Världsliga bekantas bröllop
DET händer då och då att kristna blir inbjudna och även tackar ja till en inbjudan till ett bröllop, när världsligt inställda släktingar och bekanta gifter sig, varvid vigseln kommer att förrättas i någon byggnad som är avsedd för falsk religiös tillbedjan. Hur kommer du att förhålla dig i ett sådant fall? Kommer du att tacka ja till en sådan inbjudan? Är det orätt att vara med vid en sådan vigselceremoni? Hur ser du på den här frågan?
De kristna inser klart och tydligt att bibeln drar en skarp gräns mellan sann gudsdyrkan och falsk. De vet att Gud inte godkänner religiösa organisationer som inte strängt håller sig till lärorna i hans ord. Fördenskull tar de inte del i några som helst gudstjänster som dessa organisationer håller. I stället lyder de Skriftens råd: ”Bliv icke ojämnt sammanokade med icke troende. Ty vilken delaktighet har rättfärdighet med laglöshet? ... Eller vilken del har en trogen människa med en icke troende? ... ’Gå därför ut ifrån dem och avskilj eder’, säger Jehova, ’och sluta upp med att röra vid det orena.’” — 2 Kor. 6:14—17, NW.
Vad själva vigseln beträffar, så är denna emellertid i de flesta länder i grund och botten en civil ceremoni, även om den förrättas av en präst eller predikant. Prästen, som legaliserar äktenskapet, har statens bemyndigande att sammanviga folk. Fördenskull kanske en kristen anser att det inte finns något direkt påbud i Skriften, som förbjuder honom att vara med vid bröllopet och delta i det som försiggår, oavsett om vigseln förrättas i en byggnad som hör en falsk religiös organisation till eller inte. Det är alldeles riktigt; men det finns andra faktorer, som en kristen måste beakta.
Religionen kommer med i spelet
När en vigsel förrättas i en religiös byggnad och leds av en präst eller predikant, har ceremonien vanligen mycket stark anknytning till det religiösa samfundets tillbedjan. Det förekommer kanske sång och bön, och i en del fall kanske de närvarande förväntas knäböja eller utföra några andra religiösa handlingar. Med tanke på det som bibeln har att säga kan en kristen inte med gott samvete förena sig i böner som frambärs till en treenig gud eller på något annat sätt delta i religiösa andaktsövningar, som är föreskrivna av en organisation, som framställer den sanne Guden, Jehova, och hans läror i felaktig dager. Om en kristen toge del i sådant, vad skulle det då innebära?
Jo, det skulle innebära att den kristne, i synnerhet om han deltog i vigseln såsom tillhörande själva bröllopsföljet, skulle finna att han kom i mycket nära beröring med det som bibeln visar vara falsk gudsdyrkan. Han skulle inte smälta ihop med de övriga vid denna högtidlighet utan skulle sticka av, kanske på ett iögonenfallande sätt. Alla de andra tar kanske del i de religiösa andaktsövningarna, som det skulle vara en avfällig handling för den kristne att ta del i. (Joh. 4:24) Vigselförrättaren, bruden och brudgummen och andra människor, som är närvarande, kanske blir förlägna och rentav onda över vad som förefaller dem vara tecken på den yttersta ringaktning från den kristnes sida. Kan den kristne vara säker på att han inte kompromissar till följd av stundens känslomättade påtryckningar? Han kanske ger efter inför sådana påtryckningar och gör något som kan ådra honom Guds misshag. Kan han verkligen avgöra vilka handlingar och åtbörder som innebär falsk gudsdyrkan, så att han kan undvika att utföra dem?
Inför allt detta kommer en kristen att omsorgsfullt begrunda huruvida det kan vara tillrådligt att han tar del i en sådan här högtidlighet. Han vill visst inte göra något som kan äventyra hans goda förhållande till Jehova Gud. Han måste därför ta ställning till denna fråga: Följer man Guds bud om att ”fly från avgudadyrkan”, om man är med vid en vigsel enligt den ordning som en falsk religiös organisation föreskriver? Är ett sådant handlingssätt i överensstämmelse med uppmaningen: ”’Gå därför ut ifrån dem och avskilj eder’, säger Jehova, ’och sluta upp med att röra vid det orena’”? En mogen kristen önskar inte pröva på hur nära han kan komma ett deltagande i falsk gudsdyrkan; nej, han vill i stället hålla sig så långt borta som möjligt från allt inflytande från och all gemenskap med sådant som kan äventyra hans goda förhållande till Gud. — 1 Kor. 10:14; 2 Kor. 6:17; NW.
