Frågor från läsekretsen

● Vad är innebörden av Ordspråksboken 14:17? Återgivandet i Nya Världens översättning av den Heliga skrift skiljer sig från andra översättningar. — L. A., Förenta staterna.

Ordspråksboken 14:17 lyder enligt Nya Världens översättning: ”Den som är snar till vrede kommer att begå dårskap, men den man som har tankeförmåga blir hatad.” Konung Jakobs översättning lyder: ”Den som lätt bliver vred handlar dåraktigt, och en man med onda påhitt bliver hatad.” Nu råder det intet tvivel om att ”den som är snar till vrede kommer att begå dårskap” eller att ”den som lätt bliver vred handlar dåraktigt”. Men hur förhåller det sig med frasen ”en man med onda påhitt bliver hatad”? Flera olika översättningar stämmer överens med Konung Jakobs översättning i detta återgivande, men Nya Världens översättning tycks föra fram en annan tanke genom att säga: ”Men den man som har tankeförmåga blir hatad.”

Låt oss först lägga märke till hur denna fras återges av en del moderna översättare. James Moffatts översättning lyder: ”Men en förtänksam man kommer att vara tålmodig.” Lamsas översättning från Peschitta lyder: ”Men en förståndig man är måttlig.” En amerikansk översättning lyder: ”Men en man med urskillning är tålmodig.” Reviderade standardöversättningen lyder också: ”Men en man med urskillning är tålmodig.” Värd att lägga märke till är emellertid fotnoten till ordet ”tålmodig”, som visar att det hebreiska ordet betyder ”blir hatad”. Men det framgår alltså att dessa moderna översättningar talar om ”en förtänksam man”, ”en förståndig man” och ”en man med urskillning”. Den tanke som ligger bakom är ungefär densamma som den man finner i Nya Världens översättning, vilken talar om en ”man som har tankeförmåga”.

Ordet ”tankeförmåga” är en översättning av det hebreiska ordet m^esimmá i pluralis. M^esimmá betyder ”en plan, vanligtvis en ond sådan (intrig), ibland en god sådan (klokhet).” Det hebreiska ordet kan alltså användas i god bemärkelse, vilket ordet ”tankeförmåga” tillåter.

Nå, men blir en man som har tankeförmåga, även i god bemärkelse, hatad? Världen i allmänhet tycker inte särskilt mycket om personer som gör bruk av sin tankeförmåga. Tänkande människor, som är verkligt intellektuella, blir nu ibland kallade ”högpannor”. Detta ord har ofta använts nedsättande om dem som verkligen använder sin tankeapparat rätt och produktivt. Man ser med ogillande på dem därför att de gör bruk av sinnet. En del människor är för lata för att tänka, ty att tänka är påfrestande arbete. Därför betraktar de med ogillande dem som använder sina mentala förmågor, dem som är flitiga i att bruka sinnet. Därför förekommer det ofta att tänkande människor blir hatade.

Följande citat ur boken The Age of Conformity av Alan Valentine, sidorna 105 och 106, återspeglar en ganska vanlig uppfattning: ”Einstein var ett annat slags nationalhjälte på ett mera avlägset sätt; det var nästan ingen som förstod honom, men nästan alla godtog experternas utlåtande att han var ett geni på den högre matematikens område. Men när han började ge uttryck åt sina uppfattningar i allmänna frågor, blev hans beundrare färre. Att tänka självständigt är en utmaning mot den demokratiska normen, och ’intelligensaristokrat’ och ’teoretiker’ är inte några komplimanger. ’Jag skulle hellre vilja vara en tjockskalle än en högpanna’, är helt enkelt den senaste slogan till försvar för det alldagliga.”

Det finns ju de som bara låtsas tänka. Ordspråksboken 14:17 hänsyftar inte på dessa pseudointellektuella. De har inte i själva verket nått upp till ställningen som verkligt intellektuella, tänkande människor, som visar att de har verklig intelligens. Den pseudointellektuelle, som handlar och talar på ett sätt som är avsett att imponera, kan i stället i själva verket trötta ut andra och kan stöta dem ifrån sig. Men han är inte det slags man ”som har tankeförmåga” och blir hatad. I fråga om den föregivet intellektuelle ådagaläggs sanningen i 1 Korintierna 8:1: ”’Kunskapen’ uppblåser.”

Att en man med verklig tankeförmåga blir hatad visas emellertid tydligt vad Jehovas vittnen beträffar. De övar sina sinnen beträffande Guds uppsåt, och de vandrar med Gud. (Mik. 6:8, NW) De tillägnar sig kunskapen i Guds ord och handlar i överensstämmelse med den och anpassar sig inte efter den nuvarande tingens ordning. (Rom. 12:1, 2) Såsom tänkande människor, som följer Kristus såsom sitt föredöme och som gör Guds vilja, blir de hatade. I detta liknar de inte världsmänniskorna. Och detta är inte att undra på, ty de är inte av världen! De visar detta genom att tänka, genom att använda sina mentala förmågor, och sedan genom att handla i överensstämmelse med Guds ords rättfärdiga principer. — Joh. 15:19.

Ordet ”tankeförmåga” i Ordspråksboken 14:17 kan naturligtvis täcka illvilligt tänkande. En man som tänker ut onda anslag eller som är illvillig blir hatad. Båda tillämpningarna av ”tankeförmåga” är därför möjliga. Men vi kan inte komma ifrån det förhållandet att de kristna, som använder sina sinnen, som utövar sin tankeförmåga beträffande Gud, hans ord och hans uppsåt och som vandrar med Jehova, blir hatade av denna världen, som ”är i den ondes våld”. — 1 Joh. 5:19; Jes. 30:20, 21.