Ha akt på dig själv och din undervisning

”Ge ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbli vid dessa ting, ty genom att göra detta kommer du att frälsa både dig själv och dem som lyssnar till dig.” — 1 Tim. 4:16, NW.

1. a) Vem skapade talet, och vad användes det till? b) Hur använde den första människan denna gåva att kunna meddela sig?

ALLDELES i början av den bibliska berättelsen läser vi om att Gud talade. Han utfärdade föreskrifter om skaparverket. Han gav namn åt de olika detaljerna i sitt skaparverk. Han gav de ting som han hade skapat arbete att utföra och drog upp gränser för deras verksamhetsområde. (1 Mos. 1:1—25) Ganska snart i skildringen läser vi om att Jehova skapade mannen och hans hustru. Gud gav Adam föreskrifter om ”kunskapens träd på gott och ont”. (1 Mos. 2:16, 17) Adam talade; Eva återgav längre fram den föreskriften. Jehova Gud ”danade av jord alla markens djur och alla himmelens fåglar och förde dem fram till mannen”; och mannen talade: ”Mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt fåglarna under himmelen och åt alla markens djur.” (1 Mos. 2:19, 20) När Jehova förde den första kvinnan till mannen, talade han: ”Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta maninna, ty av man är hon tagen.” (1 Mos. 2:23) Och alltifrån den tiden har folk talat.

2. Är språket något värdefullt för människan? På vilka sätt?

² Under alla dessa år har det varit viktigt för människorna att kunna meddela sig med varandra. Det underlättar inhämtandet av kunskap. Det är nödvändigt i samband med undervisningen. Genom språket kan en människa få mental kontakt med andra människor. Det är med hjälp av språket som vi kan ge till känna vad vi tänker, och språket är det redskap som vi kan använda för att få veta vad som bor i en annan människas sinne. En människas förmåga att meddela sig förmedelst det talade ordet ökar i och med att människan växer. Det har rentav påståtts att småbarn övar upp förmågan till ett mera distinkt uttal, i och med att de äter mera fast föda och använder tungans muskler. Aposteln Paulus, som var expert i fråga om att använda ord, sade: ”När jag var barn, talade jag såsom ett barn.” (1 Kor. 13:11) I allmänhet tycker människor om att tala, och många gör det bara för nöjet att få tala. Det skulle vara fullständigt omöjligt för en människa att under sin korta livstid begrunda alla de ord som människor har skrivit ned och som har blivit bevarade intill denna tid. Men allteftersom tiden går och genom att du intresserar dig för ord och använder ord, blir du allt skickligare i att tala, och dina ökade förmågor ger dig större tillfredsställelse och glädje, såsom det händer när man förkovrar sig i varje annat slag av verksamhet.

3. a) Vad är det som gör det möjligt för oss att tala? b) Hur kan vi använda talförmågan till nytta för andra?

³ Jehova, som så mästerligt har format och danat människan, har gett dig allt vad du behöver för att kunna tala: läppar, tunga och strupe, och därtill en kropp, som fungerar som en resonansbotten åt dessa organ och som kan frambringa fullödiga, behagliga meddelanden, som kan bibringa andra människor uppbyggande upplysningar och dessutom ägna lovprisning åt Gud. ”Språket såväl som talförmågan var Guds omedelbara gåva”, sade den amerikanske ordboksförfattaren Noah Webster. Profeten Jesaja skrev för länge sedan: ”Herren Jehova själv har gett mig de undervisades tunga, för att jag må förstå att svara den trötte med ett ord.” (Jes. 50:4, NW) Nedskrivaren av Psalm 71:8, 15, 23, 24 framhäver kraftigt ett sätt, på vilket detta underbara redskap kan komma till mycket nyttig användning: ”Låt min mun vara full av ditt lov”; ”min mun skall förtälja din rättfärdighet”; ”mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig”; ”och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet”.

4. a) Kan vi använda talet på det sätt som Paulus uppmanade Timoteus att använda det? b) Vilken verkan kan orden ha?

