De gläds åt fred på jorden
FINNS det alls någon plats på jorden där det verkligen råder fred? När du tänker på den vitt utbredda oron och osäkerheten och de omfattande väpnade fientligheterna, tycker du kanske att det är svårt att namnge en enda verkligt fridfull plats. Blir du då förvånad över att få veta att det verkligen existerar sann fred och frid, och detta på många platser utöver jorden?
Att det existerar verklig fred kom på ett kraftfullt sätt till uttryck nu i sommar, då hundratusentals Jehovas vittnen från mer än hundra länder kom tillsammans på tretton konventorter i Europa och Nordamerika. Konventdeltagarnas uppförande vittnade om att fridsamhet präglar deras dagliga liv. Deltagarna i de här internationella sammankomsterna ”Fred på jorden” blev dessutom uppmuntrade av att få lyssna till rapporter om att fred är något som åtnjuts och främjas jorden runt.
I Främre Orienten
Så gott som dagligen innehåller tidningspressen meddelanden om våldsdåd i Främre Orienten och vittnesbörd om det djupt rotade hat som råder mellan araber och judar. Men är det alltid på det sättet?
En sammankomstdeltagare rapporterade att i Israel har några av judarna såväl som några av araberna tagit emot bibelns sanningar och blivit kristna ”bröder”. ”Det råder fullständig harmoni dem emellan”, förklarade han. ”Detta kom till synes på ett alldeles särskilt sätt under de kritiska dagarna under ’sexdagarskriget’ år 1967, när spänningen och misstron mellan de skilda grupperna nådde sin höjdpunkt.” Såsom det alltid förhåller sig med Jehovas vittnen var de fullständigt neutrala med avseende på kriget.
Om förhållandena under kriget sade han: ”Vi fortsatte vårt mötesprogram oavkortat, fast vi måste mörklägga Rikets sal, och de judiska och de arabiska bröderna kom tillsammans under hela kriget utan spår av den misstänksamhet eller misstro som präglade alla andra.”
Den uppriktiga kärlek som dessa kristna bröder hyser till varandra talades det också om i rapporten: ”Under striden ockuperade Israel områden som tidigare tillhört Jordanien, och vi visste att det fanns några bröder i dessa trakter. Så en dag, strax efter kriget, gav vi oss av för att söka reda på dem. En broder kände till en familj och trodde att han kunde hitta till deras hem. Jag skall aldrig glömma hur det kändes att köra över gränsen, som förut spärrats av taggtrådshinder, och fortsätta norrut från Jerusalem till staden Ramallah och se hur kriget härjat och förstört överallt. Husen stod öde längs hela vägen.
Slutligen fann vi det hus vi sökte, och när vi närmade oss det, undrade vi naturligtvis: ... ’Finns det några bröder här?’ Vi knackade på dörren, och efter en stund öppnades den försiktigt. Kan ni föreställa er hur vi kände det, när vi fann att tjugo vittnen var församlade där till veckans Vakttornsstudium? Vilket välkomnande vi fick!”
Norr om Israel ligger arablandet Libanon. Också där träder Jehovas vittnen upp för freden. Men deras erfarenheter i Libanon påminner om vad den bibliske psalmisten hade fått uppleva. Han skrev: ”Jag älskar frid; men då jag talar, vända de det till strid.” — Ps. 120:7, My.
Både muhammedanerna och de namnkristna i Libanon motstår Jehovas vittnen, fastän de också bekämpar varandra våldsamt. I små samhällen kan präster till exempel få skolbarn att kasta sten på vittnena då de är ute i sin förkunnargärning. Men Jehovas vittnen fortsätter med att främja freden. Två missionärer i en stad uthärdade till exempel fridsamt sådant våld i två år, innan de flyttade till ett annat distrikt. En sammankomstdeltagare berättade om den intressanta utgången av detta:
”På en områdessammankomst flera år senare kom en yngling, som nu var ett vittne, fram till de båda missionärerna och sade: ’Ni känner inte mig, men jag känner er. Ni brukade gå i tjänst i vårt samhälle, och jag tillhörde den barnskara som brukade kasta sten på er. Jag önskar att jag hade varit i sanningen då, så att jag hade kunnat följa med er i tjänsten i stället för att förfölja er.’”
Missionärernas fridsamma uppträdande hade gjort intryck på honom. Han är nu pionjär med särskilt uppdrag.
På ön Cypern, som ligger ute i Medelhavet ganska nära Libanon, befinner sig turkar och greker i ett nästan oupphörligt krigstillstånd. En del myndighetspersoner i världen menar att det inte går att komma till rätta med splittringen dem emellan. Men greker och turkar som blir Jehovas vittnen lever i fred med varandra. ”På grund av denna frid och enhet”, meddelade konventdeltagaren från Cypern, ”har Jehova Gud välsignat oss med god tillväxt.” Därpå återgav han en erfarenhet som belyser vilken verkan bibelns fredsbudskap kan ha.