För att behaga andra
Men en åt Gud överlämnad kristen kanske tänker att om han tackar ja till en inbjudan till ett bröllop, då en nära vän till honom som inte är troende gifter sig, kan detta bidra till att hans vänskap med denna person vidmakthålls. Om han å andra sidan tackar nej till bröllopet och avstår från att vara med om vigseln, kanske detta väcker hårda känslor och gör det omöjligt för honom att ytterligare tala med den här vännen om Guds ords sanningar.
Visst bör det vara den kristnes uppsåt att hjälpa världsliga bekanta att frigöra sig från icke-bibliska läror, men kommer den kristnes deltagande i deras bröllop verkligen att tjäna detta syfte? Även om du anser att det inte är någon fara för att du skall kompromissa, bör du fråga dig om din orubbliga hållning under vigselceremonien, då du vägrar att i något avseende delta i de religiösa andaktsövningarna, kan bidra till stundens glädje för brudparet och deras världsligt inställda gäster. Kommer inte ditt uppförande snarare att fördärva stämningen för dem och vålla förlägenhet? Det är lämpligt att man i förväg klargör detta för sina världsligt inställda släktingar och bekanta.
Du kommer förmodligen inte att väcka anstöt, om du uppriktigt, rakt på sak redogör för dina känslor och din tro, utan du kommer säkert därigenom att inge respekt, och du får en mycket fastare grund för edra fortsatta bibliska samtal. Om någon världslig nära släkting eller bekant till exempel skulle be dig vara brudtärna eller marskalk vid en religiös vigsel, kan du säga till vännen att du känner dig mycket hedrad över att han vill att du skall ha så stor del i det som sker vid detta betydelsefulla tillfälle i hans liv. Men sedan kan du tillägga något i den här stilen:
”Eftersom bibeln drar upp en sådan skarp gräns mellan sann och falsk religion, anser jag mig förhindrad att vara med vid vigselceremonier som förrättas av präster och predikanter, vilka enligt vad jag tror inte lär Guds ords sanningar. Sådana präster och predikanter ber till en treenig gud, och eftersom jag endast kan be till Jehova Gud, kan jag inte instämma i sådana böner eller göra mig delaktig i några religiösa ritualer eller andaktsövningar som kanske förekommer vid din vigsel. Jag önskar dig all tänkbar lycka, men jag är rädd att min närvaro bara kommer att bli en orsak till förlägenhet för dig, vigselförrättaren och alla de andra.”
Genom att du kommer med en sådan förklaring visar du din vän att din religion är det viktigaste i livet för dig men dessutom att du också tänker på hans känslor. Han kommer säkert att hålla med om att det med tanke på alla de närvarande kan vara bäst att du inte blir så intimt förbunden med vigseln. Samtidigt ger detta tillfälle till ytterligare förklaringar beträffande hur viktigt det är att man utövar en gudstjänst som är i överensstämmelse med Guds ord. En människas av bibeln fostrade samvete kanske tillåter henne att vara åskådare vid en sådan vigsel, men hon får själv bära ansvaret för hur hon handlar. — Gal. 6:5.
Hur föräldrar bör förhålla sig
Åt Gud överlämnade kristna föräldrar önskar se sina barn dyrka Jehova, men ibland händer det att ungdomar bestämmer sig för att gifta sig med världsliga bekanta. Hur skall föräldrarna då förhålla sig? Så länge barnen juridiskt sett är underställda föräldrarna, kan dessa inte ge sitt medgivande till att barnen gifter sig med någon som inte är överlämnad åt Gud. Om pojken eller flickan insisterar på att gifta sig med en icke troende, får den unge göra detta på eget bevåg, utan föräldrarnas tillstånd eller gillande, först sedan han uppnått myndig ålder. Föräldrar som är överlämnade åt Jehova måste göra det alldeles kristallklart att de absolut inte tillåter att deras barn gifter sig med någon som inte är överlämnad åt Gud. De bibliska principerna härvidlag är tydliga och klara: ”Bliv icke ojämnt sammanokade med icke troende.” Gift er ”blott ... i Herren”. — 2 Kor. 6:14, NW; 1 Kor. 7:39.
