Vad måste man göra för att vinna frälsning?
DU VILL alltså leva! Du förstår också att hela det nuvarande systemet går sin undergång, sitt Harmageddon, till mötes, och du vill inte dö. Du skulle vilja överleva och vinna evigt liv i en ny och rättfärdig tingens ordning. Du vill veta vad du måste göra. Du ställer faktiskt samma fråga som riktades till aposteln Paulus och hans följeslagare för nitton hundra år sedan: ”Vad skall jag göra för att bliva frälst?” — Apg. 16:30.
Den frågan kräver ett uppriktigt och bestämt svar, och det är just vad bibeln ger. Guds ord redogör klart och tydligt för de mått och steg som varje människa måste ta för att vinna frälsning. Först och främst måste du skjuta all självbelåtenhet åt sidan och — om du sitter illa till just nu — befria dig från den likgiltiga inställningen att allt nog ordnar upp sig. Det finns ingen lättframkomlig väg som för till frälsning. Endast genom oförtruten möda kan man uppnå frälsning, vilket denna bibliska uppmaning vittnar om: Må ni ”med fruktan och bävan arbeta på eder frälsning”. (Fil. 2:12) Och Jesus Kristus gav följande råd till dem som ville bli frälsta: ”Bemöda eder kraftigt.” — Luk. 13:23, 24, NW.
Sådana kraftiga bemödanden utgör en skarp kontrast till den ytliga inställning som många människor har till kristendomen. De anser att vad de fick lära sig i unga år i söndagsskolan är allt de behöver veta om Guds vilja. De säger att om de lever ett klanderfritt liv från mänsklig synpunkt sett, så är det allt som fordras av dem. Sådana människor har inte ens tagit det första steg som är nödvändigt för att vinna frälsning.
Bibelstudium nödvändigt
Det första grundvillkoret är att man tillägnar sig kunskap, och härom sade Jesus Kristus: ”Detta betyder evigt liv att de tillägna sig kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Joh. 17:3, NW) Det första steget på vägen mot frälsning är alltså bibelstudium, eftersom bibeln är Guds bok, och i den låter han oss få veta vad han, som bereder frälsning, kräver av oss, om vi skall kunna dra nytta av hans föranstaltning.
Man måste läsa bibeln flitigt och allvarligt begrunda det som man läser, innan man helt och fullt kan inse att den verkligen har Gud till författare och ger pålitlig vägledning i livets alla skiften. Aposteln Paulus kallar bibeln för ”de heliga skrifter, som kunna giva dig vishet, så att du bliver frälst genom den tro du har i Kristus Jesus”, och tillägger: ”All skrift, som är ingiven av Gud, är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet.” — 2 Tim. 3:15, 16.
För att man skall ta sig tid till personligt studium av bibeln krävs det beslutsamhet och en uppriktig önskan att lära känna Gud och Kristus. Man kan behöva använda tid som annars går till mindre viktiga sysselsättningar, t. ex. till förströelse, till att se vissa TV-program eller till biobesök, om man skall kunna genomföra ett väl avvägt program för enskilt studium och läsning av bibeln. Man måste också söka få tid att dryfta bibeln med andra mogna och välunderrättade kristna, allra helst genom att be någon komma och leda ett bibelstudium i hemmet en timme i veckan.
Syftet med ett sådant bibelstudium är inte i första hand att man skall vinna kunskap utan i stället tro. Många människor i vår tid känner till en hel del av bibelns innehåll, de kanske rentav kan citera delar av den utantill, men mycket få tror att bibeln är den suveräne Gudens ord och att det står i denne suveräne Guds makt att förläna eller förvägra frälsning. Om folk verkligen trodde att han har en sådan makt, borde de vara angelägna att bringa livet i överensstämmelse med Guds krav.
Att utöva tro
Att man kunskapsmässigt inhämtar sanningarna i bibeln är alltså inte tillräckligt för att man skall vinna frälsning. En människa kan anses ha gott omdöme, men hur kan vi veta att hon har det, om hon inte visar det i handling? Man kan inte heller urskilja att en människa har tro som är grundad på bibelkunskap, om inte hennes tro kommer till uttryck på ett eller annat sätt. ”Såsom kroppen utan ande är död”, sade bibelskribenten Jakob, ”så är ock tron utan gärningar död.” (Jak. 2:26) Vad vi än lär oss vid bibelstudiet, bör vi göra en praktisk tillämpning av det i vårt liv.
