Frågor från läsekretsen
● Är det rätt av en kristen att såsom en hobby syssla med magiska konster blott och bart för sitt nöjes skull?
Det kan hända att en individ har till hobby att utföra olika konster som inte alls har med verklig magi eller demonism att göra. Det kan hända att han helt enkelt visar prov på fingerfärdighet eller ägnar sig åt sådant som har med synvillor att skaffa. Om alltså någon bara visar hur flink en individ kan vara med händerna utan att han gör anspråk på att äga någon magisk färdighet, behöver man kanske inte invända något mot sådan underhållning. Men en kristen bör tänka sig noga för, innan han befattar sig med någonting av denna art. Man kan börja med att utföra enkla konster, men detta kan leda till sådant som medvetet eller omedvetet är en efterhärmning av de magiska konsterna. Man skulle genom humbugsmakeri kunna efterlikna verkliga magiska konststycken, som utförs av demoner, t. ex. få någon att sväva, mystiskt flytta föremål, åstadkomma materialiseringar genom ektoplasma osv. Sådant kunde leda till att man finge med onda andemakter att göra, eftersom det innebär lek med sådant som demonerna verkligen gör.
Den erfarenhet som en kvinna i London hade belyser faran av att leka med någonting som påminner om demonistisk verksamhet. I sin bok The Haunted Mind beskriver Nandor Fodor det som denna kvinna upplevde. Hon var fascinerad av magi och hypnotism, och hon hade en mängd böcker om magiska konster. I den nämnda boken heter det: ”Jag hade en ung gosse boende hos mig, som var ett utmärkt hypnotiskt försöksobjekt. Jag ritade en magisk cirkel, ställde honom inuti den och försatte honom i hypnotisk sömn. Sedan befallde jag honom att frammana djävulen! Gossen vred sig och skrek. Han var rädd. ... Ingenting hände under de fem första hypnoserna. Men sjätte gången hände något, och det skrämde mig från vettet. Ett ljussken visade sig i den magiska cirkeln. Ur ett upplyst töcken stirrade två ögon — stora som ägg — på mig på ett hemskt, genomträngande sätt, med ett skräckinjagande uttryck. Jag frågade med skrovlig röst vad det var. Gossen svarade — med fullständigt förändrad röst — ’den onde, som du frambesvor, talar till dig’. ... Jag var så skrämd att jag skrek: ’Gå tillbaka, kom aldrig igen! Jag tillåter dig inte att göra det, jag vill inte ha med dig att skaffa!’ Ljuset försvann med ett brusande ljud, och allting blev normalt igen. Men jag var kritvit, och i flera dagar efteråt kände jag det som om all min kraft hade försvunnit. Gossen kände det på samma sätt. Fyra eller fem gånger kände han att en kraft hade försökt att få makt, över honom.”
Att leka med magiska konster, även om man bara försöker bluffa med dem, är ytterst farligt och utgör en inbjudan till demonerna att verkligen visa sig, såsom de gjorde i fallet med en man som ordnade med bluffseanser, men sedan upptäckte att han ibland faktiskt utförde fenomen som hör samman med medier. — Clock Without Hands.
Ibland försöker de som utför konster få andra att tro att de gör något övernaturligt, magiskt. Därigenom kan de faktiskt blottställa sig själva, så att de råkar i verkliga svårigheter med demonerna. Ingen kristen bör vilja komma med några anspråk på att äga övernaturliga krafter eller ge något intryck av att han är en utövare av babylonisk magi, som är fördömd av Gud. (5 Mos. 18:10, 14) En kristen bör också komma ihåg att individer som känner honom och vet att han är en Guds tjänare kan hysa avsky för konster som påminner om magi. Några individer skulle kunna ta anstöt. Den kristne torde alltså komma att finna att det inte är nyttigt att man ägnar sig åt s. k. magiska konster. — Fil. 1:10; 1 Kor. 6:12.