadyrkan, som en vilddjurs-”bild” blev föremål för. Genom denna åtgärd i januari 1919 ställde kristenhetens religiösa ledare jämte det sjunde världsväldets och dess allierades politiker upp en styggelse, som de gav företräde framför Jehova Gud, en styggelse som var honom vämjelig. Eftersom kristenhetens kyrkosamfund gjorde anspråk på att vara Guds tempel, förde de i själva verket en avskyvärd avgudabild in i det religiösa templet.

36. Vilka var det alltså som kristenhetens kyrkosamfund efterliknade, och vad var det sjunde världsväldet ett redskap i fråga om att ställa upp?

³⁶ Genom att kristenhetens religiösa ledare ställde upp den här ”styggelsen som kommer åstad förödelse”, efterliknade de dem som förkastade Jesus Kristus år 33 e. Kr. och som ropade inför den romerske landshövdingen Pontius Pilatus: ”Vi hava ingen annan konung än kejsaren.” (Joh. 19:15) Här blev nu det sjunde världsväldet ett redskap åt ”denna tingens ordnings gud” i fråga om att ställa upp ”styggelsen som kommer åstad förödelse” eller ”förödelsens styggelse”, ”den vämjeliga företeelse som vållar förödelse” (NW). (Matt 24:15) Detta utgör en verklig milstolpe vid beräkningen av profetisk tid.

”Överträdelsen som kommer åstad förödelse”

37. Vad är förbundet med den här styggelsen som kommer åstad förödelse, och vad fick Daniel veta om det av ängeln?

³⁷ En ”överträdelse” är emellertid förbunden med ”styggelsen som kommer åstad förödelse”. Daniel säger att en ängel frågade honom härom: ”Sedan hörde jag en av de heliga tala, och en annan helig frågade denne som talade: ’Huru lång tid avser synen om det dagliga offret [ständiga brännoffret, JP] och om överträdelsen som kommer åstad förödelse [förskräckelse, JP] och om förtrampandet av både helgedom och härskara?’ Då svarade han mig: ’Två tusen tre hundra aftnar och morgnar; därefter skall helgedomen komma till sin rätt igen [skall helgedomens rätta tillstånd bliva återställt, RS].’” — Dan. 8:13, 14.

38. Vilka frågor uppstår beträffande ”överträdelsen som kommer åstad förödelse”, och varför behöver vi få svar på dem?

³⁸ Det ”ständiga brännoffret” blev borttaget vid höjdpunkten av den period som kallas ”en tid, [två] tider och en halv tid”, dvs. den 7 maj 1918.a Mot slutet av januari 1919 ställdes ”styggelsen som kommer åstad förödelse” upp för att tillbedjas. Men vid den tiden hade ”överträdelsen som kommer åstad förödelse” inte blivit begången, så att de två tusen tre hundra aftnarna och morgnarna kunde börja räknas. Vad var då denna ”överträdelse”? När blev den begången, och av vem? Jehovas vittnen lägger fram följande fakta:

39. Hur kom arbetet med att vittna i gång efter första världskriget; hur blev Nationernas förbund avslöjat, och vad företog man sig beträffande det?

³⁹ Den 26 mars 1919 släpptes Sällskapet Vakttornets styrelseledamöter och redaktionsmedlemmar ut från det federala tukthuset i Atlanta i Georgia och sattes på fri fot mot borgen.b Följande dag började Sällskapets styrelsemedlemmar lägga planer för hur arbetet med att vittna nu efter kriget skulle organiseras och utföras av Jehova Guds helgedomsklass. Detta fick till resultat att Jehovas helgade folk fick nytt liv. Gud utgöt sin energigivande ande över dem, så att de kunde urskilja vad som var hans arbete åt dem och omgjorda sitt sinnes länder till att utföra det. Den 1—8 september samma år höll de ett allmänt konvent i Cedar Point i Ohio. Här skisserade den förut fängslade presidenten för Sällskapet upp det arbete med att vittna, som utan fruktan skulle utföras alltifrån den tiden fram till den universella striden vid Harmageddon. Profetiorna framträdde allt klarare, och på sidan 12 i numret för 1 januari 1921 framhöll Sällskapets officiella organ, Vakttornet, moderupplagan (sidan 54 i numret för 15 februari 1921, svenska upplagan), att Nationernas förbund var ”styggelsen som kommer åstad förödelse” eller ”förödelsens styggelse”, som Jehovas profet Daniel hade förutsagt. (Matt. 24:15) Följande år hölls ett ännu större internationellt konvent, återigen i Cedar Point i Ohio. Genom en resolution, som antogs där söndagen den 10 september 1922, riktades ett upprop till jordens nationer som anslutit sig till det avskyvärda Nationernas förbund, och de underrättades om att förbundet skulle misslyckas, såsom Gud hade beslutat.c