⁴ Mer än fem hundra år senare betonade Paulus hur viktigt det är att vi använder våra talorgan rätt: ”Låt inte något ruttet tal gå ut ur er mun, utan i stället sådant tal som är nyttigt till att uppbygga, allteftersom det kan behövas, på det att det må förläna åhörarna det som är gynnsamt för dem.” (Ef. 4:29, NW) I 2 Timoteus 2:2, 24 (NW) riktar Paulus sig till Timoteus och nu till oss med orden: ”Och det som du hörde av mig med många vittnens understöd, detta må du anförtro åt trogna män, som i sin tur är tillräckligt kvalificerade att undervisa andra. En Herrens slav behöver inte strida, utan behöver vara mild mot alla, kvalificerad att undervisa.” Ditt tal är ditt redskap vid undervisningen. Orden kan i sig själva ha ringa betydelse, men när de sätts tillsammans och får liv och färg, kan de vara vassa, kärva, hårda, känslolösa, elaka, eller också kan de vara behagliga, milda, kärleksfulla, vänliga och ömma.

Man behöver ett gott ordförråd

5. a) Vad vittnar det vanligen om, ifall man hackar och stammar, då man läser eller talar? b) Beror detta på att det är ont om ord? c) Varför bör människor tala?

⁵ Har du ett så stort ordförråd att du med mildhet kan undervisa andra? Nöjer du dig med att nätt och jämnt kunna meddela dig med andra, att hanka dig fram i stället för att uppleva den glädje som följer med att dina ord gör verkan? I sin bok Study Is Hard Work (Att studera är mödosamt) skrev William Armstrong på sidan 39: ”Mental lättja och begränsat ordförråd är vanligen trogna följeslagare i samma hjärna.” Du kan kanske reda dig med några hundratal ord, men med ett par tusen kan du sätta mera liv och färg på ditt tal och känna större tillfredsställelse över dina bemödanden att milt och vänligt undervisa andra. Om du finner att du stakar dig när du läser eller att du måste söka efter ord då du talar, beror detta förmodligen på att du har ett begränsat ordförråd. Det kan man avhjälpa, om man uppodlar sitt intresse för de redskap man använder varje dag och om man anstränger sig för att förstå dem bättre. Salomo, som var känd för sin vishet, vinnlade sig om detta, såsom vi ser av orden i Predikaren 12:10 (NW): ”Församlaren sökte finna de behagliga orden och skriva riktiga sanningsord.” Undersök den ordskatt som ditt språk utgör, så kommer du att hitta många som du kan foga till ditt ordförråd; i engelska språket finns det till exempel mer än 450.000 ord. (Webster’s New International Dictionary, sid. 6) I Svenska akademiens senast utkomna ordlista över svenska språket lär det finnas över 150.000 ord. Varför skulle du behöva staka dig, när du önskar ge ett fullödigt uttryck åt vad du tänker, då det finns ett så rikhaltigt förråd av ord som bara väntar på att bli använda? Det betyder naturligtvis inte att vi måste vara några vandrande ordböcker. Vi bör i stället efterlikna dem som skrev ned bibeln och som då använde ett enkelt, lättförståeligt språk, som likväl var övertygande och meningsfullt. Där saknas inte heller vishet. Paulus utbrast: ”O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud!” (Rom. 11:33, 34) Tänk på vilka stora framsteg Kristus Jesus gjorde under denne mästerlige lärare, såsom Paulus vidare uppenbarar, då han säger: ”I honom [Kristus] finnas visdomens och kunskapens alla skatter fördolda.” (Kol. 2:3) Med ett sådant obegränsat förråd av vishet och den väldiga skatten av uttrycksmedel som står människan till buds bör hon tala. Hon bör meddela sig med andra.

