”Hur skola de kunna höra?”
”Och hur skola de kunna höra utan någon som predikar?” — Rom. 10:14, NW.
1. Vilka lämpliga frågor kan man ställa om prästers och pastorers besök hemma hos folk nu i vår tid?
NÄR kom prästen i din församling hem till dig sist? Hur länge är det sedan han hälsade på hos dig och din familj? Om han nyligen hälsade på hos er, hade du då glädje av det som han sade vid detta tillfälle? Kände du dig andligen upplyft? Blev du uppmuntrad av hans ord? Om det är länge sedan han hälsade på hos er, har du då funderat över hur det kan komma sig? Varför är han så upptagen? Varför söker han inte få tid att hälsa på hos sina församlingsbor såsom prästerna gjorde förr i världen?
2. a) Vilken allvarlig paradox har uppstått inom den religiösa världen? b) Nämn några siffror som visar att det råder brist på präster och pastorer inom protestantismen. c) Hur ser det ut att gå så småningom?
2 Trots att det på sina håll nu i efterkrigstiden har ljudit ett kraftigt rop på ett ”religionens återuppvaknande”, tycks det ha uppstått en mycket framträdande och allvarlig paradox inom den nutida religiösa världen, som vi kan iaktta, i det att de religiösa samfundens medlemsantal ökar medan det samtidigt är allt färre unga människor som söker sig till prästseminarier och andra liknande utbildningsanstalter. Om tre av protestantismens talesmän i Förenta staterna har rätt i sina kalkyleringar, kommer till exempel de nordamerikanska protestantiska samfunden att år 1975 ha en brist på 50.000 präster och pastorer. Följande upplysningar är hämtade ur samma källa: ”Om kyrkobesökarnas antal ökar i snabbare takt än befolkningstillväxten, såsom det skedde under 1950-talet, kommer bristen att bli ännu större. Men eftersom ökningen nu under ett eller ett par års tid har minskat, kanske den beräknade bristen inte kommer att vara fullt så allvarlig. Hurudana de exakta förhållandena än kommer att bli, är det dock uppenbart att millioner människor snart kommer att vara får utan herde, om man inte sätter i gång med ett katastrofprogram för utbildning av präster och predikanter.” — The Christian Century för 26 april 1961, sidan 509.
3, 4. Redogör för prästbristen inom den katolska kyrkan.
3 Romersk-katolska kyrkan har också sina problem med att präster lämnar prästtjänsten. En ämbetsman vid Vatikanen har enligt vad det uppges sagt att ett ”oroväckande” antal italienska och franska präster har lämnat kyrkan. Katolikerna har visserligen inte publicerat några siffror, men en protestantisk källa uppger att det sannolikt är 5.000 italienska präster och mer än 1.000 franska präster som har lämnat romerskkatolska kyrkan under de sistförflutna femton åren, dvs. ett större antal än de som prästvigdes år 1959.
4 I Genua i Italien har antalet studerande vid prästseminariet sjunkit med 40 procent under de senaste tjugo åren, och 80 procent av seminaristerna avbryter studierna innan de har fullbordat sin tolvårskurs. Det påstås att prästseminarierna i Turin står tomma till två tredjedelar. Det är också stor brist på nunnor. Med de här siffrorna blir visserligen inte hela problemet belyst, men de vittnar likväl om den mycket allvarliga brist på kyrkliga ledare som råder inom katolicismen såväl som inom protestantismen.
Vad beror denna prästbrist på?
5, 6. a) Vad har några auktoriteter sagt om denna prästbrist? b) Redogör för en del av de problem som möter Ordets förkunnare i kristenheten i våra dagar.
