Vi måste leva nu för en ny värld

1. Vad är det Guds uppsåt att åstadkomma, och vad skrev Petrus om det?

DET är Guds uppsåt att åstadkomma en ny värld, vari rättfärdighet skall bo. Det var hoppet om denna nya värld som uppmuntrade de första kristna i apostlarnas dagar, ja, det till och med fick dem att förvandla hela sitt liv. I stället för att leva för de ting, som den värld hade att erbjuda som bestod av nationerna runt omkring dem, började de leva för den nya världen. Aposteln Petrus skrev: ”Då nu allt detta [den gamla världens förhållanden omkring dem] skall på så sätt upplösas, hurudana människor böra då icke ni vara i heligt uppförande och gudaktiga gärningar ...! Men det finnes nya himlar och en ny jord, som vi vänta enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” — 2 Petr. 3:11—13, NW.

2. Vad blev följden av människans uppror i Eden? Betyder detta att Gud har övergivit sitt uppsåt att ha en rättfärdig värld?

² Långt före Petrus’ dagar hade universums Skapare, Jehova, kungjort sitt uppsåt att åvägabringa en sådan ny värld. Genom profeten Jesaja sade han: ”Ty se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord; och man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka därpå.” (Jes. 65:17) Det var Guds uppsåt från begynnelsen att ha en sådan rättfärdig värld, och det var endast på grund av människans uppror i Eden som vår jord blev en plats, där ondska och orättfärdighet kom att florera, där synden har resulterat i lidande och död för jordens inbyggare i stället för att jorden skulle ha varit ett paradis av frid och lycka med evigt liv för dem som bor på den. Men Gud har inte övergivit detta sitt hänförande uppsåt, ty han lovar att de rättfärdiga ”skola besitta jorden, och de skola för evigt bo på den”. — Ps. 37:29, NW.

3. Vad kommer det att innebära att rättfärdighet bor på jorden?

³ Ordet ”rättfärdig” betyder ”rättvis, rättrådig, dygdig, laglydig”. Det är alltså Guds tillkännagivna uppsåt att åstadkomma en renad jord, som återställts till ett tillstånd av paradisisk skönhet — lik den som präglade det ursprungliga Eden — och ”där rättfärdighet bor”. Det skall bli en värld, vari rättvisa, sanning och rättrådighet skall blomstra, där alla jordens inbyggare kommer att vara laglydiga, det vill säga lyda och hålla sig till den gudomliga lagen, göra Guds vilja. Det är dessa förhållanden på jorden som Jesus lärde oss att bedja om i sin mönsterbön: ”Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” — Matt. 6:9, 10, NW.

4, 5. a) Varför lät Gud floden komma över jorden? b) Av vad var floden en bild, och hur liknar förhållandena på jorden i vår tid dem som rådde strax före floden?

⁴ Nu lever vi inte i en sådan värld. Denna världens invånare bor inte tillsammans i frid, och inte heller handlar flertalet rätt och rättvist mot varandra. Dygd är någonting som lätt läggs bort. Folk har mindre respekt för att hålla tillbörliga lagar, till och med människors lagar, ty officiella rapporter ger klart till känna att laglösheten är i tilltagande. Men mest oroande för rättsinniga människor är det förhållandet att denna världen visar föga eller ingen respekt för Guds lag. Liknande förhållanden rådde på jorden i Noas tid, när ”människans ondska hade blivit stor på jorden och ... varje benägenhet hos hennes hjärtas tankar endast var ond hela tiden”. (1 Mos. 6:5, NW) På grund av ondskan hos detta ogudaktiga mänskliga samhälle tillintetgjorde Gud det genom en vattenflod och tillät endast Noa och hans familj att undkomma. Bibeln talar om detta såsom en tillintetgörelse av en ”jord”. Inte så att förstå, att den bokstavliga jorden blev förstörd. Det som tillintetgjordes var det samhälle av människor som levde på jorden, dessa människor som endast levde för sina egna urartade världsliga idéer och som hade glömt Gud. — 2 Petr. 3:5, 6.

