Uppskattning av heliga ting

1, 2. a) Varför bör man uppskatta profetiorna? b) Varför bör man akta lösen mycket högt?

JEHOVAS underbara verk och de tankar han har tänkt för oss och allt som han har gjort för hela världen av människor kan man helt enkelt inte räkna. Så snart människosläktet råkade i svårigheter och under dödens fördömelse till följd av Adams synd, gavs det ett hopp för framtiden. Till Jehovas heliga ting hör fördenskull i vår tid hans första profetia som är återgiven i bibeln: ”Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.” (1 Mos. 3:15) I sin kärleksfulla godhet gjorde Jehova längre fram tillägg till detta ämne, i det att han lät nedteckna mer än tre hundra profetior om den ”säd”, som skulle komma, för att inget tvivel skulle råda om vem som avsågs. Ned genom århundradena ledde Jehova Gud händelseutvecklingen för att åstadkomma en exakt uppfyllelse i Kristus Jesus, genom vilken befrielsen skulle komma. Det var något enastående som Jehova gjorde, och det förklaras så här av aposteln Johannes: ”Ty Gud älskade världen så mycket, att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte skall bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” ”Genom detta gjordes Guds kärlek uppenbar i vårt fall, i det att Gud sände ut sin enfödde Son i världen, för att vi skulle vinna liv genom honom.” — Joh. 3:16; 1 Joh. 4:9; NW.

² Den föranstaltning, som Jehova har gjort genom Kristus Jesus för evigt liv, är inte något alldagligt. Det är något speciellt, som man bör akta mycket högt. Så här uttryckte Paulus det i Hebréerna 10:28, 29 (NW): ”Var man som har ringaktat Mose lag dör utan att röna medlidande, efter vittnesmål av två eller tre. Hur mycket strängare straff tror ni inte då att den man kommer att räknas värd, som har trampat på Guds Son och som har aktat förbundets blod, varigenom han blivit helgad, såsom av alldagligt värde och som med förakt har kränkt den oförtjänta godhetens ande!”

Undervisning

3. Vad gjorde Jesus utom att han gav sitt liv till en lösen?

³ När Guds enfödde Son var här på jorden, uträttade han mera än att han sörjde för ett lösenoffer till gagn för människosläktet. Han kom som undervisare i Guds heliga sanning och blev ett föredöme för andra i fråga om det handlingssätt som man bör följa för att vara i samklang med Gud. Jesus uppenbarade Guds budskap och sade: ”Min lära är icke min, utan hans som har sänt mig. Om någon vill göra hans vilja, så skall han förstå, om denna lära är från Gud, eller om jag talar av mig själv.” ”Därtill är jag född, och därtill har jag kommit i världen, att jag skall vittna för sanningen. Var och en som är av sanningen, han hör min röst.” — Joh. 7:16, 17; 18:37.

4. Varför bör man betrakta insikt i de heliga hemligheterna såsom ett särskilt privilegium?

⁴ Den heliga sanningen uppskattas inte av alla; några är inte värdiga den. I en skildring av Jesu undervisning och hans bruk av illustrationer heter det: ”När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honom de tolv och med dem de andra, som följde honom, om liknelserna. Då sade han till dem: ’Åt eder är Guds rikes hemlighet given, men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser, för att de ”med seende ögon skola se och dock intet förnimma och med hörande öron höra och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och undfå förlåtelse”.’” (Mark. 4:10—12) Att förstå Guds heliga hemligheter och den bibliska förkunnelsens innebörd är sannerligen ett särskilt privilegium som ges åt dem som älskar Gud. Exakt kunskap om Guds rike är en skatt. Den tillfaller dem som flitigt studerar Skriften. Har du sådan uppskattning av den heliga undervisningen att du studerar bibeln regelbundet? — Joh. 17:3; 1 Kor. 2:10, 14, 15.