5 Hur kommer det sig att det råder en sådan brist på präster och pastorer? Doktor Samuel Blizzard, som är sociolog vid Pennsylvania State University, sade nyligen: ”I flydda tider utövade församlingsherden sin verksamhet såsom en allmänpraktiker. Nu förväntar man i allt högre och högre grad att han skall vara specialist, och man förväntar att han skall vara specialist inte bara i en eller två saker utan i fråga om sex tydligt åtskilda uppgifter, nämligen som föreståndare, organisatör, själasörjare, predikant, präst och lärare.” Extra ordinarie professorn i pastoralteologi vid Yaleuniversitetets teologiska fakultet, Wesley Shrader, hyser den uppfattningen att alltför många präster är överansträngda och underbetalda. Doktor Samuel H. Miller, dekanus vid Harvarduniversitetets teologiska fakultet, kallade de överansträngda och underbetalda prästerna för ”en av vår tids tragedier”.
6 I den religiösa tidskriften Christianity Today meddelar George Christian Anderson att ”mer än 10.000 av våra protestantiska präster erhåller nu något slag av psykiatrisk vård, antingen privat eller på sjukhus”. ”Antalet präster som behöver vård på lasarett eller sinnessjukhus har tredubblats”, tillade han. ”Under de år som jag har arbetat tillsammans med präster och psykiatriker runt om i landet har jag blivit bestört över att det finns ett så stort antal präster som vill dryfta sina personliga problem”, sade dr Anderson. ”I många fall är deras historier tragiska. En del av dessa präster håller snabbt på att duka under för spriten eller för narkotika. Andra har förälskat sig i en annan kvinna och söker komma ur sitt dilemma genom skilsmässa. Många präster är olyckliga och har för sent insett att de har valt fel bana i livet. Andra känner sig tyngda av oro och skuldkänslor, därför att de inte kan spela den roll av ett övernaturligt helgon som församlingen väntar att de skall göra ... vissa präster blir mycket upprörda, när de inte får en högre befattning, som de hoppats på. Låga löner, korsade ärelystna planer och rätt och slätt ensamhet förvärrar tillståndet för den som har anlag för allvarliga känslomässiga störningar, som tvingar honom att söka få hjälp av förståndiga rådgivare.”
Kan problemet lösas med att man går i kyrkan?
7. Även om uppriktiga människor går till den kyrka som de menar passar dem bäst, är detta då någon garanti för att de kommer att få höra ett budskap om tröst och hopp grundat på bibeln? Ge skäl för svaret.
7 Förstår du nu varför prästerna inte hälsar på hemma hos dig oftare än de gör och varför apostelns ord i Romarna 10:14: ”Hur skola de kunna höra?” får en allt djupare innebörd? Men detta är inte allt. Även om ärliga och uppriktiga människor går till ”gudstjänsterna” i den kyrka som de menar passar dem bäst, är detta då någon garanti för att de kommer att få höra ett budskap från bibeln, vilket präglas av övertygelse och hopp? Tänk efter: När hörde du sist en predikan som helt och hållet stödde sig på bibeln? Är inte Paulus’ ord till Timoteus passande här: ”Ty det skall komma en tidsperiod, då de icke skola fördraga den hälsosamma läran; utan i överensstämmelse med sina egna begär skola de samla lärare åt sig för att få sina öron kliade. Och de skola vända sina öron bort från sanningen och i stället ledas vilse till fabler”? (2 Tim. 4:3, 4, NW) Kan sådana lärare ens vara sända av den sanne Guden? Är de kvalificerade att predika? Paulus svarar på detta, men inte genom att hänvisa till något slags diplom från en av dåtidens teologiska skolor eller till någon annan mänsklig auktoritet för att bevisa att han var tillräckligt kvalificerad att undervisa om sanningen. Han riktar uppmärksamheten på något mycket mera meningsfullt och praktiskt, när han säger: ”Börja vi återigen anbefalla oss själva? Eller behöva vi kanske, liksom somliga människor, anbefallningsbrev till eder eller från eder? Ni själva äro vårt brev, som är skrivet på våra hjärtan och som är känt och läses av hela mänskligheten. Ty ni visas vara ett Kristi brev, skrivet av oss såsom tjänare, skrivet icke med bläck, utan med den levande Gudens ande, icke på stentavlor, utan på tavlor av kött, på hjärtan. Nu hava vi genom Kristus detta slags tillförsikt gentemot Gud. Icke så att vi av oss själva äro tillräckligt kvalificerade för att kunna betrakta något såsom kommande från oss själva, utan att vi äro tillräckligt kvalificerade kommer från Gud, som förvisso har gjort oss tillräckligt kvalificerade att vara tjänare åt ett nytt förbund, icke av en skriven lagsamling, utan av ande; ty den skrivna lagsamlingen dömer till döden, men anden gör levande.” (2 Kor. 3:1—6, NW) Till vilka ”brev” hänvisar prästen i er församling för att fastslå att han är kvalificerad för tjänsten som en Ordets förkunnare?