⁵ Det som hände då var en mönsterbild i liten skala av hur Gud skall förinta den nuvarande onda världen. Jesus själv underrättade oss om detta och sade: ”Ty alldeles såsom Noas dagar voro, så skall Människosonens närvaro vara.” (Matt. 24:37, NW) Det förutsades direkt att strax före slutet på denna onda värld skulle förhållandena på jorden vara lika dem som föregick syndafloden. Lägg märke till hur väl följande inspirerade ord stämmer med verkligheten: ”I de yttersta dagarna skola kritiska tider, svåra att komma till rätta med, vara här. Ty människorna skola älska sig själva, älska pengar, vara inbilska, högmodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, utan tacksamhet, i avsaknad av välvilja, utan naturlig tillgivenhet, omöjliga att komma överens med, bakdantare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, halsstarriga, uppblåsta av självkänsla, nöjesälskande mer än Gudälskande.” (2 Tim. 3:1—4, NW) Ett noggrant studium av andra profetior i bibeln gör det alldeles säkert att vi nu lever i dessa yttersta dagar, och detta betyder att man i vår tid kommer att uppleva slutet på den nuvarande, onda världen.

Fåren samlas in i ett den nya världens samhälle

6, 7. a) Mot vad för slags människor visar Jehova nu barmhärtighet? b) Hur talar Jesus om församlandet av dem som älskar rättfärdigheten i våra dagar?

⁶ Denna onda världs tillintetgörelse kommer givetvis att inbegripa ett stort antal människors liv. Men i sin kärleksfulla godhet och barmhärtighet har Gud för avsikt att innan denna världen når sitt slut samla ut ur nationerna alla dem som älskar det rätta, som önskar se rättfärdigheten blomstra, som visar tro på Guds ord, bibeln, och på löftet om den nya världen, dem vilkas tro är sådan att de är beredda att vända ryggen åt denna gamla värld och dess onda vägar och i stället rätta sig efter rättfärdighetens principer, som för alltid skall styra den nya världen, den som Gud danar.

⁷ Att detta församlande av sådana som älskar rättfärdigheten skulle äga rum i vår tid framgår klart av Skriften. Jesus framställde själv liknelsen om ”fåren och getterna” för att illustrera just detta. Denna liknelse, som är återgiven i Matteus 25:31—46, ger vid handen att individer ur alla nationer skulle församlas och avskiljas från världen på ett sådant sätt att de kunde identifieras såsom ett avskilt och församlat folk. Jesus visade vidare att det skulle ske ett sådant församlande av fårlika människor, som skulle komma att utgöra ett tydligt igenkännligt folk i dessa yttersta dagar, när han sade: ”Och jag har andra får, som icke äro av denna fålla; också dem måste jag föra hit, och de skola lyssna till min röst, och de skola bliva en hjord, en herde.” (Joh. 10:16, NW) Detta är de som hörsammar kallelsen i Sefanja 2:3 (AS): ”Söken Jehova, alla I ödmjuke på jorden, som haven hållit hans stadgar; söken rättfärdighet, söken ödmjukhet; kanhända skolen I bliva dolda på Jehovas vredes dag.” — Se också Jesaja 2:1—3.

8. Vilket val ställs alla nu levande människor inför?

⁸ Alltså förhåller det sig så, att alla människor som lever i våra dagar har tillfälle att lära känna sanningen och att sedan fatta beslut om sitt eget öde. Ett val måste träffas: Vill du fortsätta att leva som den nuvarande onda världen, ta del i dess orätta förehavanden, vara en del av den och dö med den? Eller vill du inhämta kunskap om den nya världen, åstunda dess rättfärdighet, ha ett vaket sinne för allt som hör den till och få leva i den för evigt? Vill du överge denna orättfärdighetens värld och leva nu för den nya världen?

9, 10. a) Varför får man inte dröja att fatta sitt beslut? b) Vilket beslut kommer de som älskar rättfärdigheten att fatta i överensstämmelse med Romarna 12:2?

⁹ Det är ett val som inte kan uppskjutas på obestämd tid. Det är inte vist att säga: ”Nåja, när den där nya världen kommer, då skall jag ändra mig. Naturligtvis vill jag då gärna rätta mig efter vad Gud vill att vi skall göra i den nya världen.” Nej! Det är nu som man skall börja leva för den nya världen och därigenom ge till känna att man är en äkta tillbedjare av Gud i ande och sanning, att man är fårlik och älskar det som är rätt, ty ”Fadern söker just människor av det slaget till att tillbedja honom”. — Joh. 4:23, NW.