”I en by”, sade han, ”bodde en känd revolutionär. Alla var rädda för honom, eftersom han var en verklig bråkmakare. På kvällarna brukade han ofta besöka barerna, och sedan han fått sig några drinkar brukade han dra sina revolvrar och skjuta sönder belysningen. Det var hans sätt att släcka ljuset. Men bibelns sanningar förändrade den här mannen. Ett bibelstudium sattes i gång med honom, och han började komma till den kristna församlingens möten. Han slutade bråka med sina bygrannar och blev i stället en fridsam man. Detta gjorde sådant intryck på folket i byn att de började tala väl om Jehovas vittnen.”
Fred i Afrika
Många människor föreställer sig att Afrika är ett av de områden på jorden där det råder strid och split mer än annorstädes. Revolution är ordningen för dagen. Men verklig, äkta fred åtnjuts av ett ständigt ökande antal människor där, ja, av bokstavligen tiotusentals afrikaner. Detta belystes av den rapport som avgavs vid den internationella sammankomsten ”Fred på jorden” av en deltagare som representerade Kongo (Kinshasa). Han sade:
”Det har rått krigstillstånd här under lång tid. Men det fridsamma kristna budskapet kan förvandla dem som har ett krigiskt sinne till fridsamma människor. Det kom till exempel en man till Kongo som frihetskämpe. I sitt hemland betraktades han som en farlig rebell, en som deltog i gerillaverksamhet. En missionär satte i gång studium med honom. Sex månader senare började han komma med på mötena. Ett år senare blev han döpt, och så småningom förordnades han till tjänare i den kristna församlingen.
Trots att han riskerade fängelsestraff, om han återvände hem, gjorde han likväl detta. Han for tillbaka tillsammans med sin kristna hustru för att predika bibelns budskap om fred för sitt eget folk. Vilken överraskning väntade honom inte, då han kom tillbaka! I stället för att bli satt i fängelse blev han väl mottagen av myndigheterna, som lät honom få tillbaka det förvärvsarbete han tidigare hade haft. Tjänstemännen hade hört att han hade blivit ett Jehovas vittne, och de visste att han inte längre utgjorde någon fara för regeringen utan att han nu var en fredens man.”
Grundvalen till att man kan åtnjuta fred
Varför kan Jehovas vittnen leva tillsammans i fred, medan andra människor så ofta hatar och bekämpar varandra? En erfarenhet från republiken Kongo (Brazzaville) kan ge oss svaret. En sammankomstdeltagare berättade:
”När ett Jehovas vittne nyligen gick med en bibel till sin köttslige bror, som satt i fängelse, frågade fängelseföreståndaren: ’Vad har din bror för religion?’
’Han är protestant’, sade vittnet.
’Varför sitter han inne?’ frågade föreståndaren.
’För att han gömt vapen’, svarade vittnet.
’Vad hade förre presidenten för religion?’ frågade föreståndaren vidare.
Vittnet visste svaret och sade att också han var protestant. Utan att veta att den person som han talade med var ett Jehovas vittne sade föreståndaren därpå: ’Bibeln tillhör inte protestanterna. Om den gjorde det, skulle inte vår förre president ha dödat så många människor, och din bror skulle inte ha haft några vapen i sin ägo. Den här boken är bara för Jehovas vittnen.’”
Ja, det står klart för många människor att bibeln är den bok som används av Jehovas vittnen framför alla andra. Och tack vare att Jehovas vittnen tillämpar det som de lär från denna bok, från Guds ord, kan de leva ett så fridsamt liv.
De förkunnar Guds budskap om fred
Eftersom Jehovas vittnen inser att bibeln utgör grundvalen för ett åtnjutande av verklig fred och förnöjsamhet, tar de nitiskt del i att förkunna dess budskap. För att kunna göra detta måste de ofta vidta betydande förändringar i livet. Vid den internationella sammankomsten ”Fred på jorden” i New York gav en konventdeltagare från Japan ett exempel på detta.
”I april 1969”, sade han, ”redogjorde golfspelarnas tidskrift Asahi på tre bildsidor för en välkänd professionell golfspelares nya sysselsättning. Den här unge mannen hade avstått från en strålande karriär inom sporten för att bli en ödmjuk heltidsförkunnare såsom ett Jehovas vittne.” Han insåg hur bråttom och angeläget det är att förkunna Guds budskap om fred, som han hade tagit emot.
En sjuttonårig flicka i Guatemala, som är ett vittne och som bor tillsammans med sin mor och styvfar, insåg också hur viktigt det är att man ägnar sig åt förkunnartjänsten på heltid. Men varifrån skulle hon kunna få ekonomiskt bistånd med tanke på att förtjänsterna är så små där i landet? En sammankomstdeltagare som representerade Guatemala berättade:
”Hon lärde känna sin rätte far för första gången. Och han blev glad över att få träffa henne och erbjöd henne generöst ett litet underhåll varje månad till uppehället, och tack vare detta kan hon nu ägna all sin tid åt att förkunna Guds ord.”
