Hur man kan lära sig komma ihåg bibelns böcker i ordningsföljd
ALLA som älskar bibeln och i synnerhet alla kristna Ordets förkunnare kan spara mycken tid genom att lära sig i vilken ordning de olika böckerna i bibeln kommer. Att lägga märke till kanons naturliga uppdelning såväl som till tiden för nedskrivandet av de olika böckerna är utan tvivel till stor hjälp för den som vill lära sig komma ihåg deras inbördes ordning.
Av de sextiosex böckerna utgör trettionio de hebreiska skrifterna, och tjugosju ingår i de kristna grekiska skrifterna.
I de hebreiska skrifternas kanon kommer de fem Moseböckerna först: FÖRSTA MOSEBOKEN (Genesis) börjar med skapelsen och skildrar människosläktets historia från Adams dagar till Josefs död. ANDRA, TREDJE, FJÄRDE och FEMTE MOSEBOKEN (Exodus, Leviticus, Numeri och Deuteronomium) följer så, och i dem skildras Israels historia från början av israeliternas träldom i Egypten fram till Mose död. Dessa fem böcker kallas också Pentateuken, som betyder ”fem böcker”. Därpå, alldeles såsom Josua efterträdde Mose, så följer boken JOSUA efter Moseböckerna. Och alldeles såsom Josua följdes av andra domare, som styrde i Israel, så följs hans bok av DOMARBOKEN, som talar om den tid då domarna härskade. I bibelboken RUT berättas det om händelser under domartiden, och denna bok kommer följdriktigt härefter.
Sedan kommer tre grupper med två böcker i varje: FÖRSTA och ANDRA SAMUELSBOKEN, som avslutar skildringarna av domartiden och börjar redogöra för kungaperioden; FÖRSTA och ANDRA KONUNGABOKEN, som avslutar redogörelsen för kungaperioden; och FÖRSTA och ANDRA KRÖNIKEBOKEN, som innehåller en parallellskildring av kungaperioden alltifrån tiden för Davids regering såväl som en återblick på det bibliska släktregistret från Adams dagar till tiden för bokens nedskrivande. Därpå kommer ESRA, NEHEMJA och ESTER, som handlar om händelser som inträffade i Jerusalem och Medo-Persien inom ett hundra år efter det att judarna återvänt från Babylon år 537 f. Kr. Vi har nu nämnt alla de sjutton så kallade historiska böckerna.
Därpå följer fem böcker som innehåller visa utsagor och storslagen poesi: JOB, PSALTAREN (ungefär hälften av dess psalmer tillskrivs David), ORDSPRÅKSBOKEN, PREDIKAREN och HÖGA VISAN. De tre sista har skrivits av Salomo med undantag av de två sista kapitlen i Ordspråksboken.
De sjutton återstående böckerna i de hebreiska skrifterna är i första hand profetiska. JESAJA, vars nedskrivare profeterade på 700-talet före Kristus, JEREMIA, vars nedskrivare började profetera under följande århundrade, fyrtio år före Jerusalems fall år 607 f. Kr., KLAGOVISORNA, i vilka Jeremia klagar över Jerusalems ödeläggelse, HESEKIEL, vars nedskrivare profeterade i Babylon under den tid Jerusalem låg öde, och DANIEL, vars nedskrivare tjänade såsom Jehovas profet före, under och även efter de sjuttio år då landet låg öde.
Återstoden av de profetiska böckerna kallas på grund av sin längd för de ”mindre” profeterna, fastän dessa tolv profetior inte är ”mindre”, vare sig i fråga om sin betydelse eller i fråga om tiden, ty flera av dem kom till före de ”större” profeterna. Dessa tolv böcker kommer inte i någon bestämd tidsföljd. De börjar med HOSEA, JOEL (som egentligen var den först nedskrivna av de sjutton böckerna), AMOS och OBADJA; så följer JONA, MIKA, NAHUM och HABACKUK (tonvikt på näst sista stavelsen); och slutligen kommer SEFANJA, HAGGAI, SAKARJA och MALAKI. Här har vi alltså tre grupper om fyra olika böcker; Jona inleder den andra gruppen om fyra, och Sefanja, som inte får förväxlas med Sakarja, som följer efter Haggai, inleder den tredje gruppen.
Nu kommer vi till de kristna grekiska skrifterna. Först har vi de fem böcker som till största delen är historiska, de fyra evangelierna, MATTEUS, MARKUS, LUKAS och JOHANNES, samt APOSTLAGÄRNINGARNA. Sedan följer tjugoen brev, fjorton av Paulus, vilka till stöd för minnet kan uppdelas på detta sätt: tre av hans längsta brev: ROMARNA, FÖRSTA och ANDRA KORINTIERNA; därpå fyra som ganska mycket påminner om varandra till omfång, stil och innehåll: GALATERNA, EFESIERNA, FILIPPERNA och KOLOSSERNA. Så följer fem som börjar med bokstaven ”T”: FÖRSTA och ANDRA TESSALONIKERNA, FÖRSTA och ANDRA TIMOTEUS och TITUS. FILEMON och HEBRÉERNA kommer sist bland Paulus’ brev. Av Paulus’ brev riktar sig alltså nio till församlingar, fyra till enskilda individer och ett till en kategori kristna, till dem som var av hebreisk börd. Nu återstår det sju brev: PETRUS’ FÖRSTA och ANDRA BREV, JOHANNES’ FÖRSTA, ANDRA och TREDJE BREV, JAKOBS BREV och JUDAS’ BREV. Och såsom en avslutning följer profetior framställda i symboler, UPPENBARELSEBOKEN, bibelns sista bok, som likväl inte var den sista som blev skriven. Den kom nämligen till år 96 e. Kr., under det att de övriga av Johannes’ skrifter tycks ha skrivits år 98 e. Kr.
Med litet ansträngning kan man lära sig denna förteckning över böckerna utantill. Om man gör det, blir det inte bara till nytta vid ens enskilda bibelstudium, utan det bidrar också till att anbefalla en såsom en kristen Ordets förkunnare.