8. Vilka känslor hyser en del Ordets förkunnare för sin verksamhet? Vilken verkan har detta på folket?
8 Jesus sade att människorna skulle kännas igen på den frukt de bär. Detta gäller om alla som ger sig ut för att vara Ordets förkunnare. Deras arbete, den frukt de bär, visar i långt större utsträckning än några påstådda anspråk eller något diplom huruvida de är sanna Ordets förkunnare, som har blivit sända av Gud, på det att folk må höra budskapet om Riket. Hör här vad några av dessa män har att säga om sin verksamhet. Förre metodistpastorn James B. Moore skriver: ”Somliga pastorer hatar uppriktigt sitt arbete. Jag har känt pastorer, som har föraktat folk i allmänhet och medlemmarna av sin församling i synnerhet.” Från Ohio kommer följande ord av en präst: ”Jag har en känsla av att det är många präster som känner sig ganska vilsna. Jag tillhör dem. Vi kan helt enkelt inte se vart vi är på väg inom kyrkan ... vi kan inte märka att vi åstadkommer någon större skillnad i samhället eller i de enskilda medlemmarnas liv i samhället. Detta oroar mig.” Förstår du nu varför det man kallat ”religionens återuppvaknande” i sanning är meningslöst? De andliga värdena finns inte där. Det fattas sann tro. De vilsna och borttappade blir inte frälsta. Likväl heter det i Skriften: ”’Var och en som åkallar Jehovas namn skall bliva frälst’. Hur skola de emellertid kunna åkalla den, som de icke hava satt tro till? Och hur skola de kunna sätta tro till den, som de icke hava hört något om? Och hur skola de kunna höra utan någon som predikar?” — Rom. 10:13, 14, NW.
De gärningar och den förkunnelse som kännetecknar sanna Ordets tjänare
9—11. Vad har, i motsats till det som kan sägas om kristenhetens präster och pastorer, Jehovas vittnens årsböcker haft att meddela om dessa förkunnares verksamhet i de många olika tjänstegrenar de ägnar sig åt, på det att folk må ”höra”?
9 Var finner vi då predikaren? Hur skall folk kunna få höra? Hur kan människor med ärliga hjärtan, som önskar lära känna Guds ords sanning, få tröst, vägledning och andlig uppmuntran? I Jehovas vittnens årsbok för 1964 heter det på sidan 31 om dessa vittnen, som har sagts vara den ”snabbast växande religiösa rörelsen i våra dagar”: ”Jehovas vittnen i våra dagar strävar med all flit efter att utföra det verk som Jesus har sagt måste utföras ’till ett vittnesbörd för alla nationer’.” (Matt. 24:14, NW) Trots det motstånd, som de har fått röna och som det berättas en del om i Jehovas vittnens årsböcker för 1965 och 1966, har de frimodigt drivit på med sitt verk. De måste kungöra ”eviga goda nyheter” på hela den bebodda jorden om och om igen. (Upp. 14:6, NW) Detta är Guds vilja.