Är detta en säregen erfarenhet? undrar du kanske. Ja, det är det. Rapportören vid sammankomsten sade nämligen vidare: ”Det är inte så många unga flickor i heltidstjänst såsom Jehovas vittnen som får hjälp av sin far som också är katolsk präst.”
Ett vittnesbörd om den stora tillväxten i antalet personer som förkunnar Guds fredsbudskap utgör förhållandena på Filippinerna. Där nådde man för kort tid sedan rekordet 48.251 förkunnare. En konventdeltagare därifrån rapporterade: ”Under de åtta första månaderna av tjänsteåret 1969 (från september 1968 till april 1969) symboliserade 4.361 nya förkunnare sitt överlämnande genom vattendopet. Det är ett medeltal av 545 i månaden under den här perioden eller aderton om dagen!”
En konventdeltagare från Kongo (Kinshasa) meddelade att Jehovas vittnen där har ökat från 1.000 år 1960 till 11.518 i år. ”Vi hade nyligen en serie av åtta områdessammankomster”, tillade han, ”med ett sammanlagt antal närvarande om 26.000 personer, och vid åminnelsen av Kristi död var det mer än 39.000 närvarande.” Världen utöver var det under april 1.322.001 förkunnare av Guds fredsbudskap som var i verksamhet!
Den uppgift boken ”Sanningen” har fyllt
På sommaren 1968 gav Jehovas vittnen ut den första upplagan (på engelska) av den lilla bibelstudieboken Sanningen som leder till evigt liv. Den redogör på ett lättfattligt språk för de grundläggande lärorna i Guds sköna sanningsord, bibeln. Det har redan tryckts mer än sexton millioner exemplar av boken Sanningen på många språk! Den ene konventdeltagaren efter den andre vid sammankomsten ”Fred på jorden” berättade om de underbara resultat som den här publikationen ger, när det gäller att församla dem som verkligen älskar Gud och den fred som han lovar införa på jorden. En konventdeltagare från Canada sade till exempel:
”En intresserad man i Canada läste boken Sanningen tre gånger i snabb följd så snart han hade fått den. Innan vittnet hann komma på återbesök till honom, hade han begärt utträde ur den kyrka i kristenheten som han tillhört, hade krävt att hans barn skulle lämna en av ett religiöst system, driven skola och hade vidtagit andra förändringar i livet. När vittnet kom tillbaka, framställde den här fårlike mannen allra först frågan: ’Vad måste jag göra för att kunna bli döpt?’ Och han menade det verkligen!”
En konventdeltagare från England berättade: ”En av våra heltidsförkunnare placerade boken Sanningen till en ung katolsk kvinna. När hon gjorde återbesök följande vecka, fick hon veta att kvinnan hade läst ut boken samma dag hon fick den. Kvinnan sade till heltidsförkunnaren: ’Ni vet att vi lever i de yttersta dagarna, inte sant?’ Och sedan fortsatte hon att berätta om allt hon hade läst i boken, precis som om hon skulle vittna för vittnet.
Det ordnades med ett studium, och inom två veckor började hon komma med på mötena. Hon kom snabbt ut i tjänsten och blev döpt vid följande kretssammankomst. Hennes man började också studera, kom till mötena, tog del i tjänsten och var inställd på att låta döpa sig vid sammankomsten ’Fred på jorden’ i London.”
En liknande erfarenhet relaterades av en representant från Nya Zeeland. Han sade: ”Mot slutet av år 1968 påbörjades ett bibelstudium i boken Sanningen med ett ungt par. När de hade studerat igenom det tredje kapitlet, började de komma med på mötena. Efter femte kapitlet följde de med ut i tjänsten. När de kom till tionde kapitlet, satte mannen i gång ett eget bibelstudium med ett annat ungt par.
När detta senare studium pågått i tre månader, började också mannen i det huset regelbundet ta del i predikoverket. Inom sex månader efter det att det ursprungliga studiet kommit i gång tog alltså två gifta par del i att sprida Guds budskap om fred. Det första paret döptes i maj, och det andra planerade att låta döpa sig vid en av de internationella sammankomsterna ’Fred på jorden’ nu i år!”
I genomsnitt har 8.000 personer varje månad slutit sig till Jehovas vittnen och symboliserat sitt överlämnande åt Gud genom dop i vatten. Som en följd av detta åtnjuter de fred redan nu i sin gemenskap med sina medtroende ur alla raser och folkgrupper, och de ser fram mot Guds nya tingens ordning, då förblivande fred skall befästas jorden runt.