Varför är din tjänst framgångsrik?

”I detta fall skall du visa dig framgångsrik, om du vinnlägger dig om att fullgöra de stadgar och de rättsliga beslut som Jehova gav ... befallning om.” — 1 Krön. 22:13, NW.

1. Hur mäts framgången i vår tid i motsats till bibelns beskrivning av flertalet kristna troende?

EN MÄNNISKAS framgång mäts ofta nu för tiden efter hur omfattande utbildning, hur mycket pengar, hur stor popularitet eller färdighet hon har lyckats skaffa sig under sin livstid. Hur lyckliga kan vi inte vara över att Gud inte kräver ett stort mått av något av detta av oss för att vi skall kunna ha framgång i den kristna tjänsten! Aposteln Paulus var visserligen en lärd man, undervisad vid den framstående läraren Gamaliels fötter, men han var medveten om den oansenliga ställning som flertalet kristna troende intar. ”Mina bröder, tänk på hur det var, när ni blev kallade. Det var inte många av er som hade hög bildning, inte många var inflytelserika män, inte många tillhörde de högre klasserna i samhället. Nej, det som världen anser dåraktigt, det utvalde Gud, för att de visa skulle stå där med skammen, och det som världen anser svagt, det utvalde Gud, för att de starka skulle stå där med skammen. Och det som världen kallar lågt och föraktligt, det som ingenting är, det utvalde Gud, för att han skulle göra till intet det som var någonting, så att ingen människa skulle ha något att berömma sig av inför Gud.” (1 Kor. 1:26—29, Hd) När vi mäter framgången i vår tjänst, är det alltså viktigt att vi ser på tingen från Guds ståndpunkt.

2. Varför behöver den som har fått begränsad skolutbildning inte känna sig mindre lämpad för tjänsten?

² Grundläggande skolutbildning är till nytta i tjänsten, men man bör inte vara missmodig eller känna sig mindre lämpad för tjänsten, om ens skolutbildning inte varit särskilt omfattande. Det är inte hur mycket du vet som betyder något för Gud utan hur mycket du älskar sanningen, som har såtts ut i ditt hjärta, så att du vårdar den och kommer den att växa. Det är lika sant i dag som på Paulus’ tid att ”världen icke genom sin visdom lärde känna Gud”. (1 Kor. 1:21) Tänk på att många av Jesu lärjungar, de framträdande apostlarna Petrus och Johannes inbegripna, var ”olärda män ur folket”. (Apg. 4:13) När Jesu ringa och ödmjuka efterföljare kom tillbaka till honom, sedan de fått föreskrifter och sänts ut, talas det i skildringen om hur Jesus reagerade då han fick höra berättas om vilka goda resultat de hade haft i tjänsten: ”Just i den stunden kände han övermåttan stor fröjd i den heliga anden och sade: ’Jag prisar dig offentligen, Fader, himmelens och jordens Herre, för att du omsorgsfullt har dolt dessa ting för de visa och intellektuella och har uppenbarat dem för barn. Ja, Fader, ty att göra så blev det sätt som du godkänner’”! — Luk. 10:21, NW.

3. Tala om varför rikedom och popularitet inte är de rätta normerna för att bedöma framgången i tjänsten.

³ Vad rikedom och popularitet beträffar, måste vi med en gång underkänna sådana faktorer såsom någon norm enligt vilken man skall bedöma framgången i den kristna tjänsten. Materiella ägodelar och personlig maktställning har ingen betydelse för Gud. Kristenhetens präster söker uppnå bådadera, och häri efterliknar de de religiösa ledarna på Jesu tid. ”Allt detta hörde nu fariséerna, som voro penningkära, och de drevo då gäck med honom.” Jesus sade: ”Alla sina gärningar göra de för att bliva sedda av människorna. ... De vilja gärna hava de främsta platserna vid gästabuden och sitta främst i synagogorna och vilja gärna bliva hälsade på torgen och av människorna kallas ’rabbi’.” Jesus lärde sina lärjungar att låta sig nöja med vad man oundgängligen behöver i livet, att vara ödmjuka, att avhålla sig från att använda klingande titlar om människor och att vara varandras tjänare. De skulle inrikta sig på att samla ”skatter i himmelen” och att vinna Guds ynnest, inte människors. De fattiga och föga omtyckta tog Jesus vänligt emot. — Luk. 16:14; 15:1—7; Matt. 23:5—12; 6:19, 20, 31—34.

