Bör falskhet och korruption avslöjas?
GRÄNSEN mellan det som är rätt och det som är orätt har blivit så obestämd för många människor att de helt enkelt inte vet var den går. Poliser tar emot kontanter för att överse med trafikförseelser, folk lämnar falska uppgifter i självdeklarationerna, gifta människor är otrogna mot varandra, och ungdomarna fuskar vid examensprov i skolan. En gång i tiden skulle så gott som alla människor ha ansett sådana beteenden vara upprörande, uppenbart orätta och synnerligen klandervärda. Men nu är det annorlunda, ty även om man inte helt och fullt gillar sådana beteenden, så godtar man dem i regel såsom helt naturliga — man anser att sådant är livet. ”Så gör ju alla”, hör man ofta folk säga.
Och dessutom anses det vara obarmhärtigt och ovänligt att avslöja en lögn som någon har uttalat eller att låta andra få kännedom om en orätt handling som någon har begått. Folk menar att det kanske inte precis är det bästa man kan företa sig, när man bedrar andra och far med lögn, men att bringa ett bedrägligt förfarande i dagen och att avslöja lögn och falskhet anses vara något ännu värre. Den som gör detta blir ofta utsatt för häftigare klander än den som gör sig skyldig till den orätta handlingen.
Att man på detta likgiltiga sätt godtar korruption och falskhet förmärks också i religiösa sammanhang, i synnerhet i denna tid då man genom ekumeniska strävanden söker förena de många skiljaktiga religionerna. En viss religiös organisations läror, seder och bruk är kanske obestridligen falska och ställer den sanna kristendomen i en oriktig dager, men likväl anses det okristligt att avslöja dem. Du har utan tvivel lagt märke till att så är fallet.
Men vad anser du då om saken? Vad skulle du tänka om någon öppet tog till orda mot vissa religiösa ledare och sade till dem: ”Ni äro från eder fader, djävulen, och ni önska göra eder faders begärelser. ... När han talar lögnen, talar han enligt sitt eget sinnelag, ty han är en lögnare och lögnens fader.” Skulle du anse ett sådant språk vara opassande för en kristen? Skulle du anse att det vore orätt att undergräva respekterade religiösa ledares anseende på detta sätt, även om sådana ord vore sanna?
Tänk om en människa rentav använde ett mera fördömande språk och sade: ”Ve eder, teologer och präster, ni skrymtare! Ty ni tillsluta himmelriket för människorna; själva gå ni ju icke in, icke heller tillåta ni dem som äro på väg dit att gå in. ... Dårar och blinda! ... Ve eder, teologer och präster, ni skrymtare! Ty ni likna vitmenade gravar, som förvisso förefalla vackra utanpå, men inuti äro fulla av döda människors ben och allt slags orenlighet. På det sättet förefalla också ni, förvisso utvärtes, rättfärdiga för människor, men inuti äro ni fulla av skrymteri och laglöshet. ... Ormar, huggormars avkomma, hur skola ni kunna undfly ... dom?”
Om du hörde någon tala på det sättet, skulle du då omedelbart kalla honom en ofördragsam fanatiker? Många människor kanske anser sådant tal vara fullständigt opassande och okristligt. Likväl var det just dessa ord som vår Herre Jesus Kristus talade till sin tids aktade religiösa ledare! Den enda ändring som gjorts i det direkta citatet från bibeln är att orden ”teologer och präster” satts i stället för orden ”skriftlärda och fariséer”. Och detta är mycket lämpligt, ty de skriftlärda och fariséerna utgjorde prästerskapet bland judarna under första århundradet, och de bar till och med en särskild klädedräkt för att uppmärksamheten skulle dras till deras ämbete, liksom många präster gör i våra dagar. — Se Johannes 8:44 och Matteus 23:1—36, Nya Världens översättning.
Men varför talade Jesus på detta sätt om de här männen? Därför att de hade ställt Gud och hans undervisning i en oriktig dager. Genom sina falska religiösa traditioner och sedvänjor hade de fört folket bort från rättfärdighetens väg, som leder till Guds rike. Vid ett tidigare tillfälle hade Jesus sagt till vissa religiösa ledare:
”Ni sätter Guds ord ur kraft för edra stadgars skull. Ni hycklare, rätt profeterade Esaias om er, när han sade: ’Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärta är långt ifrån mig. Deras gudstjänst är meningslös, ty de förkunnar läror som är människobud.’” Och därpå sade Jesus till sina lärjungar: ”Fråga icke efter dem. De är blinda människors blinda ledare. Om en blind leder en blind, faller de båda i gropen.” — Matt. 15:6—14, Hedegård.
När religiösa ledare och organisationer i kristenheten alltså ställer Guds ord i en falsk dager genom att lära ut människors traditioner, kan det då vara orätt att avslöja deras falska läror? När de påstår sig följa Kristus och likväl blandar sig i denna världens politiska liv, är det då något ont i att man bekantgör att deras handlingar är okristliga och är fördömda av Gud? Bör sanningen undertryckas därför att den avslöjar falskhet och korruption? Aldrig! Jesus drog sig aldrig för att säga sanningen, fastän han blev dödad på de vredgade religiösa ledarnas anstiftan, därför att han alltid sade sanningen. — Joh. 17:14; Jak. 4:4.
Hur kommer du då att reagera inför klara och tydliga påpekanden om falska religiösa läror och korrumperade sedvänjor? Kommer du omedelbart att fördöma den person eller organisation som dristar sig att avslöja sådant? Anser du att det är alldeles i sin ordning att man lär ut lögner och ställer Guds ord i en oriktig dager, men att det är felaktigt att avslöja lögnen? Helt i strid med vad några kanske tycker är det inte ovänligt och kärlekslöst att dra fram falskhet och korruption i ljuset.
Tänk på Jesu Kristi exempel. Han var den kärleksfullaste och vänligaste människa som någonsin vandrat här på jorden. Han var öm och medlidsam, också mot syndiga skökor och skatteindrivare. Kärleksfullt förlät han dem deras överträdelser och hjälpte dem in på livets väg. I stället för att vitt och brett tala om deras synder överskylde han dem. Men samtidigt avslöjade Jesus de halsstarriga, sturska religiösa ledarna, och därvid använde han ordalag som är bland de kraftigaste som återges i bibeln. Detta var i sanning en kärleksfull tjänst, ty dessa religionsanhängares falska läror och sedvänjor förde deras efterföljare till tillintetgörelsens grop. Folk behövde lära känna sanningen, om de skulle vinna Guds godkännande. — Matt. 23:15.
Fördenskull är det rätt och riktigt att med kraft tala ut mot falskhet och korruption. Den människa eller organisation, som efter Jesu Kristi förebild har mod att göra detta, förtjänar uppmärksamhet och respekt.