Familjens ansvar att hålla tillbedjan av Jehova ren
FÖR att tillbedjan av Jehova skall bevaras ren ålägger bibeln den kristna församlingen ansvaret att ”avlägsna den onde mannen” ur sin krets. (1 Kor. 5:13, NW) Detta avskärande, som innebär uteslutning eller bannlysning från Guds synliga organisation, bevarar den rena tillbedjan av Gud, tjänar såsom ett skydd för hela församlingen och kan även förmå överträdaren att ångra sina onda gärningar, göra bättring och bli försonad med Gud. — 2 Kor. 7:10.
I tidskriften Vakttornet för 1 oktober 1963 dryftades de av Skriftens principer som rör uteslutning eller bannlysning. Avsikten med en sådan åtgärd, följderna för dem som blir uteslutna och den inställning som andra medlemmar i den kristna församlingen bör ha skärskådades i ljuset från Guds ord. Principerna är klart fastställda, tydliga och lätta att förstå, när det gäller en utesluten individ som inte står i något naturligt släktskapsförhållande till andra medlemmar i den kristna församlingen. All gemenskap med en sådan avbryts.
Men hur förhåller det sig med dem som är släkt med någon som blivit avskuren? Vilken inställning bör de ha som med familje- eller blodsband är förbundna med en sådan? När vi griper oss an med att undersöka olika familjemedlemmars ansvar att hålla tillbedjan av Jehova ren, måste vi begrunda två skilda situationer. Den ena uppstår när släktingar som står i ett gott förhållande till församlingen inte bor under samma tak som den uteslutne; dvs. när släktingar inte tillhör den uteslutnes omedelbara familjekrets. Den andra situationen uppstår när de som befinner sig i god ställning verkligen bor under samma tak som den uteslutne och denne alltså direkt är medlem av familjen.
Släktingar som inte tillhör den omedelbara familjekretsen
Att en släkting blir utesluten upplöser inte de naturliga blodsbanden. Men det är nyttigt att göra klart för sig att endast sådan kontakt, som är absolut nödvändig i saker som har med familjeintressen att göra, får förekomma med den som är utesluten och som bor på annat håll än själva familjen.
Den princip, som är tillämplig i ett sådant fall, är i stort sett densamma som den vi påpekade i Vakttornet för 1 oktober, sidan 453, där det framhölls att kristna som är anställda inom samma företag som en utesluten inte bör samtala med den uteslutne, såvida detta inte är nödvändigt för att arbetet skall bli utfört, och att samtalet i så fall uteslutande får gälla detta arbete. När det är fråga om en utesluten släkting som inte bor under samma tak, bör man likaså inte ha mer med honom att göra än vad som är absolut nödvändigt. Alldeles såsom i fallet med förvärvsarbetet bör i detta fall samröret med den uteslutne begränsas och rentav fullständigt upphöra, om detta alls är möjligt.
En viktig sak att lägga märke till är att även om det existerar naturliga band, som gör att det finns orsak att då och då ha med den uteslutne att göra, så måste de andliga banden slitas helt och hållet. Man får på inga villkor samtala med de släktingar, som är uteslutna, om sådant som gäller gudsdyrkan.
Hur förhåller det sig då om en släkting som blivit avskuren från Guds församling oväntat kommer på besök till åt Gud överlämnade släktingar? Vad bör den kristne göra i ett sådant fall? Om det är första gången något sådant händer, kan den överlämnade kristne ta emot släktingen och vid detta tillfälle visa honom sådan artighet som en släkting kan göra anspråk på, såvida den trogne kristnes samvete medger det. Men om hans samvete inte medger detta, har han inga förpliktelser att ta emot besökaren. Om den kristne visar besökaren en viss artighet, bör han emellertid klart och tydligt framhålla att han inte kommer att göra det till en vana att ta emot honom. Om man gör det till en vana, vore det detsamma som att umgås med vilken som helst som vore utesluten, och det skulle innebära att man våldför sig på andemeningen i uteslutningsbeslutet. Man bör göra fullständigt klart för den uteslutne släktingen att han inte är välkommen, såsom han tidigare har varit, när han vandrade strikt i överensstämmelse med Jehova. — 2 Joh. v. 9—11.
Det är ytterst viktigt att åt Gud överlämnade kristna i församlingen genom sitt uppförande låter den uteslutne släktingen klart och tydligt förstå att hans handlingssätt ogillas av familjen eller släkten. De måste hålla på rättfärdiga principer. Överträdaren måste inse att hans ställning fullständigt har förändrats, att hans trogna kristna släktingar kraftigt ogillar hans onda handlingssätt och visar sitt ogillande genom att endast ha så mycket med honom att göra som är absolut oundvikligt.
