Föräldrarnas ansvar i fråga om moralen
”Fostra dem städse i Jehovas tuktan och auktoritativa råd.” — Ef. 6:4, NW.
1. I vilka avseenden är mänskliga föräldrar mycket olika djurföräldrar?
MÄNSKLIGA föräldrar kan inte jämföras med djurföräldrar, vilka ger sina ungar di, skyddar dem till dess de kan reda sig själva och sedan lämnar dem för att kanske aldrig återse dem och utan att bekymra sig om deras framtid. Mänskliga föräldrar med den rätta ansvarskänslan tänker mycket på sina barns nuvarande och framtida bästa. Ja, hela livet ut håller de reda på sina barn, visar varmt intresse för deras framgångar, djup medkänsla med dem i deras motgångar.
2. Varför kräver Gud så oändligt mycket mera av mänskliga föräldrar?
2 Allt detta gör de med rätta, eftersom mänskliga föräldrar, som brukar sin gudagivna fortplantningsförmåga bör tänka på att människan ursprungligen skapades ”till Guds avbild”. (1 Mos. 1:27) Därför kräver Gud mycket mera av de skapelser som danats till hans avbild än han kräver av djuren. När människobarnen föds är de utrustade med slumrande förstånds-, tanke- och urskillningsförmågor. De har fått förmåga att visa kärlek, och de har en medfödd längtan efter kärlek, inte sådan kärlek som gränsar till dyrkan, utan en fast, pålitlig, på principer grundad kärlek. Barnets förmågor och egenskaper behöver utvecklas, odlas och övas på ett sådant sätt att barnet kan få Guds ynnest, vilket är det enda säkra sättet att vinna framgång. — Ords. 8:35.
3. Vilket ansvar får föräldrarna i och med att deras första barn kommer till världen?
3 När föräldrarna har fått sitt första barn, har det uppstått en familj, en av de familjer eller ”släkter på jorden”, som enligt Guds löfte till Abraham skulle bli välsignade genom sitt handlingssätt i förhållande till Gud och den Säd, som han skulle frambringa, Kristus Jesus. (1 Mos. 12:1—3) Alltifrån denna tid bör föräldrarna ta ledningen. De bör planlägga för hela familjen, så att man kan både arbeta och roa sig som en familj. De bör som en familj ta emot vägledning från Gud och tjäna honom. (Jos. 24:15) När barnen växer upp, gifter sig och blir föräldrar själva, bör de alltid med tacksamhet och respekt kunna tänka på dem som har gett dem deras start i livet.
Undvik vanliga misstag
4. Varför kan föräldrarna inte räkna alltför mycket med att deras små barn är oskyldiga eller ärliga och uppriktiga?
4 Föräldrar som är sanna kristna kommer att avvisa alla sentimentala tankar på att deras egna barn är små änglar. Det är de inte. De är ofullkomliga och mycket omogna människor, som bibeln, Guds eget ord, beskriver så här: ”Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.” (Ords. 22:15) Till och med när det gäller små barn är det bara alltför sant att ”ett illfundigt och fördärvat ting är hjärtat framför allt annat”. (Jer. 17:9) Barnen låter sig ledas huvudsakligen av sina känslor, sina köttsliga begär, och de kan tillgripa list och alla möjliga knep för att få som de vill. Så här uttryckte en psykiater saken: ”Barn med slumrande brottsliga anlag har sådana övertalnings- och iakttagelseförmågor som man inte skulle vänta vid deras ålder.” Det kommer an på föräldrarna att rätt odla och öva barnens tankemönster.
5. Vilket oförnuftigt handlingssätt följer en del föräldrar, och varför är det oförnuftigt?
5 Oförnuftiga föräldrar, som inte följer Jehovas råd, är mycket svaga för sina barn, de ger efter för alla deras infall, ”blidkar” dem och låter dem få ge utlopp åt sitt dåliga lynne, om de har lust till det. Hur oklokt är det inte att man när barnet är helt litet ger det den uppfattningen att man kommer att ge efter för det under hela dess liv! Föräldrar urskuldar sig ibland med att påstå att de inte vill låta barnet tro att de inte älskar det. Därför underlåter de att på tillbörligt sätt tillrättavisa, straffa eller aga barnet. Gud, som vet mycket bättre, ger det här rådet: ”Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.” (Ords. 13:24) Barn åstundar att bli tillrättavisade, agade eller tuktade, och om de inte blir det, drar de den slutsatsen att ingen bryr sig om dem.