4. Hur betydelsefull är en människas yrkesskicklighet, när det gäller hennes framgång i tjänsten?

⁴ Vad så en människas färdighet eller yrkesskicklighet beträffar, är det något som världen har höga tankar om, och visst har många enastående bedrifter utförts av skickliga hjärnor och händer. Framgång i tjänsten kräver också skicklighet, men det är inte för svårt för någon att bli en bra undervisare i Guds ord. Det krävs många års studier och praktik för att man skall bli en skicklig läkare eller ingenjör, och de som blir verkligt kvalificerade är få, men så är det inte med dem som önskar bli skickliga förkunnare av Guds ord. Detta betyder emellertid inte att man inte skulle behöva studera en hel del och regelbundet tillämpa det som man får lära. Detta måste man göra, men det som är så enastående med den kristna tjänsten är att man kan börja ta del i den efter endast en kort tids studium. När en person börjar inhämta de goda tingen från Guds ord och inser hur viktigt det är att andra får undervisning i dessa ting, har han ingen orsak att avhålla sig från att tala om dessa goda ting med sina grannar. Naturligtvis bör han se till att han, så länge han bara är nybörjare, inte oavsiktligt lär ut sådant som är felaktigt, och därför bör han lyssna uppmärksamt till den vägledning han får av mera erfarna Ordets förkunnare, under det att han blir övad i den direkta tjänsten på fältet. Inom kort kan han överlämna sig åt Gud och bli döpt och bli en skicklig ordinerad Ordets förkunnare, kvalificerad att undervisa andra.

5. a) Hur skall vi få kännedom om de rätta normerna för att kunna bedöma vår framgång i tjänsten? b) Vilka faktorer gjorde Jesu förkunnartjänst till en fullständig framgång, förutom den att han gjorde lärjungar?

⁵ Om inte utbildning, rikedom, popularitet och inte ens yrkesskicklighet är de viktigaste faktorerna att mäta framgången i tjänsten med, enligt vilka normer skall vi då avgöra om vår tjänst är framgångsrik? Skall vi göra det med ledning av antalet omvända eller enligt något annat? Genom att granska Kristi Jesu förkunnarverksamhet och de föreskrifter han gav för hur tjänsten skulle utföras efter hans himmelsfärd kan vi få veta svaret. Vad det beträffar att omvända folk, så är det intressant att tänka på att det fanns en tid då Jesu förkunnargärning av alla yttre tecken att döma hade misslyckats. När han blev gripen, övergav alla hans lärjungar honom, fastän han hade förutsagt detta. (Joh. 16:32) Men när den heliga anden blev utgjuten på pingstdagen år 33 v.t., var det 120 trogna lärjungar som väntade på instruktioner i en sal i övre våningen i ett hus i Jerusalem. Samma dag talade aposteln Petrus till en stor skara judar, och av dem var det mer än 3.000 som omfattade tron på Kristus Jesus och blev döpta med helig ande. Från den dagen och framåt blev många fler fogade till den kristna församlingen. Det var uppenbart att Jesus hade varit mycket framgångsrik i att församla de första medlemmarna av den kristna församlingen. Men vi måste komma ihåg att enbart ett begränsat antal judar tog emot honom såsom Messias. Det förekom ingen massomvändelse. Den framgång Jesus hade i sin tjänst mättes enligt en viktigare norm än antalet lärjungar som fogades till församlingen. Ja, detta var av underordnad betydelse. Jesus lade eftertryck vid att hans himmelske Fader skulle förhärligas. Genom sitt trogna handlingssätt i allting, alla prövningar och allt motstånd från djävulens sida inräknade, bevisade Jesus dessutom att hans hängivenhet för sin himmelske Fader var orubblig, och han brännmärkte alltså den store motståndaren såsom lögnare. Enligt de normer som Jehova har fastställt var Jesu förkunnartjänst en fullständig framgång.

