Frågor från läsekretsen
● Vilka skriftenliga principer bör vara vägledande då det gäller barnens undervisning i de hem, där en av föräldrarna är ett åt Gud överlämnat vittne för Jehova och den andre inte är det? — Med anledning av många insända frågor.
Enligt Skriften är den äkta mannen och fadern familjens ”huvud”. Om han är ett överlämnat kristet vittne för Jehova, åligger det honom att se till att hans familj får vad den behöver i andligt avseende såväl som materiellt. (1 Tim. 5:8) Även om hans hustru inte är troende, måste han tillse att hans barn får en rätt kristen fostran och undervisning både hemma och i Rikets sal, och han bör göra allt han kan för att hjälpa sin hustru att inse Guds ords sanning. Samtidigt bör han ge sin hustru frihet att tillbedja Gud på det sätt hon själv väljer, och hon kanske då och då yrkar på att få ta med sig barnen till sin gudstjänstlokal. Den frihet som hustrun bör få äga, när det gäller tillbedjan, kan rentav innebära att mannen låter henne ha en julgran i ett av rummen i huset under julen, men en troende äkta man bör inte tillåta att andra rum i huset eller det yttre av huset smyckas med girlander och annan julpynt. Genom att på detta sätt ge sin hustru full frihet i fråga om tillbedjan visar han att han älskar henne såsom han älskar sig själv. — Ef. 5:28, 29.
Den icke troende fadern har också, då han ju är familjens huvud, rätt att föreskriva vilken religion hans barn skall omfatta. Men med tanke på att modern har ansvar för barnens uppförande i faderns frånvaro, måste hon inskärpa rätta principer hos dem och har rätt att vittna för dem när tillfälle yppar sig. I de fall, där mannen är mycket häftig motståndare, kan hustrun kanske inte ta barnen med ut i tjänsten eller till mötena, om han förbjuder detta. Men hon kan på olika sätt hålla fast vid att lära barnen bibelns principer och sanningar. Om barnen ställer frågor, har hon rätt att besvara dem.
Låt oss tänka oss att en icke troende fader gör sak av flagghälsningsfrågan. Eftersom alla kristna genom Guds ord manas att framföra ett försvar för sin tro och sitt handlingssätt, har en åt Gud överlämnad mor rätt att framföra ett sådant försvar och framlägga en förklaring, inte bara för sina barn utan även för sin man, så att alla i familjen förstår att hon troget håller fast vid kristna principer. (1 Petr. 3:15) Eftersom fadern i detta fall sätter sig emot moderns önskan att barnen intar en med Skriften överensstämmande hållning med avseende på flagghälsningen, kan modern bara förklara för barnen vad Skriften säger i detta ämne, men hon har ingen rätt att yrka på att barnen skall följa Skriftens principer i denna sak, då ju fadern, som är familjens huvud, kräver att barnen skall ta del i ceremonien. Barnen måste respektera faderns vilja, och modern får inte ingripa på något sätt genom att t. ex. sända ett skrivet meddelande till läraren med en anhållan om att barnen inte skall behöva delta vid ceremonien i skolan. Men om barnen har fått kunskap om moderns inställning och insett att den är i överensstämmelse med Skriften och alltså är Guds vilja och så för sitt eget samvetes skull tar en skriftenlig ståndpunkt i skolan och på andra ställen och vägrar att delta i sådana ceremonier, då är naturligtvis deras handlingssätt inte ett resultat av moderns påtryckningar utan något som de gör alldeles självmant, och mannen har ingen orsak att klandra hustrun. När allt kommer omkring är det barnets plikt att fatta ståndpunkt i överensstämmelse med sitt samvete, och om fadern straffar barnet därför att det för samvetets skull avhåller sig från att delta i patriotiska ceremonier, då får barnet lida för rättfärdighetens skull. — 1 Petr. 2:19, 20.
I överensstämmelse med det råd som ges i 1 Petrus 3:1—6 kommer en åt Gud överlämnad kristen hustru till en icke troende att vara exemplarisk i sitt uppförande och visa djup respekt för sin man och lära sina barn att uppträda på samma sätt. Men hon kommer inte att försumma att ta personlig del i den sanna tillbedjan, och genom sitt trogna handlingssätt och det som hon talar om kommer hon att utöva ett starkt inflytande både på sin man och på sina barn, så att kanske också de kan bli frälsta. — 1 Kor. 7:14, 16, NW.
