Frågor från läsekretsen

● Eftersom det är så allvarligt att tillföra kroppen blod genom blodtransfusion, kan då brott mot den Heliga skrift i detta stycke utsätta den åt Gud överlämnade, döpte mottagaren av en blodtransfusion för uteslutning från den kristna församlingen?

De inspirerade heliga skrifterna svarar: Ja. Omkring mitten av det första ”kristna” århundradet träffade Kristi tolv apostlar samman med de andra mogna representanterna för församlingen i Jerusalem för att fastställa vad som i överensstämmelse med Skriften skulle fordras av icke-judar, om de skulle få upptagas i den kristna församlingen. De tolv apostlarna och de andra männen, representanter för församlingen i Jerusalem, som kom tillsammans vid detta tillfälle för att besluta i denna viktiga fråga, var judar eller omskurna proselyter, och därför hade de fram till pingsten år 33 e. Kr. lytt under det förbud mot att äta eller dricka djurblod som fanns i Mose lag. I denna Mose lag, i 3 Moseboken 17:10—12, sade Gud till judarna: ”Om någon av Israels hus eller av främlingarna som bo ibland dem förtär något blod, så skall jag vända mitt ansikte mot honom som förtär blodet och utrota honom ur hans folk. Ty allt kötts själ är i blodet, och jag har givit eder det till altaret, till att bringa försoning för edra själar; ty blodet är det som bringar försoning genom själen som är däri. Därför säger jag till Israels barn: Ingen av eder skall förtära blod; och främlingen, som bor ibland eder, skall icke heller förtära blod.”

Dessa judiska kristna hade nu blivit upptagna i det nya förbundet, som hade fått gällande kraft genom att Jesu Kristi blod utgjutits i döden, hans som är medlaren mellan Gud och människor. Vilket beslut fattade de då beträffande de krav som skulle ställas på troende ur hedningarnas led, om dessa skulle få upptagas i den kristna församlingen? Det påbud, i vilket deras beslut meddelades, svarar: ”Apostlarna och de äldre bröderna, till de bröder i Antiokia och Syrien och Cilicien, som äro av nationerna: Hälsningar! ... Ty den heliga anden och vi själva hava funnit det gott att icke lägga någon ytterligare börda på eder, med undantag av dessa nödvändiga ting: att ni avhålla eder från sådant som offrats åt avgudar och från blod och från sådant som dödats utan att blodet fått rinna av och från otukt. Om ni sorgfälligt avhålla eder från dessa ting, skola ni hava framgång. Lev väl!” (Apg. 15:23—29, NW) Åt alla de kristna troende meddelade alltså apostlarnas påbud, som utfärdats under Guds heliga andes ledning, att till de nödvändiga tingen för dem hörde att de skulle avhålla sig från blod och från sådant som hade dödats utan att blodet fått rinna av. Många år senare ägde detta beslut alltjämt gällande kraft med avseende på de kristna enligt Apostlagärningarna 21:25. Detta beslut har aldrig återkallats, ty det är gudagivet och gäller alltjämt för de kristna i denna tid, som är åt Gud överlämnade, döpta troende, vilka troget följer i Jesu Kristi fotspår, hans som föddes såsom jude för mer än 1900 år sedan.

Enligt Guds lag som förmedlades till Israels nation genom profeten Mose skulle de judar eller omskurna proselyter, vilka överträdde Guds förbud mot att äta eller dricka djurblod, avskäras från hans utvalda folk. I överensstämmelse med den apostoliska förordning som fastställdes vid detta möte i Jerusalem måste den kristna församlingen handla på ett liknande sätt mot dem som åt eller drack djurblod. Blodtransfusioner var inte på modet i apostlarnas dagar. Även om de tolv apostlarna och deras medbröder i församlingen i Jerusalem kanske inte hade något sådant som nutidens blodtransfusioner i tankarna, så kan likväl en sådan sak räknas till det som faller inom ramen för det påbud som de utfärdade. Läkarkåren i vår tid medger att blodtransfusion utgör ett direkt matande av människokroppens blodkärl med blodet från en annan människa eller andra människor, vilket de som föreskriver blodtransfusion säger vara nödvändigt, om transfusionsmottagaren skall överleva.

Guds lag säger avgjort att människans själ är i blodet. Den som tar emot blodtransfusionen livnär sig alltså av den gudagivna själ, som finns i en medmänniskas, eller i flera medmänniskors, blodbanor. Att göra detta är ett direkt brott mot Guds bud till de kristna, och allvaret i detta bud bör inte förringas genom att man tar lättvindigt på det och menar att blodtransfusion eller inte blodtransfusion är en valfri sak, som den enskilda människan får ta ställning till ledd av sitt samvete. Det påbud som apostlarna i Jerusalem utfärdade lyder så: ”Om ni sorgfälligt avhålla eder från dessa ting, skola ni hava framgång.” En kristen som med berått mod tar emot en blodtransfusion — och följaktligen inte avhåller sig från blod — kommer alltså inte att ha framgång. Enligt Mose lag, som framställde skuggor av kommande ting, måste den som tar emot en blodtransfusion avskäras från Guds folk genom bannlysning eller uteslutning.

Om en åt Gud överlämnad, döpt kristen tar emot en blodtransfusion, men detta är den första försyndelse han begår, till följd av att han är omogen eller saknar stadga såsom kristen, och om han inser att han har handlat orätt och är sorgsen och ångerköpt över detta och beder om Guds förlåtelse och anhåller om förlåtelse hos Guds församling på jorden, då bör man visa barmhärtighet mot honom, och han behöver inte bli utesluten. Han måste underkasta sig en viss kontroll och bli grundligt undervisad i detta ämne i överensstämmelse med Skriften, och på så sätt förhjälpas till att vinna styrka, så att han kan fatta beslut enligt den kristna måttstocken, om en liknande situation skulle inträffa i framtiden.

Men om han vägrar att inse att han inte har handlat enligt den måttstock som de kristna bör följa och gör denna sak till en stridsfråga i den kristna församlingen och söker förmå andra medlemmar att understödja honom eller om han senare framhärdar i att ta emot blodtransfusioner eller i att ge blod, vilket bidrar till att andra blir föremål för sådan medicinsk behandling, visar han att han inte verkligen har ångrat sig utan med vett och vilja motsätter sig vad Gud fordrar. Eftersom han är en upprorisk motståndare och ett trolöst exempel för sina medbröder i den kristna församlingen, måste han då avskäras därifrån genom uteslutning. Härigenom rentvår den kristna församlingen sig från anklagelse för efterlåtenhet mot en medlem av församlingen som överträtt Guds lag genom sin inställning till blodtransfusion, och den håller fast. vid den tillbörliga kristna måttstocken inför alla medlemmarna i församlingen och håller sig själv ren från alla människors blod, såsom aposteln Paulus gjorde, som för de olika hednaförsamlingarna kungjorde den apostoliska förordning som hade fastställts i Jerusalem. — Apg. 20:26.