¹⁰ Innan denna världens tillintetgörelse kommer i det som bibeln kallar striden vid Harmageddon, ger Jehova Gud tillfälle åt människorna i nationerna att lära känna sanningen, att bringa sig i överensstämmelse med den och sedan ådagalägga sin tro genom att söka rättfärdighetens väg, ge bevis för att de är det slags människor som skulle leva rättfärdigt i Guds fullkomliga, nya värld, om de finge tillfälle till det. Om det är din uppriktiga önskan att få Guds godkännande och vinna liv från honom i den utlovade nya världen, då kommer du att med glädje hörsamma orden: ”Sluta upp med att taga gestalt efter denna tingens ordning, och bliv i stället förvandlade genom att göra om edert sinne, för att ni må kunna för eder själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullständiga vilja.” — Rom. 12:2, NW.

11. Vad är det som gör Jehovas vittnen så märkbart annorlunda?

¹¹ Såsom en kristen skara människor bemödar sig Jehovas vittnen om att följa denna bibliska befallning. De är ett folk som har församlats från alla nationer. De tror på bibelns löfte om den nya världen och har börjat leva för den nu. Av den orsaken är de i själva verket ett den nya världens samhälle. Det är detta enkla faktum som gör dem så märkbart annorlunda. Deras tro på den nya världen är inte negativ, utan är positiv. Det är en levande tro, och den driver dem till att aktivt understödja det som de tror. Det är därför som de besöker folk för att tala med dem om sitt hopp. Häri har de privilegiet att uppfylla en av de profetior som gäller vår tid: ”Och dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) Men de vet att om man skall leva för den nya världen fordras det mera än att bara predika om den. Att leva för den nya världen betyder att leva i överensstämmelse med dess Danares rättfärdiga principer i allt man gör, och dessa principer måste vara bestämmande för alla våra handlingar som föräldrar eller barn, som arbetsgivare eller anställda, när vi arbetar eller roar oss.

12. Hur betraktar världen dem som vidtar denna förändring till ett liv i överensstämmelse med den nya världen, men vad bör vi komma ihåg?

¹² För dem som väljer en sådan kurs kommer det att betyda en stor förändring, men förvisso en förändring till det bättre. Ofta blir en sådan förändring missförstådd. Denna världen låter sig ledas av ett visst slags principer och idéer; den nya världen har andra till rättesnöre — Guds principer och syften. När vi rättar oss efter dessa, tycker kanske världens människor att det är besynnerligt; vi följer inte längre deras sätt att tänka och handla. Det kan till och med leda till antagonism och opposition från personer som vi förut trott vara våra vänner. Fick inte Jesus erfara detta? Och skrev inte aposteln Petrus: ”Emedan ni icke fortsätta att löpa med dem ... , äro de förbryllade och fortfara att tala skymfligt om eder”? (1 Petr. 4:4, NW) Men den kristnes mål i livet är i första hand att behaga Gud, och det viktigaste för dig att veta är hur du bör ”vandra och behaga Gud”, inte endast människor. — 1 Tess. 4:1, NW; Kol. 1:10; 1 Tess. 2:4.

13. Hur ställdes människor inför en liknande avgörande fråga i kristendomens första tid?

¹³ Om det är din uppriktiga önskan att få mottaga livet ur Guds händer i hans nya rättfärdiga värld, då ligger det i ditt intresse att noga tänka över några av de grundläggande principer för uppförandet som Gud kräver att de människor skall följa, vilka han församlar på sin ynnests och välsignelses sida och församlar till en hjord såsom ett den nya världens samhälle. De beslut, som du måste fatta, liknar dem som de människor ställdes inför, vilka levde i kristendomens begynnelsetid, när de först kom i beröring med den av apostlarna predikade sanningen. De förstod då att de måste välja mellan att fortsätta på den väg de förut hade vandrat i överensstämmelse med de vägar, som nationerna runt omkring dem vandrade, och att vidta den förändring som var nödvändig, om de skulle komma i ett gynnsamt förhållande till sin Skapare.

