Tåligt uthärdande medför belöning

Ett av Jehovas vittnen från Ohio berättade denna erfarenhet vid en sammankomst i Point Pleasant i West Virginia 1962: ”För ungefär tio eller tolv år sedan arbetade jag i en liten by där jag kände nästan varenda en, och alla kände mig. När jag knackade på en dörr, sade damen: ’Kom in. Jag är sjundedagsadventist, och det har aldrig varit något Jehovas vittne i mitt hus. I själva verket skulle jag inte ha släppt in er heller, om jag inte hade känt er. Jag har tillräcklig kunskap i bibeln för att veta att det finns endast en sanning, endast en religion som Gud godkänner. Vi kan inte båda ha rätt. Jag längtar efter sanningen, och jag bryr mig inte om var den kommer ifrån. Om min religion inte håller provet, är den inte mycket värd.’ Jag höll med om det och sade: ’Vi kan inte båda ha rätt. Liksom ni vill jag ha en religion som tål att prövas.’

På denna grundval påbörjades så ett bibelstudium i boken ’Låt Gud vara sannfärdig’. Det gick bra under en tid tills vi kom till kapitlet som behandlade sabbaten. Under de därpå följande sex till åtta åren slutade denna person upp att studera och återupptog studiet igen många gånger, och kapitlet om sabbaten studerades kanske tio gånger eller flera med olika vittnen. Under de gångna fem eller sex åren har hon kommit till Rikets sal då och då. Man visste aldrig vem som skulle komma tillsammans med henne; kanske hennes man, syster, dotter eller någon annan släkting eller kanske någon av grannarna. År 1960 började hon predika de goda nyheterna om Riket tillsammans med mig. Hon är en regelbunden förkunnare. I september 1962 döptes hon och hennes syster. Ett av mina största glädjeämnen nu är att höra henne förklara sabbaten från bibeln för en person av en god vilja.”