”Ägna ... uppmärksamhet åt hur ni lyssna”
HAR du någon gång varit med om att inte kunna erinra dig namnet på en person som just blivit presenterad för dig? Har det hänt dig att man, sedan du yttrat dig om en fråga vid ett möte, påpekat att ditt inlägg var alldeles likadant som den persons, som yttrade sig före dig? Eller har det inträffat att du, när du gått hem efter ett möte, inte kunnat minnas namnet på talarna eller vilka olika ämnen de dryftade? Med största sannolikhet har du varit med om något av detta eller haft någon liknande erfarenhet. Om du ofta är ute för sådant, är det av yttersta vikt för din eviga välfärd att du lyder Jesu råd: ”Ägna ... uppmärksamhet åt hur ni lyssna.” — Luk. 8:18, NW.
Ibland kanske man skojar om sinnets oförmåga att absorbera det man hör, men i själva verket är det inget att skratta åt. Du har kanske hört talas om den unge ingenjören som deltog i ett sammanträde där man med en av de större kunderna dryftade detaljer i samband med en viktig ny anläggning. Plötsligt kastade han fram ett förslag som han menade skulle vara antagbart. Efter en stunds olustig tystnad riktade företagets chef skrattande hans uppmärksamhet på att just det förslaget hade framlagts och förkastats bara några minuter tidigare. Episoden väckte munterhet just då; flera månader senare blev den unge ingenjören påmind om den, men den föreföll honom inte rolig då. Anläggningen hade lyckligt och väl fullbordats, och de flesta av de unga ingenjörerna som hade arbetat med den fick befordran, men det fick inte han som hade gjort bort sig vid sammanträdet därför att han inte hade ägnat uppmärksamhet åt hur han lyssnade.
Att Jesus påpekade att vi bör ge akt på hur vi lyssnar anger att det finns felaktiga sätt att lyssna, som vi bör undvika. Dåliga lyssnarvanor kan få allvarliga följder, ja, de kan medföra att vi inte bara förlorar vårt arbete eller går miste om befordran utan rentav förlorar själva livet. Folks brist på lyssnande i vår tid har lett till att ett antal större industriföretag och mer än tjugo högskolor i USA har inrättat ”lyssnarkliniker”, vid vilka man studerar folks lyssnarvanor och undersöker hur man skall kunna förbättra dem.
De resultat man kommit till avslöjar just det som vår egen erfarenhet borde ha givit vid handen — att våra sinnen ofta inte är inriktade, koncentrerade, på det som sägs. Eftersom våra tankar kan rusa i väg från fyra till tio gånger fortare än de flesta människor talar, försummar vi ofta att låta sinnet dröja vid det som sägs. Vi kopplar i stället ifrån våra sinnen — ”Hur var det, slog jag ifrån ugnen innan jag gick hemifrån?” ”Det var sant, jag måste tala med den och den efter mötet” — och när vi så ”kopplar på” igen, kan vi ha gått miste om viktiga underrättelser. Hur lämplig och rakt på sak är inte Jesu föreskrift: ”Ägna uppmärksamhet åt vad ni höra”! — Mark. 4:24, NW.
Att ägna uppmärksamhet åt vad man hör innebär mera än att ägna uppmärksamhet åt de ord som utsägs. En dålig lyssnare uppfattar bara orden och får inte grepp om idéerna. Han har inte lärt sig att ge akt på och plocka ut huvudtankarna och urskilja de tungt vägande argumenten och detaljerna, som ger stöd åt dessa tankar. En god talare, som följer en välordnad disposition, bidrar naturligtvis till att göra lyssnandet lättare, men en god lyssnare lär sig att få fatt i huvudtankarna och de bekräftande argumenten, även om dispositionen är invecklad och talet framförs på ett intresselöst, entonigt sätt. Ibland kan ett sådant tal innehålla synnerligen värdefullt stoff, och då är det just den uppmärksamme lyssnaren som kan dra nytta av talet.
På Jesu tid var det stora människoskaror som lyssnade till honom. De förundrade sig över hans ord och tyckte om att höra honom tala. Men Jesus visade i alla fall att många var dåliga lyssnare, då han sade att de ”med hörande öron höra och dock intet förstå”. En god lyssnare har ett rätt motiv för sitt lyssnande. Han vill skaffa sig kunskap som han kan ha bruk för i framtiden, både till gagn för sig själv och för dem som han kommer i beröring med. De flesta som lyssnade till Jesus hade inte detta rätta motiv, som kännetecknar alla goda lyssnare. I stället liknade de folk som levde på Hesekiels tid, och Jesus var för dem ”såsom ... någon som har vacker röst och spelar väl”. De hörde hans ord, men de gjorde inte efter dem. — Mark. 4:12; Hes. 33:32.
Jesu moder, Maria, var en god lyssnerska, ett föredöme för de kristna. I berättelsen om hur herdarna fann henne och den nyfödde Jesus i krubban och i detalj omtalade för henne hur de hade blivit vägledda dit av änglarna läser vi att ”Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta”. När Jesus ännu bara var barn, talade han visa ord, och ”hans moder gömde allt detta i sitt hjärta”. En god lyssnare är vaken för innebörden i det som sägs. Han begrundar och överväger det som han har hört och gömmer på sådana yttranden för att göra bruk av dem i framtiden. — Luk. 2:19, 51.
En framträdande brist i lyssnandet, som uppdagades vid en undersökning av studenter vid de i USA upprättade klinikerna, kommer sig av att många hindrar sådana tankar, som strider mot starka föreställningar som de redan har, från att tränga in i sinnet. De är omedvetet rädda för att de kan få höra något som kan komma dem att börja tvivla på sina tidigare synpunkter. Örat har en häpnadsväckande förmåga att vidga sig för det som det vill höra och att utestänga det som det inte vill höra. Jo, visst kan man tillåta orden att tränga in i örat, men man låter dem inte göra något intryck på hjärnan.
Noas dagar ger oss ett exempel härpå. Skriften säger att Noa var ”en rättfärdighetens predikare”; folk hörde hans ord, men ”de togo ingen notis om något, förrän floden kom och sopade bort dem allesammans”. (2 Petr. 2:5; Matt. 24:39; NW) De tillslöt sina öron genom att inte låta sinnet ge akt på det som de hörde. ”De togo ingen notis” om det de hörde. Detta var ett budskap som stred mot deras tänkesätt och livsföring, och därför utestängde de från sinnet det som de inte ville höra, liksom man genom undersökningar har funnit att människor i vår tid gör. Sådana dåliga lyssnarvanor fick på Noas tid evig tillintetgörelse till följd.
Jesus sade att ”alldeles såsom Noas dagar voro, så skall Människosonens närvaro vara”. (Matt. 24:37, NW) Nu, under Kristi andra närvaro, liksom i Noas dagar, ägnar de flesta inte uppmärksamhet åt hur de lyssnar. Det är en fråga om liv eller död! Alla som älskar livet kommer att ”ägna uppmärksamhet åt” vad de hör, då de hör livets ord talas från Guds ord, bibeln. De kommer att ”ägna mer än den vanliga uppmärksamheten” åt det som de hör, för att de aldrig må glida bort. — Hebr. 2:1, NW.