6. När medför talet lycka?

⁶ Man känner sig nöjd och tillfreds då man uträttar något: bygger ett hus, syr en klänning, sår säd på en åker eller spelar på ett musikinstrument. Likadant är det när du talar med någon om Guds rike. När du med dina ord kan överföra en tanke eller idé till den andra människans sinne och hon får grepp om den, känner du dig lycklig, och bibeln säger att du skulle bli det: ”En man gläder sig, när hans mun kan giva svar; ja, ett ord i sinom [rätt, NW] tid, det är gott.” (Ords. 15:23) Jehova ger oss det fullkomliga föredömet, i det att han uppnår resultat med sina ord: ”Så skall det ock vara med ordet som utgår ur min mun: det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt utan att hava verkat, vad jag vill, och utfört det, vartill jag hade sänt ut det.” — Jes. 55:11.

7. a) När kan vi sluta upp med att bättra på vårt ordförråd? b) Förklara vad Jesus gjorde i bergspredikan.

⁷ Naturligtvis innebär detta möda och studium. Någon kanske invänder: ”Jag är för gammal för att lära” eller: ”Jag har inte tid att studera.” I en typografisk facktidskrift hette det: ”Vid en undersökning av en grupp om 400 särskilt framstående statsmän, målare, militärer, skalder och författare fann man att de hade utfört 35 procent av sina största bedrifter mellan 60 och 70 års ålder, 23 procent mellan 70 och 80 år och 8 procent när de var över 80.” (Printing Impressions för juli 1966, sid. 74) För över 300 år sedan skrev Shakespeare: ”Somliga människor tycks inte bli gamla; de är alltid mentalt livaktiga, alltid redo att omfatta nya idéer och gör inte skäl för benämningen stofiler. ... De gör alltid det bästa av den situation de befinner sig i och är de första att upptäcka det bästa i det som skall hända.” Tryon Edwards uttryckte saken så här: ”Åldrandet bestäms inte av levnadsåren utan av läggningen och hälsan — somliga människor är gamla då de föds, och somliga blir aldrig gamla.” (Tryon Edwards: The New Dictionary of Thoughts, sid. 13, 15) Det är beklämmande att träffa på en gammal människa som har tillryggalagt det mesta av livets knaggliga, mödosamma väg och som inte har förvärvat vishet, därför att hon inte har haft tillfälle till det. Ja visst, men ännu mer beklämmande är det att träffa en gammal människa som har tillfälle att vinna verklig vishet och som säger: ”Jag är för gammal för att lära.” I bibeln finns det en mängd skildringar av trogna män och kvinnor som fortsatte med att inhämta kunskap så länge de levde. Du har rentav större skäl att gå framåt dag för dag; du har utsikt att vinna evigt liv. Att inhämta sanningarna om Guds rike eller att öka ordförrådet går inte på en enda dag. Det tar tid, men lägg märke till vad du kan göra med några få ord och god insikt i Jehovas ord. Jesu bergspredikan som hölls år 31 v.t. bland Galileens vackra höjder är ett utmärkt exempel: ett hundra sju verser i tre kapitel hos Matteus, kapitlen 5—7. Jesus använder här 621 olika ord (enligt en undersökning av Nya Världens översättning på engelska; inemot 500 olika ord, böjningsformer ej medräknade, i 1917 års sv. övers.) för att lägga fram synpunkter och tankar som fortfarande är välkända för människorna i världen eller meddelas dem. Sedan Jesus hade hållit denna predikan, ”häpnade folket över hans förkunnelse; ty han förkunnade sin lära för dem med makt och myndighet och icke såsom deras skriftlärde”, läser vi i den bibliska skildringen. (Matt. 7:28, 29) Bergspredikan har av ickekristna erkänts som ett enastående mästerverk av muntlig meddelelsekonst. (Mahatma Gandhi; se Vakttornet för 1958, sid. 321.) På de femton minuter det tar dig att läsa denna predikan i bibeln meddelar dig Jesus många ting som är nyttiga, därför att de betyder liv för dig. Du lägger märke till att hans enastående tal förmedlar idéer, inte bara ord. Han förmedlar tankar.