Guds rike

5. Vilket värde satte Jesus på himmelriket?

⁵ Att Jesus satte stort värde på himmelriket eller Guds rike framgår klart och tydligt av hans förkunnelse. ”Himmelriket är likt en skatt, som har blivit gömd i en åker. Och en man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje går han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern. Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker efter goda pärlor; och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer allt vad han äger och köper den.” (Matt. 13:44—46) Jesus illustrerade på detta sätt hur han skulle avstå från allt, ja, från själva livet, för att vinna Guds rike. Vem skulle kunna visa större uppskattning av heliga ting? Hur kunde han visa sådan uppskattning? Inte genom att tänka så mycket på att han skulle dö utan genom att i tro rikta blicken bortom detta för att komma i åtnjutande av något heligt, något som han skattade högt: himmelriket. Aposteln Paulus beskriver Jesu inställning för oss: ”Medan vi oavvänt betraktar vår tros förnämste förmedlare och fullkomnare, Jesus. För den glädje som var honom förelagd uthärdade han en tortyrpåle, föraktande skammen, och har satt sig på Guds trons högra sida.” — Hebr. 12:2, NW.

6. Vad blev följden för Jesus, eftersom han levde såsom han lärde enligt Matteus 6:19—33?

⁶ Eftersom Jesus hade denna inställning till olika tings värde, kunde han ge praktiska råd i ämnet: ”Sluta upp med att samla skatter åt er på jorden. ... Samla i stället skatter åt er i himmelen, där varken mal eller rost förtär och där tjuvar inte bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet, så skall alla dessa andra ting även ges er.” (Matt. 6:19—21, 33, NW) Jesus var själv i fullständig samklang med det som han lärde, ty han sökte verkligen Riket först, och allt annat har getts honom.

7. Vad finner vi att de människor nu gör som uppskattar Guds rike?

⁷ Detta rike är nu upprättat. Det är heligt. Visar du att du uppskattar det? Om vi tillhör församlingen av sanna kristna, kungör vi nu offentligt det som förutsades i Uppenbarelseboken 11:17 (NW): ”Vi tackar dig, Jehova Gud, den Allsmäktige, den som är och som var, då du nu har tagit din stora makt och börjat härska som konung.” Detta är aktiv uppskattning. En liknöjd inställning till heliga ting medför inte Guds godkännande. Vi vill inte ha ett sådant sinnelag som laodiceanerna. ”Skriv till Laodiceas församlings ängel: ’Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, begynnelsen till Guds skapelse: Jag känner dina gärningar: du är varken kall eller varm. Jag skulle önska, att du vore antingen kall eller varm. Men nu, då du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun.’” (Upp. 3:14—18) Lägg märke till hur viktigt det är att man är verkligt positiv i fråga om det stöd man ger himmelriket!

Tjänsten för Guds rike

8. Hur visade Jesu efterföljare att de uppskattade honom och hans förkunnelse?

⁸ Med tillbörlig uppskattning återgav de som tätt följde i Jesu fotspår de ord han hade uttalat, nedtecknade dem och förmedlade dem till andra, och även dessa levde i överensstämmelse med vad Jesus lärde. Till dem hörde aposteln Paulus. Han hade inte haft tillfälle att personligen höra Jesus undervisa, men i likhet med oss kunde han läsa om vad Jesus förkunnade, och vi lägger med intresse märke till det värde han satte på heliga ting: ”Men allt det som var mig en vinning, det har jag för Kristi skull räknat såsom en förlust. Ja, jag räknar i sanning allt såsom förlust mot det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. Ty det är för hans skull, som jag har gått förlustig alltsammans och nu räknar det såsom avskräde, på det att jag må vinna Kristus.” — Fil. 3:7, 8.