10 Om vi gör en tillbakablick, finner vi att Jehovas vittnens glädje har varit stor under år 1965, ty 1.109.806 olika förkunnare har frimodigt predikat budskapet om Guds rike i 197 länder. Dessa kristna samarbetade med 24.158 församlingar av Jehovas vittnen. Dessa män och kvinnor tycker om att undervisa i Guds ord, och de har bevisat detta genom att använda 171.247.644 timmar till att gå från hus till hus, leda bibelstudier och hålla offentliga föredrag. De har gjort 59.165.475 återbesök hos människor som visat sig intresserade av Kristi budskap och önskat få veta mera om Guds löften. De millioner människor, som har fått dessa besök, har inte gått till Jehovas vittnens Rikets salar eller andra möteslokaler, utan denna million av Rikets förkunnare har gått hem till folk. Det är en helt annan metod än den man använder i kristenheten, men det är den ursprungliga metod som Jesus och hans apostlar införde.
11 Låt oss på nytt ställa frågan: Hur många gånger har prästen eller pastorn i den församling du tillhör hälsat på i ditt hem under 1965? I motsats till denna brist på personliga besök, när det gäller kristenhetens religiösa ledare, har Jehovas vittnen varje vecka under år 1965 lett 770.595 bibelstudier i hem, och dessa bibelstudier hemma hos folk har inte skötts enbart av föreståndare för Jehovas vittnens olika församlingar. Nej, utan detta verk utfördes av alla dem som utgör församlingen, ty alla Jehovas vittnen är ordinerade Ordets förkunnare. — Jes. 61:1—3.
12. Varför behövs det alltjämt fler Ordets förkunnare inom den nya världens samhälle?
12 Dessa människor, som representerar alla levnadsställningar, tänker mycket allvarligt på aposteln Paulus’ ord, som utgör der text som vi här dryftar: ”Hur skola de kunna höra?” Lägg märke till vad Paulus vid detta tillfälle i själva verket sade: ”Och hur skola de kunna höra utan någon som predikar? Och hur skola de kunna predika, om de icke hava blivit utsända?” (Rom. 10:14, 15, NW) Och ”utsända” har dessa kristna vittnen för Jehova blivit och det med ett särskilt bud: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matt. 28:19, 20, NW) Men trots det ymnigt blomstrande andliga paradiset i Jehovas vittnens nutida organisation behövs det likväl fler Ordets förkunnare, på det att fler må höra. Varför det? Jesus själv gav svaret, när han sade till sina lärjungar: ”Ja, skörden är stor, men arbetarna äro få. Begär därför av skördens Husbonde att han sänder ut arbetare till sin skörd.” (Matt. 9:37, 38, NW) ”Skörden” är sannerligen stor, ty det är uppenbart att det finns många människor som vill ha svar på sina bibliska frågor och som längtar efter tröst och hjälp från den största källan till uppmuntran som finns i universum. Är det inte så du själv ser saken? Sätter du inte värde på när någon uppriktigt visar sitt intresse för dig och när denne beredvilligt delar med sig av de bästa av alla tillgängliga nyheter i denna tid åt dig? Den som gör så är verkligen en vän som tänker på dina andliga intressen.
13. Hur kommer det sig att många tilltalas av det budskap som Ordets förkunnare i den nya världens samhälle frambär?
13 Många människor som har givit akt på Jehovas vittnens nitiska förkunnarverksamhet har känt sig manade att i all uppriktighet fråga: ”Varför är det så många människor som tilltalas av det budskap som dessa kristna bär fram, vilkas tillväxt nu i vår tid helt enkelt är fenomenal?” För det första är deras budskap klart och förståeligt. Det innehåller enkla bibliska sanningar, som framställs så klart och redigt att alla människor med ett ärligt hjärta kan få sina bibliska frågor besvarade. Också de ”svåra” frågorna kan redas ut, ty förnuftiga svar kan ges på sådana frågor som dessa: Vad är vår bestämmelse? Skall det någonsin komma en tid, då människorna skall leva i fred med sina medmänniskor? Hur kommer det att gå med jorden? Kommer den att bli en radioaktiv slagghög utan mänskligt liv, sedan ett tredje världskrig, ett kärnvapenkrig, dragit fram över den?