8. a) Redogör för de problem som uppstår dagligdags, då människor skall meddela sig med varandra. b) Vilken allmän underlåtenhet är vitt utbredd?

⁸ Trots de omsorgsfullt utformade redskap, som Gud har byggt in i människan och med vilka hon kan utbilda och frambringa sitt tal, och trots de oändligt många orden, uttrycken och tankeförmedlande ljuden, som står människan till buds, är ett av hennes stora problem just hur hon skall kunna meddela sig med andra. Den här svårigheten stöter man på överallt. Inom industrin klagar man på att det saknas kontakt mellan ledningen och arbetarna, att vissa avdelningar inte delger andra, av dem beroende, avdelningar viktiga upplysningar. Ledare inom religiösa organisationer följer inte Mose eller Jesu exempel i fråga om att tala till folket. När det gäller det språk en politiker använder, ligger det vanligen mer än en betydelse i det som han säger; och därför kan gemene man inte urskilja någon sund idé som är värd att lita på. Affärsvärldens högt upptrissade försäljningsteknik, utstuderade idéer och försök att skapa habegär och behov gör kunderna så förvirrade att de inte kan tro på utfästelserna eller vara säkra på att de får veta sanningen. Det finns andra hinder som verkar som spärrar för idéer och tankar. Vetenskapsmän talar och skriver, men det är bara andra vetenskapsmän som förstår deras språk. Människor med hög bildning använder ett språk som är obegripligt för dem som inte har ägnat sig åt högre studier i så många år. Läkare talar med sina kolleger. Om en patient önskar få veta mer om sin sjukdom, måste han vara ihärdig med att ställa frågor, och ofta får han i alla fall inte veta hur det i grund och botten förhåller sig. Äkta män och hustrur kommer också in i den här bilden, och de har samma problem: ”Vi talar helt enkelt inte med varandra.” Flertalet föräldrar finner det svårt att tala om saker och ting med sina barn. Ja, en stor mängd ungdomar har ett eget språk, som de talar sinsemellan och som föräldrarna har svårt att förstå. Varför talar inte människor med varandra? Hur kommer det sig att människor tiger, människor med tankar och idéer som kunde vara till hjälp för andra?

Hur man ger råd

9, 10. a) Vilken inställning har många till att ge råd? b) Rekommenderar bibeln en sådan inställning? Vad får vi veta i den?

⁹ Låt oss betrakta en annan sida av samma problem: Människor är alltid angelägna att någon annan skall ge råd åt dem som behöver bistånd, för att de skall kunna förkovra sig, eller varna dem för faror som tycks hota. Detta stöter man på överallt. Män och hustrur söker sig till rådgivningsbyråer, föräldrarna skickar bort barnen för att de skall bli undervisade av andra, inom industrin anställer man medlare att reda ut problem, och de styrande sänder ut ambassadörer.

¹⁰ Också kristna Ordets förkunnare avhåller sig ibland från att ge behövliga råd eller från att säga några ord som skulle kunna hjälpa andra att undvika att råka i svårigheter. De kan till exempel säga: ”Det är tillsyningsmannens plikt att ta sig an sådana saker.” I Galaterna 6:1 (NW) ger bibeln den här uppmaningen: ”Bröder, även om en man begår något felsteg, innan han blir varse detta, då må ni som äger andliga förutsättningar försöka föra denne man tillrätta i en ande av mildhet, medan du för egen del håller ett öga på dig själv, av fruktan för att också du skulle kunna bli frestad.” Till dem som har andliga förutsättningar hör inte bara tillsyningsmännen i församlingarna. Om du fick se en varningsskylt utmed vägen: ”Fara — Bron borta”, skulle du då ifrågasätta skyltmålarens förmåga, eller skulle du vara tacksam över den varning som kanske räddar ditt liv? Om man förstår Guds krav med avseende på en princip för det kristna uppförandet, bör man sannerligen varna sin broder, ifall man lägger märke till att denne broder handlar på ett sådant sätt att han ofelbart kommer att bryta mot den där principen. Om en broder är i behov av hjälp i form av tröst eller uppmuntran, kan nära nog vem som helst ge honom sådan hjälp. Paulus uppmanar oss, i 1 Tessalonikerna 5:11 (NW): ”Fortsätt därför med att trösta varandra och uppbygga varandra, alldeles såsom ni ju också gör.”

