”De goda nyheterna måste först predikas i alla nationerna”

”Ni skola ... ställas inför styresmän och konungar för min skull, till ett vittnesbörd för dem. Och de goda nyheterna måste först predikas i alla nationerna.” — Mark. 13:9, 10, NW.

1. I vilket tillstånd skulle nationernas folk ha förblivit, om de inte hade fått de ”goda nyheterna” predikade för sig, och varför?

INGEN nation nu på 1900-talet har kunnat förhindra att de ”goda nyheterna” blivit kungjorda inom dess gränser. Eftersom alla världens nationer står inför hotet om ett katastrofartat slut, måste de goda nyheterna predikas i alla nationerna innan slutet kommer för dem. De goda nyheterna har varit en välbehövlig tröst för människor av alla raser och nationaliteter. Om de goda nyheterna inte hade predikats, skulle alla människor ha känt stor hopplöshet i världens nuvarande trångmål som närmar sig en katastrofartad höjdpunkt. Den ofelbare profet som förutsade att de goda nyheterna först skulle predikas bland alla nationer måste ha förutsett behovet av att dessa goda nyheter blev predikade i detta århundrade som präglas av större våld än något annat i människans historia.

2. Varför har de goda nyheterna som meddelades av den som uttalade profetian fortlevat intill nu?

² Just den man som uttalade den här nu tidstestade profetian meddelade de goda nyheterna som måste predikas. Han visste vad som skulle vara de enda goda nyheterna värda att bli förkunnade i den kritiska tid som han hänvisade till och som skulle komma 1.900 år senare. Att det som förutsades i hans profetia blir verklighet bevisar att han inte var någon vanlig människa. Han utgav ingen tidning och ägde inte någon sådan. Han var inte redaktör för någon dagstidning med en upplaga större än någon av världsmetropolernas dagstidningar. Han skrev i själva verket aldrig någon bok, småskrift, broschyr eller traktat. Han skrev inte ett enda kapitel i den bok som har fått den mest omfattande spridning och blivit översatt i större utsträckning än någon annan bok på jorden, nämligen bibeln. Men de goda nyheterna som han meddelade för så länge sedan har fortlevat, och de blir nu kungjorda i alla nationerna. Det förefaller nästan otroligt, och likväl är det något man måste tro på, eftersom denne enastående man var Jesus Kristus, som av sina närmaste efterföljare utom allt tvivel bevisades vara ”Guds Son”.

3. Hur kom det sig att Petrus, Andreas, Jakob och Johannes hade en fråga att ställa till Jesus, då de befann sig på Oljeberget?

³ En gång talade han om en stad som flitigt har figurerat i världspressen, i synnerhet sedan juni månad år 1967 — Jerusalem. Öster om Jerusalem ligger fortfarande det berg, där han uttalade sin profetia om de ”goda nyheterna” — Oljeberget. Det underbart vackra tempel som konung Herodes den store hade byggt finns inte längre där i Jerusalem, men att det har saknats ända fram till denna tid är bara en ytterligare bekräftelse på hans profetias äkthet. Fyra av hans närmaste efterföljare, apostlarna Petrus och Andreas, Jakob och Johannes, var tillsammans med honom där på Oljeberget, varifrån de hade en utmärkt utsikt över den vackra staden Jerusalem och dess tempel. Om du hade fått höra honom säga vad de hade hört honom säga tidigare samma dag, skulle du också ha haft en fråga att ställa till honom.

4, 5. a) Vilken imponerande byggnad hade en av apostlarna riktat Jesu uppmärksamhet på? b) Varför väckte Jesu svar till denne uppmärksamme apostel förmodligen häpnad?

⁴ Turister från främmande land, som gör rundturer i staden, söker sig fortfarande till det ställe där detta tempel låg fram till år 70 v.t. Men det var tidigt på våren år 33 v.t. som Jesus Kristus och hans apostlar befann sig i det påkostade tempel som konung Herodes i Jerusalem hade byggt. När de var på väg ut, sade en av apostlarna till Jesus: ”Mästare, se, vilka väldiga stenar och vilka underbara byggnader!”