40. Vad utgjorde det andra konventet i Cedar Point upptakten till, och vilken händelse i London ledde detta fram till?

⁴⁰ Detta andra konvent i Cedar Point var det första av en serie årliga konvent av världsvid betydelse. Det femte hölls i London, det hela jorden omspännande brittiska imperiets huvudstad. Delegater från Storbritanniens förbundspartner i det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldet var närvarande, jämte delegater från andra främmande länder.

41. Vad antogs av konventet på fredagseftermiddagen, och vad hade det femte momentet att säga världens styresmän?

⁴¹ Konventet öppnades tisdagen den 25 maj 1926 och pågick till och med den följande måndagen, den 31 maj. På fredagseftermiddagen, mot slutet av sitt tal över Jesaja, kapitel 49, läste Sällskapets president inför det församlade konventet upp en resolution, ”Ett vittnesbörd till världens styresmän”, som konventet därpå antog. Resolutionen riktade uppmärksamheten på det ansvar, som vilade på alla styresmän, eftersom alla tidens tecken bar vittnesbörd om att Guds rike blivit upprättat i himmelen år 1914. Det femte momentet i resolutionen sade så, att trots detta avgörande bevis och ”tvärt emot Guds ord försökte de kommersiella, politiska och kyrkliga härskarna att stabilisera världen och hålla folket under sitt välde genom den nödfalls-utväg, som kallas Nationernas förbund, och som orättmätigt och hädiskt blivit hälsat som det politiska uttrycket för Guds rike på jorden; att den verklige upphovsmannen och fadern till Nationernas förbund är Satan, djävulen, denna onda världs gud, och att det framställdes av honom såsom ett sista förtvivlat försök att bedraga folken, vända dem bort från den sanne Guden, och hålla dem under sitt eget ondskefulla välde; att nu efter sju års mödosamma strävanden från deras sida, som föreslagit detta förbund för att åstadkomma frid och välstånd, medgives det praktiskt taget att Nationernas förbund är ett fullkomligt fiasko och att dess fullständiga sammanstörtande är en fråga om endast mycket kort tid; ...”

42. Hur fick en åhörarskara vid offentligt möte del av resolutionen, och med vilken verkan?

⁴² Inte nog med att denna resolution blev entusiastiskt antagen av Jehovas till konvent församlade heliga folk denna fredag, utan följande söndag kväll framlades det för en offentlig åhörarskara, som till sista plats fyllde Royal Albert Hall. Sällskapets president höll då ett mästerligt tal, vari han understödde resolutionen och gjorde en utvidgad framställning av dess innehåll. Nationernas förbund avslöjades för alla, inte endast såsom ”förödelsens styggelse”, utan också såsom den ”åttonde” konungen i Uppenbarelseboken 17:11; det brittiska imperiet sades vara den sjunde ”konungen” och därjämte det förnämsta stödet för Nationernas förbund. ”Låt Britannien draga sig tillbaka därifrån i morgon, och det skall omedelbart falla samman”, förklarade Joseph F. Rutherford under applåder. När talet, som beskrev de välsignelser människor skall få åtnjuta under Guds rike, var över, reste sig den väldiga åhörarskaran som en man och gav uttryck åt att den stod på Guds rikes sida, det rikes som just omtalats.

43. Vilka fick senare del av detta ”vittnesbörd”, och hur blev alltså den ”överträdelse som kommer åstad förödelse” begången?