Principer för ett liv i enlighet med den nya världen

14, 15. Vilket handlingssätt sade Paulus till de kristna i Efesus att de skulle vända sig bort ifrån?

¹⁴ Omkring år 60 eller 61 e. Kr. skrev aposteln Paulus till de kristna i Efesus. Innan de som nu var medlemmar av denna tidiga församling hade hört sanningen predikas för sig, hade de levat precis så som andra människor av nationerna. Men detta slags liv var inte det slag som behagade Gud. Därför skrev Paulus till dem att de ”icke längre [skulle] fortsätta att vandra alldeles så som nationerna också vandra i sina sinnens onyttighet, medan de äro i mörker vad förståndet angår och avlägsnade från det liv som tillhör Gud, till följd av den okunnighet som är i dem, till följd av deras hjärtans känslolöshet. Eftersom de hade lämnat all moralisk känsla bakom sig, hängåvo de sig åt ett lösaktigt uppförande för att med girighet utöva orenhet av alla slag.” — Ef. 4:17—19, NW.

¹⁵ Var detta det slags exempel på hur man bör leva som Kristus Jesus hade givit dem att följa? Absolut inte! ”Men ni fingo icke lära att Kristus är sådan, förutsatt, naturligtvis, att ni hörde honom och blevo undervisade genom honom, alldeles så som sanning är i Jesus: att ni skulle lägga av den gamla personligheten, som rättar sig efter edert forna handlingssätt och som fördärvas enligt sina bedrägliga begärelser, men att ni skulle förnyas i den kraft som påverkar edert sinne och skulle ikläda eder den nya personligheten, som skapades enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och kärleksfull godhet.” — Ef. 4:20—24, NW.

16. Vilken grundläggande princip avhandlar Paulus i Efesierna 4:25?

¹⁶ Därpå går aposteln vidare och räknar upp några av de onda ting som nationerna bedrev och som de kristna inte längre kunde hänge sig åt. Vad han har att säga är precis lika viktigt för oss som lever nu under den tid som är denna tingens ordnings ände, om vi vill följa de första kristnas exempel och lära oss att leva på det sätt som behagar Gud och får hans godkännande. Lägg först märke till att vers 25 i Efesierna 4 säger, att sedan vi har lagt bort lögnen bör vi ”tala sanning var och en ... med sin nästa”. Samma princip tillkännagavs av Jehova många hundra år tidigare genom hans profet Sakarja (kapitel 8, verserna 16, 17, My): ”Detta ... är vad I skolen göra: Talen sanning den ene med den andre; domen sådan dom, som styrker sanning och frid, i edra portar; och tanken icke ont den ene mot den andre i edra hjärtan, och älsken icke falska eder! Ty allt detta är sådant, som jag hatar, säger Jehovah.”

17, 18. a) Vilken syn på oärlighef har människor i denna gamla värld? b) Nämn några av orsakerna till att folk ljuger.

¹⁷ Oärlighet, som inbegriper sådant som lögn, bedrägeri, stöld, fusk och maskning, är något alltför vanligt här i världen, eller hur? Vi finner oärlighet bland folk i alla levnadsställningar, i alla åldrar. Det är inte nog med att barnen ljuger för att något orätt, som de har gjort, inte skall bli upptäckt, utan de vuxna visar också oärlighet i sin inbördes handel och vandel, i affärer, i sina försök att slippa ansvar för en skuld eller någon annan förpliktelse eller skyla över något orätt. Fördenskull har människor börjat förlora tilliten till varandra. Somliga påstår till och med att eftersom andra är oärliga, är det fullt på sin plats att de också är det. Men om vi önskar göra det rätta, kan vi inte längre vandra ”alldeles så som nationerna också vandra i sina sinnens onyttighet”.