6, 7. Vilken princip tycks många föräldrar inte tänka på, när det gäller frikostighet mot barnen, och vilka ledsamma följder får detta?
6 Ett annat dåraktigt misstag som en del föräldrar gör är att de beslutar sig för att ge sina barn allt som de själva inte fick när de växte upp: odisciplinerad frihet, leksaker i massor, rikligt med fickpengar osv. Snart märker de, till sin stora bedrövelse, att barnen inte sätter större värde på ett rum fullt med leksaker än de själva satte värde på en enda gammal trasig docka. I barnaåren såväl som i alla andra skeden i livet gäller den principen att ett tillfredsställande liv, vilket liv som helst, inte beror på att man har överflöd på ägodelar. — Luk. 12:15.
7 Det händer alltför ofta att föräldrarna skämmer bort sina barn. De glömmer den praktiska regeln att gåvor bör stå i proportion till mottagarens förmåga och goda förstånd att göra bruk av dem. (Matt. 25:15) Pengar som inte blir använda förståndigt är inte någon bra gåva. Det är en gåva av det slag som till sist medför sorg, eftersom den har en benägenhet att framkalla oansvarighet. Barnet tänker så här: ”Jag kan få mer från den som gett mig det här”, och så springer det i väg och ger ut pengarna på ett oförnuftigt sätt.
8. Vad är det som många gånger om uppväger de materiella gåvor som föräldrar skulle kunna ge sina barn?
8 Den tid som kärleksfulla föräldrar ägnar åt barnets bästa, till exempel genom att tala med det, besvara dess frågor, öva det i att tänka rätt, har mycket större värde för barnet än de dyrbaraste materiella gåvor. När barnen blir äldre kan man lätt skilja mellan barn som har fått hungra efter föräldragemenskap och barn som har välsignats med sådan gemenskap. De senare är mera balanserade, mindre barnsliga, mogna i sitt tänkesätt.
Följ Guds råd
9. Vilket val måste föräldrar börja göra för sina barns räkning från den tid då barnen är mycket små?
9 Kristna föräldrar som hyser äkta kärlek till sitt barn är angelägna att fostra det, så att det kan få ta emot Skaparens ynnest och välsignelser och inte längtar efter en självisk världs belöningar. Vilket värde ligger det i att lära barnet hur det skall kunna vinna framgång i världen? Bibeln ger detta uttryckliga råd: ”Älsken icke världen, ej heller vad som är i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom. Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens begärelse och högfärd över detta livets goda, det är icke av Fadern, utan av världen.” — 1 Joh. 2:15, 16.
10. Hur skall man, enligt Guds ord, fostra barnen, och var kan vi finna hans ”auktoritativa råd”?
10 Föräldrar, fäder och mödrar, måste följa det av Gud inspirerade råd som aposteln Paulus har förmedlat: ”Fostra dem städse i Jehovas tuktan och auktoritativa råd.” (Ef. 6:4, NW) Detta oförlikneliga råd finner vi på skilda håll i bibeln. Det finns ingen annan pålitlig källa, där man kan finna den sanna och rättfärdiga måttstocken för ett uppförande som är välbehagligt för Jehova Gud.
11. Vilka frågor kan det vara nyttigt att föräldrarna ställer sig, då de tänker på sina kvalifikationer för uppgiften?
11 Föräldrar gör väl i att begrunda sina kvalifikationer för den här uppgiften. Är de själva kvalificerade att undervisa eller vinnlägger de sig åtminstone metodiskt om att bli bättre kvalificerade? Lever de ett rent, gudaktigt liv såsom Kristi Jesu efterföljare? Har de en livlig uppskattning av hur tillbedjansvärd Gud är, som de kan överföra på barnen? Den viktigaste delen av undervisningsprogrammet i hemmet är det föredöme föräldrarna ger. Det är bara vissa timmar som kan användas till muntlig undervisning, men barnet ger ständigt akt på sina föräldrar och formar sitt liv efter deras handlingssätt.
12. Vilken fortlöpande undervisning är alla föräldrar oundgängligen i behov av, om de skall lyckas väl?
12 Innan föräldrarna kan ge nyttig andlig vägledning, måste de själva inhämta sådan. Det är alltså mycket angeläget att föräldrarna avsätter tid för personligt studium, studium som de bedriver för att verkningsfullt kunna meddela barnen den kunskap de inhämtar. Vid de regelbundna sammankomsterna i Rikets sal kan man lägga märke till en mångfald livfulla och intresseväckande undervisningsmetoder. Om föräldrarna intresserar sig för vad som händer och sker i världen och sedan söker stimulera den övriga familjens intresse, bör de kunna lyckas med att motverka varje tendens hos barnen att bli självupptagna.