De normer i vår tid enligt vilka framgången bör mätas

6. Har vårt uppdrag och våra mål, när det gäller tjänsten, förändrats nu på 1900–talet?

⁶ När det nu har gått så lång tid sedan den första kristna församlingens dagar i första århundradet v.t., kanske någon menar att de normer, enligt vilka framgången i förkunnartjänsten skall mätas, har förändrats. I själva verket gäller fortfarande samma normer. Detta beror på att vårt uppdrag och våra syftemål i tjänsten fortfarande är desamma. Det har inte utfärdats några andra, nya, instruktioner beträffande hur det slutliga vittnesbördet skall avges än de som redan finns i Guds ord. Genom noggrann jämförelse med Guds ord kan vi utröna hur stor framgång vi har i vår tjänst. Dessutom kan vi, om vi tycker oss finna att vi inte har så stor framgång i vårt eget vittnande, sträva efter att mer ingående efterlikna den mästerlige lärarens, Kristi Jesu, exempel såväl som de av honom undervisade första lärjungarnas.

7. a) Vilket är det första av de fyra skälen till att vi troget skall predika nu i ”ändens tid”? b) Vilket är det andra skälet?

⁷ Liksom det förhöll sig på Jesu tid, finns det nu i huvudsak fyra skäl till att vi fortsätter med att predika i denna ”ändens tid”, och man bör undersöka vart och ett för att kunna avgöra hur stor framgång man har i tjänsten. Under det att vi tar upp ett efter ett, inbjuder vi dig att tänka över hur det står till med din egen tjänst. Det är visserligen Jehova som är domaren, men vi är förvissade om att du har anledning att känna dig uppmuntrad, ifall du kan konstatera att du varit trogen i din tjänst; och om du märker att det finns drag i din tjänst som behöver stärkas, får du möjlighet att ägna uppmärksamhet åt dem. 1) Liksom Jesus predikade frälsningens budskap, är Jehovas vittnen livligt medvetna om sin plikt att göra ”lärjungar av människor av alla nationer”, såsom Kristus Jesus har befallt. (Matt. 28:19, 20, NW) Rättsinnade människor måste få höra budskapet predikas, ifall de skall få kännedom om den smala vägen som leder till livet och kunna vika av från den breda vägen som leder till fördärvet. 2) Såsom en motsats till detta predikar vi också ett varningens budskap bland jordens alla inbyggare om den dag som stundar, då Gud skall låta verkställa sin dom mot ogärningsmännen. — Matt. 7:13, 14; Hes. 3:17—19; Upp. 14:6, 7.

8. Hur kan vi bli uppmuntrade, då vi granskar vår tjänst i förbindelse med de båda första skälen till att vi predikar Guds budskap för folk?

⁸ Vi har alltså i uppdrag att predika inte bara ”goda nyheter för de ödmjuka” och ”ett år av god vilja å Jehovas sida” utan därtill ”en dag av hämnd å vår Guds sida”. (Jes. 61:1, 2, NW; Luk. 4:16—21) I likhet med Guds trogne tjänare Hesekiel måste vi i dag fortsätta med att predika för människor ”antingen de höra eller icke” (My), och detta måste vi göra under motstånd. (Hes. 2:5—7; 3:4, 7—9) Frimodigt och likväl med takt och verklig kärlek vill vi förkunna domsbudskapet, fastän vi på förhand vet att flertalet människor inte kommer att lyssna och att likväl somliga som först gör invändningar kan få sina ögon öppnade. Begagnar du troget alla de tillfällen du får till att predika de goda nyheterna och samvetsgrant undervisa dem som budskapet väcker gensvar hos? I så fall kan du känna dig uppmuntrad, och Jehova försäkrar dig att han skall ge dig framgång och styrka dig till att fortsätta utan uppehåll. Det har varit Jehovas nutida vittnens privilegium att få hjälpa tusentals fårlika människor att komma över på frälsningens sida, på konungens och herdens, Kristi Jesu, högra sida, under det att de getlika motståndarna har fått ge bevis för att de är förtjänta att placeras på hans vänstra sida för att bli tillintetgjorda. — Matt. 25:31—46.