⁵ Mänskligt att döma skulle en sådan praktfull byggnad, som var så stabil, ha stått i några tusen år, i likhet med Atenas helgedom, Partenon, uppe på Atens akropolis i Grekland eller i likhet med templet i Karnak på den plats där det forntida Egyptens Tebe låg. Men det svar Jesus Kristus gav väckte säkert stor förvåning hos den uppmärksamme aposteln. Jesus sade: ”Ser du dessa väldiga byggnader? Här skall icke sten lämnas på sten, allt skall brytas ned.” Historieskrivaren Johannes Markus skrev ned denna märkliga profetia, som Jesus Kristus uttalade, då han befann sig i Rom några år innan profetian uppfylldes genom den förstöring som de romerska trupperna vållade år 70 v.t. (Mark. 13:1, 2, Hd) Att judarnas högt skattade tempel för tillbedjan skulle förstöras på detta sätt skulle sannerligen innebära stora förändringar för dem.

6. a) Vilken fråga ställde de fyra apostlarna till Jesus, enligt vad Johannes Markus meddelar? b) Vad kunde ha gjort Jesu profetiska svar till rätt och slätt ett stycke forntida historia för oss i denna tid?

⁶ Vilken förändring hade det inte inneburit för den judiska nationen då konung Salomos tempel, som låg på samma plats, blev förstört år 607 f.v.t.! Apostlarna Petrus, Andreas, Jakob och Johannes tänkte säkert på detta, då de framställde sin fråga till Jesus Kristus medan han satt på det intilliggande Oljeberget med det glänsande templet i sikte. Men låt oss höra, Johannes Markus, vilken fråga de ställde till honom. I Markus 13:3, 4 återges denna fråga: ”Säg oss: När skall detta ske, och vad skall vara tecknet, när allt detta är bestämt att nå sin avslutning?” (NW) Om Jesus Kristus i sin beskrivning av ”tecknet” hade hållit sig uteslutande till sådant som gällde förstöringen av det Jerusalem som fanns på hans tid, då skulle uppfyllelsen av hans ord bara ha varit ett stycke forntida historia, nästan 1.900 år gammalt, och den skulle inte ha haft något särskilt intresse för oss som lever nu i dessa bekymmersamma tider.

7. a) Jesus lät sitt profetiska svar omfatta något som har intresse för oss i denna tid. Vad var det? b) Vad skulle en sådan förstöring komma att betyda för den nuvarande tingens ordning?

⁷ Men Jesus påvisade klart och tydligt att hans profetiska svar hade med förhållanden att göra som skulle inträda långt senare än Jerusalems förstöring år 70 v.t., nämligen i den avlägsna tid då de händelser skulle inträffa som förstöringen av Jerusalem och dess tempel var en bild av, och därför bör vi nu i denna tid vara verkligt intresserade av hans svar. Men vad var det då som framställdes i en bild? Det bör vara uppenbart, eftersom en skugga alltid ger oss konturerna av den verklighet som står i vägen för ljusstrålarna. Menar vi då att Jerusalems och dess religiösa tempels förstöring likt en skugga vittnade om en förstöring av något sådant religiöst systems organisation och ”byggnad”, som nu påstår sig vara av Jerusalems Gud? Ja, och händelseutvecklingen i världen visar att detta kommer att inträffa i vår tid. Människorna i kristenheten har anledning att tro att det är deras religiösa organisation och ”byggnad” som skall bli föremål för förstöring. Men detta kanske upprör dig och får dig att invända: ”En förstöring av kristenheten skulle helt enkelt betyda världens ände!” Ja, det har du rätt i, om du med uttrycket ”världens ände” menar ”avslutningen på tingens ordning”. — Matt. 24:3, 1883 och NW.

8. Ger oss Jesu ord: ”Ännu är icke änden inne”, anledning att nu bagatellisera det hela?

⁸ Detta är alltså verkligen något som vi i denna tid bör ta på allvar, eftersom det kommer att gälla oss. Och vi behöver sannerligen de goda nyheterna som Jesus talade om. Låt oss därför begrunda hans profetia. Nu för tiden tvivlar millioner människor rentav på att Jesus Kristus är en historisk person, på att han verkligen har levat och dött i Jerusalem, och därför anser sig sådana personer inte behöva någon varning av Jesus för falska Krister. (Mark. 13:5, 6) Men om de är så gamla att de levde några år före 1914, då kanske de anser att det råd som Jesus därpå yttrade var mycket lämpligt: ”Men när ni får höra om krig nära och fjärran, skall ni icke bli förskräckta. Detta måste ske, men ännu är icke änden inne.” (Mark. 13:7, Hd) Ja, men låt oss nu inte av orden ”ännu ... icke” få den känslan att ”änden” aldrig skall komma och inte heller kristenhetens förstöring, som Jerusalems och dess heliga tempels förstöring utgjorde en bild av.

