Frågor från läsekretsen
● Måste en syster ha sitt huvud betäckt, då hon beder i närvaro av en åt Gud överlämnad broder, som inte är hennes äkta man? Måste hon ha huvudet betäckt, då hon leder ett bibelstudium under sådana förhållanden, som till exempel i närvaro av en tjänare i församlingen, som övar henne, eller när kretstjänaren följer henne till ett studium? — M. S., USA.
Det tycks inte finnas något skäl till att en åt Gud överlämnad kvinna någonsin skulle leda i bön, då vuxna, åt Gud överlämnade män är närvarande. (1 Kor. 11:3) Vid Betelhemmet i Brooklyn anmodas aldrig några systrar att leda familjen i bön. Om en vuxen, åt Gud överlämnad man är närvarande, i församlingen eller i hemmet, bör han företräda de andra i bön till Jehova Gud. Om en äkta man, som inte överlämnat sig åt Gud, önskar att hans hustru skall leda i bön, kan hon göra detta, men av respekt för hans ställning såsom hennes ”huvud”, bör hon ha sitt huvud betäckt. (1 Kor. 11:5, 10) Om husfadern inte är närvarande, men minderåriga, åt Gud överlämnade söner är det, då bör också modern ha sitt huvud betäckt, om hon beder. Vid ett sådant tillfälle får hon efter eget val antingen frambära bönen själv eller anmoda en av sina, åt Gud överlämnade söner att göra det. Men det bör aldrig förekomma att en icke döpt son leder åt Gud överlämnade medlemmar av familjen i bön. När endast en överlämnad mor och överlämnade döttrar är hemma, kan modern anmoda en av de överlämnade döttrarna att bedja, om hon så önskar. I sådana fall behöver ingen ha huvudet betäckt.
Det kan emellertid vara tillrådligt att en syster leder ett bibelstudium i ett hem, då en överlämnad broder är närvarande, i sådana fall som omnämndes i frågan, eller också kanske hon leder ett bibelstudium med en broder som nyligen blivit döpt men som alltjämt är i behov av hjälp. Hur bör man då förhålla sig? I sådana fall bör den överlämnade brodern frambära bön, och systern kan leda studiet med sitt huvud betäckt. Hon gör detta av respekt för den teokratiska ordningen, eftersom brodern, såväl som hon själv, är medlem av Guds församling, och i församlingen är det mannen som bör undervisa. (1 Tim. 2:11, 12) Om en överlämnad syster leder ett studium med sin icke överlämnade äkta man eller med en annan person i närvaro av den icke överlämnade äkta mannen, bör hon också ha sitt huvud betäckt. Detta är då ett tecken på att mannen borde vara den som gav biblisk undervisning i närvaro av sin familj, som företräds av hans hustru.
Mose lag påminde på olika sätt de israelitiska kvinnorna om det företräde som männen åtnjöt inför Jehova, så att de inte skulle förlora mannens ledarskap ur sikte och begå samma felsteg som Eva. Det fysiska tecken till exempel, som identifierade och särskilde Jehovas förbundsfolk, gällde endast dess manliga medlemmar, nämligen omskärelsen. Och vidare var den period, under vilken en moders orenhet varade, två gånger så lång då hon fött en flicka som då hon fött en gosse. När Jesus genom ett underverk mättade stora skaror av människor, räknade apostlarna bara männen bland dem som var närvarande: ”De som hade ätit voro vid pass fem tusen män förutom kvinnor och barn.” ”De som hade ätit voro fyra tusen män förutom kvinnor och barn.” — 2 Mos. 12:48; 3 Mos. 12:2, 5; Matt. 14:21; 15:38.
På samma sätt blir i den kristna församlingen kvinnans teokratiska ställning i förhållande till mannen framhävd genom den anordningen att kvinnan har sitt huvud betäckt. Förutom den rika symboliska innebörden leder denna anordning till samstämmighet och frid. Den tjänar också till att varna kristna kvinnor för att utöva ett otillbörligt kvinnligt inflytande och håller de kristna männen vakna, så att de inte dukar under för ett sådant inflytande i likhet med Adam, Simson, kung Salomo och dem som tillhörde församlingen i Tyatira. — Upp. 2:20—23.
● I Daniel 11:37 läser vi om ”konungen i Nordlandet”: ”Ej heller skall han akta på ... kvinnors lust.” Vilka är de ”kvinnor” som åsyftas här? — J. H., USA.
I bibeln, alltifrån 1 Moseboken till och med Uppenbarelseboken, brukas upprepade gånger en kvinna till att beteckna en stad eller en organisation. (1 Mos. 3:15; Gal. 4:26; Upp. 12:1) Liksom Gud gav Adam en kvinna, Eva, såsom ”en hjälpare åt honom”, har organisationer tjänat såsom hjälpare eller tjänarinnor åt dem som bildat dem eller kommit att behärska dem. Detta har inte gällt enbart om Jehova Gud — hans kvinna omnämns i de nyss gjorda hänvisningarna — utan också om Satan, djävulen, ty han har också sin kvinna: ”Och kvinnan, som du har sett, är [betecknar, NW] den stora staden, som har konungsligt välde över jordens konungar.” — Upp. 17:18.
Uttrycket ”kvinnor” i Daniel 11:37 måste ha en symbolisk innebörd, eftersom ”konungen i Nordlandet” inte är en enda man utan står som beteckning för de styrande faktorerna i ett nutida totalitärt världsvälde. ”Kvinnorna” syftar därför på alla de grupper eller organisationer som tjänar såsom svagare kärl eller tjänarinnor åt ”Nordlandskonungen” inom det område han behärskar. De utgörs av kulturella, vetenskapliga, religiösa och liknande kårer eller organisationer, som har en viss ”lust”, hyllar ett visst slags tillbedjan eller särskilda ”gudar”, som de själva har ställt upp men som ”konungen i Nordlandet” inte aktar på i sin tillbedjan av ”fästenas gud”. Bland dessa ”kvinnor” kan också satellitstaterna räknas, i synnerhet deras ledande män, vilka har vissa ambitioner eller önskningar (en viss ”lust”) för egen räkning med avseende på det egna landet, som ”konungen i Nordlandet” inte aktar på, såvida de inte faller i linje med hans egna strävanden, vilket kom till särskilt kraftigt uttryck i Ungern och framgick av meddelanden i pressen under senvintern beträffande Polen. Man kan säga att Tito drog sitt Jugoslavien undan Kommunistrysslands välde, därför att han inte ville rucka på sin ”lust” och underordna sig; han ville inte spela rollen av en kvinna eller tjänarinna åt Kommunistryssland. Alla som ger vika är lika ”kvinnor” åt den härsklystne ”Nordlandskonungen”.