Bibelstudiet bör få till resultat att man blir övertygad om att man varit en självisk syndare, som har kommit långt bort från den rättfärdige Gudens krav. (Rom. 3:23) Studiet bör få en att klart inse att man måste vara uppriktigt bedrövad över sitt tidigare bekymmerslösa handlingssätt, sin likgiltighet för vad som är Guds vilja. Genom sitt studium bör en vördnadsfull människa komma till insikt om att hon kan vinna förlåtelse och åter bli föremål för Guds ynnest enbart genom det lösenoffer som har erlagts för den syndiga mänsklighetens räkning, offret av Jesu fullkomliga mänskliga liv. — Rom. 5:8; Hebr. 2:9; 1 Joh. 4:10.
Tro på Jesus Kristus såsom den lösen som kan frigöra oss från synd innebär att de kristna måste erkänna att de har blivit ”köpta” och nu tillhör Kristus såsom hans slavar. (1 Kor. 7:23) Därför är den kristne pliktig att behaga sin Herre i allting och att söka efterlikna Jesu exempel, hans som fullständigt underordnade sig Fadern i himmelen. — Hebr. 12:1—3.
Det finns andra gärningar, som vittnar om tro, att tänka på och ägna sig åt. Här följer några praktiska frågor som bör sysselsätta den som söker frälsning: Vilket slags umgänge skall jag söka? Om jag skulle rannsaka mig själv, vilka vanor, seder och bruk och åsikter skulle jag då finna att jag måste rätta till? Har Gud någon särskild uppgift för mig att utföra i denna tid, förutom att jag bör leva ett gudaktigt liv? Den som uppriktigt söker livet är angelägen att få ett skriftenligt svar på dessa frågor.
Ett rätt umgänge
Naturligtvis kommer man inte att vilja vara tillsammans med onda människor, sådana som gör spe av Gud och hans ord. (Ps. 1:1) Hitintills kanske du har umgåtts med ”passiva kristna”, sådana som kallar sig ”kristna” men som inte vill axla en kristens ansvar. Deras inställning skulle kunna påverka dig. Aposteln Paulus’ varning är berättigad: ”För goda seder dåligt sällskap är fördärv.” — 1 Kor. 15:33.
Det är av stor betydelse för din frälsning att du har gemenskap med den församling av kristna som förstår att Gud inte finner behag i riter och meningslösa ceremonier utan i en sådan tillbedjan som ägnas honom ”i ande och sanning”. (Joh. 4:23; 1 Sam. 15:22) Om det alls är möjligt, bör du vara tillsammans med dem som sätter Guds rike främst i livet och lära och tjäna tillsammans med dem. (Matt. 6:25—34) Också om du inte kan röra dig så fritt, om du måste hålla dig hemma på grund av hög ålder eller invaliditet, bör du söka stå i ständig förbindelse med Guds församling, eftersom det är genom den som han undervisar och leder dem som dyrkar honom här på jorden.
Umgänge av det rätta slaget är ännu viktigare nu, eftersom vi lever i de ”kritiska tider, svåra att komma till rätta med”, som aposteln Paulus har förutsagt. (2 Tim. 3:1—5, NW) Samme apostel blev också inspirerad att skriva ned dessa ord, som innehåller råd i rätt tid åt hans medkristna: ”Låtom oss akta på varandra för att uppliva varandra till kärlek och goda gärningar; låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed, utan må vi förmana varandra — detta så mycket mer som I sen, huru ’dagen’ nalkas.” (Hebr. 10:24, 25) Sådan nyttig, andlig gemenskap finner du i Jehovas vittnens samlingslokaler, Rikets salar. Såsom en människa som söker frälsning kommer du att bli välkomnad där och få hjälp i din strävan.