14. Vad anser Jehovas vittnen om bibeln och om dess värde i jämförelse med traditionen?
14 Det budskap, som dessa kristna bär fram, är kort sagt budskapet om Guds rike. (Matt. 24:14) Det är ett budskap som är grundat på bibeln, och Jehovas vittnen tror att bibeln är Guds ord och att den är sanningen och att bibeln är mer tillförlitlig än traditionen. — 2 Tim. 3:16, 17; 2 Petr. 1:21; Joh. 17:17; Matt. 15:3; Kol. 2:8.
15—17. Vilka grundläggande bibliska sanningar förkunnas av Jehovas vittnen beträffande a) Kristus och hans uppgift i förbindelse med Guds uppsåt, b) Guds rike och dess välsignelser och c) jorden och dess framtid?
15 Enkla och klara lärosatser eller sanningar framläggs på ett insiktsfullt sätt av dessa Ordets förkunnare, då de med bibelns hjälp bland annat bevisar att Kristus var det första av Guds skapade verk, att Kristus dog på en påle och inte på ett kors, att hans mänskliga liv utgjorde lösesumman för lydiga människor och att hans offer, ett enda offer, var tillräckligt. Och vidare framhåller de att Kristus uppväcktes från de döda såsom en odödlig andevarelse och att det är i anden som hans andra ankomst sker och han är närvarande. — Kol. 1:15; Upp. 3:14; Gal. 3:13; Apg. 5:30; Matt. 20:28; 1 Tim. 2:5; Rom. 6:10; Hebr. 9:25—28; 1 Petr. 3:18; Joh. 14:19; Matt. 24:3.
16 Vad Guds rike beträffar, som är bibelns allra främsta lära och huvudtemat i det budskap, som Jehovas vittnen frambär, så påvisar de från bibeln att Guds rike under Kristi styrelse kommer att härska över jorden i frid och rättfärdighet och att detta rike kommer att införa idealiska levnadsförhållanden på jorden. — Jes. 9:6, 7; 11:1—5; Ps. 46:9, 10; Matt. 6:10; Jes. 11:6—9; 32:16—18; 33:24; 65:17—25.
17 Vidare gör de det möjligt för sina åhörare att från bibeln inhämta att jorden inte kommer att förstöras eller avfolkas utan att Gud skall göra ände på den nuvarande tingens ordning i Harmageddonstriden och att de onda skall bli evigt tillintetgjorda. — Pred. 1:4; Jes. 45:18; Ps. 78:69; Upp. 16:14, 16; Sef. 3:8; Jes. 34:2.
18. a) Bevisa att dessa människors verkliga uppgift i livet är tjänsten som Ordets förkunnare snarare än något annat arbete, som de kanske sysslar med under dagen, b) Vad är det som driver dessa förkunnare att utföra sitt verk?
18 Vilken uppmuntran, vilka goda nyheter innebär inte dessa enkla, grundläggande bibliska sanningar, och det är inte att undra på att hundratusentals människor jorden utöver, som talar alla möjliga språk och lever i alla tänkbara omständigheter, tilltalas av dessa strängt arbetande, anspråkslösa Ordets förkunnare! De här människorna drar ingen uppmärksamhet till sig själva vare sig genom klädedräkten eller genom några titlar. Kanske en av dessa förkunnare bor vägg i vägg med dig och vad det yttre beträffar ser ut att vara rörmokare, lantbrukare, kontorist eller fabriksarbetare, rutinerad yrkesman eller grovarbetare. Men har du någon gång undrat över varför din granne så hängivet går upp i sin kristna verksamhet? Det beror på att hans främsta uppgift i livet, hans ”kall”, är att vara en Ordets förkunnare. (Luk. 4:16—20; Joh. 15:16) Det som driver honom till denna verksamhet är hans kärlek till nästan och en uppriktig åstundan att dela med sig av sanningen, som gör människor fria och ger dem förhoppning om en bättre tingens ordning vid denna gamla ordnings ände. (Joh. 8:32; Mark. 13:28—30) Dessa människor önskar i sanning inspirera, inte imponera. De vill helt enkelt ge folk överallt möjlighet att ”höra” budskapet om Guds rike.