Viktiga skäl till att föräldrarna bör handla
13. Varför är det ytterst angeläget att föräldrarna utan dröjsmål får i gång ett undervisningsprogram i familjen?
13 Det är ytterst angeläget att gudaktiga föräldrar inte längre dröjer med att få i gång ett undervisnings- och övningsprogram i familjen. Man räknar med att nittio procent av barnen i vår tid regelbundet läser seriemagasin och s. k. skämttidningar, som knappast innehåller ”skämt” utan skräck och våld, som deras lättpåverkade sinnen matas med. Dessutom tillbringar barnen många fler timmar än föräldrarna med att se på TV och inhämtar på ett mycket åskådligt sätt vuxenvärldens själviskhet, trolöshet och fördärv. Erotiken framställs ofta i sina mer motbjudande former, och naturligtvis med ett stort mått av hållningslös känslosamhet.
14, 15. Varför måste barnen få den rätta fostran redan när de är helt små?
14 När barnen kommer upp i skolåldern och måste tillbringa många timmar borta från ett gudaktigt hem, kommer de då att ha ett tillräckligt skydd mot världsliga åsikters fördärvbringande inflytande? Det måste de ha, eftersom den här världen bjuder på så mycket som är ytterligt fördärvat. Det är vanligt att barnen redan i de lägre klasserna talar om sex, rökning och narkotika. I ännu högre grad gör de det på högstadiet. Statistiska uppgifter visar att hälften av unga flickor som gifter sig inte längre är jungfrur, och unga män tycks inte bry sig om ifall de gifter sig med en kvinna som är jungfru eller inte. I många skolor anses en pojke eller flicka som säger nej till sexuella äventyr vara sällskapligt efterbliven.
15 Meningslösa brott, sadistisk brutalitet och en trotsig hållning är utmärkande för den uppväxande generationen, och släpphänta föräldrar ser bara hjälplöst på och fattar inte att de till stor del bär skulden för denna utveckling av förhållandena. Sinnesrubbning och benägenhet för självmord har man i allt större utsträckning än förr börjat spåra bland de unga. En skribent framhöll att folk i vår tid ”tycks ha mindre förmåga att hålla inne med sin oro, mindre förmåga att finna sig i att bli missräknade än på den tid då barnen fostrades enligt striktare uppförandenormer”.
16. Vilken uppenbar orsak finns det till den revolution på erotikens område som har vänt upp och ned på samhället i vår tid?
16 Somliga människor ger uttryck åt förvåning över den revolution på erotikens område som har ägt rum mitt ibland oss i denna tid, en revolution som innebär att fler och fler äkta män och hustrur finner sig i att den andra parten är otrogen, lever ett liv som på ytan ter sig aktningsvärt, som om de var de bästa livskamrater i världen, men som i hemlighet, och ibland rentav med den andra partens tysta medgivande, har utomäktenskapliga förbindelser. Orsaken till bedrövelser av detta slag är inte höljd i dunkel. Sådana äktenskapsbrytare och äktenskapsbryterskor överbevisar helt enkelt sina föräldrar om att dessa underlåtit att hos dem inskärpa bibelns förkunnelse om renhet och ärlighet.
17. Hur reagerar samhällsreformatorer och prästmän inför omoraliskhetens flodvåg som nu sveper fram i samhället?
17 Moderna samhällsreformatorer, prästmän inbegripna, förordar att man skall i lag godkänna äktenskapsbrott, otukt, sodomi och andra slag av sexuell förvändhet. I sin hjälplöshet ger de i själva verket upp inför våra dagars omoraliskhet, som sveper fram som en tidvattensvåg. Eftersom de har förlorat tron på Guds ord, om de någonsin har trott på det, är de redo att utan att kämpa emot följa det om slapphet och likgiltighet vittnande mottot: Om du inte kan slå dem, så följ dem. De behåller fortfarande ett yttre sken av gudaktig moraliskhet, men de har visat sig falska mot gudaktighetens kraft eller förmåga att rätta till de omoraliska förhållandena. — 2 Tim. 3:5.