9. På vilka sätt har vi gagn av den tacksamhet över sin förkunnargärning som Paulus gav uttryck åt?

⁹ Denne Paulus hade ett heligt uppdrag, och han uppskattade helt och fullt sin tjänst, det förordnande han hade fått av Kristus Jesus: ”Jag tackar honom som sätter mig i stånd att uträtta mitt uppdrag, Kristus Jesus, vår Herre. Jag tackar honom, för att han ansåg mig värd sitt förtroende och satte mig till denna tjänst — jag som förr var en hädare, förföljare och våldsman. Men Gud förbarmade sig över mig, därför att jag i min otro [av brist på tro, NW] inte visste vad jag gjorde. Vår Herres nåd bevisades mig på ett överväldigande sätt tillsammans med tron och kärleken i [förbindelse med] Kristus Jesus. Detta är ett trovärdigt budskap, som förtjänar att tas emot helt och fullt: Kristus Jesus har kommit i världen för att frälsa syndare, och bland dem är jag den främste. Men jag fick barmhärtighet just därför att Jesus Kristus skulle främst på mig bevisa allt sitt tålamod, för att jag skulle bli en förebild för människor, som i framtiden skulle tro på honom och få evigt liv.” (1 Tim. 1:12—16, Hd) Att Paulus skrev ned de här detaljerna visar hur ödmjuk han var, och vi sätter värde på att få kännedom om detta, eftersom kanske inte heller vi hela vårt liv har känt Guds heliga ting eller vetat vad hans vilja är. Vi inser att det får vara hur det vill med det som har hänt i gångna tider, att det som verkligen betyder något är vad vi gör sedan vi lärt känna Guds vilja, hur vi reagerar för den tjänst som vi blir erbjudna. Har du en uppskattning sådan som Paulus’?

10. Hur utför vi vår heliga tjänst?

¹⁰ Förkunnarverksamheten är en del av vår gudsdyrkan, av vår heliga tjänst för Guds rike. Aposteln Paulus lärde känna sanningen och gav ett högtidligt löfte åt Jehova om att göra Jehovas vilja, och detta uppmuntras vi också att göra; och alltefter vår uppskattning av heliga ting kommer vi att söka göra Guds vilja. När vi begrundar Guds skrivna ord, inser vi att det är den enda kursen vi kan ta. Paulus vädjade till sina bröder och uppmanade dem att ihärdigt utöva sin heliga tjänst. ”Följaktligen bönfaller jag er, bröder, vid Guds medlidande, om att frambära edra kroppar till ett offer, som är levande, heligt, välbehagligt för Gud, en helig tjänst med er omdömesförmåga. Och sluta upp med att ta gestalt efter denna tingens ordning, och bli i stället förvandlade genom att göra om ert sinne, för att ni må kunna för er själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja.” (Rom. 12:1, 2, NW) Denna heliga tjänst och tillbedjan innebär odelad hängivenhet för Jehova. Paulus visste detta, ty han satt inne med upplysningar om Jesu frestelse och även om de hebreiska skrifterna. Om Jesu frestelse heter det i Matteus 4:10: ”Då sade Jesus till honom: ’Gå bort, Satan! Ty det är skrivet: ”Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.”’” — Matt. 4:10, NW.

Församlingen

11. Hur visade Jesus och Paulus sin uppskattning av församlingen?

¹¹ Aposteln Paulus uppskattade dessutom den Guds gåva som medförkunnare utgör. ”Jag är tacksam mot Gud, åt vilken jag ägnar helig tjänst, såsom mina förfäder gjorde och med ett rent samvete, så att jag aldrig slutar upp att komma ihåg dig i mina böner.” (2 Tim. 1:3, NW) ”Jag tackar alltid Gud för er med tanke på Guds oförtjänta godhet, som har blivit er given i Kristus Jesus.” (1 Kor. 1:4, NW) Paulus uppskattade dem såsom en del av Guds heliga egendom, eftersom han hade kommit till insikt om att Jesu verk på jorden delvis bestod i att upprätta en församling eller organisation av personer som endräktigt skulle ägna sig åt den rena tillbedjan av Gud och skulle göra hans vilja. Den här församlingens medlemmar blir smorda med Guds heliga ande, blir adopterade såsom Guds söner. Denna klass eller ”kropp”, som består av 144.000 smorda kristna, vilka följer Jesus tätt i spåren, omtalas såsom Lammets, Kristi Jesu, brud. (Upp. 19:7) Kristus när och omhuldar församlingen och har till och med gett ut sitt liv för den. (Ef. 5:25—29) Församlingen är därför något heligt, som man bör betrakta med stor uppskattning; alla dess medlemmar bör uppskatta hela sammanslutningen av bröder. — Apg. 20:28.