19. Hur kommer det sig att endräkten i den nya världens samhälle är så imponerande?
19 I en värld som är söndrad och sargad på grund av rasmotsättningar, politiska meningsskiljaktigheter, språkolikheter och många andra söndrande, nationalistiska faktorer blir dessutom Jehovas vittnens endräkt mycket framträdande. Vart du än beger dig på jorden finner du att deras budskap är ett och detsamma, deras kärlek till varandra är mycket framträdande och deras nitälskan, beslutsamhet och förmåga att övertyga är enastående. I The Christian Century för 26 april 1961 skrev Samuel H. Miller, dekanus vid Harvarduniversitetets teologiska fakultet, bland annat följande i en framställning om ”Människan och prästämbetet”: ”Denna värld på marsch är ett dårhus. Det finns inte någon enhetlig vägledning, inget allmängiltigt mönster, ingen klar bild eller föreställning. Uppsåten och syftena är oförenliga, de filosofiska uppfattningarna är i strid med varandra, idealen skiftar ... det finns inte någon ’fokus’, ingen medelpunkt, ingen omisskännlig gemensam grundval, och vad värre är, den religion, som vi känner, förser oss inte med en sådan medelpunkt. Den är splittrad av en omfattande schism med bestående bitterhet, söndrad som genom en ohejdad explosion av en mängd obetydliga och trätande sekter. Om det någonsin har funnits en ’bild’, så har den rivits itu av tusen övermodiga och långdragna tvister. Alltsammans låter som en gammal dröm med brottstycken av ett språk som man inte längre känner. Ingenting i detta mönster tycks passa samman med något i det här puzzlet.” Det är så sant som det är sagt. Den världsliga religionen med sina omfattande skiljaktigheter, sina motstridiga lärosatser och teorier erbjuder inte någon medelpunkt, en ”fokus” eller brännpunkt, som människorna kan sluta upp omkring. Så förhåller det sig emellertid inte med Jehovas vittnen. Oberoende av nationella gränser, ras, hudfärg, tidigare religion, om det råder fred eller om det är krig, är dessa Ordets förkunnare fast sammanlänkade i en gemensam odelbar dyrkan av den ende sanne Guden, Jehova. Det förhåller sig såsom aposteln Paulus säger: ”Nu uppmanar jag eder, bröder, genom vår Herres, Jesu Kristi, namn, att ni alla må tala i överensstämmelse med varandra och icke låta några söndringar vara bland eder, utan att ni må vara på ett väl avpassat sätt förenade i samma sinne och i samma tänkesätt.” (1 Kor. 1:10, NW) Passar denna beskrivning av endräkt in på förhållandet i det religiösa samfund du tillhör?
Läraren Paulus
20. Varför är det värdefullt att ägna aposteln Paulus’ liv och förkunnargärning mera ingående studium? När och var föddes han?
20 I den här artikeln har vi redan många gånger hänvisat till aposteln Paulus’ skrifter. Vilken dynamisk personlighet var han inte! Men vem var då denne man, som på ett så framträdande sätt bidrog till de kristna grekiska skrifternas utformning och vilkens egna ord: ”Hur skola de kunna höra?” utgör det tema som vi här har tagit upp till behandling? Genom att lära känna mera om honom kommer vi utan tvivel att sätta ännu större värde på hans ord och kunna dra nytta av det exempel på tro och mod som han gav. Även om vi inte med full visshet känner till datum vare sig för hans födelse eller för hans död, är det mycket sannolikt att han föddes omkring år 3 v.t. Alltså föddes Paulus förmodligen under samma tioårsperiod som Jesus Kristus. Omkring halvvägs mellan Jerusalem och Konstantinopel (våra dagars Istanbul) låg Tarsus, aposteln Paulus’ födelseort. Här låg också Paulus’ första hem, denne mans som mer än någon annan människa bar ut kristendomen från Judeen, ut över det romerska väldet, varigenom människor kunde få ”höra” budskapet om Guds rike.