Hur man övar upp sin förmåga att meddela sig med andra

11. Hur kan man med hjälp av bibeln öva upp sin förmåga att meddela sig med sin omgivning?

¹¹ Hur kan man öva upp sin förmåga att meddela sig med andra? Hur kan du förbättra de verktyg du använder för att meddela dig med din omgivning, ditt ordförråd? Var kan man få pålitlig hjälp och rätt och riktigt bistånd? Först och främst är bibeln den bästa vägledning vi har i fråga om detta, eftersom den inte endast använder ett begripligt språk utan också förklarar vad den säger, och de tankar som läggs fram i den är tillförlitliga. Eftersom Jehova Gud är dess författare, har han sannerligen slagit vakt om dess inspirerade upplysningar såväl som övervakat att lämpliga ord och uttryck använts i den. Om vi dagligen läser bibeln, kan vi därför ganska snabbt rusta oss med samma verkningsfulla, beskrivande meddelelsemedel. Men det skall litet mera till än att bara förbättra ordförrådet eller ordvalet; man måste älska sanningen från Guds ord, om man skall kunna ge uppbyggande upplysningar som kan leda andra hän emot livet. Många människor kan ha ett utmärkt ordförråd men låter tungan löpa till skada för andra. I Ordspråksboken 12:18 ges en utmärkt beskrivning av den här kontrasten: ”Mången talar i obetänksamhet ord, som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.” Man måste alltså från Guds ord lära känna sanningen om hans krav med avseende på skapelserna.

12. Varför är det nödvändigt att vi inser vad Jehovas fordringar är, om vi skall kunna bättra på vårt tal?

¹² Om man skall kunna meddela upplysningar till andra, måste man tänka innan man talar. Man kan inte tänka ut en sak, om man inte har idéskapande ord till sitt förfogande. Och vi kan inte förmedla nyttigt, upplysande stoff, om vi inte har några tankar att lägga fram. Ge akt på hur vishet från Gud, tankeförmåga och tal förbinds med varandra i Ordspråksboken 5:1, 2 (NW): ”Min son, o ägna uppmärksamhet åt min vishet. Böj dina öron till min urskillning, så att tankeförmögenheterna skyddas; och må dina egna läppar bevara kunskapen själv.” Om vi inte rättar oss efter dessa nyttiga föreskrifter, passar beskrivningen i Ordspråksboken 29:20 in på oss: ”Ser du en man, som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.” Det mål vi bör ha för ögonen är alltså inte bara att söka skaffa oss ett användbart ordförråd utan snarare att söka lära allt vi kan om Jehovas uppsåt; och medan vi söker efter sanningens skatter, ökar vi ut vårt förråd av sådana ord eller uttryck som vi kommer att behöva för att delge andra människor sanningen under olika omständigheter. Det var detta som Paulus menade med orden: ”Ge ständigt akt på dig själv och på din undervisning.” (1 Tim. 4:16, NW) Mose hade fått en förstklassig utbildning i Faraos hus (Hebr. 11:23—28); men just denne Mose var angelägen om att kunna meddela sig klart och tydligt, och han sade till Jehova: ”Ack Herre, jag är ingen talför man; jag har icke varit det förut, och jag är det icke heller nu, sedan du har talat till din tjänare, ty jag har ett trögt målföre och en trög tunga.” (2 Mos. 4:10) Det var Jehova som framhöll för Mose vem som är upphovet till vår förmåga att tala uppbyggande, nämligen han som ”har givit människan munnen”. — 2 Mos. 4:11.

13. a) Vilken tjänare, som omtalas i bibeln, är ett utmärkt föredöme i att meddela sådant som har vikt och betydelse? b) På vilka sätt?