”Tecknet” kommer före änden

9, 10. a) Hur drog Jesus upp en gräns i sin profetia? b) Vad var det som skulle utgöra en ”begynnelse till nödens våndor”, och vad kan vi räkna med på grund av att ordet ”begynnelse” förekommer här?

⁹ Vad har vi då att vänta innan denna fruktansvärda ”ände” kommer, och vad skall utgöra ”tecknet”, som föregår den? Hör här vad Jesus vidare framhöll, sedan han så att säga hade dragit upp en gräns i sin profetia genom att tala om ”änden”. Pröva och se om du kan urskilja uppfyllelsen av det som Jesus vidare säger och fastställa var på tidens ström allt detta inträffar:

¹⁰ ”Ty nation skall resa sig mot nation och rike mot rike, det skall bliva jordbävningar på den ena orten efter den andra, det skall bliva livsmedelsbrist. Detta är en begynnelse till nödens våndor.” (Mark. 13:8, NW) Om det finns en ”begynnelse”, bör det också finnas ett slut eller en ände, och denna ”begynnelse till nödens våndor” måste därför komma strax före ”änden”, som skall åtföljas av det som visades i bild genom den fruktansvärda förstöringen av det forntida Jerusalem och dess tempel. När det förhåller sig så, frågar vi: Har mänskligheten upplevt några nödens våndor sådana som de Jesus beskrev och kallade för en ”begynnelse”, som skulle föregå ”änden”? Låt oss ge ett ärligt svar.

11. a) Vad förstår en ärlig människa att denna ”begynnelse till nödens våndor” hade avseende på? b) När är det följaktligen lägligt att bekantgöra sådana goda nyheter som Jesus Kristus kunde meddela? Ge skäl för svaret.

¹¹ En ärlig människa kommer att svara: Ja, mänskligheten har upplevt sådana våndor. Första världskriget, som bröt ut år 1914, var mer omfattande än alla de krig som utkämpats under hela den tidigare mänskliga historien. I samband med första världskriget och efter det kom också svår hungersnöd till följd av livsmedelsbrist, och millioner människor dog. Ja, det inträffade också anmärkningsvärda jordbävningar på den ena orten efter den andra. Och vi får inte heller glömma att det bröt ut farsoter, t. ex. spanska sjukan, som började grassera år 1918, sedan första världskriget upphört, och blev en epidemi, i vilken tjugo millioner människor dukade under. Johannes Markus’ personlige vän, läkaren Lukas, talar om farsoter i sin historiska skildring av Jesu profetia om just denna period. Millioner av oss äldre kommer mycket väl ihåg detta, eftersom vi levde under dessa farofyllda tider. (Luk. 21:10, 11) Men det finns mer att säga om ”nödens våndor”! Den nöd som började genom dessa händelser, som hörde ihop med och följde på första världskriget, har inte upphört fram till denna dag, och inte har den heller avtagit i styrka. Hur lägligt är det därför inte i denna tid att bekantgöra goda nyheter, sådana som Jesus Kristus kunde ge oss!

12. Hur skulle det gå Jesu trogna efterföljare enligt vad han vidare sade?

¹² Men enligt vad Jesus vidare sade i sin profetia skulle hans trogna efterföljare alltifrån apostlarnas dagar inte ha det så lätt och bekvämt. Jesus sade: ”Vad eder beträffar, så må ni vara på eder vakt; folk skall överlämna eder åt domstolar i orterna, och ni skola bliva slagna i synagogorna och ställas inför styresmän och konungar för min skull, till ett vittnesbörd för dem. Och de goda nyheterna måste först predikas i alla nationerna. Men när de föra eder åstad för att överlämna eder, var då icke bekymrade på förhand för vad ni skola säga; utan vadhelst som gives eder i den stunden, säg detta, ty det är icke ni som tala, utan den heliga anden. Vidare skall broder utlämna broder till döden och en fader ett barn, och barn skola sätta sig upp mot föräldrar och låta döda dem; och ni skola bliva föremål för hat från alla människor för mitt namns skull. Men det är den som har uthärdat intill slutet som skall bliva frälst.” — Mark. 13:9—13, NW.

13. a) Trots vad för något måste de ”goda nyheterna” bli predikade? b) Utan vilken huvudfigur kan det inte alls bli tal om några ”goda nyheter” i denna tid?

