Har du en gång varit förkunnare av Guds rike?

NU I de kritiska ”yttersta dagarna” är det ett stort privilegium att få samlas till kristna möten och att ha del i att predika om Guds rike. (2 Tim. 3:1) Men ändå är det så att inte alla som börjar ägna sig åt sådan kristen verksamhet fortsätter med det. Liksom det var med några lärjungar på Jesu tid, som drog sig ”tillbaka, så att de icke längre vandrade med honom”, har förhållandena i vår tid blivit sådana för vissa människor att de fått dem att sluta med att komma till den kristna församlingen och att ta del i predikoverket. — Joh. 6:66.

Under de fem senast förflutna åren har 323.986 nya förkunnare av Guds rike symboliserat sitt överlämnande åt Jehova Gud genom dop i vatten. Men under samma tid var ökningen av det genomsnittliga antalet predikare bara 174.088. Vad har hänt med de andra 149.898? Om man drar ifrån ungefär 1 procent, som normalt dör varje år, blir det likväl omkring 100.000 kvar, som har upphört med att predika på bara dessa fem sistförflutna år.a Hör du till dem som tidigare varit förkunnare av Guds rike? Hur kommer det sig då att du inte längre är det?

Vi tänker mycket på er som har lämnat församlingen och blivit overksamma. Jesus jämförde detta förhållande med en man som hade hundra får. När ett får kommer bort från hjorden, hur känner herden det då? Tycker han att det inte är någon större förlust, eftersom han fortfarande har nittionio får kvar? Nej, visst inte! Jesus sade att herden lämnar de nittionio och beger sig ut i öknen för att söka finna det förlorade. Så mycket bryr sig herden om det! Vi hyser just sådan kärleksfull omsorg om dig, som har kommit bort från hjorden, församlingen. — Luk. 15:4—7.

Det är kanske redan några bröder i församlingen på orten som har varit hemma hos dig. Bröderna söker upp dig därför att de älskar dig och önskar att du skall komma tillbaka till församlingen. Alla önskar vi att du skall få åtnjuta Jehovas välsignelse och vinna liv i hans nya tingens ordning. Vi förstår att det kan uppstå problem och att dessa kan göra det svårt att tjäna Gud. Men bör vi inte räkna med att Satan, djävulen, gör allt han kan för att hindra oss att tjäna Jehova? Jo, det bör vi! Han är ju lik ett rytande lejon, som söker efter någon som han kan uppsluka. (1 Petr. 5:8) Gång på gång försökte han få Jesus att överge sin tillbedjan av Gud, och är det då underligt att han anstränger sig på liknande sätt för att få oss att höra upp med att dyrka Gud?

”Detta levernets bekymmer”

Det kanske är svårt att peka på något bestämt som fick dig att sluta med att regelbundet komma tillsammans med församlingen och att upphöra med att predika de goda nyheterna. Det kan rätt och slätt ha varit den växande bördan av det som Jesus kallade ”detta levernets bekymmer” (1883 års sv. övers.), ”timliga [världsliga, Hedegård] omsorger”, de problem, spänningar och missräkningar inbegripna, som kommer av att dagligen behöva stå emot denna världens tingens ordning. — Luk. 21:34.

I samhället av i dag med dess högt uppdrivna konkurrens kan du ha fått allt större ansvar, och du märker att man kräver mer och mer av din tid. Din arbetsgivare har kanske övat större påtryckning på dig. För att ha medel till de allt högre levnadskostnaderna kanske du också har ansett det nödvändigt att använda mer tid till förvärvsarbete. Dessutom har du kanske behövt reparera huset och ägna tid åt trädgården, och dina plikter mot familjen har kanske också blivit flera. Kanske sämre hälsa och nedsatta krafter har gjort påtryckningarna svårare och fått dig att känna dig missmodig och nedslagen. Är det omständigheter av detta slag som har fått dig att underlåta att fullgöra dina kristna förpliktelser och lett dig till andlig overksamhet?

De allt större påtryckningarna kan ha fått dig att känna behov av att bli befriad från tyngande förpliktelser, men har du funnit lösningen genom att avskära dig från den kristna församlingen? Har det förbättrat situationen? Fråga dig: ”Är jag verkligen lyckligare och mera tillfreds nu, sedan jag har slutat upp med att gå på mötena och ta del i tjänsten? Är jag och min familj bättre kristna? Ber vi mera regelbundet till Gud, studerar vi hans ord oftare, och ådagalägger vi i större utsträckning andens frukter i livet? Längtar vi nu lika mycket som förut efter att ’Guds rike skall komma och hans vilja ske på jorden’? Är mina förhoppningar om liv på en paradisisk jord under Kristi styrelse lika verkliga, lika starka som de en gång var?”