En ny personlighet
Ett annat oeftergivligt krav för frälsning talar aposteln Paulus om i dessa ord: ”Ni skulle lägga av den gamla personligheten, som rättar sig efter edert forna handlingssätt och som fördärvas enligt sina bedrägliga begärelser, ... ni skulle förnyas i den kraft som påverkar edert sinne och skulle ikläda eder den nya personligheten, som skapades enligt Guds vilja.” (Ef. 4:22—27, NW) En kristen får alltså inte längre ha sådana köttsliga, materialistiska mål som det är naturligt för världsligt sinnade människor att sträva hänemot, utan han måste fylla sitt sinne med tankar som är i överensstämmelse med Jehovas vilja.
Det är inte lätt att vidta en sådan stor förändring. Det kommer att ta tid. Det kommer att bli en sakta fortgående process. Det kommer också att fordras en hel del ansträngning och outtröttlig vaksamhet, så att man inte återgår till att tänka och handla på det gamla sättet. Bibeln talar utförligt om den ”gamla personlighetens” yttringar, vilka de som önskar vinna frälsning måste göra sig kvitt: ”Köttets gärningar äro uppenbara: de äro otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedräkt, partisöndring, missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant, ... de som göra sådant, de skola icke få Guds rike till arvedel.” — Gal. 5:19—21.
Endast tack vare goda kristna vänners hjälp och uppmuntran kan du följa bibelns råd beträffande hur man skall kunna ikläda sig ”den nya personligheten”: ”Vad sant är, vad värdigt, vad rätt, vad rent är, vad som är älskligt och värt att akta, ja, allt vad dygd heter och allt som förtjänar att prisas — tänken på allt sådant.” (Fil. 4:8) Ett sådant tänkesätt kommer undan för undan att tränga ut orätta tankar och önskningar och ersätta dem med tankar som frambringar förträfflig frukt, nämligen ”kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, saktmod, återhållsamhet”. — Gal. 5:22, 23.
Hur viktigt är det då inte för var och en som önskar vinna evigt liv att rena sitt liv och ”sluta upp med att taga gestalt efter denna tingens ordning”, som behärskas av sin gud, Satan, och att i stället bli förvandlad genom att ”göra om” sitt sinne! (Rom. 12:2, NW; 2 Kor. 4:4) Den ”nya personligheten” är nödvändig för frälsning.
Kravet att predika
Sedan den som söker frälsning har börjat med att göra om sitt sinne, dels genom att studera Guds ord och tillämpa det i livet och dels genom att odla ett gudaktigt kamratskap, måste han såsom nästa steg ägna uppmärksamhet åt det tjänsteuppdrag som Kristus Jesus utfärdade: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, ... lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder.” — Matt. 28:19, 20, NW.
Att vi tar del i att predika Guds ord och undervisa i det hör intimt samman med vår frälsning. Därför kunde aposteln Paulus också säga: ”Med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen förkunnar man offentligen till frälsning.” (Rom. 10:10, NW) Visst kan ditt svaga kött göra dig benägen att rygga tillbaka och dra dig för att ”offentligen” förkunna om din tro. Men tänk på hur befogade dessa Jesu ord är, hämtade från Markus 8:38: ”Den som blyges för mig och för mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, för honom skall ock Människosonen blygas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna.”
För att få hjälp att bemästra denna benägenhet att rygga tillbaka kan du tänka på aposteln Paulus exempel, som bör ge dig styrka. Paulus kunde med all rätt utbrista: ”Jag blyges icke för evangelium; ty det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror.” (Rom. 1:16) Men om du skall bli lika modig och oförskräckt, måste du ta emot övning i den kristna församlingen. (Ef. 4:11, 12) Jehova har sannerligen visat kärlek och omsorg genom att han har gjort en sådan föranstaltning, så att du inte behöver gå åstad helt på egen hand för att offentligen förkunna hans budskap! Han har organiserat sin församling av vittnen i just det syftet.
Ännu ett steg: överlämnandet
Efter det att du studerat bibeln flitigt och tillämpat dess principer för att åstadkomma en stor förändring i ditt liv och efter det att du regelbundet har varit med vid studiemöten tillsammans med andra, som har samma tro, och efter det att du har börjat begagna och värdesätta privilegiet att få predika och undervisa, bör din tro leda dig till att ta ännu ett viktigt steg, som är nödvändigt om du skall uppnå frälsning. Ja, det är det steg som heter överlämnande. Vad innebär det? Det innebär att du av tacksamhet mot Jehova för alla hans kärleksfulla föranstaltningar för din frälsning drivs att oförbehållsamt ställa dig till hans förfogande för att göra hans vilja.