¹³ Trots all denna religiösa förföljelse mot sanna, apostoliska kristna mitt under världskrig, livsmedelsbrist, jordbävningar och farsoter måste de ”goda nyheterna” först predikas i alla nationerna. Predikandet av de goda nyheterna skulle uppenbarligen inte medföra att de verksamma, sanna kristna skulle bli föremål för någon allmän ynnest från nationernas och folkens sida. Men här är det dags att fråga: Vad menas med ”de goda nyheterna”? Människor i hednavärlden, i judenheten, i den muhammedanska världen och i kristenheten har sökt skjuta huvudpersonen åt sidan och inte räkna med honom såsom människans sista hopp, men det kan inte finnas några verkligt ”goda nyheter” i denna tid, såvida Jesus Kristus inte inbegrips i dem. Detta är orsaken till att historieskrivaren Johannes Markus börjar sin skildring av hans liv med orden: ”Begynnelsen av de goda nyheterna om Jesus Kristus.” — Mark. 1:1, NW.

14. Vad sade Jesus som påvisade att han är oskiljaktigt förbunden med de ”goda nyheterna”?

¹⁴ Jesus själv insåg att han var oskiljaktigt förbunden med de ”goda nyheterna”, vilket framgår av hans ord: ”Vemhelst som mister sin själ för min och de goda nyheternas skull skall frälsa den.” ”Ingen har lämnat hus eller bröder eller systrar eller moder eller fader eller barn eller åkrar för min skull och för de goda nyheternas skull, som icke skall få hundrafalt nu i detta tidsskede, ... och i den kommande tingens ordning evigt liv.” ”Varhelst de goda nyheterna predikas i hela världen skall också det som denna kvinna gjorde [mot mig] omtalas till en åminnelse av henne.” — Mark. 8:35; 10:28—30; 14:9; NW.

15. Vad gjorde Jesus själv med de ”goda nyheterna”, enligt vad Johannes Markus meddelar?

¹⁵ Därför predikade Jesus Kristus själv med all rätt de ”goda nyheterna”, eftersom ingen kunde predika dem bättre än han. (Joh. 7:46) Johannes Markus bekräftar detta med orden: ”Sedan Johannes [döparen] nu hade blivit satt i häkte, gick Jesus till Galileen och predikade Guds goda nyheter och sade: ’Den fastställda tiden har blivit fullbordad, och Guds rike har kommit nära. Gör bättring, och hav tro på de goda nyheterna.’” — Mark. 1:14, 15, NW.

16. Vad var de goda nyheterna på den tiden, och varför var detta goda nyheter?

¹⁶ Här finner vi svaret! De goda nyheterna på den tiden handlade om Guds rike och i synnerhet om att det hade kommit nära. Guds rike är något gott, ja, det bästa och enda som är något värt för mänskligheten, och nyheterna om att det har kommit nära borde vara goda nyheter av allra största vikt och betydelse. Det hade kommit nära för 1.900 år sedan genom att Jesus Kristus, som Gud hade smort till att vara den messianske konungen i himmelriket, hade kommit hit till jorden såsom människa för att dö martyrdöden, därför att han predikade och undervisade om detta Guds rike, och samtidigt dö såsom lösenoffer för den syndiga mänskligheten. (Joh. 18:36, 37; Matt. 20:28) Men vilket slags regering kommer det att vara — detta Guds rike med Jesus Kristus, hans Son, som konung över mänskligheten?

”Riket”

17, 18. a) Hur förknippade Jesus det rike som de goda nyheterna skulle handla om med det rike som Daniel hade talat om mycket tidigare? b) Vad måste enligt Daniels ord åtfölja Guds rike, vilket också Jesus hade förutsagt?

¹⁷ Det här riket måste vara det som profeten Daniel i förväg talade om i Babylon på 600- och 500-talen före den vanliga tideräkningen. Jesus Kristus förband nämligen sina egna profetiska ord till de fyra apostlarna med Daniels profetia, då han fortsatte: ”Men när ni få syn på den vämjeliga företeelse som vållar förödelse, stående där den icke borde stå (må läsaren bruka urskillning), då må de som äro i Judeen börja fly till bergen. ... Fortsätt med att bedja att det icke må ske om vintern; ty de dagarna skola vara dagar av en sådan vedermöda, som icke har förekommit från begynnelsen av skapelsen, som Gud har skapat, intill den tiden och icke skall förekomma mera. Ja, om icke Jehova hade förkortat dagarna, så skulle intet kött bliva frälst. Men för de utvaldas skull, deras som han har utvalt, har han förkortat dagarna.” — Mark. 13:14—20, NW.