18. I vilken utsträckning är föräldrarna ansvariga för den omfattande ungdomsbrottsligheten i vår tid?
18 I en rapport som det tog en professor vid Harvards juridiska fakultet omkring tio år att sammanställa finner vi följande vältaliga vittnesbörd om föräldrarnas ansvar för brottsligheten i våra dagar: ”Det finns mödrar i välsituerade hem som försummar sina barn lika mycket som mödrar i mindre välsituerade hem gör, och det finns fäder som lika gärna kunde stanna borta, med tanke på den tid de tillbringar tillsammans med sina barn. ... Femtio procent av de ungdomsbrottslingar som undersökningen gällde började visa klara tecken till missanpassning och dåligt uppförande vid åtta års ålder och därunder. ... Sedan andra världskriget har barnen mer och mer lämnats åt sig själva och får komma och gå som de vill. Såväl i hemmet som utanför det har tendensen stadigt gått mot större latitud, dvs. man har lagt allt färre band och tyglar på uppförandet.”
19. Har ungdomsbrottslingar själva klart för sig vad som är orsaken till det moraliska sammanbrottet i denna tid?
19 Ett av de sorgligaste förhållandena i denna tid av laglöshet är kanske att många tonåringar har kunnat slå fast vad som är orsaken till missförhållandena och med osviklig träffsäkerhet har kunnat peka ut brottslingarna. För inte så länge sedan anställde tidskriften This Week en rundfrågning bland tonåringar, och vi återger här något av det som man då kom fram till: ”En betydelsefull sak, som vi fick veta, är att tonåringar har respekt för disciplinerande tuktan. De förväntar att föräldrarna skall ge dem vägledning — fast och bestämd vägledning. Vid vår rundfrågning var det så häpnadsväckande många som åttiosex procent av tonåringarna som ansåg att den främsta orsaken till ungdomsbrottsligheten är avsaknaden av rätta föredömen, disciplinerande tuktan och ledarskap i hemmet.” — Vital Speeches för 15 juni 1965, sidan 526.
20. Vilket förhållande anger mer än några andra att den tid vi lever i är ytterst allvarlig för såväl föräldrar som barn?
20 Av alla tecken att döma hastar den nuvarande tingens ordning mot sin slutuppgörelse med rättvisans Gud i Harmageddon. Föräldrar och barn som inte skaffar sig ett ”tecken på pannan”, dvs. fullgod uppskattning av Guds moraliska måttstock, kan vara säkra på att få lida. Föräldrarna kommer att hållas ansvariga för sina barn, och barnen kommer att lida därför att deras föräldrar har varit försumliga. Profeten fick lyssna till de föreskrifter som gavs åt änglar som skulle uppträda som skarprättare: ”Känn inget medlidande. Gamling, yngling och jungfru, spädbarn och kvinnor skola ni döda — till fördärv. ... Deras väg skall jag sannerligen låta komma över deras eget huvud.” — Hes. 9:4—6, 10, NW.
Hur föräldrarna kan avbörda sig sitt ansvar
21, 22. Hur bör föräldrar uppträda? Varför?
21 Eftersom förhållandena är så allvarliga, måste föräldrarna noga tänka igenom hur de förestår sitt eget hus. (1 Tim. 3:4) Kan barnen se och höra dem tvista och gräla? Skriker och gormar föräldrarna på barnen? Ger föräldrarna barnen orimliga straff i ett anfall av dåligt humör? Kan barnen med rätta påstå att föräldrarna retar dem och är despotiska? (Ef. 6:4) Ger föräldrarna barnen ett utmärkt föredöme, när det gäller att vara ren och snygg, ärlig i allting och moraliskt klanderfri? Det kan vara mycket nyttigt att opartiskt rannsaka sig själv i sådana frågor.
22 Det kommer att vara till stor nytta, om far och mor då och då på tu man hand talar om sitt gemensamma ansvar, så att de alltid visar sig eniga inför barnen, när det gäller olika angelägenheter i hemmet. I annat fall kan barnen dra fördel av meningsskiljaktigheterna och spela ut den ena av föräldrarna mot den andra. Barn upptäcker lätt om föräldrarnas enighet är äkta eller bara ett yttre sken, och de är snabba att utnyttja en situation på ett för dem fördelaktigt sätt.
23. Vilket utmärkt exempel bör familjefäder begrunda och söka efterlikna?
23 Husfadern är det rättmätiga överhuvudet i varje hem. Om han är kristen, bör han ge akt på Kristus Jesus såsom det fullkomliga föredömet för en äkta man och ömsint fader. (Ef. 5:23) Det råder inget tvivel om att Jesus var respekterad av hela sin familj av efterföljare. Varför det? Därför att hans inställning och uppförande var grundade på principenlig kärlek. Han ägnade tid åt dem, han fostrade och övade dem, han tillrättavisade dem, han uppmuntrade dem genom att ofta berömma dem.