¹⁸ Det finns många orsaker till att människor inte är ärliga mot varandra och tillgriper lögn och bedrägeri. Som förut nämnts är en orsak den att de önskar slippa straff för en orätt handling. Fruktan utövar förvisso ett mäktigt inflytande i mångas liv och är ett av huvudskälen till att folk ljuger. I somliga länder växer människorna upp med fruktan för de döda förfädernas ”andar”, och de får från ungdomen lära sig att man måste bedraga dessa ”andar” för att skydda sig för skada. De som hyser denna tro leds ofta till att tänka att lögn och bedrägeri för ett sådant syfte inte är orätt, men en sådan uppfattning har med all säkerhet en skadlig inverkan på samvetet och försvagar ens förmåga att tala sanning hellre än lögn, när man har med sina medmänniskor att göra. Några har den inställningen, att lögn är orätt endast om den som ljuger blir upptäckt, men om hans osanningar blir trodda, så är han ”duktig” och har gjort något som man måste beundra. Detta är sannerligen en förvänd syn på vad som är rätt och orätt. Andra åter ljuger av högmod. Ja, man kan med sanning säga att en del människor gör hela sitt liv till en lögn, i det att de låtsas vara något som de inte är och måste sätta ihop osanna historier om sina bedrifter för att ge stöd åt sina påståenden. Andra återigen ljuger uppsåtligt för att bedraga, för att vilseleda i syfte att vinna någon fördel framför andra till självisk vinning för sig själva.

19. Varför kan det inte finnas rum i den nya världens samhälle för lögn och bedrägeri?

¹⁹ När man lär känna sanningen i Guds ord, inser man behovet av att sluta upp med all oärlighet. I fruktans ställe kommer kärlek, kärlek till Jehova, till hans principer och till ens kristna bröder. När folk förut har trott att förfäderna är vid liv någonstans såsom ”andar” och så får veta att de verkligen är döda i gravarna, hyser de inte längre någon fruktan för dessa förfäder eller känner något behov att bedraga dem. Den kristne vet att han inte kan bedraga Gud, och även om han skulle försöka bedraga andra människor eller ljuga för dem, så skulle Jehova, som kan läsa hjärtats innersta tankar, likväl inte bli bedragen, och hans ogillande skulle kunna leda till olycksdigra följder. Högmod, en annan orsak till att folk ljuger, är någonting som Gud hatar, men han godkänner ödmjukhet. I Guds växande ”nya världens samhälle” finns det alltså inte rum för något sådant som bedrägeri, lögn och andra former av oärlighet. — 1 Kor. 4:5; 1 Tess. 2:4; Apg. 5:3—5; Mik. 6:8; 1 Joh. 4:18; Matt. 22:37—39; Ords. 16:5.

Ärlighet i olika förhållanden

20. Mot vad måste Jehovas vittnen vara på sin vakt, fastän det rader tillit och förtroende ibland dem?

²⁰ Bland dem som nu församlas ut ur världens nationer in i den enda ”hjorden” av Jehovas får blir således den misstro och den misstänksamhet, som tillhör den gamla världens samhälle, ersatta med tillit och förtroende. Ja, redan nu verkar Guds ords principer omdanande på människors liv, så att dessa människor kan glädja sig åt kristlig gemenskap utan de farhågor som påverkar den gamla världens människor i deras umgänge med varandra. Detta betyder inte att Jehovas vittnen till exempel är lättrogna personer som man utan svårighet kan lura, som från första ögonblicket litar på alla och envar. De gör bruk av förnuftig försiktighet och är på sin vakt när de har att göra med någon som har ont i sinnet och som kanske försöker lista sig in i deras gemenskap för personlig vinnings skull, för att dra fördel av den vänlighet och tillit som utövas i den nya världens samhälle. Sådana människor med onda avsikter visar snabbt genom sina gärningar att de inte i hjärtat älskar sanning och rättfärdighet, och mogna kristna genomskådar snart deras skrymtaktiga förklädnad. — Matt. 7:20.

21. Hur bör ärlighetens princip tillämpas med avseende på en kristen som driver en affär?

²¹ Hur förhåller det sig med en person som äger och driver en affär? Är det rätt av honom såsom kristen att använda bedrägliga medel för att hålla sig uppe i konkurrensen med andra och öka sin vinst? Följande i bibeln framställda princip besvarar den frågan rakt på sak: ”I skolen icke göra orätt i domen, icke i fråga om mått, vikt eller mål. Riktig våg, riktiga vikter ... skolen I hava.” En kristen affärsman skulle alltså inte lura sina kunder genom att ge dem för dåligt mått för deras pengar eller utföra ett sekunda arbete för att skaffa sig ohederlig vinning. Likaså måste han handla rättvist och hederligt mot sina anställda. — 3 Mos. 19:35, 36; Kol. 4:1.