Föräldrar kommer inte heller att tillåta att deras minderåriga barn slutgiltigt själva bestämmer om de skall vara med vid en vigsel, då någon av deras världsliga bekanta gifter sig. Föräldrarna kommer i stället att axla sitt gudagivna ansvar och träffa avgöranden för barnens räkning och därvid tänka på vad som kan bli till den största nyttan för barnens andliga välfärd. — Ef. 6:1—4; Jes. 38:19.
Men om barnen uppnår myndig ålder och vill att föräldrarna skall vara med vid deras vigsel, som förrättas av en representant för en falsk religiös organisation och försiggår i en byggnad som tillhör denna, hur bör föräldrarna då handla? Bör föräldrarna samtycka till att vara med? Låt oss komma med ett par motfrågor: Gillar föräldrarna en sådan vigsel, som förenar barnet med en världsligt inställd bekant och som förrättas på en plats för falsk gudsdyrkan? Gillar föräldrarna detta slag av gudsdyrkan? Om de inte gör det, skulle det då vara konsekvent av dem att delta i vigselceremonien, t. ex. genom att fadern för dottern till altaret? Föräldrar önskar vara kärleksfulla och ömma mot sina barn, men samtidigt önskar de inte vara inkonsekventa — lära barnen en sak och sedan längre fram i livet själva ta del i sådant som de har avrått ifrån. Genom ett sådant handlingssätt upphöjer de inte den sanna gudsdyrkan i sina barns sinnen. Om föräldrarna önskar vara med vid en sådan vigsel såsom tysta åskådare, det är också en sak som de själva måste få avgöra.
Världsliga mottagningar och andra bröllopsfestligheter
En annan sak, som man ibland måste ta ställning till, är om man skall tacka ja till en inbjudan till någon festlighet i samband med en vigsel, då någon av ens världsliga bekanta gifter sig. En sådan tillställning kanske inte alls har någonting med en religiös ritual att göra, men frågan är om samvaron kommer att bli uppbyggande. Kommer man att dricka till övermått, röka, dansa sexbetonade danser och ägna sig åt annat sådant som inte är passande för en kristen? Kan det i så fall finnas några goda skäl för en kristen att vara med vid en sådan fest? — 1 Kor. 15:33.
Vid världsliga bröllopsfestligheter hedras och uppmärksammas ofta bruden på speciella sätt. Man dricker hennes skål och ställer sig kanske i kö för att få kyssa henne, och på sina håll betalar man till och med för att få dansa med henne. Hejda dig och tänk efter ett tag. Begrunda till exempel 1 Korintierna 11:3, 8, 9 och Romarna 1:24, 25. Är det i överensstämmelse med Guds principer att man på detta sätt ärar en skapad varelse, upphöjer en kvinna? Hur kommer du att handla? Kommer du att göra som alla de andra eller sticka av från hopen? En sådan världslig atmosfär är sannerligen inte nyttig, även om en kristen hustru till en icke troende man inte alltid kan se sig någon utväg att undvika en sådan miljö.
Om andra medlemmar av den kristna församlingen får veta att du har varit med vid en världslig religiös vigsel och bröllopsfestlighet, vilken verkan kommer detta att ha på dem? Kan det tänkas att några kommer att ta anstöt av detta, som för dem kan förefalla vara en kompromiss i fråga om tron? Kommer deras respekt för dig såsom en Guds tjänare att undergrävas? Sådana saker bör man beakta, ty de kan inverka på din ställning i församlingen. Men ditt beslut i saken måste du fatta själv.
Så länge denna gamla tingens ordning består måste de kristna, som strävar efter att leva i överensstämmelse med Guds ord, fatta beslut som gäller deras förhållande till denna ordning. Det är inte alltid så lätt att veta hur man bör handla, men om vi under bön begrundar de anvisningar som Jehova ger genom sitt ord och sin organisation, kommer detta att hjälpa oss att göra räta stigar för våra fötter. — Ps. 25:4, 5; Ords. 3:5, 6.