Sedan du ärligt begrundat dessa frågor, kommer du förmodligen att inse att den sanna lyckan och andligheten har minskat. Men hur skulle det kunna vara annorlunda? Sade inte Jesus: ”Lyckliga äro de som höra Guds ord och hålla [gömma eller bevara] det!” (Luk. 11:28, NW) Och kommer inte underlåtenhet att följa Guds befallning att församlas med hans folk och att predika hans ord att leda till att du går miste om den lycka som Jesus talade om? (Hebr. 10:25; 2 Tim. 4:2) Vilket handlingssätt bör då vara det förståndiga och rätta att följa?

Vad som nu brådskar

En sak är säker: Du behöver komma tillsammans med kristna som äger samma dyrbara tro. Gå fördenskull till församlingens möten! Dina bröder blir så glada över att få se dig komma dit. Tveka inte. Vänta inte till nästa vecka, utan gå till ett möte den här veckan. Det är Satan, djävulen, som slår ned de kristnas mod med bekymmer av alla slag och som försöker göra slut på deras dyrkan av Gud. Det är han som försöker få folk att tro att deras bördor kan bli lättare om de underlåter att gå till kristna möten och att avbörda sig sitt ansvar som kristna. Men lyssna inte till honom; lyssna till Jesus.

Jesus sade: ”Kom till mig, alla ni som arbeta hårt och äro nedtyngda, och jag skall vederkvicka eder. Tag mitt ok på eder och bliv mina lärjungar.” (Matt. 11:28, 29, NW) Att vara en Jesu lärjunge bör kännas vederkvickande, inte tungsamt. Ja, det är ljuvligt, i sanning underbart att få församlas med medkristna. (Ps. 133:1) Kristendomens krav tynger inte ned oss likt ett tungt ok. Var och en gör det han kan. Jehova Gud och Jesus Kristus vet vad du kan göra, och de finner behag i den villiga tjänst du utför, hur ringa den än är. — Ps. 110:3.

Tänk på Maria, Lasarus’ syster. Kort före Jesu död blev hon kritiserad, därför att hon smorde Jesus med välluktande smörjelse. Men Jesus kritiserade henne inte för den enkla kärlekshandling hon utförde för honom, utan sade: ”Låt henne vara. Varför vållar ni henne bekymmer? ... Vad hon kunde, det gjorde hon.” (Mark. 14:6—8, Hedegård) Dagen innan hade Jesus stannat till i templet och gett akt på dem som lade ned penninggåvor där. I stället för att klandra en kvinna som offrade en mycket liten summa lovordade han henne för gåvan. (Luk. 21:1—4) Också hon gjorde vad hon kunde. Det är detta kristendomen kräver: Att du gör vad du kan.

Sådan kristen verksamhet är inte en börda, som man bör söka bli befriad ifrån. Nej, den vederkvicker, eftersom den medför förnöjsamhet och tillfredsställelse; vi kan lita på att Jehova finner behag i våra bemödanden. Gläd dig fördenskull och skaffa din själ vederkvickelse genom att du gör vad du kan som en tillbedjare av Jehova Gud! Det är mycket angeläget att du blir en verksam kristen nu! Varför det? Därför att tiden är kort. Slutet är nära!

Lägg märke till vad Jesus sade om detta: ”Men tag er till vara för att låta edra hjärtan tyngas ner av omåttlighet, dryckenskap och världsliga omsorger, så att den dagen kommer över er oförtänkt, som en snara. Ty den skall komma över alla dem som bor på jordens hela yta. Men vaka alltid, och bed om kraft till att undfly allt detta som skall ske och till att bestå inför Människosonen.” — Luk. 21:34—36, Hedegård.

Denna Guds domsdag står för dörren! Tiden rinner snabbt bort! Du måste handla omedelbart, om inte denna dag skall komma över dig oförtänkt, ”som en snara”. Skynda dig då! Vakna upp andligen! Bed regelbundet till Jehova om hjälp att undfly en fällande dom. Handla sedan i överensstämmelse med dina böner. Det första du måste göra är att gå till församlingens möten. Skjut inte upp det; gå dit den här veckan! Du kommer att bli varmt välkomnad.

Att ta anstöt av läran

Det kan vara olika orsaker som gör att folk lämnar den kristna församlingen och slutar upp med att lovprisa Gud. I första århundradet framställde Jesus några svårförståeliga läror till en skara människor som var församlade i Kapernaum. Vad blev följden? Bibelns skildring lyder så: ”Många av hans lärjungar, som hörde detta, sade då: ’Detta är ett hårt [upprörande, NW] tal; vem står ut med att höra på honom?’ ... För detta tals skull drogo sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de icke längre vandrade med honom.” — Joh. 6:60—66.