21. Redogör för aposteln Paulus’ bakgrund, hans utbildning inbegripen.
21 Tarsus låg mer än 800 kilometer norr om Jerusalem och omkring tjugo kilometer från den plats där floden Cydnus föll ut i Medelhavet. Tarsus var en lärdoms- och kulturstad. Det jämställdes med Aten och Alexandria i forna tider. Det har påståtts att människorna i Tarsus var mycket mera intresserade av filosofi och undervisning än vad folk var i Aten och Alexandria. Tarsus var en rik stad, där en stor del av Mindre Asiens rikedomar samlades, innan de sändes vidare till Grekland och Italien. Stadens stapelvaror tillverkades av gethår, som först användes vid tillverkning av tåg och rep och längre fram till tältduk och klädesplagg. Flockarna av getter som betade på Taurus’ höjder gav en stor mängd gethår. De judiska ynglingarna måste lära sig ett hantverk, och det var alltså inte bara av en händelse som Paulus lärde sig att sy tält, vilket gjorde det möjligt för honom att själv sörja för sitt uppehälle längre fram i livet. Härigenom behövde han aldrig bli en börda för den kristna församlingen. Paulus’ far sände honom till Jerusalem till Gamaliels skola, när han bara var tretton år gammal, och Paulus var sannerligen gynnad genom att få en sådan lärare, ty skildringen i Apostlagärningarna framställer Gamaliel såsom en man som ägde mod och vishet, en man med fördomsfritt sinne.
22. Tog Paulus intryck av sin lärares ande eller inställning? Ge skäl för svaret.
22 Men det är uppenbart att Paulus’ duglige lärares inställning inte påverkade honom. Nej, fastmer gjorde Paulus’ religiösa nit honom blind för lärarens fördragsamhet, och han blev ytterst ofördragsam. Han kunde fördenskull, när han var en helt ung man, med gillande åse att den förste kristne martyren, Stefanus, bragtes om livet. På tal om Paulus’ skändliga dåd innan han blev omvänd till kristendomen säger den bibliska skildringen: ”Saulus åter for våldsamt fram mot församlingen; han gick omkring i husen och drog fram män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse.” — Apg. 7:58—8:3.
23. a) Tala om hur Saulus blev omvänd till kristendomen, b) Hur vet vi av redogörelsen för Paulus’ liv, om denne apostel gjorde det möjligt för människor att ”höra” budskapet om Guds rike eller inte?
23 Vad var det då som förmådde en sådan hätsk förföljare av de kristna att själv bli kristen? Ett underverk, som först gjorde honom fysiskt blind men sedan öppnade hans ögon andligen. Saulus varken åt eller drack under tre dagar; därpå sände Jehova en av sina representanter, som hette Ananias, till Saulus, och vid hans besök återfick Paulus sin syn, blev döpt, fick ta emot helig ande, tog sig mat och blev stärkt. (Apg. 9:1—19) Saulus (som senare kallades Paulus) begav sig därpå till Arabien, utan tvivel för att göra sig grundligt förtrogen med vad som var Guds vilja och uppsåt beträffande honom. Nu var han redo för det verk, som Jehova hade givit honom att utföra. Utförde han detta verk? Var det så att folk fick ”höra” till följd av Paulus’ förkunnargärning? Hans liv ger oss ett eftertryckligt svar på frågan, ty Paulus företog tre omfattande missionsresor, färdades tusentals kilometer, upprättade ett antal kristna församlingar, tog del i den styrande kretsens verksamhet, skrev fjorton brev till kristna församlingar och enskilda individer, satt i fängelse för de goda nyheternas skull, och som en följd av allt detta gjorde han ett outplånligt intryck på den första kristna församlingen.