12. Hur kan vi enligt Jesu och Paulus’ exempel nu visa oss uppskatta församlingen?

¹² Det finns i dag medlemmar av den kristna församlingen här på jorden. Det finns också en stor skara av ”andra får”, som är förenade med dem. Jehovas synliga organisation på jorden verkar under hans andes ledning, håller sig troget till hans heliga ord och måste betraktas såsom Guds tillhörighet. Det är en ära att få vara förbunden med en vilken som helst grupp av åt Gud överlämnade sanna kristna, i synnerhet att i denna tid få visa kärlek till andra i församlingen. När Jesus var här på jorden, var han personligen närvarande bland dem som förts samman såsom åt Gud överlämnade kristna, och därför kan vi vara övertygade om att ifall han nu personligen skulle befinna sig på jorden, skulle han på samma sätt visa sin uppskattning av Guds anordning. Men också i sin himmelska ställning ger Jesus akt på de församlade tjänarnas behov och intressen, vare sig de är många eller få till antalet. (Matt. 18:20) Enligt Mästarens föredöme visar nutida kristna alltså att de uppskattar församlingen genom att regelbundet komma tillsammans, såsom aposteln Paulus manar dem att göra: ”Låt oss hålla fast vid att offentligen kungöra vårt hopp utan att vackla, ty han som gav löftet är trofast. Och låt oss tänka på varandra för att uppegga till kärlek och förträffliga gärningar, i det att vi inte försummar att församlas, såsom några har för sed, utan uppmuntrar varandra, och detta så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” — Hebr. 10:23—25, NW.

13. Nämn några välsignelser som man kan få tack vare församlingsanordningen.

¹³ Det är i samvaro med församlingen som man har de bästa tillfällena att visa uppskattning av Guds skrivna ord. Det studeras vid församlingens möten. Det används också vid enskilt studium och i det av Gud påbjudna arbetet med att predika om Guds rikes goda nyheter. Eftersom den sanna församlingen sätter värde på Riket, predikar den i dag de goda nyheterna om detta rike i hela världen till ett vittnesbörd för alla nationerna, innan änden kommer. Det är Guds anordning. — Matt. 24:14.

Bön

14. Varför måste man uppskatta bönen?

¹⁴ Paulus var inte ensam om att bedja för församlingen. Jesus gav i bön uttryck åt uppskattning av alla dem som tillber Jehova. Jesu bön, återgiven i Johannes 17, vittnar om att han tänkte på Jehovas uppsåt såväl som på församlingens välfärd. ”Jag är inte heller längre i världen, men de är i världen, och jag kommer till dig. Helige Fader, vaka över dem för ditt eget namns skull, som du har gett mig, på det att de må vara ett, alldeles såsom vi är. Jag har gett ditt ord åt dem; men världen har hatat dem, därför att de inte är någon del av världen, liksom jag inte är någon del av världen. Jag begär inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall vaka över dem för den ondes skull. Jag framställer en begäran, inte endast beträffande dessa, utan också beträffande dem som sätter tro till mig på grund av deras ord.” (Joh. 17:11, 14, 15, 20, NW) Den här heliga församlingen skulle kunna existera och tillväxa enbart med den himmelske Faderns, Jehovas, välsignelse och hjälp. Vi kan inte handla eller verka oberoende av Jehova. Det här exemplet, som visar hur mycket Jesus uppskattade bönens privilegium, är enastående och bör vägleda oss i vårt dagliga liv. Regelbunden bön är en förutsättning för att man skall lyckas i den heliga tjänsten. Kommer du ihåg att bedja varje dag? — Joh. 16:23, 24; 1 Tess. 5:17.

