Hur blir man ”född på nytt”?
EN FÖRKUNNARE bland Jehovas vittnen var ute i tjänsten på fältet. Han hade knackat på en dörr och skulle just i korthet framlägga sitt bibliska budskap, men den besökte lyssnade bara till inledningsorden och ställde sedan omedelbart frågan: ”Ursäkta, men säg mig: ’Är ni ”pånyttfödd”? Har ni den Helige Ande?’”
Om du hade varit i den här ordinerade förkunnarens ställe, vad hade du då sagt? Han svarade lugnt: ”Naturligtvis har jag Guds ande. Det är ju därför jag är här och talar med er om bibeln.”
Lägg märke till att han inte sade bara: ”Ja” eller: ”Nej”. Ibland går det inte att besvara frågor på det sättet, om man skall kunna ge ett rätt och riktigt svar. Vad skulle du till exempel säga om du fick frågan: ”Tror du på den allsmäktige Guden, som heter Satan?” Du skulle behöva reda ut begreppen och framhålla att du visst och sant tror på den allsmäktige Guden, men att han inte är Satan. Låt oss nu begrunda vad den besökte kan ha menat och vad vittnet tänkte på i sitt svar.
Vilka blir födda på nytt?
En natt efter påsken år 30 v.t. kom en av judarnas rådsherrar vid namn Nikodemus till Jesus. Om detta läser vi i Johannes 3:3—5: ”Jesus ... sade till honom: ’Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född på nytt, så kan hon icke få se Guds rike.’ Nikodemus sade till honom: ’Huru kan en människa födas, när hon är gammal? Icke kan hon väl återgå in i sin moders liv och födas?’ Jesus svarade: ’Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född av vatten och ande, så kan hon icke komma in i Guds rike.’”
Av de här orden har många troende fått den uppfattningen att för att bli frälst måste man bli ”född på nytt”, måste man bli ”född av vatten och ande”. De tror att det är genom att komma till himmelen som man får evigt liv. Häri har de delvis rätt. Visst skall de människor få leva för evigt, vilka som andevarelser får del i Guds rike. Men Jehova framhåller klart och tydligt i sitt ord att flertalet människor som skall vinna evigt liv och lycka kommer att få leva här på jorden. (Ps. 37:29) Sådana människor behöver inte bli födda på nytt. Hur så?
Guds ursprungliga uppsåt var att människosläktet skulle leva för evigt i ett paradis på jorden. Ingen enda av Guds trogna tjänare som levde före tiden för Jesu jordiska verksamhet hyste någon förhoppning om att komma till himmelen och kom inte heller dit vid döden. Om konung David sade till exempel aposteln Petrus: ”Icke har David farit upp till himmelen.” (Apg. 2:34) Så var det, fastän Guds ande vilade över honom. David sade: ”Jehovas ande var det som talade genom mig.” — 2 Sam. 23:2, NW.
Johannes döparen är också ett exempel på detta. I bibeln heter det att han ”redan i sin moders liv” skulle bli ”uppfylld av helig ande”. (Luk. 1:15) Men han blev ändå inte ”född på nytt” och kallad till det framtida himmelriket. Jesus själv bevisade detta, då han sade: ”Bland dem som äro födda av kvinnor har ingen uppstått, som har varit större än Johannes döparen; men den som är minst i himmelriket är likväl större än han.” — Matt. 11:11.
Invånarna i ett land kan ju ha några få utvalda män att tjäna som sina representanter och utöva landets styrelse, och på motsvarande sätt har Gud beslutat att av mänskligheten utvälja 144.000 personer till att bli en del av himmelriket. Dessa skall härska med Jesus över den paradisiska jorden. (Upp. 5:9, 10; 14:1—3; 20:6) Gud började utvälja dessa först efter det att Kristus dött och öppnat vägen till himmelskt liv. (Hebr. 10:19, 20) Men vad var det som måste hända med dessa ofullkomliga mänskliga söner till Adam, för att de skulle kunna bli Guds andliga söner? Jesus redogjorde för detta, då han talade till Nikodemus.
