Sanningen blir spridd trots motstånd
EN KVINNA som ägnar all sin tid åt att predika om Guds rike i Quebec i Kanada har berättat följande: ”Vid en kretssammankomst i Quebec lämnade ett ungt äkta par namn och adress till mig och bad att jag skulle komma hem till dem. Mannen är fransk-kanadensare, och han hade i fyra år studerat för att bli präst. Det som han såg och upplevde under denna tid fick honom att helt vända sig emot allt vad religion heter, och han blev mycket bitter. Hans hustru är spanjorska, och hon var hängiven katolik. Eftersom hon tog sin religion mycket allvarligt, försökte hon ideligen få mannen med sig i kyrkan. Han vägrade att följa med på grund av sina tidigare erfarenheter. Han menade att han snabbast skulle kunna få hustrun att ändra uppfattning om han lät henne stifta bekantskap med Jehovas vittnen. Detta var orsaken till att de var med vid sammankomsten.
En tid härefter besökte jag det unga paret, och för första gången i sitt liv fick hustrun lyssna till det förunderliga hopp som bibeln ger. Hennes ansikte riktigt strålade, då jag berättade för henne om att paradiset skall återställas här på jorden! Efter två studier försökte hon med större iver och beslutsamhet än någonsin få sin man att skjutsa henne till Rikets sal. Hon vittnade för alla och envar och skrev även hem till de sina i Spanien och sände dem Paradisboken. De brände upp boken och meddelade henne att hon inte fick skriva något mera till dem om bibeln. Men hon fortsatte att göra detta och citerade ur Skriften.
Inom kort visste alla i grannskapet att hon studerade bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, och fördenskull började man öva tryck på hennes man. Denne tog i sin tur hennes böcker med sig tillbaka till mig och förbjöd mig att besöka dem vidare. Han var mycket vred. Fast besluten att sätta stopp för hustruns intresse för sanningen tog han fram sin revolver, visade henne en kula, laddade revolvern och riktade den mot huvudet på henne och sade till henne att göra sitt val. Hon svarade honom taktfullt utan att kompromissa, och han lade slutligen bort skjutvapnet. Samma vecka gick hon för första gången med mig ut i tjänsten på fältet.
Vid en kretssammankomst i Montreal symboliserade hon sitt överlämnande åt Jehova. Detta gjorde mannen mer rasande än någonsin. I ren desperation beslöt han sig för att sända hem henne till hennes familj i Spanien. Just när alla föranstaltningar var vidtagna, fick hon ett brev från sin mor, vari denna berättade att hela familjen hade börjat studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Det blev ett riktigt slag för mannen, och han menade nu att det enda han kunde göra för att hindra hustrun var att göra henne till fånge i sitt eget hem. När hon försökte gå till mötena, satte han sig vid dörren och släppte inte ut henne. Under dagen ringer han hem var eller varannan timme för att försäkra sig om att hon är hemma. Hon försökte då få en tidskriftsrutt genom att tala med brödleverantören, satte i gång ett bibelstudium med grannfrun och tecknade en dubbelprenumeration hos skomakaren.
Litet längre fram träffade hon en dag en kvinna på gatan, vars man hade förbjudit Jehovas vittnen att besöka dem, och denna kvinna frågade om hon ville studera bibeln med henne. Sedan dess har hon haft henne med sig till några möten.
En förmiddag, när vi arbetade tillsammans i tjänsten på fältet, kom den unga kvinnans man och föste in henne i bilen. Han körde henne hem till en av sina vänner, som är motståndare till sanningen. Hustrun skulle stanna hos denne motståndare resten av dagen. Efter en stund kunde frun i huset inte tygla sin nyfikenhet utan började komma med frågor. Den unga kvinnan tog detta tillfälle i akt och vittnade för henne och fick placera en bibel, två inbundna böcker och två tidskrifter till henne. Ja, den här damen var så intresserad, att hon bad henne komma tillbaka och hjälpa henne att förstå bibeln.
Den här systern har visat sig vara en förkunnare av det rätta slaget till och med under de svåraste förhållanden. Nyligen har hon rapporterat trettio timmar i månaden och har placerat över femtio exemplar av tidskrifterna i månaden. Hennes stora förhoppning är att hon så småningom skall äga full frihet att komma till alla mötena i Rikets sal.”