Påverkas ditt handlingssätt av fakta eller av inbillning?

SOMLIGA människor tycker att det är behagligare att hänge sig åt självbedrägeri än att se fakta i ögonen, men man kan inte livnära sig och de sina eller ta itu med alla de andra kraven, som livet ställer på en, genom att leva i fantasiens värld. En människa som föreställer sig att saker och ting är sådana, som hon skulle önska att de vore, och inte inser sanningen om dem påverkas inte av fakta utan av inbillning. Hennes urskillningsförmåga är oklar, dunkel.

Människor som inte bryr sig om fakta utan gör sig allehanda illusioner påminner om strutsen i ordspråket, som gömmer huvudet i sanden, när fara är på färde. Men en praktisk verklighetsmänniska inser att sådana strutsar endast finns i djurfablerna, att de inte har något med de verkliga förhållandena att skaffa! En riktig struts ignorerar sannerligen inte en hotande fara. Den gömmer inte huvudet i sanden. Nej, den ger sig av, bort ifrån det som skulle kunna vålla den skada, och det så snabbt, att ytterst få djur kan hinna med, när den tar till flykten.

De som hänger sig åt illusioner liknar strutsen i ordspråket. De gömmer huvudet i självbedrägeriets och inbillningens sand, när situationer uppstår som kräver att man öppet ser fakta i ögonen och handlar i överensstämmelse med dessa fakta. Att göra sig sådana illusioner är lika gagnlöst som att tro att jorden är fyrkantig trots de överväldigande bevis som finns emot en sådan slutsats; det är ungefär detsamma som att säga att två och två blir fem, fastän matematiska fakta säger att det inte blir det.

Det område i våra dagar, inom vilket man mera uppenbart åsidosätter fakta än inom något annat, är det som har att göra med Gud och hans uppsåt. Många människor menar att Gud är det som de önskar att han skall vara, inte det som han verkligen är. De tillskriver honom egenskaper som han inte har eller fråntar honom egenskaper som han verkligen har. De söker göra sig en bild av Gud som passar deras inbillning och bryr sig inte om de fakta, som utvisar vad han verkligen är.

Enligt föreskrifter som ges i en del samfund säger t. ex. somliga människor till Jehovas vittnen, när dessa kommer på besök till dem i deras hem: ”Ni predikar om en grym och oresonlig Gud, som skall sopa bort de flesta av sina barn i ett förskräckligt Harmageddonslag. Ni får det att se ut som om Gud inte är god och kärleksfull. Jag vill inte ha något med en sådan Gud att göra. Ni Jehovas vittnen anser att det inte finns något hopp för den här världen, och därför lämnar ni den att förgås.”

Sådana ord vittnar om att vederbörande fullständigt åsidosätter fakta. Han handlar såsom strutsen i ordspråket. Ty i allt det som Gud har meddelat människorna, nämligen i bibeln, framhävs detta tema gång på gång: att Guds rike en dag skall härska över den här världen, ta ledningen av jordens angelägenheter från de nuvarande regeringarna och andra myndigheter, söm nu härskar endast därför att Gud tillåter dem att göra det. Hur långt går inte den människa i sin verklighetsflykt, som menar sig vara kristen men tar anstöt, när någon nämner att Gud skall ta till sig sin stora makt och härska på det sätt som han har tillkännagivit i sitt ord! — Upp. 11:17, 18.

Det är inte Jehovas vittnen som har kommit upp med tanken att den nuvarande tingens ordning inte kan reformeras. Det är den allsmäktige Guden, Jehova, själv som säger detta. Att säga något annat är att vägra att se fakta i ögonen. Det är självbedrägeri, ett tecken på att man drömmer sig bort från verkligheten. Under Guds egen vägledande andes inflytande skrev den kristne aposteln Johannes: ”Älsken icke världen, ej heller vad som är i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom. ... Och världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen.” — 1 Joh. 2:15—17.

När Jesu lärjungar frågade honom vid vilken tid slutet på denna tingens ordning skulle komma, svarade Jesus då någonting i den här stilen: ”Hur kan ni tänka på något så rysligt?” Nej, det gjorde han inte. Jesus grep sig an med att svara sina lärjungar på ett rättframt sätt; han angav de många faktiska händelser och förhållanden, som skulle vara utmärkande för denna världens ändes tid. Det skulle ha varit ett grymt bedrägeri, om han hade handlat annorlunda.

Det är ett faktum att Gud anser att det inte finns något hopp för den här världen. Han har tillkännagivit att han skall ersätta dess förvirring, brottslighet, krig, hat, sorg och död med en paradisisk, ny värld, där rättfärdigheten skall råda och där människor skall kunna leva i frid och lycka för evigt med varandra. I denna tid, då det råder stor nöd i världen, nyttar det alltså ingenting till att säga att det är grymt av Gud att göra ondskan om intet. Gud skulle föredra att alla de onda gjorde bättring från sina onda förehavanden (2 Petr. 3:9), men när de inte gör detta, har han rätt att förgöra dem, för sitt eget namns skull och även för deras skull som verkligen älskar det som är rätt och som vill leva ett liv i överensstämmelse med Guds fordringar. ”Jehova bevarar alla dem som älska honom, men alla de onda skall han förinta.” (Ps. 145:20, NW) Detta är inte någon inbillning. Det är ett faktum. De som säger att detta är grymt försöker att inte låtsa om de uppenbara, outsägliga grymheter och den myckna förtvivlan, som onda och ogudaktiga människor åsamkar mänskligheten. De låtsar inte heller om att Gud sopade bort det som var ont i syndafloden och vid Sodoms och Gomorras förstöring. De bryr sig inte heller om hans försäkran om att han skall åstadkomma en liknande förintelse i Harmageddonstriden. Vid den tiden kommer de som föredrar att ignorera de verkliga förhållandena inte att få överleva — nej, de har inte större möjligheter att överleva än de människor hade som ignorerade fakta vid tiden för syndafloden och vid tiden för Sodoms och Gomorras förstöring. — Jud. v. 7; 2 Petr. 3:5—7; Upp. 16:14—16.

Du kanske har många uppfattningar om Gud och hans sätt att handla, men ta inte för givet att dessa verkligen svarar mot Guds uppfattningar och hans verkliga sätt att handla. Gud är kärlek, det är sant, men på ett fullkomligt sätt åstadkommer han samverkan mellan sin kärlek och sina andra egenskaper: vishet, rättvisa och makt. Undersök på ett realistiskt sätt Guds ord, bibeln, för att göra klart för dig vad Guds vilja och uppsåt går ut på. Gör sedan denna vilja efter bästa förmåga och bed Gud om kraft, som kan uppväga dina svagheter.

Genom att inte bry sig om Gud, hans uppsåt och hans vilja kan man inte förändra dessa verkligheter, lika litet som man genom att tro att jorden är fyrkantig kan göra den fyrkantig eller genom att tro att två och två är fem kan göra det till fem. Gud skall fullborda sitt uppsåt beträffande jorden oberoende av människors inbillningar eller illusioner. ”Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS [Jehovas] råd, det bliver beståndande.” (Ords. 19:21) Detta är ett faktum, inte någon inbillning. Människor som längtar efter liv i en rättfärdig, ny tingens ordning kommer att med öppna ögon begrunda detta råd och följa det till sitt eviga gagn.