¹⁸ Denna ”vämjeliga företeelse som vållar förödelse”, ”förödelsens styggelse” (1917), hade omtalats tidigare, i Daniel 11:31 och 12:11. (Se Matteus 24:15; Lukas 21:20, 21.) Sedan profeten Daniel förutsagt att denna ”vämjeliga företeelse som vållar förödelse”, denna ”förödelsens styggelse”, skulle ställas upp, förutsade han också att denna ”vedermöda” eller ”tid av nöd” utan motstycke skulle bryta ut, som Jesus Kristus förutsade inför sina apostlar. (Dan. 12:1) Det Guds rike som Jesus sade måste predikas såsom goda nyheter måste alltså vara samma Guds rike som Daniel själv hade bebådat långt tidigare. Daniel förutsade att det skulle åtföljas av en tid av ojämförlig nöd för världens nationer. Vad kunde det annars ha varit som Daniel avsåg, då han talade om de sista politiska styresmännen i denna onda värld och sade det som följer här?

19, 20. a) Hur förutsade Daniel nöd och lidande för nationerna i sitt andra kapitel? b) I sjunde kapitlet?

¹⁹ ”I de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” — Dan. 2:44.

²⁰ ”Sedan fick jag i min syn om natten se, huru en som liknade en människoson kom med himmelens skyar, och han nalkades den gamle och fördes fram inför honom. Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke förstöras. ’Det fjärde djuret betyder, att ett fjärde rike skall uppstå på jorden, ett som är olikt alla de andra rikena. Det skall uppsluka hela jorden och förtrampa och krossa den. ... Men dom skall bliva hållen, och hans välde skall tagas ifrån honom och fördärvas och förgöras i grund. Men rike och välde och storhet, utöver alla riken under himmelen, skall givas åt den Högstes heligas folk. Dess rike skall vara ett evigt rike, och alla välden skola tjäna och lyda det.’” — Dan. 7:13, 14, 23—27.

21. a) Fick de kristna se Guds rike upprättas där i Palestina år 70 v.t.? b) Hur kommer det sig att det i Jerusalem i vår tid finns en stadsdel kallad Gamla staden?

²¹ Detta är Guds rike, vars upprättande innebär de bästa nyheter som någonsin blivit kungjorda för mänskligheten. Men detta himmelska rike upprättades inte år 70 efter den vanliga tideräkningens början. Det året uppfylldes Jesu profetia med avseende på Jerusalems och dess tempels förstöring, varvid det inte lämnades sten på sten, utan allt bröts ned. De judekristna drabbades inte av denna förstöring, eftersom de hade lytt Jesu råd och hade flytt till bergen utanför Judeen och Jerusalem. De fortsatte att predika på annat håll om att Guds rike skulle komma, eftersom de visste att det inte hade kommit i och med Jerusalems förstöring. Guds messianska rike upprättades inte där i Jerusalem med den förhärligade Messias, Jesus Kristus, såsom konung, utan de segerrika romarna byggde sextioett år senare (131 v.t.) upp en hednisk stad på denna plats. De förlänade den ställningen som en romersk koloni och kallade den Aelia Capitolina. Det är denna stad som, med vissa förändringar, har bestått ända fram till vår tid.

22. a) Utgjorde Jerusalems förstöring år 70 v.t. en fullständig uppfyllelse av Jesu profetia om nöd och svårigheter? b) Vid sidan om vilken nutida vedermöda förbleknar Jerusalems förstöring helt och hållet?

²² Denna förstöring av Jerusalem och ödeläggelse av provinsen Judeen, som hade förutsagts av Jesus Kristus och som har beskrivits av den judiske historieskrivaren Flavius Josephus, var någonting fruktansvärt. Men den motsvarade inte tillnärmelsevis Jesu beskrivning av ”dagar av en sådan vedermöda, som icke har förekommit från begynnelsen av skapelsen, som Gud har skapat, intill den tiden och icke skall förekomma mera. Ja, om icke Jehova hade förkortat dagarna, så skulle intet kött bliva frälst.” (Mark. 13:19, 20, NW) Om vi gör en jämförelse med den fruktansvärda förstöringen i Palestina år 70 v.t., vad kan vi då säga om första världskriget, som pågick mellan 1914 och 1918? Och vad är att säga om andra världskriget, som pågick mellan 1939 och 1945 och nådde sin höjdpunkt i och med att två atombomber bragtes att explodera, de första som använts i krig? Vad är att säga om den nöd, förstöring och fasa som ett nytt världskrig kan ha i släptåg, ett krig med kärnbomber, vilka bärs till sitt mål av långdistansrobotar, åtföljt av världens största svält och av farsoter vållade av vetenskapligt konstruerade smittospridare och av en luft som blivit förgiftad av radiologiska uppfinningar? I jämförelse med sådana fruktansvärda olyckor förbleknar Jerusalems förstöring år 70 v.t. helt och hållet.