¹³ Kristus Jesus förordnade den ”trogne och omdömesgille slaven” till att ge ”tjänstefolket” deras mat i rätt tid, och ända fram i våra dagar går den i spetsen i fråga om att undervisa om sanningen. Denna skara av trogna slavar är ett utmärkt föredöme i att verkningsfullt utnyttja många språk i många länder för att bekantgöra de goda nyheterna om Guds rike. Det språk som används i de publikationer, som är skrivna under denne ”slavs” tillsyn, är klart och begripligt och framlägger tankar som ständigt riktar människors uppmärksamhet på Guds ord. Programmen för mötena i församlingarna överallt på jorden görs upp av den här ”omdömesgille slaven” i det syftet att de skall bygga upp tron, och detta genom ökad kunskap om Gud. (Rom. 10:14) Denne trogne ”slavs” oförskräckta fasta ståndpunktstagande för Jehovas ords principer präglas av en värdighet som inger tillförsikt och en ande som ingjuter kraft och styrka. Genom att sätta Guds vishet framför den mänskliga kunskapen är denne trogne ”slav” ensam om att förmedla andlig föda till tjänstefolket, och den röner ständigt Jehovas rika välsignelse. — Mal. 3:10.

Hur vi kan bli ännu bättre rustade

14. Hur kan vi bli ännu bättre rustade att undervisa andra, om vi tillämpar rådet i Ordspråksboken 13:20?

¹⁴ Ett annat sätt, på vilket vi kan ha akt på vår undervisning och bli ännu bättre rustade att meddela oss med andra, är det som rekommenderas i Ordspråksboken 13:20 (NW): ”Den som vandrar tillsammans med visa människor skall bli vis.” Detta kräver mer än studium, såsom Paulus skrev i Efesierna 5:15 (NW): ”Vaka därför noga över att ni vandrar, inte såsom ovisa, utan såsom visa”, men du måste inse att ”det står icke i vandrarens [människans egen] makt att rätt styra sina steg”. (Jer. 10:23) Vi läser i den bibliska skildringen att ”församlingen i hela Judeen och Galileen och Samarien [kom] in i en tid av frid och blev uppbyggd; och eftersom den vandrade i Jehovas fruktan och fick den heliga andens tröst, fortsatte den att tillväxa”. (Apg. 9:31, NW) Noa vandrade med Gud. (1 Mos. 6:9) Jesus var ett föredöme i att vandra den väg en människa bör vandra. (1 Joh. 2:6) Att vandra med någon innebär alltså att vara ense med honom, att göra saker och ting tillsammans med honom, med samma uppfattning eller tanke om saken som han. Paulus framhåller detta i Efesierna 2:1—3, där han bland annat säger: ”Ni ... vandrade” ”en gång ... enligt denna världens tingens ordning”, alla ”uppförde vi oss ... en gång i harmoni med vårt kötts begärelser, i det vi gjorde det som köttet och tankarna ville”. (NW) Med Guds folk är det följaktligen så att de hjälper varandra att få en och samma tanke eller uppfattning om bibelns principer genom att låta Guds ord, hans ande och hans mogna folk bygga upp dem. I Psalm 119:63 beskrivs en förståndig Guds tjänares inställning: ”Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.”

15. Hur förklarar Paulus en kristens framåtskridande?

¹⁵ Den slutsats man kommer till enligt Skriften är alltså att man inte kan göra alla dessa framsteg i egen kraft; nej, det är från Gud som omdaningen kommer, såsom Paulus framhåller i 2 Korintierna 3:5, 6 (NW): ”Inte så att vi av oss själva är tillräckligt kvalificerade för att kunna betrakta något såsom kommande från oss själva, utan att vi är tillräckligt kvalificerade kommer från Gud, som verkligen har gjort oss tillräckligt kvalificerade att vara tjänare åt ett nytt förbund.”

