Det skulle vara gjort före solnedgången

Solnedgången gällde som slutet på perioden av dagsljus bland israeliterna, men den markerade också början av ett nytt kalenderdygn, ty varje ny ”dag” började officiellt vid solnedgången och räknades alltså från solnedgång till solnedgång. (3 Mos. 23:32) Eftersom dygnet slutade vid solnedgången, krävdes det i Mose lag att vissa saker och ting skulle göras före solnedgången. En mantel som man hade tagit i pant skulle lämnas tillbaka till ägaren, ”innan solen går ned”. (2 Mos. 22:26, 27) Lejda arbetare skulle få sin lön (5 Mos. 24:15); och den som hade varit ceremoniellt oren måste bada sig i vatten, varpå han, efter solnedgången, ansågs vara ren igen. (5 Mos. 23:11) Att solnedgången innebar slutet på en dag och början på en ny ger så mycket större kraft åt apostelns maning: ”Låt icke solen gå ned, medan ni äro i ett uppretat tillstånd.” — Ef. 4:26, NW.