Hur viktigt detta är framgår klart och tydligt av förhållandena i mindre samhällen, där det i en del församlingar kanske finns flera familjer som är släkt med varandra. Om alla familjebanden med en utesluten individ förbleve vad de varit förut, hur skulle man då kunna säga att bröderna handlade i överensstämmelse med uteslutningsåtgärden, som syftar till att Guds synliga organisation skall hållas ren? De skulle i själva verket våldföra sig på andemeningen med uteslutningsåtgärden. Och dessutom skulle de inte alls därmed visa vänlighet och godhet mot den uteslutne, utan de skulle i stället i själva verket göra honom skada.
Varje mellanhavande med släktingar som är uteslutna bör betraktas såsom undantagsfall. Skriftens regler lyder: ”Nu uppmanar jag eder, bröder, att hålla ögonen på dem som orsaka söndringar och tillfällen till anstöt, tvärtemot den undervisning som ni hava inhämtat, och undvika dem.” ”Sluta upp att hava att göra med någon som kallas broder och som är otuktig eller en girig människa eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en utpressare, så att ni icke ens äta med en sådan människa.” ”Avlägsna den onde mannen ur eder krets.” — Rom. 16:17; 1 Kor. 5:11, 13; NW.
Den grundläggande principen i sådana här frågor finner vi i Matteus 12:47—50. Någon sade till Jesus: ”Se, din moder och dina bröder stå härutanför och vilja tala med dig.” Jesus svarade: ”Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder? ... Var och en som gör min himmelske Faders vilja, den är min broder och min syster och min moder.”
Bibelns principer medger inte regelbundet umgänge med släktingar som inte vistas i samma hem som en utesluten. Vårt främsta uppsåt bör vara att hålla tillbedjan av Jehova ren. Vi bör inte söka pröva oss fram till hur intima vi kan vara med släktingar som är uteslutna från Jehovas organisation, utan vi bör ”sluta upp att hava att göra” med dem.
När den uteslutne tillhör familjen
En del ytterligare principer måste man ta hänsyn till i de fall, då en utesluten individ bor i samma hem och tillhör samma familj som andra kristna. Några av Skriftens principer, som måste begrundas, är dessa: 1) Första Timoteus 5:8 (NW): ”Om någon icke drager försorg om dem som äro hans egna, och i synnerhet om dem som äro medlemmar av hans hushåll, har han förnekat tron och är värre än en människa utan tro.” 2) Matteus 22:21 (NW): ”Betala då tillbaka till kejsaren det som är kejsarens, men det som är Guds till Gud.” 3) Matteus 19:5, 6 (NW): ”’Fördenskull skall en man lämna sin fader och sin moder och skall hålla sig till sin hustru, och de två skola vara ett kött’ ... Därför, vad Gud har sammanokat må ingen människa skilja åt.” 4) Kolosserna 3:18, 19 (NW): ”Ni hustrur, var edra män undergivna. Ni män, fortsätt att älska edra hustrur.” 5) Efesierna 6:1, 2 (NW): ”Barn, var lydiga mot edra föräldrar i förening med Herren ... ’Hedra din fader och din moder’.”
Det krävs alltså av det kristna huvudet för familjen, av fadern, att han skall fortsätta den fysiska samvaron med dem i hans hus som är uteslutna och att han skall sörja för föda, kläder och husrum åt dem. Om den uteslutne är ett minderårigt barn, kan föräldrarna inte skjuta det ifrån sig. Barnet är alltjämt medlem av familjen eller hushållet. Guds lagar kräver att föräldrarna skall fullgöra sina förpliktelser. Även kejsarens lagar kräver att minderåriga barn skall bli försörjda av föräldrarna. Guds bud för föräldrarna är alltså att de alltjämt skall tukta och fostra barnet. Detta bör ske genom att de tillämpar bibelns principer. Föräldrarna bör fordra att barnet är med vid familjens studium och hör på vad som dryftas, fastän det inte får delta i samtalet. Föräldrarna bör kraftigt framhålla för barnet att det bör läsa bibeln och olika publikationer som förklarar bibeln, t. ex. tidskrifterna Vakttornet och Vakna! och annan bibelförklarande litteratur. Om det uteslutna barnet har frågor att ställa, kan det fråga någon av föräldrarna, när de är på tu man hand, och mor eller far kommer att visa det hur man kan finna svaret eller ge barnet ett direkt svar, men detta är allt. Dessa anordningar jämte det förhållandet att barnet är med vid kristna möten kommer att hjälpa det att komma till rätta. (Jak. 5:20) Föräldrarna måste inse hur allvarligt det är att deras barn har överlämnat sig och blivit döpt och bör ha klart för sig att barnet på grund av sitt överlämnande åt Jehova måste bli föremål för Jehovas disciplinerande åtgärder, när det har brutit mot Guds lagar.