Överlämnande

15. Varför är överlämnande och dop av så stor betydelse?

¹⁵ Ett annat särskilt privilegium, som man bör skatta högt, är privilegiet att överlämna sig och bli döpt. Det är Jesus som har gett sina efterföljare exemplet och har fått dem att välja en sådan rättfärdig kurs. ”Därefter kom Jesus från Galileen till Jordan till Johannes för att bli döpt av honom. Men denne försökte hindra honom och sade: ’Det är jag som behöver döpas av dig, och du kommer till mig?’ Till svar sade Jesus till honom: ’Låt det ske denna gång, ty på det sättet är det lämpligt för oss att utföra allt som är rättfärdigt.’ Då hindrade han honom inte längre. Sedan Jesus hade blivit döpt, kom han genast upp ur vattnet; och se, himlarna öppnades, och han såg Guds ande fara ned likt en duva och komma över honom. Se, det kom också en röst från himlarna, som sade: ’Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.’” (Matt. 3:13—17, NW) Vidare ställde Jesus det utom allt tvivel att detta skulle fortsätta efter hans död, eftersom han enligt Matteus 28:19, 20 gav dessa anvisningar: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt er.” (NW) Denna heliga anordning skulle medföra att de som visade sin uppskattning av den skulle bli välsignade under Rikets styrelse.

16. När bör man bli döpt?

¹⁶ Redan innan man överlämnar sig och blir döpt måste man uppskatta en del andra heliga ting. Man måste lära känna Guds vilja. Men så snart en människa börjar förstå de heliga sanningar som har med dopet att göra är det förståndigt av henne att handla i överensstämmelse med Jesu föredöme och bli döpt. Genom att tveka visar man inte tro och uppskattning av denna heliga anordning, som gör det möjligt för en att bli en del av församlingen. Har du överlämnat dig?

Helig ande

17. Varför uppskattar vi helig ande?

¹⁷ Som Jesus framhöll skulle de som blev döpta på tillbörligt sätt först och främst uppskatta Fadern, Sonen (och den föranstaltning om ett lösenoffer som gjorts genom honom) och Guds heliga andes funktion. Man bör betrakta den heliga anden eller Guds verksamma kraft såsom något att ta god vård om och hysa stor respekt för, eftersom den är helig. Många kraftgärningar har utförts genom helig ande. Den utnyttjades vid skapelsen. (1 Mos. 1:2; Ps. 104:30) Profetior har framkommit tack vare helig ande. (Apg. 28:25; 2 Petr. 1:21) Den heliga anden fyllde en viktig uppgift i förbindelse med Jesu mirakulösa födelse. Helig ande kan driva människor till att tjäna Gud och predika de goda nyheterna. (Apg. 2:1—4; Mark. 13:11) Genom helig ande utförde Jesus många underbara och mirakulösa kraftgärningar medan han var på jorden. Till tecken på vad Guds rike skall åstadkomma i fråga om att skänka nationerna läkedom botade Jesus de demonbesatta, de blinda, de döva, och dem som var sjuka på annat sätt; men Jesus kritiserades av fariséerna, som sade att det var i djävulens kraft som han verkade. Fariséerna visade sig följaktligen inte bara sakna uppskattning av den heliga anden utan begick en oförlåtlig synd, såsom Jesus sade: ”Fördenskull säger jag till er: Allt slags synd och hädelse skall bli människor förlåten, men hädelse mot anden skall inte bli förlåten. Till exempel: Vemhelst som yttrar ett ord mot Människosonen, det skall bli honom förlåtet; men vemhelst som talar mot den heliga anden, det skall inte bli honom förlåtet, nej, inte i den närvarande tingens ordning, inte heller i den som skall komma.” — Matt. 12:31, 32, NW.

