Söker du komma undan?

MÄNNISKOR tycks kunna finna på många utvägar för att komma undan ansvar. I New York Times för 3 februari 1969 meddelades det till exempel att New Yorks socialbyrå hade funnit att mer än 15.000 äkta män och fäder var försumliga. Under de senast förflutna åren har dessa män försummat att betala det underhåll till hustru och barn som domstolen fastställt. Deras gemensamma resterande skulder uppgick till 26 millioner dollar. De sökte komma undan ansvaret att fullgöra sina plikter.

Många andra exempel skulle kunna anföras. Att ogifta mödrar lägger spädbarn på trappan till sjukhus eller kyrkobyggnader är ett vanligt exempel på försök att om möjligt slippa ifrån att axla det ansvar som följer med att sätta ett barn till världen. Det stora antalet ogifta tonårsfäder har över lag sökt slippa ifrån att axla något som helst ansvar för att de gett upphov till en människa.

I Förenta staterna finns det till och med de som ivrar för att det skall bli lagligt att dra sig undan förpliktelser. Några försäkringsbolag vill nämligen avskaffa begreppet ”skuld” i samband med bilolyckor. Men såsom tidskriften Trial för februari–mars 1969 meddelade fördömde Amerikanska advokatsamfundet vid en nyligen hållen kongress denna tendens. Samfundet yrkade på att begreppet ”skuld” bör behållas, vilket innebär att en bilförare kan hållas ansvarig för den skada som uppstått i den mån som han har vållat olyckan.

Vi bör alla ta oss i akt för tendensen att söka komma undan. Varför det? Därför att den fallna människonaturen är benägen att följa minsta motståndets lag, som bland annat tar sig uttryck i att människor gärna söker slippa ifrån att fullgöra sina plikter eller att axla ansvar. I vissa fall är det kanske bara vi själva — och Gud — som känner till att vi söker komma undan. Det är tänkbart att endast den hebreiske profeten Jona själv visste om sitt försök att slippa ifrån att fullgöra sitt uppdrag att varna den stora staden Nineve för dess nära förestående undergång enligt den befallning han fått av sin Gud, Jehova. Men Gud lät honom inte slippa undan! — Jon. 1:1—3:10.

Det är Skaparens syfte att människor skall axla ansvar. Därför utrustade han oss med olika sinnesförmögenheter, med tankeförmåga och med ett samvete, som kan hjälpa oss att skilja mellan rätt och orätt. Man skulle kunna säga att vi kan hållas ansvariga för allt det goda som vi kan göra.

Ett äktenskap utgör i många, många avseenden en uppfordran, när det gäller plikter. Ett äktenskap kan medföra åtskilligt flera vedermödor än någon av kontrahenterna räknat med. Vad skall man då göra? Följa minsta motståndets lag genom att söka komma ifrån det hela, begära separation eller skilsmässa? I flertalet fall handlar man rätt och kärleksfullt om man följer aposteln Paulus’ råd: ”Är du bunden vid hustru, så sök icke att bliva lös.” (1 Kor. 7:27) De som håller sitt ord i detta eller i varje annat förhållande lovordas av psalmisten David: ”O Jehova, vem skall vara gäst i ditt tält? ... Den som ... har svurit något som är till ondo för honom själv, och likväl ändrar han sig inte.” Ja, Gud finner behag i dem som står vid sitt ord, vad det än må kosta, dem som inte är snara till att söka komma undan. — Ps. 15:1, 2, 4, NW.

Är du far eller mor? I så fall har du en tvåfaldig plikt i det här avseendet. För det första är du pliktig att lära dina barn rätta principer och vanor, sådana som ärlighet och ordning. Låt dem inte komma undan; låt dem inte slippa ifrån med ett vädjande: ”Måste jag göra det?” För det andra är det din plikt att föregå barnen med gott exempel. Förmodligen kan ingenting i högre grad bidra till generationsklyftan än föräldrarnas underlåtenhet att själva rätta sig efter de föreskrifter som de ger och att vara rätta föredömen.

I synnerhet bör en kristen Ordets förkunnare ta sig i akt för att söka komma undan, vare sig det gäller underlåtenhet att fullgöra förpliktelser eller vägran att axla ansvar. Det är hans plikt att studera Guds ord, att komma tillsammans med sina medkristna vid församlingens möten och att ta del i tjänsten på fältet. Han får inte söka komma undan dessa grundläggande plikter, därför att han är nöjeslysten, lättjefull eller hyser människofruktan. Han är förvaltare av sina förmågor, krafter och möjligheter, och han måste visa trohet i sitt förvaltarskap. — 1 Kor. 4:1, 2.

Vidare går det ut kallelse till heltidstjänst i predikoverket, hemma eller utomlands. Det finns möjlighet att tjäna där behovet av kristna förkunnare är större. Det finns också behov av sådana som kan tjäna sina kristna bröder i ett eller annat avseende. Det är många som ger gensvar, men det finns fortfarande andra som av allt att döma söker komma undan utan att ha något verkligt skäl. Skulle du kunna hörsamma kallelsen att tjäna mera helt och fullt? Har du sökt slippa ifrån att axla ansvar utan att egentligen ha något gott skäl? Detta är djuplodande frågor, som många kristna Ordets förkunnare gör väl i att ställa sig. Om vår tid kan man ha ännu större anledning att säga det som sades om Jesu tid: ”Skörden är mycken, men arbetarna äro få.” (Matt. 9:37) Bli inte lika dem som bad att få slippa vara med vid ”ett stort gästabud”, som Jesus talade om i en liknelse. — Luk. 14:16—24.

Att man ger efter för lusten att söka komma undan, att bli fri från ansvar, kan få allvarliga följder, till exempel förlust av lyckan, om inte också förlust av själva livet. Därför gav aposteln Paulus den här varningen: ”Se till att ni inte ber er fria från honom som talar. Ty om de inte slapp undan som bad sig fria från honom, som gav gudomlig underrättelse och varning på jorden, långt mindre skall vi då göra det, om vi vänder oss bort från honom som talar från himlarna. Må vi då alltfort vara föremål för oförtjänt godhet, genom vilken vi kan på ett välbehagligt sätt ägna helig tjänst åt Gud med gudaktig fruktan och vördnad.” — Hebr. 12:25, 28, NW.

Vad är det som kan hjälpa dig att inte söka komma undan dina plikter? Att du älskar Gud av allt ditt hjärta och förstånd, av all din själ och kraft och att du älskar din nästa som dig själv — detta kommer att visa sig vara den största hjälpen. Att vi inser att vi lever i en tid av överhängande fara kan också vara oss till hjälp, såväl som att vi förstår vad den omedelbara och den slutliga lönen blir, om vi inte söker komma undan. Och vad vinner vi då? Sinnesfrid, tillfredsställelse, förnöjsamhet och Guds godkännande, som medför evigt liv. — Mark. 12:29—31.