Beträffande förhållandet mellan man och hustru måste man hålla fast vid Jesu ord i Matteus 19:5, 6. Ingen kan skilja man och hustru åt, nej, inte ens om en av dem är utesluten. Undantag från denna regel är naturligtvis de fall då äktenskapsbrott blivit begångna. I sådana fall äger den oskyldiga parten rätt att gå ifrån den skyldiga, om han så önskar. (Matt. 19:9) När familjen kommer till församlingens möten i Rikets sal, skall man, hustru och barn hålla ihop och får inte skiljas åt, därför att någon av familjemedlemmarna är utesluten. Detta har ingenting med den andliga gemenskapen att skaffa. De sitter rätt och slätt tillsammans som en familj. Detta familjeband får man inte tumma på. Men det skulle vara otillbörligt, om den man eller hustru, som står i ett gott förhållande till församlingen, sökte tvinga sin uteslutna äktenskapspartners sällskap på andra bröder i församlingen vid samtal med dem. Även om familjeenheten bevaras, så får likväl inte den uteslutne familjemedlemmen ha någon samvaro med de andra medlemmarna i församlingen.
Men är denna sammanhållningens princip tillämplig om en man och en kvinna är förlovade och ämnar gifta sig och så en av dem efter förlovningen blir utesluten? Nej, ty äktenskapet har inte blivit fullbordat. Den kristne bör slita de band som förenar honom med den som uteslutits. ”Gå ... ut ifrån dem och avskilj eder.” (2 Kor. 6:17, NW) Om en kristen lämnar denna föreskrift utan avseende och gifter sig med den uteslutne, kan han också bli utesluten.
Även om de existerande familjebanden i ett hem består, när en medlem blir utesluten, och den dagliga rutinen i hemmet fortsätter som vanligt, så är det likväl några band som har slitits. Det är de som har att göra med den andliga förbindelsen mellan den uteslutne och de andra i familjen. Såsom det förhåller sig i de fall vi tidigare omnämnt, måste man, när någon blivit utesluten, upphöra att tala med denne om sådant som har med gudsdyrkan att göra.
Om det är hustrun som blivit utesluten, kommer den äkta mannen att fortsätta att leda familjens bibelstudium med barnen, och vid lämpliga tillfällen kommer han att företräda sina barn i bön. Hustrun får sitta med och lyssna till bönen eller följa med vid studiet, varigenom hon inhämtar nyttig lärdom, men hon får inte delta i samtalet.
Om det är mannen som är utesluten, står hustrun och barnen alltjämt under hans myndighet såsom huvudet, när det gäller familjeangelägenheter. Denna anordning upphävs inte. Hustrun blir inte ”huvudet” i familjen, när det gäller handhavandet av de dagliga angelägenheterna i livet. Men om den äkta mannen uppriktigt önskar göra det som är rätt, kommer han att ta de nödvändiga stegen för att bli försonad med Jehova och hans synliga organisation. Han kommer att inse att han inte är skickad att leda familjen i andliga angelägenheter. Hustrun kan emellertid vid någon lämplig tidpunkt, då mannen inte övar någon uppsikt, ordna det så att hon kan hålla bibelstudium med barnen.
Samma principer gäller vid måltiderna. Det får inte förekomma någon andlig gemenskap då heller. Det uteslutna familjeöverhuvudet intar inte en sådan ställning att han kan företräda sin familj i bön, och inte vore det heller på sin plats att han bad någon annan av de närvarande att företräda familjen i bön, alltså finge dem att göra detta på hans anmaning. Den som önskar bedja kan göra detta enskilt. Men i denne husfaders frånvaro kan trogna åt Gud överlämnade medlemmar av familjen förena sig i bön.
Om den uteslutne husfadern prompt vill bedja vid måltiderna, bör de överlämnade medlemmarna av familjen inte säga ”amen” till bönen, och de bör inte heller ta i ring, såsom några har för vana att göra, ty detta skulle innebära att de engagerade sig andligen. De kan böja huvudet och bedja tyst för sig själva till Jehova. Om husfadern insisterar på att ge uttryck åt sina uppfattningar i religiösa frågor, kan man inte hindra honom från att göra detta i sitt eget hus; men trogna kristna medlemmar av familjen behöver inte låta sig dras in i ett samtal. De visar respekt för beslutet om uteslutning av ogärningsmannen från Guds organisation. ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” — Apg. 5:29, NW.
Det är ett mycket allvarligt ansvar som vilar på de kristna att de skall hålla tillbedjan av Jehova ren. För att kunna göra detta rättar sig den kristne efter Jehovas rättfärdiga fordringar, till och med då medlemmar av hans egen familj blir avskurna från Guds synliga organisation. Kärleken till Gud måste komma i första hand. Den kristne vidtar lämpliga mått och steg för att visa att han samtycker till Jehovas tillvägagångssätt, varigenom han är Gud till behag och vidmakthåller en ren gudsdyrkan.