18. Ge ett exempel på bristande uppskattning av det som Jesus gjorde.

¹⁸ Det var inte bara fariséerna som underlät att uppskatta Jesu underverk, utan också några som Jesus tog sig an, som själva blev botade av honom, underlät att visa uppskattning av en sådan helig handling. ”När han kom in i en by, mötte honom tio spetälska män. De stannade på avstånd och ropade: ’Jesus, Mästare, förbarma dig över oss!’ När han fick se dem, sade han till dem: ’Gå och visa er för prästerna!’ Och medan de var på väg dit, blev de rena. En av dem vände tillbaka, när han såg, att han hade blivit botad, och prisade Gud med hög röst. Han kastade sig ner för Jesu fötter med ansiktet mot jorden och tackade honom. Och han var en samarit. Då sade Jesus: ’Blev icke alla tio rena? Var är de nio?’” (Luk. 17:12—17, Hd) Är inte detta häpnadsväckande? Bara en av tio hejdade sig för att visa uppskattning. Så kan det också komma att bli när konungens, Kristi, tusenårsregering har gått till ända. När Satan då släpps ut ur fängelset, är det tänkbart att ett ganska stort antal människor inte kommer att visa uppskattning av den läkedom som nationerna fått under Guds rikes styrelse. — Upp. 20:7—10.

Oräkneliga välsignelser

19. Nämn några heliga ting som Guds tjänare kan uppskatta nu.

¹⁹ Hur många heliga ting, som du själv fått gagn och nytta av, skulle du kunna räkna upp? Vi har bara nämnt några få. Till de många välsignelser som Jehovas tjänare får röna hör sanning, ljus och uppskattning av Jehovas uppsåt. Under det att världen famlar i andligt mörker får Jehovas tjänare vägledning genom hans profetiska ord, och de vet vad som stundar. Därför fruktar de inte. ”Följaktligen har för oss det profetiska ordet blivit så mycket säkrare; och ni gör väl i att ge akt på det såsom på en lampa, som lyser på en mörk plats, till dess dagen gryr och en morgonstjärna går upp, i edra hjärtan. Ty ni vet detta först och främst, att ingen Skriftens profetia kommer av någon enskild uttolkning. Ty profetior har inte vid något tillfälle frambragts av en människas vilja, utan människor talade från Gud, så som de fördes åstad av helig ande.” — 2 Petr. 1:19—21, NW.

20—22. Ge exempel på Jehovas underbara gärningar till välsignelse för människorna, vilka omtalas i Psalm 107.

²⁰ Ett utmärkt exempel på uppskattning av allt som Jehova har gjort finner vi i Psalm 107. Hans heliga verk lovprisas om och om igen med samma ord, i verserna 8, 15, 21 och 31, och de lyder: ”O, må människor frambära tacksägelse till Jehova för hans kärleksfulla godhet och för hans underbara gärningar mot människors söner.” (NW) Ja, Jehova har gjort mycket till välsignelse för sina skapelser. Han har aldrig varit likgiltig för deras behov eller deras nöd och trångmål. Han är en stor räddare och befriare. ”Men de ropade till HERREN [Jehova] i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål. Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad, där de kunde bo.” — Ps. 107:6, 7.

²¹ Vi uppskattar också Jehova för hans stora barmhärtighet och villighet att förlåta och för hans sätt att bota och vårda de skapelser som vinnlägger sig om att tjäna honom. Han är en stor försonare, i de fall då skapelser visar att de ångrar sina fel och misstag. ”Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.” — Ps. 107:20.

²² Jehova ger oss också all närande andlig mat; när hans tjänare är lojala mot honom ger han dem framgång andligen. Han lägger med gillande märke till att de visar sin uppskattning av hans heliga ting. Därför har Jehovas tjänare i denna tid nått en sådan period av andlig välgång som beskrivs profetiskt i Psalm 107:35—38 (NW): ”Han förvandlar en öken till en vassbevuxen vattengöl och jorden i en vattenlös trakt till utflöden av vatten. Och där låter han de hungriga bo, så att de fast grundar en stad till boningsort. Och de besår åkrar och planterar vingårdar, för att de må bära rika skördar. Och han välsignar dem, så att de blir synnerligen många; och han låter inte deras boskap bli fåtalig.”

