Ett virrigt gudsbegrepp
NÄR det gäller Gud, är förvirringen mycket stor i vår tid. Flertalet människor säger sig tro att han finns till, men i allmänhet är deras uppfattning om honom svävande. Förkunnelsen i kyrkor och kapell bär till stor del ansvaret.
Teologen G. H. Boobyer medgav rättframt detta, då han sade: ”Tycker vi inte att den ortodoxa läran om Kristi person vållar mycket bryderi för spörjande ickekristna och för många troende kristna i samband med deras undervisning? ’Sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern’ och ’i lika mån fullkomlig Gud och fullkomlig människa, helt och fullt Gud och helt och fullt människa’ — så lyder den välbekanta framställningen. ... Måste vi inte medge att den för många intelligenta lekmän ter sig som en fullständig gåta?” — Bulletin of the John Rylands Library, våren 1968, sidan 248.
En professor vid ett lutherskt prästseminarium i Förenta staterna, N. Leroy Norquist, skrev något liknande i tidskriften The Lutheran: ”Om någon, som aldrig dessförinnan hört talas om vad de kristna har för trosuppfattning, plötsligt skulle befinna sig mitt i en luthersk församling en söndagsförmiddag då gudstjänsten pågår, skulle han känna sig fullständigt förvirrad.”
Vad tänker du om saken? Är också du förvirrad av det som kyrkosamfunden lär ut om Gud? Vilken uppfattning har du om Gud? Stämmer den överens med det som lärs ut av den religiösa organisation du tillhör?
Kyrkornas gudsbegrepp
Faktum är att ett stort antal människor i vår tid i själva verket inte vet vad deras samfund lär om Gud. Man har lagt märke till att i många kyrkor sägs det ytterst litet om honom. Marsnumret av damtidningen Ladies’ Home Journal för i år hade till exempel denna rubrik på omslaget: ”1.000 KVINNOR GER BESKEDET: ’DET GÅR INTE LÄNGRE ATT FINNA GUD INOM KYRKAN.’” En medlem av kongregationalistkyrkan i Claremont i Kalifornien sade till och med: ”Anslag med texten GUD ÄR DÖD har satts upp i det rum där de gifta seniorerna brukar samlas.”
Det är tydligt att man i kyrkosamfunden inte har gett sina anslutna någon särdeles god undervisning om Gud. En av de främsta orsakerna till detta är att det gudsbegrepp de har är så virrigt, vilket de också medger. Vad går det då ut på?
Jo, att Gud består av ”tre personer i en”. I alla större kyrkosamfund i kristenheten lär man detta. Den romersk-katolska kyrkan gör det. Och bekännelsebasis för medlemskap i Kyrkornas världsråd, som har 237 medlemmar, lyder: ”Kyrkornas världsråd är en gemenskap av kyrkor, vilka bekänna sig till vår Herre Jesus Kristus såsom Gud och Frälsare i enlighet med Skriften och som därför tillsammans söka förverkliga sin gemensamma kallelse till ära för en enda Gud, Fader, Son och Helig Ande.”
Av detta ser vi att de religiösa organisationerna, som det stora flertalet av kristenhetens befolkning tillhör, anser att ”Fader, Son och Helig Ande”, fastän de är tre, ändå är ”en enda Gud”. Har du samma uppfattning om Gud? Förstår du den i själva verket?
Att förklara sin tro för andra
Om någon bad dig förklara detta gudsbegrepp för honom, skulle du kunna göra det då? Enligt professor Norquist skulle en tillfällig kyrkobesökare kunna säga så här till en kyrkomedlem:
”Ni förkunnar att Fadern är Gud, Sonen är Gud och den Helige Ande är Gud, och trots det försöker ni övertyga mig om att ni inte tror på tre Gudar utan bara på en. Menar ni att er Gud har två eller kanske tre ansikten, att han alltid är samme Gud men att han ändå handlar på olika sätt med olika slags människor, visar olika slags uppsyn i skilda situationer?”
Hur skulle du svara, om du är medlem i något religionssamfund? Skulle du kunna ge ett tillfredsställande svar?
Människor vill ha förklaringar. För att en individ skall kunna äga en grundval för sin tro kräver han svar som kan tillfredsställa hans sinne. De kristna uppmanas i Guds ord att alltid vara ”redo att framföra ett försvar inför var och en som av er kräver ett skäl för hoppet i er”. (1 Petr. 3:15, NW) Men går det att förklara hur Gud kan vara tre personer och ändå bara vara en? Kan du förklara det?
Lägg märke till hur professor Norquist till slut rundar av sin framställning: ”Vi måste faktiskt medge att vi inte kan förklara den. Läran om treenigheten kan man inte komma underfund med. ... De män som utformade den menade att den skulle bli ett redskap i kampen mot kättare.
I sin kamp mot kätteriet experimenterade de med ord, skärpte sina fraser, till dess de kom fram till en sådan definition av förhållandet mellan de tre ’personerna’ i treenigheten att de slutligen kunde säga: ’Om du inte tror detta, är du inte i sann bemärkelse en troende.’” — The Lutheran för 15 juni 1960, sidorna 11 och 12.
Tycks det inte vara något galet med ett gudsbegrepp som inte går att förklara? Är det att undra på att religionen befinner sig i ett sådant avtynande tillstånd, då dess förkunnelse om Gud är så förvirrande?
Formulering av trosbekännelser
Vad innebär det att ”män som utformade den ... experimenterade ... med ord, skärpte sina fraser, till dess de kom fram till en ... definition av förhållandet mellan de tre ’personerna’ i treenigheten”? Vilka var de män som utformade detta gudsbegrepp?
Det var faktiskt män inom kyrkan, vilka levde efter Jesu död. Dessa män formulerade uttalanden beträffande tron, s. k. trosbekännelser, som började med orden: ”Jag tror.” Detta uttryck heter ”credo” på latin, och det är härifrån som det engelska ordet för ”trosbekännelse”, ”creed”, är hämtat. Genom dessa trosbekännelser utvecklades treenighetslärans gudsbegrepp.
Känner du till dessa trosbekännelser? Vad innefattar de? Är utläggningen i dem en säker grund för tron?