Gemenskap med andra

16. Nämn några andra fördelar med att vandra tillsammans med dem som sätter bibelns principer högt.

¹⁶ Att vi har gemenskap med människor som låter sig ledas av bibelns principer är mycket värdefullt. Man kan känna sig riktigt hemma med dem. Visst begår också sådana människor misstag och handlar orätt, men du kan vädja till dem på grundval av vad bibeln lär, och de kommer att lyssna till dig. I den här tiden, då det finns så många stolta människor, är det en välsignelse att vara tillsammans med det slags människor som tar emot tillrättavisning från Skriften och som reagerar genom att uppriktigt och omedelbart svara: ”Förlåt, jag är ledsen, glöm det är du snäll.” Sådana människor är verkligen förståndiga.

17. a) Går det snabbt att tillväxa i förmåga att uttrycka sig? b) I vilket avseende bör vi framför allt ge akt på oss själva för att förvissa oss om att vi växer till? Ge exempel.

¹⁷ Vi växer till undan för undan i alla avseenden; vår kunskap tillväxer såväl som vår förmåga att göra bruk av den. På den här punkten måste vi ge akt på oss. Vi måste ge akt på ringa ting, på de små tillfällena; då kan vi försäkra oss om att gå framåt steg för steg och göra uppmuntrande framsteg allteftersom åren går. När du har privilegiet att hålla ett tal från podiet i församlingen, framlägger du då dina tankar så att de blir förstådda? Slår du upp ord som kanske inte används så ofta, så att du kan använda dem i sitt rätta sammanhang och uttala dem korrekt? När du läser paragraferna vid bibelstudiet med ledning av Vakttornet, försäkrar du dig då i förväg om att du kan uttala alla orden utan att staka dig? När du går ut från hus till hus, litar du då väl mycket på att vi vet mer om bibeln än de människor vi besöker, och gör du fördenskull knapphändiga förberedelser eller inga alls? Och ni föräldrar, slår ni bort tanken på att växa litet varje dag tillsammans med edra barn och låter dem fostras av TV–programmen, därför att ni inte har lust att hålla dem sällskap? Vår tillväxt påminner om hur det går till att lära sig ett nytt språk; om du mödar dig litet varje dag genom att foga ett eller ett par ord till ditt ordförråd och sedan försöker använda dessa ord, dröjer det inte länge förrän du känner till några hundra ord och kan tala det nya språket. Allteftersom du fortsätter att göra dig förtrogen med nya uttryck och ord, blir ditt tal färgrikare, det blir meningsfullt, uttrycksfullt och till stor nytta för andra. Var tålmodig och gläd dig åt varje litet framsteg. Tänk på att spädbarn utan målföre — med tiden och tack vare regelbunden övning — växer upp till talande vuxna människor.

18. a) Var kan vi betrakta den rätta spegelbilden av oss själva? b) Vad måste man särskilt tänka på?

¹⁸ Ha akt på dig själv genom att betrakta dig i den ”spegel” Jehova har gett oss till hjälp vid vårt enskilda studium, ”den fullkomliga lagen, frihetens lag”. (Jak. 1:25) Var uppriktig och rättvis mot dig själv, var inte så fordrande att du gör dig själv förtvivlad och ständigt känner dig uppgiven. Skriftens råd går ut på att man skall använda Guds ord som en spegel och inte göra som somliga människor, vilka mäter allt de själva gör med andra människor såsom måttstock. Den ende vi följer är Kristus Jesus, och han sade att hans börda var lätt. (Matt. 11:30) Om du gör ditt bästa, så bekymra dig inte för vad andra säger eller gör. Men å andra sidan är det inte förståndigt att man lägger sig till med den lättjefulla inställning som många har, när det gäller att gå framåt i kunskap och att söka bättra på sina förmågor. För många betyder framsteg hårt arbete. I vår moderna värld väcker arbetet inte alltid något intresse till liv. Om vi skall kunna bevara en rätt jämvikt i den här saken, måste vi göra ytterligare efterforskningar, och det skall vi göra i den följande artikeln.