22. För vilket syfte framläggs det som dryftas i denna artikel?

²² Detta betyder inte att en kristen har rätt att gå omkring och tala om för andra hur de skall sköta sin affärsrörelse, alldeles som om han vore den som skulle döma i sådana ting. Syftet med det som skrivits här är inte att försöka föreskriva för människor i världen hur de skall leva sitt liv. Det som framläggs här är helt enkelt de principer som är bestämmande för ett kristligt liv, så att de som önskar sluta upp med att leva på det sätt som nationerna gör och leva i överensstämmelse med den nya världens rättfärdighet kan få hjälp till att göra det.

23. Hur kan en person vara oärlig i fråga om sitt arbete, och av vilket synnerligen viktigt skäl bör en kristen vara en flitig arbetare?

²³ Samma princip i fråga om ärlighet gäller också för anställda personer i förhållande till deras arbetsgivare. När någon ingår en överenskommelse om att arbeta åt någon för en avtalad arbetslön, så bör denna överenskommelse respekteras. Om någon på grund av lättja underlåter att utföra det avtalade arbetet, så skulle detta i verkligheten vara en form av oärlighet, inte sant? Det skulle likaså vara oärligt, om en person använde den tid, som han enligt överenskommelse skall arbeta åt en arbetsgivare och som han får lön för, för något annat ändamål, även om han kanske tycker att det andra som han gör är intressantare eller rentav till större gagn för honom själv och för andra. Att använda sin arbetsgivares tid på detta sätt utan hans vetskap och tillåtelse är att vara trolös mot sin överenskommelse. En ärlig och flitig arbetare vinner aktning och ett anseende som är till heder. (1 Tess. 4:11, 12) En kristen anställd eller tjänare utför sitt arbete väl, inte endast för att behaga människor eller för att vinna människors godkännande, utan därför att det är rätt att göra så, det är att vara ärlig, och han inser att ett sådant handlingssätt behagar Jehova och medför en belöning från honom. I Efesierna 6:5—8 (NW) skriver Paulus: ”Ni slavar, var lydiga mot dem som äro edra husbönder i köttslig mening, med fruktan och bävan i edra hjärtans uppriktighet, såsom mot Kristus, icke genom ögontjänst såsom sådana som vilja behaga människor, utan såsom Kristi slavar, i det att ni av hela eder själ göra Guds vilja. Var slavar med goda böjelser, såsom åt Jehova och icke åt människor, ty ni veta att var och en, vad gott det vara må som han gör, skall få igen detta av Jehova.” — Jämför Kolosserna 3:22—25.

24. Vilken ytterligare princip för ett liv i överensstämmelse med den nya världen uttalas i Efesierna 4:28?

²⁴ I Efesierbrevets fjärde kapitel (vers 28, NW) tillkännager aposteln en annan regel för ett liv i överensstämmelse med den nya världen: ”Må den som stjäl icke stjäla mera, utan må han i stället utföra strängt arbete, i det han med sina händer gör ett gott arbete, så att han kan hava någonting att dela ut till någon som lider brist.” Att stjäla innebär att ta med sig någonting som man inte har rätt till, i hemlighet, utan att man blir sedd. Det är lätt att förstå att om man bryter sig in i ett hus på natten, när ägaren inte är där, och tar pengar eller andra saker, som till exempel kläder, så är det stöld. Men hur är det med den som är anställd som tjänare i ett hem eller har plats på ett kontor eller en fabrik och som därför har hand om matvaror eller materiel eller persedlar av något slag? Har man rätt att ta av sådana saker för sin egen räkning?