9. Vilket tredje skäl till troget predikande ges här, och varför är detta viktigt då man bedömer framgången?

⁹ Ett tredje och mycket viktigt skäl till att vi måste fortsätta med att predika är 3) att detta ger Jehovas tjänare på jorden tillfälle att visa sin kärlek till Jehova och ostrafflighet inför honom. Det är en sak att säga att vi älskar Gud och nästan, men det är något helt annat att bevisa det. Dessutom är det så att när vi söker bevisa vad vi menar oss vara i hjärtat, finner vi att det finns rum för förbättringar och att vi behöver fullkomna vår kärlek och ostrafflighet. Vi lär oss att lita till Gud. (2 Kor. 12:9) Vi inser att vi måste vara taktfulla, tålmodiga, barmhärtiga. Att gå ut regelbundet och predika kan i vissa avseenden vara en prövning för några, men vi måste komma ihåg att prövningar kan medföra uthärdande och hjälpa oss att bli fullkomnade i helighet: ”Må vi jubla medan vi utstår vedermödor, eftersom vi vet att vedermödan frambringar uthärdande, uthärdandet i sin tur ett godkänt tillstånd, det godkända tillståndet i sin tur hopp, och hoppet leder inte till missräkning; ty Guds kärlek har blivit utgjuten i våra hjärtan genom den heliga anden, som blev oss given.” (Rom. 5:3—5, NW) De som är veteraner i arbetet från dörr till dörr kan utan att sväva på målet tala om för dig att det inte finns någonting som kan ersätta tjänsten, när det gäller att öka vår uppskattning, att fullkomna vår lydnad, att ge näring åt vår kärlek till Gud och nästan, att förjaga människofruktan, att uppdaga vad vi verkligen är i hjärtat. — 2 Tim. 4:2—5.

10. Vilken tillfredsställelse kan vi känna, då vi troget ägnat oss åt det som vi fått i uppdrag att utföra?

¹⁰ Vilken tillfredsställelse känner vi inte, då vi vet att vi har gjort det som vi fått i uppdrag att göra! I bön till sin Fader sade Jesus: ”Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk, som du har givit mig att utföra.” (Joh. 17:4) Vilken glädje i hjärtat måste inte mannen i linnekläder ha känt, då han kunde rapportera: ”Jag har gjort, såsom du bjöd mig”, sedan han hade tecknat alla som hade utsikt att bli frälsta! (Hes. 9:1—4, 11) Har du lydigt och modigt berett dig tillfälle att ta del i den kristna förkunnartjänsten trots motstånd från familjen, en viss blyghet, sviktande hälsa eller något annat som kan hindra dig eller hålla dig tillbaka? Låter du olika situationer som uppstår i tjänsten påverka dig, så att din kärlek till Jehova och nästan, ja, också till dina fiender, tillväxer? Har du som en följd härav lättare för att möta svårigheter och prövningar? I så fall kan du säga att du också i det här avseendet är framgångsrik i din tjänst, dvs. i fråga om dess inflytande på dig personligen.