⁴³ Med undantag av tidningen Daily News, som ägnade en hel sida åt resolutionen och det offentliga talet, teg Londontidningarna nästa dag om den tidens största, mest betydelsefulla nyheter.d Särtryck av denna helsida i Daily News för 31 maj 1926 blev emellertid spridda vitt och brett, och resolutionen blev kungjord jorden runt. ”Vittnesbördet” delgavs jordens nationer, Nationernas förbund blev avslöjat, så att det framträdde i sitt rätta ljus, och ansvaret tillskrevs dem som det rätteligen vilade på. Men det sjunde världsväldet och jordens övriga politiska makter gav inte akt på detta ”vittnesbörd”. De vände sig inte bort från ”förödelsens styggelse” för att ge sitt stöd åt Guds kungjorda rike. Att de alltjämt tillbad denna ”vilddjurets bild” blev verkligt åskådligt den 8 september 1926 genom att Tyskland återupptogs i familjen av nationer och tillerkändes en god ställning, vilket skedde genom att Tyskland upptogs i Nationernas förbund. Vad utgjorde denna handling, som visade förakt för Jehovas budskap beträffande Nationernas förbund såsom en av djävulen uppfunnen, människogjord nödfallsutväg, ett surrogat för Guds rike under Kristus? En ”överträdelse” emot Gud, en överträdelse ”som kommer åstad förödelse”, som förskräcker alla som längtar efter och beder om Guds utlovade rike med Kristus som konung. Vilket vämjeligt handlingssätt å de världsliga nationernas sida!

44. Från vilken tid kan vi alltså räkna de 2.300 aftnarna och morgnarna, och när slutar de?

⁴⁴ Om vi godtar detta såsom en uppfyllelse av profetian om ”överträdelsen som kommer åstad förödelse”, när var det då som helgedomen skulle ”komma till sin rätt igen”, ”bliva segerrik” (JP), ”rättfärdigad” (Ro), ”rättfärdiggjord” (Le), ”renad” (AS, AV, LXX) eller som dess ”rätta tillstånd [skulle] bliva återställt” (RS)? Det skulle ske ”två tusen tre hundra aftnar och morgnar” efter denna överträdelse, som var så förskräcklig och som med sådan visshet skulle få förödelse till följd. Om den bibliska regeln för hur profetisk tid skall räknas tillämpas såsom redan framhållitse, i det att ett profetiskt år om 360 dagar får utgöra måttenheten, skulle 2.300 aftnar och morgnar vara lika med sex år, fyra månader och tjugo dagar, varvid varje dag består av en afton och en morgon. (1 Mos. 1:5, 8, 13, 19, 23, 31) Om vi nu räknar från början av detta internationella konvent i London den 25 maj 1926, så finner vi att 2.300 dagar om aftnar och morgnar för oss fram till den 15 oktober 1932.

45. Vilket datum framhöll Sällskapet Vakttornets officiella organ något mycket betydelsefullt, och vad var det?

⁴⁵ Hur blev Jehovas ”helgedom” renad eller rättfärdigad, dess rätta tillstånd återställt, vid den tiden? Undersök Jehovas vittnens officiella organ, Vakttornet, för detta datum, moderupplagan. På sidan 319 (svenska upplagan 1 december 1932, sidorna 366, 367) är en resolution återgiven, vilken antogs av New York-gruppen av Jehovas vittnen den 5 oktober 1932. Den begärde en rening av församlingsorganisationen, att en återställelse av den skulle ske till Jehovas helgedomsklass’ rätta tillstånd. Hur skulle det ske? Genom att organisationen befriades från ”valda äldste”, dvs. äldste som hade blivit valda till äldsteämbetet genom handuppräckning av medlemmar i församlingen på vanligt, demokratiskt väljarmaner, enligt det politiska valsättet i de forna grekiska staterna och i det demokratiska anglo-amerikanska världsväldet.

46, 47. a) Hur hade församlingarna gått till väga vid tillsättande av äldste, och vad hade följden blivit? b) Vad för en resolution lades fram i Vakttornet för att antagas?