24. Vilken uppgift har modern i förbindelse med myndigheten i familjen?
24 Inom familjekretsen är det modern som bör vara den som främst stöder och respekterar fadern i hans ställning, vare sig han är kristen eller inte. Liksom den fullkomliga Eva danades för att vara en lämplig hjälp åt Adam, är hustruns rätta uppgift i hemmet att främja, inte hämma, sin mans strävanden att avbörda sig sitt ansvar. Den maka och mor som visar sann och oförfalskad respekt för sin äkta man hjälper i själva verket sina barn att inse hur viktigt det är att man rättar sig efter Guds föranstaltningar i allting. — Ef. 5:33.
25, 26. Nämn några föreskrifter beträffande moralen som barn bör få grundligt inskärpta i hemmet. Var kan föräldrarna få hjälp?
25 Bibeln och dess principer bör erkännas såsom det kristna hemmets grundlag. Vad Guds ord har att säga om vilken som helst fråga bör av alla familjemedlemmar, föräldrar såväl som barn, betraktas såsom det slutgiltiga och avgörande. Barnen måste till exempel få lära sig att ”alla som älskar lögn och lever i lögn” är avskyvärda för Jehova. (Upp. 22:15, Hd) Tjuvnadsbrott bör också, i alla sina olika former, uppfattas såsom kränkningar av Guds moraliska måttstock. (Ef. 4:28) Barnen bör ända från det att de är helt små bli hjälpta att inse att lyckan och friden kan bevaras endast genom att man är uppriktig, ärlig, rättvis i allting, i hemmet såväl som utanför. De bör få klart för sig att om man fuskar i skolan eller inte gör skäl för den lön man får i sitt världsliga arbete, har man i själva verket tillgripit en kombination av lögn och stöld.
26 Så tidigt som möjligt bör de unga få veta något om innebörden i apostelns förmaning: ”Äktenskapet må hållas i ära bland alla och äkta säng bevaras obesmittad; ty otuktiga människor och äktenskapsbrytare skall Gud döma.” (Hebr. 13:4) Eftersom detta ämne verkligen är ömtåligt, måste föräldrarna ta sig i akt för att gå till den ena eller andra ytterligheten. De får varken vara otillbörligt förtegna eller grymt frispråkiga. I ett par artiklar i tidskriften Vakna!, numren för 8 september och 22 oktober 1965, ges nyttiga förslag åt fäder och mödrar som är angelägna att meddela sina barn de viktiga kunskaperna beträffande Guds anordning med sexuallivet.
Uppmuntran för ansvarskännande föräldrar
27. Vilka hjälpmedel bör föräldrarna utnyttja då de söker fullgöra de plikter, inför vilka de ofta känner sig otillräckliga?
27 Visst känner sig föräldrar ofta otillräckliga inför uppgiften att framgångsrikt fostra barnen. Men varför skulle de inte kunna försöka göra bruk av de hjälpmedel som Gud förser dem med i stället för att stå där handfallna och utan vidare ge upp? Vi har ju till exempel församlingen av kristna vittnen, där vi åtnjuter gemenskap med gudaktiga vänner, som gärna vill hjälpa oss. De stunder då församlingens medlemmar kommer tillsammans för att studera bibeln utgör ypperliga tillfällen för dig och din familj att förena er med andra familjer som önskar tillbedja Gud i ande och i sanning. Tänk på att avsikten med dessa möten är att de närvarande skall ”akta på varandra för att uppliva varandra till kärlek och goda gärningar”. (Hebr. 10:24, 25) Men föräldrarna bör ta barnen med sig till dessa möten, inte skicka dit dem ensamma, om mötena skall bli alla till verklig nytta.
28. Vilket mål kan föräldrarna hjälpa barnen att sträva hänemot? Hur blev forntida föräldrar, som handlade så rikt belönade?