När du gör detta, följer du Guds älskade Sons, Kristi Jesu, fullkomliga exempel. Också han ställde sig till sin himmelske Faders förfogande, redo att utföra det som var Guds särskilda vilja för honom. (Matt. 3:13—17; Hebr. 10:5—10) Och i likhet med honom bekräftar också du, genom en yttre ceremoni, att du ställer dig till Guds förfogande för att tjäna honom, och därmed ger du andra vittnesbörd om ditt överlämnande. Du framställer dig för att bli döpt. Denna symboliska handling vittnar vältaligt om att du dör i förhållande till ditt tidigare, själviska handlingssätt (när du sänks ned under vattnet) och att du hädanefter skall leva i överensstämmelse med Guds vilja (vilket visas genom att du kommer upp ur vattnet). Många andra före dig har tagit detta steg: överlämnande och dop. — Apg. 2:41; 8:12; 18:8.
Den som har överlämnat sig kan naturligtvis inte sedan ändra sig. ”När du har gjort ett löfte åt Gud, så dröj icke att infria det”, lyder det inspirerade rådet, ”ty till dårar har han icke behag. Det löfte du har givit skall du infria.” (Pred. 5:3) Jehova finner inte behag i dem som tar sitt ord tillbaka. Man måste alltid tänka på det förhållande till Gud som uppstått genom att man överlämnat sig. Vad världsmänniskor gör eller underlåter att göra är inte längre någon norm för den kristne. Han måste låta sig ledas av Guds skrivna ord i allting.
Att uthärda för att vinna belöningen
Belöningen, frälsning i all dess fullhet, är något som vida övergår våra innerligaste förhoppningar. Den innebär mer än att man kan få leva igenom det snabbt annalkande slutet på denna onda tingens ordning. Den omfattar de underbara glädjeämnen som hör samman med livet i en ny ordning här på jorden under himmelrikets välgörande styrelse. Tänk dig: tusen år under vilka konungen, Kristus Jesus, skall ta bort alla de förskräckliga verkningarna av synd och själviskhet! (Upp. 20:4; 1 Kor. 15:25, 26) Ja, du skall få privilegiet att till och med få se de döda uppstå ur sina gravar på hans befallning! (Joh. 5:28) Och till sist har du möjlighet att bestå i det slutliga ostrafflighetsprovet, sedan tusenårsregeringen är till ända, och om du förblir trogen, kommer du att uppnå frälsning, ja, evigt liv såsom Guds gåva genom Kristus! — Upp. 20:5, 7, 8.
När du har en så härlig belöning att se fram emot, har du all anledning att uthärda lidande, om det skulle bli nödvändigt, och visa dig tålig. Denna onda tingens ordning under Satan är fientligt sinnad mot Guds sanna tillbedjare. Den kommer att söka förmå dig att bryta din ostrafflighet mot Gud, att få dig att ta lätt på ditt överlåtelselöfte. Människor som står dig nära och som du älskar kan rentav komma att brukas som dess redskap för att tvinga eller övertala dig att vika av från den sanna gudsdyrkans smala väg. (Matt. 10:35—37; 7:13, 14) Men lyssna till detta gudomliga, inspirerade råd: ”Ni måste uthärda, så att ni, sedan ni hava gjort Guds vilja [tagit alla dessa viktiga steg], må få mottaga uppfyllelsen av löftet.” — Hebr. 10:36, NW.
Stå i direkt förbindelse med din ”tillflykt” och din ”sköld”, Jehova. (2 Sam. 22:2, 3) Bed om att Gud må uppehålla dig genom sin ande, eftersom han är mäktig att hålla dig upprätt. (Rom. 14:4) Och Kristus Jesus, som är sina efterföljares trogne ledare och befälhavare, uppmuntrar dig med orden: ”Det är den som har uthärdat intill slutet som skall bliva frälst.” — Matt. 10:22, NW.