11. Vilket är det fjärde och betydelsefullaste skälet till troget predikande?

¹¹ Och såsom ett slutligt skäl till att vi fortsätter med att predika har vi det fjärde och betydelsefullaste av alla skälen, och det är 4) att göra Jehovas namn och uppsåt kända. Jesus gjorde Jehovas namn känt för sina lärjungar och lärde dem att bedja: ”Helgat varde ditt namn.” (Matt. 6:9; Joh. 17:26) Minst sextio gånger enbart i Hesekiels profetia finner vi Guds ord om att människor här på jorden ”skall få lära känna att jag är Jehova” (NW). I den nutida uppfyllelsen av 2 Moseboken 9:16 är det Jehovas uppsåt att hans namn skall bli ”förkunnat på hela jorden”. Hans namn har med hans rykte eller anseende att göra, och andra måste få tillfälle att inhämta kunskap om Skaparen, måste få veta att han är kärleksfull och barmhärtig och att likväl de som föredrar att ignorera honom och med förakt visar hans kärlek ifrån sig skall förvägras rätten att få leva i hans nya tingens ordning.

12. Varför är det så viktigt att vi vinnlägger oss om att förhärliga Jehovas namn, och hur kan de som gör det känna sig uppmuntrade?

¹² Eftersom många människor inte har ägt kännedom om den stora stridsfråga som har med motståndaren, Satan, djävulen, att göra, har de anklagat Gud för ondskefullhet. Hans namn har blivit smädat utan anledning, man har ljugit på honom och framställt honom i felaktig dager. Millioner falska gudar har fått den ära och aktning som tillkommer Gud, ja, det finns faktiskt somliga människor i vår moderna tid som tillber djävulen själv. Vem är den sanne Guden? Ja, lever Gud över huvud taget? Må det aldrig någonsin hända att någon av oss, under det att vi fullgör vår uppgift såsom Jehovas vittnen, vägrar att ta till orda på Jehovas, vår Guds, vägnar på denna världens domsarena för att låta alla människor få veta att Jehova är den sanne Guden och att han inte bara lever utan också kommer att se till att hans uppsåt blir förverkligade! Har du inte låtit dig nöja med att bedja om att Jehovas namn måtte bli helgat utan också handlat i överensstämmelse med din bön genom att tala om Jehovas storhet och alla hans underbara verk? I så fall är din tjänst framgångsrik också i det avseendet och är det rätta slaget av tjänst i Guds ögon och är ett välbehagligt lovets offer åt honom. — Jes. 43:10; Hebr. 13:15.

Hur man får framgång trots handikapp

13. a) Vilken inställning bör vi ha, även om flertalet inte vill lyssna till budskapet? b) Varför är vår tjänst likväl inte förgäves?

¹³ Likväl måste vi inse att det finns en del faktorer som kan innebära att vi blir missmodiga och tycker att vår tjänst inte är framgångsrik. När vi lär känna Guds ords sanningar, blir vi ivriga att få dela med oss av dem till våra släktingar och vänner, och sedan vill vi gå ut från hus till hus i det samhälle där vi bor. Men många som vi träffar på känner inte samma entusiasm och kärlek som vi över dessa nyfunna sanningar. Ja, på en del distrikt måste vi kanske ringa på många dörrar, innan vi får möjlighet att tala så länge att vi kan hålla vår predikan och visa bibliska publikationer som kan hjälpa dem som vi besöker att studera Jehovas ord. Vi kanske börjar undra: ”Vad är det för fel?” Men när vi hejdar oss ett ögonblick och tänker över saken i Guds ords ljus, inser vi att det motstånd vi möter inte är riktat mot oss personligen utan mot det budskap vi bär fram. När vi tänker över det här, kan vi kanske komma på olika sätt att skärpa våra framställningar, så att vi kan tala med större övertygelse och få budskapet att väcka större gensvar hos folk, men det som betyder något är att vi inte ger tappt. Den tillfredsställelse vår tjänst ger oss, trots dessa mindre uppmuntrande episoder, kommer av att vi inser att vi troget har vinnlagt oss om att avge vittnesbörd. De som vägrar att lyssna kommer att vara utan ursäkt, då de säger att de inte har haft tillfälle att höra. Men vilken underbar glädje är det inte att finna någon med hörande öron här och där! När det händer, uppväger det mer än väl alla de tillfällen då vi blir avvisade.