När det gäller ett barn som sätter värde på de bibelns sanningar, som det får lära av den av föräldrarna som är troende, måste detta barn låta kristna principer reglera också dess handlingssätt. Den icke troende kanske likväl yrkar på att barnet skall gå i kyrkan, och ett minderårigt barn, som står under föräldramyndigheten, kan nödgas göra detta, men det kan inte med gott samvete ta del i de avgudiska ceremonierna i kyrkan, och när samtalet i hemmet förs in på dessa frågor, kommer barnet att begagna sig av de möjligheter som står det till buds att försvara sin himmelske Faders ord. Om den av föräldrarna, som inte är troende, kräver att barnet skall göra något som direkt strider mot Jehova Guds lag, måste barnet låta sig ledas av bibelns råd: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” ”Den som har större tillgivenhet för fader eller moder än för mig är mig icke värdig.” ”Barn, var lydiga mot edra föräldrar i förening med Herren, ty detta är rättfärdigt.” — Apg. 5:29; Matt. 10:37; Ef. 6:1; NW.
I alla situationer kommer alltså åt Gud överlämnade personer som är medlemmar av söndrade familjer att ta sin ställning i noggrant övervägande och handla i överensstämmelse därmed. De inser att de i första hand har plikter mot Gud, och därför rättar de sig efter de av Gud givna föreskrifterna beträffande ledarskapet inom hemmet och ådagalägger den kärlek och djupa respekt som är tillbörlig.
● Kommer det att bli jordbävningar i den nya världen? — D. S., USA.
Nu för tiden anser man att de flesta jordbävningarna orsakas av att väldiga jordmassor kommer på glid utefter förkastningslinjer, brottlinjer, eller sprickor i jorden, men en del uppstår till följd av vulkaniska krafter eller sättningar, instörtningar, i jordskorpan. Bland de orsaker som anförts till att jorden kommer på glid vid förkastningarna är spänningen till följd av den sammandragning, som jordens avkylning är upphov till. Om jordskalven alltså uppstår till följd av en så naturlig företeelse, kan vi inte tänka oss att vare sig Jehova Gud eller Satan, djävulen, ger upphov till vår tids jordbävningar.
Jordbävningar omtalas på många ställen i Skriften. Det är uppenbart att Jehova var upphov till några av dem, eller att han bestämde när de skulle inträffa. Av dessa kan nämnas den jordbävning, i vilken Koras, Datans och Abirams folk uppslukades, och de som inträffade vid Jesu död och uppståndelse. — 4 Mos. 16:31—33; Matt. 27:51—54; 28:2.
Jesus, som hade deltagit i skapelsen, förutsåg otvivelaktigt att det skulle uppstå sättningar i jordskorpan och att spänningar i jordens inre skulle uppstå, vilka skulle få utlösning så småningom. Såsom en mästerlig arbetare kan han mycket väl ha känt till att vid ändens tid, som vi nu befinner oss i, skulle dessa oroligheter tillta. — Matt. 24:7.
Men det finns ingen orsak att frukta att sådana ting skall inträffa i den nya världen. Jesus Kristus, Jehovas mästerlige arbetare och den om vilken det har sagts att ”allting blev till genom honom”, har blivit insatt på tronen i himmelen såsom den nya världens odödlige konung. (Ords. 8:30; Joh. 1:3; NW) I kärleksfull omtanke skall han se till att inget ont, som naturkrafterna skulle kunna vålla, drabbar hans undersåtar i den nya världen, liksom han en gång stillade Galileiska sjöns våldsamt svallande vågor, då båten han färdades i redan börjat fyllas med vatten. (Mark. 4:37—41) Eftersom han är väl förtrogen med jordens struktur, kan han se till att spänningen i jordens inre får utlösning i obefolkade delar av jorden eller i oceanerna, så att människorna inte lider någon skada, eller också kan han bereda tillfälle åt människorna att bege sig bort från hotade områden, innan några skalv inträffar. En sak kan vi vara vissa om: ingen enda kommer att lida skada av några sådana naturföreteelser i den nya världen. Och när hela jorden har blivit ett paradis, skall utan tvivel jordbävningarna upphöra.