”Född av vatten och ande”
De ord av Jesus, som den förut nämnda personen direkt anspelade på, lyder så här: ”Om en människa icke bliver född på nytt, så kan hon icke få se Guds rike.” (Joh. 3:3) Den som blir utvald att höra med till himmelriket var en gång född ”av kött”, och han kan inte komma in i himmelriket med sin kropp av kött och blod. (Joh. 3:6; 1 Kor. 15:50) Sedan Gud har förlåtit en sådan människa på grundval av hennes tro på Kristi lösenoffer och börjat betrakta henne såsom en fullkomlig människa, pånyttföder Jehova henne och ger henne ett andligt arv. Det sistnämnda hände också med Jesus, för att han skulle kunna återvända till himmelen. Sedan Jesus hade blivit döpt i vatten, utgöt Jehova sin ande över honom. På så sätt blev han ”född av ... ande” och fick rätten att vara en Guds andlige son; han blev alltså ”född på nytt”. — Matt. 3:16, 17.
Kristna människor som kallas till himmelriket måste också erfara detta; de måste bli födda ”av vatten och ande”. Nikodemus, som var jude, bör ha känt till att den heliga anden är något bokstavligt, Guds verksamma kraft. Och Jesus räknade med att den judiske rådsherren skulle förstå att det ”vatten” som han talade om också var något bokstavligt. Nikodemus visste förmodligen att Johannes döparen hade hållit på att döpa i vatten, eftersom ”judarna hade sänt till honom präster och leviter från Jerusalem”, för att de skulle ta reda på vad Johannes hade för sig. (Joh. 1:19; Matt. 3:5) Dessutom döpte Jesu lärjungar i vatten. (Joh. 3:22; 4:1, 2) När Jesus talade om ”vatten”, måste hans ord ha haft en viss innebörd för Nikodemus. Men hur förhöll det sig med att bli född av helig ande? Detta måste ha varit svårt för honom att förstå, eftersom det ännu inte hade börjat tillämpas med avseende på Jesu lärjungar.
Johannes döparen hade sagt om Jesus: ”Han är den som döper i helig ande”, och på pingstdagen år 33 v.t. gjorde Jesus det. Han göt ut helig ande över lärjungarna, som redan hade blivit döpta i vatten. (Joh. 1:33; Apg. 2:1—4, 33, 38) Dessa kristna blev alltså födda ”på nytt”, de fick på ett födelseliknande sätt en förhoppning om att uppnå andligt liv i himmelen, ett liv som de skulle uppnå sedan de hade bevisat sig trogna intill döden och blivit uppväckta. De visste att de hade blivit födda ”på nytt”, eftersom de hade andens vittnesbörd om detta. Aposteln Paulus skrev senare: ”Anden själv vittnar med vår ande, att vi äro Guds barn.” — Rom. 8:16, 17; 2 Kor. 1:22.
Men liksom Johannes döparen och David hade ett visst mått av Guds ande, fastän de inte var kallade till att utgöra en del av himmelriket, har många kristna Guds ande nu i vår tid. Dessa kristna har överlämnat livet åt Gud och har blivit döpta i vatten. Men de vet att de inte har fått någon förhoppning om liv i himmelen. Gud ger dem inte en födelseliknande insikt om en sådan förhoppning om andligt liv i himmelen, eftersom hans föranstaltning för dem, om de förblir trogna mot honom, är att de skall få leva för evigt i ett jordiskt paradis. Den förkunnare som vi berättade om tidigare i artikeln hör till dem som ser fram emot liv i detta paradis.
Innebär detta att dessa kristna inte har Guds godkännande nu? Absolut inte! De har Guds godkännande lika mycket som Johannes döparen hade det. Ett vittnesbörd om detta är att Jehova ger dem helig ande, som gör det möjligt för dem att ådagalägga andens frukt såväl som att utföra den kristna förkunnartjänsten. (Gal. 5:22, 23; Luk. 12:11, 12) Vi förstår följaktligen hur rätt och sant det svar var som förkunnaren gav på den besöktes fråga.
Om du skulle vilja veta mera om det bibliska budskap som han hade att frambära om Guds himmelska rike och det jordiska paradis som stundar, uppmanar vi dig att utnyttja de möjligheter du har att tala om bibeln med Jehovas vittnen på den plats där du bor.