14. Hur kan rimliga mål hjälpa oss att få framgång i tjänsten?

¹⁴ Om vi föresätter oss att nå vissa rimliga mål i tjänsten, bidrar detta till vår framgång. Målen bör inte sättas för högt, så att vi får anledning att känna oss missmodiga, om vi inte når dem. Å andra sidan bör målen inte sättas så lågt att vi nöjer oss med bara en symbolisk tjänst. Målen måste naturligtvis ligga inom räckhåll för oss och vara väl avvägda med tanke på vår hälsa, familjeförhållandena och andra faktorer. Kan du vidta vissa förändringar, så att du blir i stånd att ägna dig åt att predika de goda nyheterna på heltid? Om du kan det, är det ett rimligt mål för dig. Hör du däremot till dem som på grund av sjukdom är bundna vid hemmet? I så fall har du inte stora möjligheter att gå från hus till hus, men du kan i stället begagna tillfällena att vittna för dem som hälsar på hos dig, och du kan använda telefonen och skriva brev för att nå andra med budskapet om Riket. Om du gör upp ett bra schema och beslutsamt följer det, hjälper detta dig att nå det rimliga mål av verksamhet i tjänsten som du har satt dig före. Tänk också på att andra lägger märke till hur troget du utför din tjänst under sådana förhållanden och blir uppmuntrade till större verksamhet själva. Din framgång i tjänsten för Gud återspeglas dessutom också av ditt sätt att tillämpa kristna principer, så att du visar dig glad, tålmodig och positiv till sinnes och inte låter ditt handikapp göra dig obehaglig eller besvärlig för din omgivning.

15. Om oundvikliga omständigheter har gjort att vi har haft speciella svårigheter att utföra tjänst, varför har vi då likväl ingen anledning att känna oss missmodiga?

¹⁵ På grund av vissa omständigheter, t. ex. bristfällig skolutbildning, hög ålder eller något fysiskt handikapp, har kanske en person inte blivit utsedd att hålla offentliga föredrag från podiet, eller också kan han ha haft vissa svårigheter att sätta i gång ett bibelstudium eller regelbundet hålla ett sådant med någon annan. Han kanske har försökt träget att förkovra sig och kanske har tagit emot hjälp av andra, men det har visat sig svårt för honom att regelbundet leda ett bibelstudium. Han har också fått klart för sig att han helt enkelt inte går i land med uppgiften att vara en offentlig föredragshållare. Detta kan visserligen i någon mån göra honom besviken, men han har alla skäl att känna sig uppmuntrad. Mycket gott blir uträttat. Genom att han är uthållig i tjänsten får många tillfälle att åtminstone höra de goda nyheterna, och bibliska publikationer kan bli placerade. De som han besöker kan läsa dessa och få gagn av dem. Sådan flit och önskan att göra framsteg kommer att rikt välsignas av Jehova på oväntade sätt. Vi kan på inga villkor säga att en sådan persons tjänst är ett misslyckande. Han kan vara ett levande exempel på att Gud har utvalt ”det som i världen var svagt, ... för att han skulle låta det starka komma på skam”.

16. Vad kan man göra i många fall, om ens skolutbildning inte är så omfattande eller ens naturliga förmågor är begränsade?

¹⁶ Om du har ringa boklig bildning eller begränsade naturliga förmågor, då bör du göra bruk av alla de föranstaltningar som Jehova har gjort för att du skall bli övad för tjänsten, även om detta kan innebära, såsom det gjort i några fall, att du måste börja ända från början och lära dig läsa och skriva. Mer erfarna Ordets förkunnare blir glada över att få hjälpa dig. Om en människa har en villig ande och önskar göra Jehovas vilja med avseende på henne, kommer hon att få framgång i tjänsten, eftersom Jehova garanterar detta genom sin ande. — Luk. 11:13; 2 Tim. 1:6—8.