24. Nämn några av de lärdomar denne ledare i kristendomens begynnelse kan ge oss.
24 Vilken märklig man var inte denne Paulus! Han som en gång varit en obarmhärtig förföljare av de kristna blev nu så mild som en mor som vårdar sina späda barn. Fastän han var högt bildad, sökte han aldrig fästa uppmärksamheten vid sig själv. När han predikade med övertygande kraft, gav han alltid äran åt Jehova. Fastän han politiskt och religiöst sett var fri, blev han en slav åt Herren Jehova, och hur mycken ståndaktighet, vilket uthärdande, vittnar inte hans liv om! Han knotade och klagade aldrig, och fördenskull fick han alltid saker och ting utförda. Han trodde verkligen att det var Jehova som gav honom kraften och viljan att utföra arbetet. Ända fram till slutet höll han fast vid sin ostrafflighet och sin tro. Vilket föredöme, vilket mod och vilken tro, som de sanna kristna i våra dagar kan efterlikna, alldeles som Paulus själv efterliknade sin Mästare, Kristus Jesus!
Hur vi tar efter Paulus’ exempel
25—27. a) Redogör för Paulus’ inställning till förkunnartjänsten, och jämför den med det verk som medlemmar av den nya världens samhälle nu utför. b) Vilka frågor kommer att behandlas i följande artikel?
25 Paulus sade att ”var och en som åkallar Jehovas namn skall bliva frälst”. Men Paulus själv resonerade som så, att folk inte skulle kunna åkalla Jehovas namn, om de inte satte tro till Jehova, och hur skulle de kunna sätta tro till honom, om de inte hade hört något om Jehova, och allt detta krävde naturligtvis predikare, Ordets förkunnare, så att folk skulle kunna få höra om Jehova, frälsningens Gud.
26 I dessa kritiska dagar, när det råder en sådan brist på Ordets förkunnare i den gamla världens samhälle, blir kontrasten stor, om man jämför med den nya världens samhälle av Jehovas vittnen. Även om kallelsen efter fler arbetare alltjämt ljuder, gör likväl dessa flitiga, nitiska Guds tjänare det möjligt för folk överallt att höra budskapet om Guds rike, på det att de må bli frälsta och kunna lära känna den väg som för till liv. Deras inställning till förkunnartjänsten är densamma som den Paulus gav uttryck åt i följande ord: ”Om jag alltså kungör de goda nyheterna, är detta ingen orsak för mig att berömma mig, ty ett tvång är mig pålagt. Ja, ve mig, om jag icke kungjorde de goda nyheterna! Om jag utför detta villigt, så får jag en belöning; men om jag gör det mot min vilja, så har jag likväl ett förvaltarskap anförtrott åt mig. ... Därför har jag för judarna blivit såsom en jude, att jag måtte vinna judar; för dem som voro under lag blev jag såsom under lag, fastän jag själv icke är under lag, för att jag måtte vinna dem som äro under lag. För dem som voro utan lag blev jag såsom vore jag utan lag, fastän jag icke är utan lag i förhållande till Gud utan under lag i förhållande till Kristus, så att jag måtte vinna dem som äro utan lag. För de svaga har jag blivit svag, så att jag må vinna de svaga. Jag har blivit allting för människor av alla slag, så att jag i alla händelser måtte frälsa några.” — 1 Kor. 9:16—22, NW.
27 Vad var det Paulus sökte åstadkomma? Han önskade framgångsrikt predika de goda nyheterna om Guds rike, på det att folk måtte få lära känna den väg, som för till liv i Guds nya tingens ordning. Det är precis samma verk som Jehovas vittnen utför i våra dagar. Det är ett barmhärtighetsverk, ett upplyftande verk, ett verk som kräver stort mod, sinnesstyrka och beslutsamhet. De belöningar och de välsignelser, som följer med detta verk, och frågan hur vi individuellt kan få del av dessa ting kommer vi att ta upp i följande artikel.
[Karta på sidan 274]
(För formaterad text, se publikation)
Medelhavet
Alexandria
Jerusalem
Tarsus
Aten
Konstantinopel
Svarta havet
[Bilder på sidan 272]
Rörmokare ... och Ordets förkunnare