23. Varför bör man nu uppskatta Guds ord och gåvor?

²³ Människor som inte uppskattar Jehovas heliga ord och inte använder det kan inte vinna den andliga välgång, den tro, glädje, frihet och trygghet och det hopp som Jehovas tjänare vinner. Det är så många fördelar förbundna med uppskattning av Guds heliga ord. När man följer Guds lagar, leder detta till god hälsa, och man tar vård om den kropp man fått av Gud. Genom att lydigt göra det som är rätt får man dessutom ett gott samvete; förhållandena i familjen blir bättre. Man får klart för sig hur viktigt det är att ta avstånd från den närvarande tingens ordning. Allt detta kan man vinna förutsatt att man använder Guds ord. Det är ett skydd, som hindrar en människa från att dras med i sådant som är orätt. ”Men fast föda tillhör mogna människor, dem som genom användning har sin uppfattningsförmåga övad till att urskilja både rätt och orätt.” (Hebr. 5:14, NW) De som är medvetna om sina andliga behov kommer att bli lyckliga, såsom Jesus uttryckte det enligt Matteus 5:3 (NW). Vi inser och uppskattar att Jehova har omsorg om våra andliga behov. Vi låter hans ord vara vår värdemätare, och vi griper alla tillfällen att lära oss mera. Med stor uppskattning lägger vi märke till hans regelbundna omsorg om sina tjänare och det beskydd han ger dem. Jehovas folk framträder i skarp kontrast till de otacksamma, icke erkännsamma människor som beskrivs i 2 Timoteus 3:2.

24. I vilket avseende tjänar Esaus handlingssätt såsom en varning?

²⁴ Det medför stor fara om man är otacksam i denna tid med dess omfattande andliga upplysning. Tänk på Esau och hans brist på uppskattning. Han var likgiltig för Jehovas heliga gåvors vikt och betydelse. Flera hundra år efter Esaus död blev det som han gjorde framhållet för de kristna i avsikt att mana dem att uppskatta heliga ting. Så här skrev Paulus i Hebréerna 12:16, 17 (NW): ”Så att det inte må finnas någon otuktig människa eller någon som inte uppskattar heliga ting, liksom Esau, som i utbyte mot en enda måltid gav bort sina rättigheter som förstfödd. Ty ni vet att också efteråt, när han önskade ärva välsignelsen, blev han förkastad, ty fastän han med tårar allvarligt sökte en ändring i sinnet, fann han intet rum därför.”

25. Vilket handlingssätt är det nu förståndigt att följa?

²⁵ Det handlingssätt som det nu är förståndigt att följa är alltså att omhulda de heliga tingen och längta efter dem. Vi kan bespara oss sorg och tårar längre fram, om vi tänker på Esau och andra exempel i Skriften. Håll fast vid de sanna värdena. Utveckla din uppskattning av dem. ”Om du fortsätter med att söka efter den som efter silver och du fortsätter att leta efter den såsom efter dolda skatter — i så fall skall du förstå Jehovas fruktan, och du skall finna själva Guds kunskap.” (Ords. 2:4, 5, NW) Detta är ett positivt uttalande. Om vi fortsätter att söka, visar vi uppskattning av de sanna värdena, och Jehova försäkrar oss om att vi skall förstå, vi skall finna själva Guds kunskap. Medan vi gör detta, har vi ett utmärkt tillfälle att hos andra bygga upp större uppskattning av heliga ting, under det att vi själva ägnar uppmärksamhet åt Jehova. ”Vem är vis? Han skall både ge akt på dessa ting och visa sig uppmärksam med avseende på Jehovas handlingar av kärleksfull godhet. O, må människor frambära tacksägelse till Jehova för hans kärleksfulla godhet och för hans underbara gärningar mot människors söner.” — Ps. 107:43, 31, NW.