23. Hur angav Jesus att hednaväldet över hela jorden inte skulle upphöra år 70 v.t. genom något upprättande av Guds rike vid den tiden?

²³ Vi ser alltså att det hedniska (icke-judiska) väldet över jorden inte skulle upphöra år 70 v.t. genom att något Guds messianska rike då skulle upprättas i himmelen. Jesus Kristus själv framhöll att det inte skulle bli så. Just i denna profetia uttalad inför apostlarna, i den version som historieskrivaren och läkaren Lukas har skrivit och som innehåller några detaljer som Johannes Markus inte nämner, förutsade Jesus det jordiska Jerusalems förstöring med orden: ”Det skall komma stor brist över landet och vrede över detta folk; och de skola falla för svärdsegg och föras i fångenskap till alla nationer; och Jerusalem skall bliva förtrampat av nationerna, till dess nationernas fastställda tider äro fullbordade.” — Luk. 21:23, 24, NW.

24. När började hedningarnas tider, och när skulle de utlöpa?

²⁴ Hedningarnas tider eller ”nationernas fastställda tider”, som började år 607 f.v.t., då Jerusalem och dess tempel blev förstörda första gången, av babylonierna, skulle fortsätta sedan Jerusalem och dess tempel blivit förstörda för andra gången, år 70 v.t. Hur länge? Daniels profetia kommer oss åter till hjälp, och i dess fjärde kapitel framhålls det att dessa fastställda tider, då hedningarna skulle utöva världsherraväldet utan något ingripande av Guds messianska rike, inalles skulle omspänna 2.520 år, dvs. de skulle löpa ända fram till år 1914 v.t.

De goda nyheterna måste predikas — när?

25. Hur framgår det av de upplysningar Paulus ger oss i brevet från Rom till kolosserna om predikoverket blev fullbordat år 70 v.t. eller inte?

²⁵ Det är en viktig sak som bekräftar detta: Predikandet av de goda nyheterna om Guds rike ”först” och ”i alla nationerna” hade inte fullbordats i och med år 70 v.t. Predikandet hade visserligen då nått ut över hela romerska riket. Aposteln Paulus predikade i Rom i Italien, fastän han hölls fängslad där i flera år. (Apg. 28:16—31) Och från fängelset i Rom skrev han till den kristna församlingen i Kolosse och sade: ”Bekantgörandet av sanningen om dessa goda nyheter, som hava erbjudit sig åt eder, liksom de bära frukt och tillväxa i hela världen, alldeles som de hava gjort också bland eder ... ni förbliva i tron, ... utan att låta eder rubbas från det hopp, som finnes i de goda nyheter som ni hörde och som hava predikats bland hela den skapelse som är under himmelen.” (Kol. 1:5, 6, 23, NW) Aposteln Petrus begav sig ända bort till det gamla Babylon i Mesopotamien, som då låg utanför det romerska väldet. (1 Petr. 5:13) Detta inträffade flera år innan Judeen och Jerusalem blev ödelagda år 70 v.t.

26. a) Hur angavs det i den syn som gavs aposteln Johannes och som han beskriver i Uppenbarelseboken att predikoverket inte var fullbordat år 70 v.t.? b) Vad predikades beträffande Guds rike alltifrån kejsar Konstantins dagar?

²⁶ Men trots denna omfattande utbredning av de ”goda nyheterna” redan före år 70 v.t. fick aposteln Johannes i en syn, som det kan tänkas att han fick tjugosex år efter det att Jerusalem och dess tempel jämnats med marken, höra dessa ord: ”Du måste än ytterligare profetera om många folk och folkslag och tungomål och konungar.” (Upp. 10:11) I sin beskrivning av den fullständiga synen talar aposteln Johannes om den ”stora bedrövelsen” eller ”vedermödan” såsom något som ännu hör framtiden till, och han talar även om det stora Babylons förstöring och utkämpandet av ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” på den plats som kallas Harmageddon såsom om framtida händelser, räknat från hans dagar. (Upp. 16:13—19:21) Jesu profetia om att de ”goda nvheterna” först skulle predikas i alla nationerna uppfylldes följaktligen inte alls då, i första århundradet enligt den vanliga tideräkningen. Predikandet om Guds rike måste alltså fortsätta. Från den romerske kejsaren Konstantins dagar, på 300-talet, har det predikats att Guds rike blev upprättat i och med att kejsaren gjorde den dåtida kristendomens kompromissform till statsreligion. Det påstods att Kristi regering under ett millennium (ett tusen år) hade börjat och pågick.

