Frågor från läsekretsen
● Vilken Sakarias talade Jesus om, då han nämnde ”Sakarias’, Barakias’ sons, blod, hans som I dräpten mellan templet och altaret”? — H. R., Canada.
Jesus vände sig emot de religiösa ledarna på hans tid, då han sade: ”Så skall över eder komma allt rättfärdigt blod, som är utgjutet på jorden, ända ifrån den rättfärdige Abels blod intill Sakarias’, Barakias’ sons, blod, hans som I dräpten mellan templet och altaret.” (Matt. 23:35) I Lukas’ skildring är orden ”Barakias’ sons” utelämnade. (Luk. 11:50, 51) De finns inte heller med i Matteus’ skildring i den sinaitiska handskriften. Men av handskrifternas övervägande bevismaterial att döma talade Jesus verkligen om ”Sakarias’, Barakias’ sons, blod”.
Det är helt naturligt att man undrar över vilken man Jesus syftade på, eftersom det i de hebreiska skrifterna talas om mer än tjugo män med namnet Sakarja (som i de grekiska skrifterna återges med Sakarias). Somliga bibelkommentatorer menar visserligen att Jesus syftade på profeten ”Sakarja, son till Berekja”, som skrev Sakarjas bok, men det finns ingenting som antyder att han blev mördad. — Sak. 1:1; LXX; Dy.
Den vanligaste uppfattningen är att Jesus syftade på ”prästen Jojadas son” Sakarja, eftersom denne Sakarja blev stenad till döds på konung Joas’ tid. (2 Krön. 24:20—22) Ett stöd för denna slutsats är det faktum att Krönikeböckerna kommer sist i den traditionella judiska kanon, vilket innebär att Abel blir den förste rättfärdige man som — enligt de hebreiska skrifterna — skulle ha blivit mördad och Sakarja den siste. Den plats som anges för denne Sakarjas död, ”på förgården till HERRENS hus”, stämmer överens med det som Jesus sade om var denna händelse inträffade: ”mellan templet och altaret”.
I samband med såväl Abel som Sakarja talas det om en räkenskap för utgjutet blod. (1 Mos. 4:10; 2 Krön. 24:22) Man finner också en slående likhet, om man jämför förhållandena och händelserna på Jojadas son Sakarjas tid med dem som rådde i den generations tid som hörde Jesus tala. Kort efter prästen Sakarjas död föll en syrisk här in i Juda, plundrade landet och utförde straffdomen över Joas. (2 Krön. 24:23—25) Sedan Jesus hade redogjort för den blodskuld som vilade på dem som hörde honom tala, sade han: ”Allt detta skall komma över detta släkte.” (Matt. 23:36) De orden uppfylldes på Jerusalem och Juda åren 70—73 v.t.
Vem var då den här Sakarjas far — Barakias (Berekja) eller Jojada? Somliga har menat att den åldrige prästen Jojada (2 Krön. 24:15) i själva verket var Sakarjas farfar och att hans far (Berekja) inte omnämns i de hebreiska skrifterna, även om hans namn kan ha bevarats i släktregistren över prästerna. Ett annat försök till förklaring, och denna förefaller ganska rimlig, går ut på att Jojada, som var far till den mördade Sakarja, kan ha haft två namn, såsom fallet är med andra bibliska gestalter. (Jämför Matteus 9:9 och Markus 2:14.) Det är intressant att lägga märke till att innebörden i namnet Berekja (Jah välsignar) är snarlik innebörden i namnet Jojada (Jehova vet eller beaktar). Hur det än kan ha varit med den här saken, var det mycket lämpligt att Jesus hänvisade till det orättfärdiga mordet på Sakarias (Sakarja), då han fördömde dem som förföljde Guds tjänare på hans tid.
● Var aposteln Paulus någonsin gift? — L. B., USA.
Bibeln säger ingenting direkt om detta; men av det som Paulus skrev kan man dra den slutsatsen att han möjligen var änkling under sina år som kristen.
Ett skäl till att vi drar en sådan slutsats är hans sätt att uttrycka sig då han försvarar sitt apostlaskap i ett av breven till korintierna. Han påpekar att han hade vissa rättigheter som han inte hade utnyttjat. Han tog till exempel inte emot ekonomiskt understöd av dem, fastän han hade rätt att äta på deras bekostnad. (1 Kor. 9:4, 11—15) Han skrev också: ”Vi har myndighet att föra med oss en syster som hustru, alldeles som de övriga apostlarna.” (1 Kor. 9:5, NW) Att han talade om detta i samband med att han framhöll sådant som han hade rättighet att göra men inte gjorde antyder att han nog inte hade en hustru vid den tiden.
