Män som verkligen är hemmets ”huvud”

”EN MAN är sin hustrus huvud”, förklarar bibeln. (Ef. 5:23) Men enligt vad såväl socialvetenskapsmän som gifta kvinnor själva säger har många äkta män i våra dagar avsagt sig sin rättmätiga ställning som hemmets ”huvud”. ”Många av mina klienter klagar över sina mäns svaghet och obeslutsamhet”, meddelade en framstående äktenskapsrådgivare i New York.

Det är uppenbart att vår tids äktenskapliga problem till stor del beror på att många män brister i att ta ledningen på rätt och tillbörligt sätt. Vad innefattar då detta att på tillbörligt sätt vara hemmets ”huvud”? Vilken uppgift bör den gifte mannen fylla i familjen? Hur bör han behandla sin hustru?

Somliga män anser att deras ledarskap innebär att de skall uppträda som diktatorer mot sina hustrur. Ja, det har på sina håll länge varit vanligt att den äkta mannen behandlat hustrun som en slavinna eller ännu sämre. Men detta är inte i överensstämmelse med den här ovan nämnda bibliska principen, som lyder: ”En man är sin hustrus huvud, såsom Kristus är församlingens huvud.” Och Kristus behandlade sannerligen inte sin församling av efterföljare på ett kärlekslöst sätt!

Män som verkligen är hemmets ”huvud” är följaktligen inte diktatoriska chefer. Å andra sidan är de inte heller svaga och obeslutsamma, så att de låter hustrun klara av den uppgift som med rätta är deras. Webster’s New Third International Dictionary definierar begreppet ”huvud” så här: ”en som står i ett sådant förhållande till andra som det huvudet står i till andra lemmar i kroppen ... en som har ansvar för en avdelning” av ett eller annat slag. Liksom det fysiska huvudet dirigerar kroppens rörelser och verksamhet eller föreståndaren för en avdelning övar uppsikt över personalens organisering och arbete inom avdelningen, bör hemmets ”huvud” ikläda sig ansvaret för familjen, öva uppsikt över dess verksamhet.

Vad skulle hända om en avdelningsföreståndare visste mycket litet eller ingenting om det arbete som försiggår på hans avdelning? Om han visade föga intresse för det som personalen hade att göra, inte gav några anvisningar eller råd, förhalade att fatta beslut, underlät att axla ansvar och tvingade sina underordnade att överta ledningen för att alls få något utfört, vad skulle de då tänka om honom? Jo, de skulle betrakta honom som ledare bara till namnet och inte till gagnet. I sådana fall kan förhållandena snabbt urarta.

På liknande sätt är det i ett hem. Om mannen låter hustrun överta ledarskapet och fatta alla beslut, förlorar hon snabbt respekten för honom såsom hennes ”huvud”. En man som säger: ”Gå och fråga mamma”, när barnen kommer och ber honom om lov, eller: ”Det får du avgöra”, varje gång ett beslut skall fattas i en familjeangelägenhet, avslöjar att han inte verkligen är hemmets ”huvud”. Och i allmänhet råder det inte någon lycka i ett sådant hem.

Vad inbegrips då i ett tillbörligt ledarskap? Innebär det att mannen skall fatta alla beslut? Innebär det att han skall reglera allt som hustrun och barnen företar sig? Nej, visst inte! Gud skapade människorna, hustrur och barn inbegripna, för att de skulle åtnjuta relativ frihet. Människor blir missnöjda och upproriska, om man försöker inruta deras liv fullständigt.

Tillbörligt ledarskap innebär alltså inte att mannen skall träffa alla avgöranden själv, men han bör öva uppsikt över all verksamhet och alla angelägenheter som rör familjen. Det är mannens uppgift att bestämma riktlinjerna för hur hemmet skall fungera. Men samtidigt kan det ges stor frihet inom de uppdragna gränserna.

En äkta man kan till exempel ge sin hustru nästan fullständig frihet att bestämma om hur möblerna skall placeras och vad för slags mat som skall köpas hem åt familjen eller att fatta beslut i andra liknande frågor. Men husfadern skall ha överinseendet, och om han anser det lämpligt kan han ge anvisningar om hur saker och ting kan skötas bättre. Men vanligen är några vänliga, uppmuntrande ord och i rätt tid givna komplimanger bästa sättet att stimulera hustrun till att samarbeta och ge mannen sitt stöd. Ett bra ”huvud” snålar inte med beröm.

En verkligt duglig avdelningsföreståndare har uppriktig omsorg om personalens välfärd. Om en sådan säger de andra på avdelningen ibland: ”Jag skulle kunna göra vad som helst för honom”, och de menar då att de är villiga att samarbeta helt och fullt. Liknande ord hör man ibland om män som lyder följande uppmaningar från bibeln: ”Ni män, fortsätt att älska edra hustrur.” (Ef. 5:25, NW) ”Ni fäder, var icke irriterande mot edra barn, utan fostra dem städse i Jehovas tuktan och auktoritativa råd.” (Ef. 6:4, NW) Det är en glädje att underordna sig en man som är ett sådant hänsynsfullt, hjälpsamt och kärleksfullt ”huvud”.

Ett sådant familjeöverhuvud uppträder ödmjukt. Han inser att han inte är ”allvetare”. Han är på det klara med att hans hustru och ibland till och med barnen kan känna till mera om vissa saker än han gör själv. Därför talar han ofta med dem om saker och ting, innan han fattar beslut. På så sätt kommer hustrun och barnen att känna sig nära förbundna med familjeanordningen. Men samtidigt känner de sig trygga i vetskapen om att familjens ”huvud” axlar sitt ansvar.

En man som verkligen är husets ”huvud” tar initiativ; han är inte lättjefull. Det är förståeligt att han efter en dags slitsamt arbete sätter värde på litet lugn och ro, när han kommer hem, kanske bakom kvällstidningen. Men han tar initiativ genom att planlägga och organisera familjens förehavanden, såsom han planlägger sin arbetsrutin. Han ser till att hela familjen då och då gör utflykter under veckoskiftet och att vissa kvällar ägnas åt något slag av förströelse som alla tar del i. Han tänker också på hustruns behov, tar henne kanske ut på tu man hand en kväll då och då. En sådan familjefar blir verkligen uppskattad och älskad.

Det finns ännu ett område, inom vilket en man som verkligen är hemmets ”huvud” måste ta ledningen, nämligen i fråga om att lära familjen att älska och se upp till den allsmäktige Guden. Han håller bön med familjen; de går regelbundet på kristna möten tillsammans, och såsom en familj är de verksamma för att delge andra det som de fått veta om Gud och hans uppsåt. En man som handlar så blir inte bara älskad av sin familj, utan han behagar också Jehova Gud.