Fick dessa lärjungar alls några fördelar, då de lämnade Jesus och slutade upp med sin verksamhet som kristna? Naturligtvis inte! Det var alldeles som Petrus sade, då Jesus frågade honom om också han ville gå bort: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord.” (Joh. 6:67, 68) Genom att avskära sig från gemenskapen med sina kristna bröder gick dessa lärjungar sannerligen miste om den sanna lyckan och andligheten. Det är likadant i våra dagar.

Tänk på det. Om du har slutat upp med att gå till den kristna församlingen därför att du har tagit anstöt av någon lära, har du då alls fått några fördelar genom detta? Har du funnit någon annan plats där det finns ett lika rikt dukat bord med andliga rätter? Det finns helt enkelt inte det! Du behöver den kristna församlingen och gemenskapen med dem som älskar Gud och vill göra hans vilja. Var förvissad om att Jehova kommer att se till att hans organisation får den rätta vägledningen och att om något inte är som det skall, så kommer det att rättas till vid den tid som han finner lämplig. Tacka alltså ja till inbjudan att komma tillbaka till församlingens möten.

Ett otillbörligt uppförande leder till overksamhet

Ett annat skäl till att somliga människor slutar upp med att komma till de kristna mötena och att ta del i predikoverket är att de har handlat orätt på ett eller annat sätt eller har lagt sig till med någon dålig vana som Guds ord fördömer. De kanske menar att om de bekänner det orätta de gjort, kommer de att bli uteslutna, och vad är det då för mening med att återvända till församlingen? Men här tar de miste. Om de verkligen ångrar sig och har visat detta genom att de har lagt bort den oskriftenliga vanan, kommer bröderna att hälsa dem varmt välkomna åter, alldeles som den förlorade sonen i Jesu liknelse blev välkomnad.

Du minns kanske att den där unge mannen lämnade sin fars hus, slösade bort sitt arv och levde tillsammans med skökor. Men när han kom till besinning, uppriktigt ångrade det onda han hade gjort och återvände hem, skyndade hans far ”emot honom och föll honom om halsen och kysste honom innerligt”. Det blev stor glädje i huset, då nu, såsom fadern sade till sin äldre son, ”denne din broder [som] var död ... har fått liv igen, han var förlorad, men är återfunnen”. (Luk. 15:11—32) Vi tror att liknande händelser kan inträffa nu.

Tillhör du dem som har ägnat sig åt sådant som är otillbörligt? Och har du i likhet med den förlorade sonen kommit till besinning, insett att du varit på fel väg och lagt bort sådana vanor eller bemödar dig allvarligt om att göra det? Vänd då i ödmjukhet tillbaka till din himmelske Fader, Jehova Gud. Lita helt och fullt på hans barmhärtighet, ”ty han skall beskära mycken förlåtelse”. (Jes. 55:7) Gå till församlingens möten. Där kommer du att bli varmt välkomnad och få den behövliga hjälpen att leva rätt.

Glädjen över att någon kommer tillbaka

Men du kanske i alla fall fruktar för att komma tillbaka till Rikets sal, därför att du är rädd för att träffa bröderna igen. Du har kanske en känsla av att de kommer att uppträda kyligt mot dig. Men var det så herden uppträdde, när han hittade det förlorade fåret, eller fadern, när hans förlorade son återvände? Nej, visst inte! Det blev i stället stor glädje. På samma sätt är det nu. De som har återvänt till församlingen har väckt stor fröjd och glädje. Nyligen skrev en syster, som hade kommit bort och under fem års tid bara träffat några få bröder, så här:

”Jag blev utledsen på världen och dess brist på andlighet. Barnen tycktes bli allt mer själviska för varje dag som gick, och jag bekymrade mig för bristen på andlighet i hemmet. ... [Vi bestämde] att jag skulle följa med till nästa offentliga föredrag, men i sista minuten kände jag att jag helt enkelt inte kunde träffa bröderna. ...

Till sist bad jag till Jehova för första gången på flera år om att han skulle ge mig litet mod, så att jag kunde gå ned till Rikets sal, och den 26 juli gick mina söner och jag slutligen dit. Bröderna var underbara. De lade sig riktigt vinn om att välkomna oss tillbaka, och den dagen blev årets glädjerikaste dag. Det var nästan för mycket på en gång, och jag blev djupt rörd.”

Du kan vara viss om att bli välkomnad på samma sätt, när du kommer tillbaka till församlingens möten. Du kommer att glädja dig över den varma kristna gemenskapen med dina bröder och känna att de hyser varmt intresse för dig. Genom att du steg för steg blir uppbyggd andligen förmedelst regelbundna bibelstudier och mötesbesök kommer du på nytt att kunna fröjda dig över att få lovprisa Jehova Gud tillsammans med hans folk. — Upp. 7:9, 10.

[Fotnot]