Till försvar för slutsatsen att han var änkling kan hans ord i 1 Korintierna 7:8 anföras: ”Till de ogifta åter och till änkorna säger jag, att de göra väl, om de förbliva i samma ställning som jag.” Han hade just gett råd åt gifta människor. Innan han så tog upp andra saker som gällde gifta kristna, sade han några ord ”till de ogifta ... och till änkorna”. Det grekiska ord som här återges med ”ogifta” kan ha avseende på alla ogifta personer och kan syfta på ungkarlar såväl som på personer som tidigare varit gifta men som just då var utan en levande äktenskapspartner. Det grekiska ord som översatts med ”änkorna” syftar avgjort på kvinnor som tidigare varit gifta. Eftersom Paulus uppmanar alla dessa att förbli i samma ställning som han, är det mycket möjligt att han själv var änkling.
Andra argument har också anförts till stöd för uppfattningen att han en gång hade varit gift. Somliga har till exempel framhållit att hans förståelse för äktenskapliga problem tycks vittna om att han själv hade erfarenhet av äktenskapligt liv. Det är möjligt, men eftersom han skrev under inspiration, är inte detta något avgörande bevis. — 2 Petr. 3:15, 16.
Somliga har framfört tanken att Paulus tidigare hade varit medlem av Sanhedrin, och eftersom det var ett krav för medlemskap i denna judiska högsta domstol att man var gift, resonerar de, är detta bevis för att han hade varit gift. De som resonerar på det sättet hänvisar till Apostlagärningarna 26:10 såsom bevis för att Paulus skulle ha varit medlem av Sanhedrin. I den versen heter det: ”När man ville döda dem [några kristna], röstade jag ock därför.” Vi kan emellertid inte med säkerhet veta om han faktiskt röstade som en medlem av Sanhedrin eller bara gav uttryck åt att han för egen del gillade att de dödades. Även om han kan ha varit medlem, förefaller kraven för medlemskap inte alltid att ha varit desamma. En tid kunde bara en man med hustru och barn godtas, och det finns inga uppgifter om att Paulus hade några barn. Bristen på fullständiga detaljer med avseende på kraven på medlemskap i Sanhedrin försvagar därför de argument för att Paulus skulle ha varit gift, vilka grundar sig på antagandet att han hade haft sådant medlemskap.
Om vi då håller oss till vad man kan få veta av bibeln själv, är det enda vi kan säga att Paulus en gång kan ha varit gift men att han var ogift vid tiden för sina missionsresor.
● Innebär orden i Job 1:4 att Jobs barn firade födelsedagar? — F. D., England.
Nej, det som sägs i den här versen har inte med födelsedagar att göra. En närmare undersökning av ämnet utvisar detta. I versen heter det: ”Och hans [Jobs] söner hade för sed att gå åstad och hålla gästabud, den ena dagen i den enes hus, den andra dagen i den andres [var sin dag i sitt hus, Åk; NW]; de sände då och inbjödo sina tre systrar att äta och dricka tillsammans med dem.”
I den engelska (såväl som den svenska) bibeln förekommer ordet ”födelsedag” i 1 Moseboken 40:20, där vi läser om att Farao, den hedniske konungen i Egypten, firade sin födelsedag. Med hjälp av Strongs bibelkonkordans, Exhaustive Concordance of the Bible, får vi veta att ordet ”födelsedag” svarar mot de båda hebreiska orden jom (som används om en dag [dvs. de varma timmarna] i såväl bokstavlig som symbolisk mening) och chullédet från jalad (som betyder ”att föda”). I de hebreiska skrifterna används emellertid ofta ordet ”dag” (jom) ensamt och syftar då på en vilken som helst dag. Denna skillnad mellan ”dag” och ”födelsedag” kan man lägga märke till i 1 Moseboken 40:20, där båda orden förekommer: ”På tredje dagen [jom] därefter, då det var Faraos födelsedag [ordagrant: dagen (jom) för Faraos födelse (chullédet)]”
I Job 1:4 förekommer inte ordet chullédet; endast ordet jom har använts i den hebreiska texten. Det talas alltså om att Jobs söner gjorde något på ”var sin dag” (Åk), inte på var sin födelsedag.
Bibeln redogör inte i detalj för vad anledningen till gästabuden kan ha varit. Kanske var det så att de sju sönerna vid en särskild tid på året, t. ex. vid skördetiden, höll en familjefest, som pågick under en hel vecka, och att de olika sönerna var värdar för gästabudet ”var sin dag” (Åk; NW) i sitt hus. Gästabuden kan också ha varit tillfällen då hela familjen återförenades vid olika tider på året. Att det här var fråga om en av värme och glädje präglad sammankomst för hela familjen, helt olik de uppsluppna fester med frosseri och dryckenskap som hålls av människor som inte hyser någon vördnad för Gud, antyds dessutom av det förhållandet att Jobs söner tänkte på sina systrar och bjöd dem också.