17. Hur kan den som är ung till åren ha framgång i verksamheten för Riket?

¹⁷ En förkunnare som är ung till åren kanske tycker att eftersom han inte kan hålla en biblisk predikan eller leda bibelstudier i likhet med mer erfarna förkunnare, så är hans verksamhet inte framgångsrik. Det är alldeles tvärtom: Unga förkunnare av de goda nyheterna kan göra mycket för att hjälpa andra att lära känna sanningen. Deras bibliska verksamhet kanske visserligen i början inskränker sig till några väl uttänkta erbjudanden i förbindelse med lösnummerspridning av tidskrifterna Vakttornet och Vakna! och till samtal om bibeln vid lägliga tillfällen med lärare och skolkamrater, men de kommer undan för undan att kunna utvidga sin verksamhet och med hjälp av sina föräldrar börja ägna sig åt återbesöks– och bibelstudieverksamheten. Många unga tjänare åt Jehova har på ett underbart sätt gjort sig kända i skolan och på andra håll genom att de modigt har talat om sin Skapare i sina unga dagar. Tänk också på vilket gott intryck det måste göra på andra, då de ser pojkar och flickor utföra ett sådant hedervärt arbete i stället för att växa upp till att bli lättjefulla odågor i samhället. — Pred. 12:1; Matt. 21:16; Ps. 148:12, 13.

18. Om man ännu inte har hjälpt någon att bli en döpt lärjunge, har man då anledning att mena att ens tjänst har misslyckats?

¹⁸ Men en erfaren förkunnare, som skärskådar sin tjänst, kommer kanske underfund med att han ännu inte har hjälpt någon att bli en lärjunge, som nått fram till överlämnande och dop. Han placerar bibliska publikationer och gör återbesök, och i några fall får han i gång ett bibelstudium som pågår en tid. Även om de resultat man väntar inte har kommit till synes ännu, är det bra att tänka på att en människas tjänst inte får anses vara misslyckad därför att hon ännu inte har kunnat hjälpa någon att bli en lärjunge. Nej, hennes tjänst är en levande verklighet; hon har ju likväl varit verksam med att predika de goda nyheterna och hålla Jehovas stora namn högt. Hon har varit trogen i tjänsten, och detta har hjälpt henne att bevara sin ostrafflighet inför Jehova och sin kärlek till honom. Nu kanske hon kan lyckas att inte bara få i gång ett bibelstudium utan att också hålla det i gång regelbundet och på så sätt ha del i att göra lärjungar, om hon följer goda undervisningsmetoder och tar emot hjälp av mer erfarna förkunnare.

19. Nämn åter de fyra skälen till att vår tjänst är framgångsrik.

¹⁹ Varför är din tjänst framgångsrik? Glöm inte att framgången kommer till synes på flera sätt! Vi kommer att fortsätta med att arbeta för tillväxt och tillitsfullt förvänta att Jehova skall ge oss det, men när vi nu närmar oss slutet, blir vi inte missmodiga, om tillväxten går långsammare i somliga delar av världen än i andra. Vi blir i själva verket underrättade på förhand om att den tid kommer, då ingen vill lyssna till Jehovas kristna vittnen. Likväl kommer vi med Jehovas hjälp, som aldrig sviker, att troget frambära det slutliga vittnesbördet för att varsko om Jehovas stundande utrotning av de onda, vi kommer att bevara vår ostrafflighet mitt under motstånd och motgångar, och framför allt kommer vi att hålla Jehovas stora namn högt. ”Min Fader blir förhärligad därigenom att ni fortsätter med att bära mycken frukt och bevisar er vara mina lärjungar.” — Joh. 15:8, NW.

[Bild på sidan 378]

Också de rörelsehämmade har framgång i att sprida de ”goda nyheterna” brevledes och med telefonens hjälp