Var på din vakt mot orätt begärelse

SKULLE du vilja leva länge och känna dig lycklig? Då måste du vara på din vakt mot att hysa begärelse till andra människors tillhörigheter.

Det är så mycket som det är lovligt för dig att önska äga, t. ex. en äktenskapspartner, en bil eller ett hem. Men du får aldrig åstunda sådant, om det tillhör en annan; du får inte hysa begärelse till andras ägodelar. Likaså är det rätt att söka förbättra sin ställning, att söka befordran, men det får inte ske genom att man tränger ut någon annan. — 1 Tim. 3:1.

Den som hyser orätt begärelse har sagts ”längta omåttligt efter något som tillhör en annan; t. ex. att hysa begärelse till en grannes egendom därför att den ser tilltalande ut”. Orätt begärelse är ett slags girighet eller vinningslystnad som är särskilt klandervärd, därför att den som drivs av sådan begärelse inte bara längtar efter att bli ägare till olika saker, utan hans avundsamma hjärta får honom att önska sig det som rätteligen tillhör en annan. Sådan orätt begärelse eller avundsamhet leder med nödvändighet till svårigheter. Det var inte utan goda skäl som Jesus Kristus sade till en varning: ”Var på er vakt mot varje slag av vinningslystnad.” — Luk. 12:15, NW.

Bibeln innehåller inte bara varningar för orätta begärelser, utan i den finner vi också exempel på vilka skadliga följder begärelsen kan få. På Josuas, Mose efterträdares, tid fick Akan och hela hans hus ett mycket olyckligt slut, därför att Akan hade fått begärelse till skatterna i staden Jeriko som skulle ges till spillo åt Jehova Gud. (Jos. 7:16—26) Några hundra år senare beseglade den onde konung Ahab sin dom genom att fatta begärelse till den vingård som tillhörde Nabot. Nabot vägrade sälja vingården, och då skaffade Ahabs hustru, Isebel, honom den genom att ordna så att Nabot blev falskeligen anklagad och därpå dödad. — 1 Kon. 21:4—16.

Jehova Gud, Skaparen, som var helt på det klara med hur djupt rotad i den fallna människans hjärta den orätta begärelsen är och vilken skada den kan vålla, uttalade ett förbud mot den i det tionde av de tio budorden: ”Du skall icke heller hava begärelse till din nästas hustru. Du skall icke heller hava lust till din nästas hus, ej heller till hans åker eller ... till något annat som tillhör din nästa.” (5 Mos. 5:21) Man kan säga att det här budet i sig självt vittnar om att dekalogen, de tio budorden, innehåller vida mer än mänsklig vishet. Hur så? Denna lag förbjuder ett orätt tänkesätt och går ända till botten med så många av mänsklighetens problem, men vilka jordiska lagstiftare skulle ens komma på tanken att formulera en sådan lag, som ingen människa kan tvinga en annan att följa? Den gör den enskilda människan till sin egen moraliske väktare så att säga, genom att den får henne att vara på sin vakt mot denna fundamentala benägenhet för att vara självisk.

Hur inrotad begärelsen är i människonaturen, dvs. i den fallna, syndiga människonaturen, framgår av att ett barn tycks drivas av ett instinktivt habegär. Det griper efter allt i dess omgivning som det tycker ser lockande ut. Ett barn måste fostras, disciplineras, så att det inser att det finns något som heter personlig äganderätt. Det måste få lära sig att respektera andras rättigheter och egendom. — Ords. 22:15.

Aposteln Paulus varnade för ”penningbegäret, som inte är något annat än avgudadyrkan”. Hur kan man påstå att den som har penningbegär eller begär till en annans egendom är en avgudadyrkare? Därför att han gör sig själv till en avgud. Han är lik dem som har ”buken till sin Gud”. Han sätter de egna begären främst i livet. — Kol. 3:5, Hd; Fil. 3:19.

Det förefaller som om allt slags begärelse och girighet har fått lösa tyglar. Exempel på detta utgör plundringsaktionerna i Förenta staterna i samband med de pöbelupplopp som ägde rum omedelbart efter lönnmordet på Martin Luther King. Från Washington, D. C, har det till exempel meddelats att upploppen där kännetecknades av en ”kuslig karnevalsstämning”, då upprymda plundrare ”rusade in och ut genom krossade butiksfönster och drog i väg med sitt byte mitt för ögonen på lagens väktare”. En av plundrarna sade: ”Gosse, vi har äntligen kommit över vad vi ville ha.” Det förefaller inte heller som om dessa plundrare var nödställda människor. Vid en personundersökning av plundrarna i Detroit förra året visade det sig nämligen att av de 115 som arresterades av polisen hade 105 bra arbeten och bilar av senare års modeller. Man kan inte heller påstå att plundringen enbart var en raslig protest, eftersom det fanns vita människor bland plundrarna och butiker som ägdes av negrer också blev plundrade av negrer.

Eftersom människans hjärta alltifrån ungdomen är benäget att hysa begärelse, hur kan vi då vara på vår vakt mot orätt begärelse? Först och främst genom att vi ständigt påminner oss om att allt vad ond begärelse heter är misshagligt för vår Skapare, Jehova Gud, och framkallar hans vrede. Fruktan för att misshaga honom kommer att hjälpa oss att avhålla oss från det som är ont. — 1 Mos. 8:21, NW; Ords. 8:13.

För det andra kan vi bli hjälpta att vara på vår vakt mot orätt begärelse genom att ta följande råd från Skriften till hjärtat: ”Du skall älska din nästa såsom dig själv”, och: ”Så som ni vill, att människor skall handla mot er, så skall ni handla mot dem.” Du skulle inte vilja att en annan hade begärelse till din man eller din hustru eller till något annat som du äger, eller hur? Hys då inte begärelse till något sådant som en medmänniska äger. Begärelse leder till svårigheter med din nästa, alldeles som lärjungen Jakob framhåller: ”Vilket ursprung har då krig, och vilket ursprung har strider ibland er? Ni åstundar, och likväl har ni intet. Ni fortsätter med att mörda och ha begärelse.” Ja, begärelsen gör dig till fiende till den vars ägodelar du har begärelse till, och för sådan fiendskap har många fått betala dyrt. — Mark. 12:31; Luk. 6:31, Hd; Jak. 4:1, 2, NW.

Vidare kan vi få hjälp att vara på vår vakt mot orätt begärelse genom att lära oss att vara förnöjsamma. Bibeln ger oss det förståndiga rådet att gudaktig hängivenhet jämte förnöjsamhet är en stor vinning och att vi bör låta oss nöja med mat och husrum. Om vi inser att med flera ägodelar följer större börda och större fruktan för att förlora det vi har, kan detta hjälpa oss mycket att vara förnöjda. — Pred. 5:10, 11; 1 Tim. 6:6—8.

Aposteln Paulus var ett utmärkt föredöme för alla kristna i detta. Han skrev att han inte vid något tillfälle hade haft begär till andras ägodelar. I stället gjorde han uppoffringar till gagn för nästan. En anledning till att han kunde göra detta var säkert att han hade lärt sig att vara nöjd i vilka omständigheter han än befann sig. Lyckliga är alla som söker efterlikna honom i detta! — Fil. 4:12; 1 Tess. 2:5—12.