28 Hur rikt välsignade kommer inte de föräldrar att bli som alltid framhåller för sina barn vilket utmärkt mål de har att sträva hänemot: att kunna ge sig själv helhjärtat åt Jehova Gud för att ägna sig åt hans tjänst. Elkana och Hanna måste ha glatt sig över att se sin son Samuel växa upp och åtnjuta underbara privilegier såsom tjänare vid Guds heliga tabernakel och såsom domare i Israel. (1 Sam. 1:11) Manoa och hans hustru var säkert hänförda, då de fick höra om hur deras son, Simson, utförde stora bragder tack vare Guds andes kraft. (Dom. 13:5, 12) Sakarias och Elisabet måste ha känt stor tillfredsställelse, då de tänkte på det liv i självförnekelse som deras son, Johannes, levde. Om Johannes sade Herren Jesus själv längre fram: ”Bland dem som äro födda av kvinnor har ingen uppstått, som har varit större än Johannes döparen.” — Matt. 11:11.
29. Vilket viktigt steg bör man tänka på när man fostrar barn, och vilket moraliskt ansvar vilar på föräldrarna i förbindelse med det?
29 Kristna föräldrars barn, som har fått en rätt fostran, kommer slutligen att villigt ställa sig till Guds förfogande genom att överlämna sig åt Jehova. Men innan föräldrarna låter barnet undergå vattendopet, bör de förvissa sig om att barnet verkligen förstår vad detta innebär. Dopet i sig självt kommer inte att ge barnet större lust att utföra predikoverket, om de inte redan tycker om att utföra detta verk. Dopet ökar inte nödvändigtvis barnets ansvarskänsla. Före dopet bör ett barn ha tillräcklig erfarenhet av att studera bibeln och av att tala med andra om vad det har lärt sig för att förstå att detta är olika detaljer i dess tillbedjan av den sanne Guden.
30. Hur bör tid som har avsatts för rekreation lämpligen utnyttjas?
30 En annan viktig detalj i familjelivet är att familjen gemensamt bör planera och utföra olika saker som alla dess medlemmar med nöje och tillfredsställelse kan ägna sig åt under de stunder som har blivit avsatta för rekreation. Man kan till exempel gemensamt gå till någon ren, uppbyggande nöjesföreställning, göra en utflykt, fara till någon plats där man aldrig tidigare har varit, sätta en försummad trädgård i stånd, ja, det finns många saker att välja emellan. Genom att föräldrarna med entusiasm gör upp sådana planer, kan hela familjen bli bevarad i trygg och hälsosam enhet. Den kan då också skyddas för umgänge utanför hemmet som skulle kunna undergräva tron på Gud och fasthållandet vid hans rätta måttstock.
31, 32. Vilken glädje och rik belöning får nu gudaktiga föräldrar, och vilken framtida lön kan de tryggt förvänta?
31 Gudfruktiga föräldrar har sannerligen mycket att göra, om de framgångsrikt skall kunna avbörda sig de olika förpliktelser som vilar på dem. Det är sannerligen en mycket stor uppgift. Men ni kommer att få många glädjeämnen och känna stor tillfredsställelse, då ni vandrar framåt på denna väg och ser edra barn utveckla sig till goda, rättrådiga män och kvinnor som ärar Gud. Och vilken fröjd är det inte för föräldrarna att veta att de verkligen har kunnat hjälpa sina barn att följa det bud som har ett löfte med sig: ”Hedra din fader och din moder”! Världsligt sinnade föräldrar gör det ofta mycket svårt för sina barn att ära föräldrarna i överensstämmelse med Guds krav. Men kristna föräldrar kan glädjas i vetskapen om att de har gjort vad som står i mänsklig makt att göra och att de med Jehovas hjälp har gjort det möjligt för sina barn att få ”länge leva på jorden” — ja, så länge att de kan få uppnå den nya ordningen bortom Harmageddon. — Ef. 6:2, 3.
32 Vilken tillfredsställelse känner ni inte, då ni vet att ni har lytt den gudomliga befallningen: ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra”, den väg som går förbi en fördärvad och omoralisk tingens ordning och som kommer honom att förkasta dess bedrägliga belöningar och dödsbringande mål! Hur uppmuntrande är det inte att kunna ge akt på hur Jehova välsignar edra bemödanden under det att ert barn växer upp och inte viker av från den väg som leder till liv och frid med dess Skapare! (Ords. 22:6) Att ni låtit Gud vägleda er, då ni sökt avbörda er ert ansvar som föräldrar, har medfört att ni kunnat fylla ett väsentligt behov som alla barn har, behovet av kärlek, vägledning och en känsla av trygghet. Ja, Jehovas ”rätter äro sanning, allasammans rättfärdiga. Den som håller dem har stor lön.” — Ps. 19:10, 12.