27. a) Om vad handlade predikandet om Guds rike från apostlarnas dagar och fram till år 1914? b) Kunde detta predikande om Guds rike, som pågick under så lång tid, bevisa att det hade kommit?

²⁷ Hur förhöll det sig då med detta predikande om Guds rike ända från apostlarnas dagar och fram till slutet på hedningarnas tider år 1914? Utgjorde det en uppfyllelse av Jesu ord: ”De goda nyheterna måste först predikas i alla nationerna”? (Mark. 13:10, NW) Ända in på 1900-talet menade man att det gjorde det.a Men lägg märke till en sak: Allt detta predikande om Guds rike skedde innan hedningarnas tider hade löpt ut år 1914, och det handlade om att Guds rike skulle komma, genom en världsomvändelse, vilket var vad många religionsanhängare i kristenheten tänkte. Men skulle en sådan förlängd predikoverksamhet, som sträckte sig över en period av nästan 1.900 år, i sig själv vara något bevis på eller någon antydan om att Guds rike hade kommit? Nej! Det är riktigt att Jesus i sin profetia där han förutsade att Riket skulle predikas yttrade dessa ord: ”Jag säger eder i sanning att detta släktled [geneá] ingalunda skall försvinna, förrän allt detta sker. Himmel och jord skola försvinna, men mina ord skola icke försvinna.” Men hur förhåller det sig då med orden ”detta släktled”, denna generation? — Mark. 13:30, 31, NW.

28. a) Skulle orden ”detta släktled”, om de tillämpades på den kristna församlingen, kunna ha avseende på en begränsad, farofylld tid? b) Vad menas med ”detta släktled”?

²⁸ Med dessa ord syftade inte Jesus på hela församlingen av sina trogna lärjungar, alltifrån pingstdagen år 33 v.t. och fram till den dag då den sista medlemmen av Kristi församling skulle förhärligas i himmelen. Visst skrev aposteln Petrus följande till den kristna församlingen: ”Ni är ett utvalt släkte [génos].” (1 Petr. 2:9, Hd) Men detta släkte, denna generation, skulle nu vara ett släkte mer än 1.900 år gammalt, en mer än 1.900-årig generation. En sådan generations, ett sådant släktleds, livslängd kunde inte kallas kort och kunde inte passas in i en begränsad tid av synnerligen överhängande fara. Orden ”detta släktled” användes emellertid av Jesus för att utmärka en mycket begränsad tidsperiod, livstiden för medlemmarna i ett släktled eller en generation av människor som skulle leva under den tid då vissa epokgörande händelser skulle inträffa. Enligt Psalm 90:10 kan en sådan livstid uppgå till sjuttio år eller så mycket som åttio år.

29. Vilket angeläget, brådskande verk måste utföras under ”detta släktled”?

²⁹ Denna jämförelsevis korta tidsperiod måste inrymma allt det som Jesus profeterade om i sitt svar på frågan om ”tecknet, när allt detta är bestämt att nå sin avslutning”. (Mark. 13:4, NW) Eftersom predikandet om de ”goda nyheterna” först i alla nationerna skulle vara en del av ”tecknet”, måste det ha avseende på ett särskilt predikande, ett predikoverk som fullföljs under ”detta släktleds” livstid. Därför måste det vara ett angeläget, brådskande verk, vilket är ett skäl till att det måste utföras ”först”.

30. a) När var den tid inne då predikandet om Riket enligt Markus 13:10 skulle börja? b) Gällde det samma rike som Jesus och hans apostlar predikade?

³⁰ För att kunna utgöra en del av ”tecknet” som apostlarna frågade efter, enligt Markus 13:4, måste detta särskilda predikande om de ”goda nyheterna” ”först ... i alla nationerna” utföras efter det att hedningarnas tider gått till ända tidigt på hösten år 1914. Det måste utföras efter det att en ”begynnelse till nödens våndor” hade börjat det året. Hur oändligt stort behov skulle inte de stackars människorna i alla nationer ha av goda nyheter då, under de förhållanden som skulle uppkomma! Nyheterna skulle vara ”goda nyheter” om just det Guds rike som Jesus och hans apostlar hade predikat i första århundradet enligt den vanliga tideräkningen. Vi är i behov av detta rike nu, alltsedan 1914, ja, i större behov än någonsin, eftersom det bara finns ett enda Guds rike som kan skänka människovärlden bestående fred, trygghet, lycka och frälsning. Men det var så mycket mera som skulle fogas till predikandet nu i jämförelse med de ”goda nyheterna” som predikades av Jesus och hans lärjungar för 1.900 år sedan. Vår tids goda nyheter skulle vara innehållsrikare. Hur så?

