Varför göra berg av mullvadshögar?

HAR du någon gång sett det där lilla muslika djuret, mullvaden? Du kanske inte har gjort det, ty även om det finns mullvadar i den trakt där du bor, så tillbringar de större delen av sitt liv under jorden. Mullvaden är ett litet däggdjur som gräver hålor och gångar i jorden. Somliga mullvadar blir bara 13 centimeter långa. Mullvaden anses vara ett nyttigt djur på grund av sina vanor att gräva gångar i jorden och äta insekter. Också skinnet anses värdefullt.

Därför att mullvaden gräver gångar i jorden, vanställer den ofta gräsmattor och trädgårdsanläggningar. Men dess små högar bör på sin höjd väcka en smula förtret, eftersom de i allmänhet bara är mellan fem och tio centimeter höga.

Eftersom mullvadshögarna är så små, har de blivit till ett ordstäv. När man använder uttrycket mullvadshög i symbolisk mening, avser man något som vållar förtret men som i själva verket inte borde utgöra något allvarligt problem att känna stor oro över. Men hur kommer det sig då att människor ibland gör berg av mullvadshögar? De kan ha alla upptänkliga skäl, och ibland är de kanske inte ens medvetna om dem, ty det är såsom bibeln säger att ”hjärtat är mera förrädiskt än något annat”. — Jer. 17:9, NW.

Somliga människor gör berg av mullvadshögar därför att de är unga och saknar kunskap och erfarenhet. För ett litet barn kan ett aldrig så futtigt problem tyckas vara ett berg. Ett nygift par kanske plötsligt upptäcker att deras hjärtan inte alltid slår i takt och att deras tankar inte ständigt följer samma banor. Olikheterna dem emellan kan vara ytterst små, sannskyldiga mullvadshögar, men som en följd av deras brist på kunskap och erfarenhet kan de göra berg av dem.

Andra gör berg av mullvadshögar därför att de är småsinnade. För en myra ser en mullvadshög verkligen ut som ett berg, och för dem som låter sinnet syssla med ringa, futtiga, ting blir den minsta tanklöshet och varje omdömeslöst ord och varje oförståndig handling till ett brott.

Klananda eller fördomar, som har sin rot i religiösa, rasliga och nationella skiljaktigheter eller i förkärlek för den egna familjen, får ofta människor att göra berg av mullvadshögar. Allt ofog, alla förseelser, som medlemmar av den grupp de själva tillhör gör sig skyldiga till, ser de genom fingrarna med, men om någon som hör till en annan ras eller religion gör sig skyldig till samma saker, ser de på dessa såsom genom förstoringsglas och tar dem till förevändning för att uppträda kärlekslöst och oförnuftigt i ord och gärning. Svärmödrar kanske t. ex. överser med sin egen avkommas brister men gör berg av sina magars eller sonhustrurs tillkortakommanden.

Åter andra gör berg av mullvadshögar därför att de satt sig i ett slags försvarsställning på grund av överkänslighet i något stycke. Om en man är överkänslig för sin hudfärgs eller religions skull och en kvinna i fråga om sin ålder eller vikt, tar de lätt anstöt av varje slag av ouppmärksamhet och varje antydan, som har med deras ömma punkt att göra, och så gör de ett berg av en mullvadshög.

Ytterligare andra gör berg av mullvadshögar därför att de har ett horn i sidan till någon. Den där människan har sårat dem, och så försöker de ge igen. På grund av en sådan felaktig hjärteinställning blir allt som den andre gör och som kanske inte är helt just, allt hos honom som kanske kan väcka en viss förargelse, ja, allt sådant blir orsak till att de ger uttryck åt sin förtret, sitt misshag eller sin förtrytelse, fastän de skulle blunda för det, om någon annan gjorde det.

Ibland händer det att det kamrat- eller kompanjonskap, som förenar två människor i affärer eller i någon religiös verksamhet, förenar kontrahenterna i ett äktenskap eller ett förlovat par, blir en börda för den ene eller den andre. Den som önskar göra slut på kamrat- eller kompanjonskapet, söker då ofta i den andres uppförande finna något som kan rättfärdiga hans handlingssätt. Fördenskull gör också en sådan människa berg av mullvadshögar. Ibland händer det t. ex. att en människa som har överlämnat sig åt Jehova Gud till att göra hans vilja och som tröttnar på att göra den söker finna på någon ursäkt för att lägga om kursen, för att dra sig undan. Och vanligtvis händer det, förr eller senare, att någon säger eller gör något — eller att något publiceras — som ger honom den ursäkt han vill ha. Det är alltid en mullvadshög som görs till ett berg, och ett berg utgör ett oöverstigligt hinder för personen i fråga.

Men det är mycket oklokt, orättvist och kärlekslöst att göra berg av mullvadshögar, och ett sådant handlingssätt vittnar ibland om brist på tro. Det är oförnuftigt, ty det medför inte glädje och lycka; det späder bara på livets elände. Det heter att ”förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit”. Den som är vis och förståndig vet att man inte kan åstadkomma något gott genom att göra tvistefrågor av småsaker, genom att förstora någons nonchalanta eller anstötliga uppträdande. — Ords. 19:11.

Den ”gyllene regeln”, som Jesus Kristus uttalade, ”såsom I viljen, att människorna skola göra mot eder, så skolen I ock göra mot dem”, medger inte ett sådant tilltag som att göra berg av mullvadshögar. Den tillåter ingen klananda och inga fördomar, som har sin rot i rasliga, religiösa eller nationella hänsyn eller i familjehänsyn. — Luk. 6:31.

I all synnerhet är det kärlekslöst att göra nummer av andras mindre graverande tillkortakommanden. ”Kärleken överskyler en myckenhet av synder”, i stället för att överdriva dem och i onödan framhäva dem. Ja, kärleken ”hyser icke agg för en oförrätts skull. Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.” Den är redo att förlåta, inte bara sju gånger utan ”sjuttiosju” (NW) gånger. — 1 Petr. 4:8; 1 Kor. 13:5, 7; Matt. 18:22.

Och slutligen bör vi tänka på vår tro på Gud och hans ord, bibeln, och på vår tillförsikt till honom och hans ord. Dessa ting kommer inte endast att hindra dig från att göra berg av mullvadshögar, utan de kommer också att hjälpa dig att så att säga göra mullvadshögar av berglika förhållanden och problem. Såsom Jesus sade: ”Om I haven tro, vore den ock blott såsom ett senapskorn, så skolen I kunna säga till detta berg: ’Flytta dig härifrån dit bort’, och det skall flytta sig; ja, intet skall då vara omöjligt för eder.” Aposteln Paulus hade en sådan tro. Fördenskull kunde han säga: ”Allt förmår jag i honom som giver mig kraft.” — Matt. 17:20; Fil. 4:13.

Tag dig fördenskull till vara för att göra berg av mullvadshögar genom att skydda ditt hjärta och låta visheten, kärleken och tron hjälpa dig i dina bemödanden.

Välsignad vare Jehova, som dagligen bär bördan åt oss, vår frälsnings sanne Gud. — Ps. 68:20, NW.