25. Vilka frågor kan man göra sig för att skydda sig mot att stjäla?

²⁵ Det är sed i en del bysamhällen i vissa länder, att en resenär som passerar genom byn själv kan få ta sig litet mat, så att han kan fortsätta sin färd styrkt och vederkvickt. Detta är en sed som bottnar i omtänksamhet och som vittnar om lovvärd gästfrihet. Allt folket i samhället förstår denna sed, där den tillämpas, och det betraktas inte på något vis såsom stöld, även om den resande äter av maten i ägarens frånvaro. Denna sedvänja påminner oss om den föranstaltning som den judiska lagen gjorde för främlingen, resenären eller den fattige. (Se 3 Moseboken 19:9, 10.) Men seder och bruk förändras, och även om denna sed alltjämt tillämpas i vissa lantliga samhällen, så praktiseras den inte allmänt i stora städer, där en nutida civilisation råder. Alltså måste man rätta sig efter förhållandena där man är. En säker vägledning i fråga om vad som är stöld och vad som inte är det får man genom att fråga sig: ”Har jag rätt att ta detta?” Det vill säga: ”Har jag lov av ägaren till de här livsmedlen eller de här sakerna att använda dem eller ta dem med mig?” Om det är någonting som är ens arbetsgivares tillhörighet, kan man fråga: ”Skulle jag ta detta, om min arbetsgivare vore närvarande eller kunde se mig ta det?” Om du finner att svaret på någon av dessa frågor blir ”nej”, så vet du att det skulle vara stöld att ta den sak det är fråga om.

26. Vad kan den göra som är ärlig och flitig i sitt arbete?

²⁶ I överensstämmelse med apostelns råd bör den kristne vara en trägen arbetare och göra bra ifrån sig med sina händer, inte dåligt; han bör vara ärlig och flitig och bör inte behöva stjäla för att få tillräckligt att äta. I stället kommer han inte endast att sörja för sina egna behov och för sin hustrus och sina barns behov, om han är gift, utan han kommer att kunna hjälpa någon eller några av sina medkristna i församlingen, som kanske inte har det så gott ställt på grund av någon liden förlust eller kanske en olyckshändelse. Han kommer också att kunna lämna något bidrag till ortsförsamlingens kassa för att hjälpa till att bestrida nödvändiga utgifter och befrämja arbetet med att predika de goda nyheterna om Guds rike i trakten där han bor.

27, 28. a) Hur är folk ofta oärliga, när de lånar pengar? b) Hur talar bibeln om dem som vägrar att betala igen vad de lånar? c) Vilka goda egenskaper bör den kristne odla. och vilka dåliga egenskaper bör han lägga bort?

²⁷ Denna gamla tingens ordning är uppfylld av själviskhet. Folk visar detta i sin inställning till livet: de hoppas på att få så mycket som möjligt, medan de samtidigt ger så litet som möjligt i gengäld. Till denna själviskhet vädjar de politiska och religiösa ledarna för att försöka vinna stöd åt sina speciella organisationer. Man ser det av det sätt varpå folk är snabba att låna pengar av vem de kan, men däremot är sena att betala, och ofta har låntagaren inte för avsikt att betala igen. Somliga försöker till och med ursäkta detta genom att säga att om man lånar av en rik man och inte betalar igen, så är det i själva verket inte så värst orätt, då ju den rike inte behöver pengarna för egen del. Hur ofta har inte gräl och slagsmål sitt upphov i obetalda skulder! Därför säger Psalm 37:21 (Åk) så här: ”Den ogudaktige lånar och betalar icke.”

²⁸ Jehova välsignar inte de ogudaktiga. Han välsignar inte dem som är själviska, snikna, endast intresserade av vad de kan få ut av livet, medan de i gengäld gör så litet som möjligt åt andra. De som åstundar liv i den nya världen behöver odla kärlek i stället för själviskhet, givandets och inte girighetens ande. I stället för att göra skulder för att öka sina materiella ägodelar lär sig den kristne att vara nöjd med nödvändiga ting, i det han arbetar flitigt för att med ärlig möda förtjäna ihop till dessa ting. Aposteln Paulus var noga med att inte lägga någon onödig börda på sina bröder. Han begagnade inte sin ställning som apostel till att skaffa sig materiell vinning från sina medkristna. Han åstundade inte deras ”silver eller guld”. Såsom heltidsapostel uppskattade han när församlingarna bistod honom, så att han kunde ägna hela sin tid åt förkunnargärningen, men där inget sådant frivilligt bistånd gavs honom, var han redo att arbeta med sina egna händer såsom tältmakare för att kunna sörja för sina materiella behov. — Apg. 20:33, 34; 18:3; 1 Tess. 2:9.