⁴⁶ I årtionden hade Jehovas helgedomsklass’ församlingar var på sin ort valt män till ämbetet såsom äldste genom att församlingens medlemmar fick räcka upp handen. Att en sådan metod tillämpades berodde naturligtvis på en missuppfattning av det apostoliska tillvägagångssättet i det första århundradet, som beskrivs i de kristna grekiska skrifterna. f Nu, vid den tid som Gud utvalt, inflöt artikeln ”Jehovas organisation” i Vakttornet, moderupplagan, del 1 i numret för 15 augusti 1932 och del 2 i det följande numret, 1 september (svenska upplagan 15 oktober och 1 november 1932). Artikeln påpekade att mönstret till anordningen med ”valda äldste” var hämtat från denna världs demokratiska del och således var oren, icke teokratisk, inte innebar undergivenhet under den store Teokraten, som styr sin helgedom uppifrån och ned. Det demokratiska väljandet av äldste hade fått till resultat att många blivit förordnade till detta ämbete, vilka i själva verket inte var mogna eller andligen fullvuxna; de menade sig vara oberoende av uppsikt från en överordnad, kände sin egen vikt och betydelse i den egna församlingen, då de fått till uppgift att styra församlingen på orten och först och främst var ansvariga inför församlingen, som röstat in dem. Detta hade fått till följd att sådana slags ”äldste” utgjorde ett stort hinder för det världsvida arbetet med att vittna som Sällskapet Vakttornet uppmuntrade till genom sin representant för tjänsten i varje särskild församling. Artikeln ”Jehovas organisation” slutade med en resolution, som alla församlingarna uppmanades att anta och vari det bland annat hette:

⁴⁷ ”Fördenskull finnes det ingen skriftenlig grund för val till ett äldste-ämbete i församlingen, och vi besluta härmed, att hädanefter ingen skall väljas till något sådant ämbete; alla Guds smorda äro äldste, i den bemärkelse Skriften brukar detta uttryck, och äro alla den Högstes tjänare. ... En tjänstedirektör, till vilken syssla vi skola upprätta förslag, varefter valet underställes bekräftelse av Sällskapets ledning. Denne tjänstedirektör skall ingå i gruppens tjänstekommitté.”

48. Vad utgjorde fördenskull tillkännagivandet i Vakttornet för 15 oktober 1932 (moderupplagan), och vilken samstämmighet finner vi mellan det och innebörden i framställningen om de ”tjugufyra äldste” och de ”sju stjärnorna”?

⁴⁸ Denna resolution antogs av Jehovas vittnens församlingar jorden runt. Tillkännagivandet i Vakttornet för 15 oktober 1932 (moderupplagan) vid slutet av 2.300 aftnar och morgnar var det officiella tillkännagivande, som Jehova gjorde genom sin synliga förbindelseled, om att hans helgedom av smorda ”levande stenar” hade blivit renad, rättfärdigad och rättfärdiggjord. Dess rätta tillstånd hade blivit återställt, därigenom att de demokratiskt valda ”äldste” hade avlägsnats och därigenom att församlingens tillsyningsman blev förordnad på teokratiskt sätt. De tjugofyra äldre personer, som aposteln Johannes såg i sin himmelska syn och som bar kronor och satt på troner runt Guds, den Högstes, tron, var helt visst inte ”äldste” som på demokratiskt sätt valts av församlingen på jorden här nere. De var ”äldste”, som utvalts av universums Suverän på grund av sin fulla kristna växt och bevisade ostrafflighet. De ”sju stjärnor”, som Johannes såg i den förhärligade Jesu Kristi högra hand och som var en bild av ”änglarna” eller tillsyningsmännen i Jehovas smorda helgedomsklass’ församlingar, var helt visst också fullvuxna ”äldste”, vilka utvaldes och leddes av överhuvudet för den teokratiska organisationen genom Jesus Kristus och inte av församlingarna enligt det demokratiska tillvägagångssätt som utmärker det sjunde världsväldet. (Upp. 1:16, 20; 2:1; 4:4, 10,11) Det var rätt och riktigt att kvarlevan av helgedomsklassen på jorden bragtes i överensstämmelse med denna teokratiska regel vid Jehovas fastställda tid.

(Fortsättning följer.)

[Fotnot]