Frågor från läsekretsen

● Är det tillbörligt för åt Gud överlämnade kristna, som förväntas vara föredömen i fråga om moral, att efterlikna den moraliskt fördärvade världens ytterligtgående moder i fråga om kläder och frisyrer? — W. R., Förenta staterna.

Vi har alla vår personliga smak i fråga om vad vi tycker om och vad vi inte tycker om, när det gäller kläder och frisyrer, men det är inte vår personliga uppfattning i dessa frågor som bör upplysa stigen för andra; bibeln gör detta. Det heter i 1 Timoteus 2:9, 10 (NW): ”Likaså önskar jag att kvinnorna skola pryda sig i välordnad klädsel, med blygsamhet och sinnets sundhet, icke med pråliga hårflätningar och guld eller pärlor och mycket dyrbar dräkt, utan på det sätt som anstår kvinnor vilka bekänna sig vörda Gud, nämligen genom goda gärningar.”

Lägg märke till att aposteln Paulus inte drar fram många detaljer. Bibeln tillåter ansenlig variation. Vi kan alltså ge uttryck åt vår egen individuella smak i fråga om kläder. Han uppmuntrar emellertid de kristna kvinnorna att vara nätta och prydliga, att ha ”välordnad klädsel”, och de flesta kvinnor som är Jehovas vittnen utgör goda föredömen i det avseendet. Han säger också att de bör klä sig ”med blygsamhet och sinnets sundhet”. En klädedräkt som är blygsam är inte prålig och inte heller oanständig; den generar inte andra, som iakttar den som bär den. Men som vi alla vet är många av de modeller som kvinnorna i världen i våra dagar bär inte blygsamma; de är avsedda att utgöra en prålig uppvisning och att komma kvinnan att se mera sexuellt tilldragande ut. De både generar iakttagare som har ett rent sinne och väcker avsky hos dem.

Världsliga pojkar och unga män tycker också om att bära kläder av vissa modeller, som drar uppmärksamheten till dem. Det är vanligtvis kläder som i allmänhetens medvetande har kommit att bli förbundna med grupper som har låg moral eller som trotsar lagen. Men eftersom de kristna inte fortsätter att löpa med ”till samma liderlighetens pöl”, är de förståndiga om de i sin klädsel undviker allting som skulle komma det att verka som om de fortfarande utgjorde en del av dessa självrådiga grupper. — 1 Petr. 4:4.

När någon börjar sluta sig till Jehovas vittnen, tar det ju tid innan bibelns principer verkligen styr hans tänkesätt i alla livets angelägenheter. Även en del som har varit förbundna med organisationen i många år kan vara vårdslösa i detta avseende. Detta framgår av att Sällskapet Vakttornet nästan varje vecka får ta emot brev från individer, som är chockerade av de tätt åtsittande, alltför avslöjande eller utmanande kläder, som en del har på sig, när de besöker församlingens möten. De som tar anstöt är vanligtvis ganska nya i sanningen, men inte alltid. Men vare sig de är nya eller inte, önskar vi ju inte att genom vårt personliga uppförande bringa dem på fall, eller hur? Vi har samma uppfattning som aposteln Paulus, när han skrev i 1 Korintierna 10:23, 24: ”’Allt är lovligt’; ja, men icke allt är nyttigt. ’Allt är lovligt’; ja, men icke allt uppbygger. Ingen söke sitt eget bästa, utan envar den andres.” Allmänt talat är Jehovas vittnen goda föredömen i sin blygsamhet, men det är inte bra att bli vårdslös beträffande den.

Sällskapet Vakttornet kommer inte att uppställa några regler i dessa frågor. Den personliga smaken varierar, och bibeln ålägger inte människan sådan inskränkning att ingen individualitet kan visas i valet av kläder. Vidare är det så att klädmoderna och hårfrisyrerna varierar avsevärt från en del av världen till en annan. Vad som kan godtas på ett ställe skulle leda till att man hamnade i fängelse på ett annat ställe. Vi måste alltså ta hänsyn till de lokala sederna och bruken och samtidigt akta oss för att följa deras exempel, vars sätt att klä sig i själva verket utgör en avspegling av deras omoraliska tankar.

Liksom Timoteus fick de råd, som vi betraktade här ovan, för att använda när det var nödvändigt, när han bistod församlingen i Efesus, kan det ibland i våra dagar finnas tillfällen, när tillsyningsmannen i en församling anser att det skulle vara kärleksfullt att fästa någras uppmärksamhet på vad bibeln har att säga i ämnet. I så fall bör han göra det på ett vänligt sätt. Men i de flesta fall är dessa problem sådana att de kan lösas i vart hem för sig. I stället för att vara överdrivet kritiska i fråga om vad andra gör i denna sak, bör vi besluta oss för att uppmuntra dem på det rätta sättet genom att själva föregå med gott exempel. — Rom. 14:13.

● Vem var överstepräst under Davids regering, Sadok eller Ebjatar? — S. B., Förenta staterna.

När konung Saul lät döda Ebjatars far, översteprästen Ahimelek, flydde Ebjatar till David. (1 Sam. 22:9—23) David kom slutligen på tronen och gjorde honom till överstepräst. Några har emellertid fört fram den tanken att konung Saul efter Ahimeleks död insatte Sadok som överstepräst, i det han inte erkände Ebjatar, som David tagit i sitt beskydd. De påstår att David, sedan han uppstigit på tronen, gjorde Ebjatar till överstepräst jämte Sadok. Denna uppfattning grundar sig på att Sadok och Ebjatar regelbundet nämns tillsammans såsom präster i framträdande ställning. — 2 Sam. 15:29, 35; 17:15; 19:11; 20:25; 1 Kon. 1:7, 8, 25, 26; 4:4; 1 Krön. 15:11.

Den inspirerade skildringen säger emellertid ingenting om att Sadok förordnades till överstepräst under konung Saul. Det är möjligt att Sadok fick en framträdande ställning därför att han var en siare eller profet, liksom den prästerlige profeten Samuel har omnämnts flitigare i den bibliska skildringen än översteprästen på hans tid. (2 Sam. 15:27) Allt talar för att Ebjatar ensam var överstepräst under Davids regering och att Sadok då intog platsen närmast honom. — 1 Kon. 2:27, 35; Mark. 2:26.

Orden i 2 Samuelsboken 8:17 har väckt en viss undran i det här sammanhanget, eftersom det heter där att ”Sadok, Ahitubs son, och Ahimelek, Ebjatars son, voro präster” på den tiden. Somliga har framkastat att namnen Ahimelek och Ebjatar blivit omkastade genom något skrivfel. Men skildringen i 1 Krönikeboken 18:16, NW; 24:3, 6, 31 bekräftar namnordningens riktighet. Följaktligen måste Ebjatar ha haft en son som också hette Ahimelek, och denne Ahimelek tjänade tydligen jämte Sadok som underpräst under översteprästen Ebjatar.