31. Varför skulle de ”goda nyheterna” som bebådades i Markus 13:10 vara innehållsrikare?

³¹ Tänk bara på alla profetior som har uppfyllts i vår tid. I flera tiotal år före 1914 såg bibelforskare som läste tidskriften Vakttornet och var förenade med Sällskapet Vakttornet framåt mot att Guds messianska rike skulle få sin fulla makt år 1914. Varför gjorde de det? Därför att hedningarnas tider, ”nationernas fastställda tider” (NW), skulle utlöpa på hösten det året, vilket angavs av bibelns tidtabell. Alldeles som början av hedningarnas tider på hösten år 607 f.v.t. markerade omstörtandet av Guds förebildliga miniatyrrike med medlemmar av Davids kungliga ätt på tronen, vilka härskade över de köttsliga judarna eller israeliterna, skulle det rakt motsatta äga rum då hedningarnas tider utlöpte 2.520 år senare, år 1914. Vad skulle då hända? Det skulle ske en återställelse; ett återupprättande av Guds messianska rike skulle äga rum med den förblivande arvingen till konung Davids tron vid styret.

32. Vem är den förblivande arvingen i Davids kungliga ätt, och hur är det möjligt för honom att vara detta i denna tid?

³² Vem är denne förblivande arvinge i Davids kungliga ätt? Alla de tjugosju böckerna i de inspirerade kristna heliga skrifterna (som skrevs på grekiska) vittnar om att Jesus Kristus är denne konung Davids förblivande arvinge. (Matt. 1:1—16; Rom. 1:1—3; Upp. 5:5; 22:16) Fastän han gav ut sin fullkomliga kropp av kött såsom en lösen för döende människor för 1.900 år sedan, behöll han likväl sin rätt till konung Davids tron, då Gud, den Allsmäktige, uppväckte honom från de döda såsom en odödlig andevarelse med himmelsk härlighet och kallade honom tillbaka till himmelen. (Ps. 110:1, 2; Apg. 2:34—36) Han är nu en osynlig andevarelse, alltför härlig för att människoögon skall kunna betrakta honom. — 1 Tim. 6:14—16.

33. Varifrån måste han regera? Nämn de båda faserna av hans regering.

³³ Hans styrelse över mänskligheten måste följaktligen vara osynlig, och han kan inte sitta på en synlig, bokstavlig tron i Gamla staden i Jerusalem där borta i Palestina, på den plats där de forntida konungarna i Davids kungliga ätt brukade sitta. Dessa jordiska konungar satt där på vad som kallades ”Jehovas tron”. (1 Krön. 29:23, NW) Men Jesus Kristus sitter nu på Jehovas sanna tron, på Jehovas högra sida, och därifrån, från himmelen, regerar han nu mitt ibland sina fiender och kommer att regera i tusen år efter det att Harmageddonkriget utkämpats och Satan och hans demoner blivit bundna. (Hebr. 1:1—4; 10:12, 13; Upp. 3:21, 7; 5:5) Han är mäktigare än alla tidigare konungar av konung Davids ätt.

34. a) Varför behövde han inte driva bort fienden från Gamla staden i Jerusalem år 1914? b) Hur kommer det sig att det förtrampande, som omtalas i Lukas 21:24, nu är över?

³⁴ I betraktande av allt detta var det inte nödvändigt för Jesus Kristus och hans himmelska änglar att driva bort de icke-kristna turkarna från Jerusalem och Palestina, då hedningarnas tider utlöpte år 1914, och inrätta en tron i det jordiska Jerusalem för att han skulle kunna börja regera som den messianske konungen mitt ibland sina fiender. Han regerar nu i ”den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem”, på det himmelska Sions berg. (Hebr. 12:22, 23) Riket som tillhör Davids kungliga ätt befinner sig inte längre i ett omstörtat tillstånd; det förtrampas inte längre av hedningarna, eftersom sätet för hans rike har överförts från det jordiska Jerusalem till ”det himmelska Jerusalem”. (Hes. 21:25—27; Luk. 21:24) Aldrig någonsin mer skall de hedniska världsväldena förtrampa detta rike som David fick löfte om, eftersom de aldrig skall kunna förtrampa ”det himmelska Jerusalem”. Så har det förhållit sig alltsedan hedningarnas tider utlöpte år 1914, det år då himmelriket föddes. — Upp. 12:1—5.

[Fotnot]