Varför blev Krönikeböckerna skrivna?
HAR du läst igenom hela bibeln? När du kom till Första Krönikeboken, kanske du inte fann mycket där som uppmuntrade dig till att fortsätta med läsningen. Du ställdes inför till synes oändliga rader av obekanta namn. Den historiska berättelsen, som i första hand berör händelser under kung Davids regering, börjar inte förrän i det tionde kapitlet. I Andra Krönikeboken fann du vidare att den historiska redogörelsen i huvudsak behandlade händelser från och med Davids son Salomos regering till och med ödeläggelsen av Juda och Jerusalem, en period som du redan hade läst om i Första och Andra Konungaboken.
Ja, du kanske undrade: ”Varför blev dessa uppgifter nedtecknade och bevarade i bibeln? Vad tjänar de egentligen för syfte?” För att finna svaret på dessa frågor måste vi begrunda det judiska folkets situation på den tid då Esra, en präst och skriftlärd, tecknade ned Första och Andra Krönikeboken.
Ungefär åtta decennier hade gått sedan en trogen judisk kvarleva återvänt från den babyloniska fångenskapen. Fångenskapen hade slitit sönder deras band med det förflutna. Det var alltså mycket som judarna behövde lära sig om sin historia för att undgå att upprepa sina förfäders katastrofala misstag. Särskilt viktigt var det att de lärde sig inse vilken viktig roll den sanna tillbedjan spelade. De behövde bli stärkta i sin trohet mot Jehova och i att uppfylla sina förbundsförpliktelser. Första och Andra Krönikeboken fyllde utomordentligt väl de återkomna flyktingarnas behov i dessa avseenden. Låt oss se hur!
Släkttavlorna länkade direkt samman judarna med deras tidigare historia. Dessa släkttavlor utgjorde en förutsättning för att man skulle kunna fastställa kunglig härstamning och familjernas arvsrätt. De uppenbarade också vilka som var bemyndigade att tjäna i templet såsom präster eller i andra ställningar. Den släkttavla som innehöll den kungliga släktlinjen var av särskilt värde, eftersom den skulle utgöra ett sätt att identifiera Messias.
Även om Första och Andra Krönikeboken omfattar samma period som behandlas i Första och Andra Konungaboken vilka skrevs av profeten Jeremia mer än ett sekel tidigare lägger denna senare historiska redogörelse större vikt vid tillbedjan i templet. Varför det? Är det därför att Esra, som var präst, var mer intresserad av tillbedjan i templet än profeten Jeremia? Nej. Jeremia var ju också präst. I stället var det så att Esra, liksom Jeremia, skrev under inspiration och i överensstämmelse med sina samtida medisraeliters behov. Judarna på den tiden behövde få uppmuntran till att fortsätta att upprätthålla den sanna tillbedjan som utövades i templet, och Första och Andra Krönikeboken tjänade på ett förträffligt sätt detta syfte.
Skildringen är så skriven att den belyser hur händelserna i Israels historia påverkades av härskarnas och deras undersåtars inställning till Jehova och hans rättfärdiga lag. Själva den historiska redogörelsen blir till undervisning. Den slår fast att troget fasthållande vid den sanna tillbedjan leder till välsignelser, medan det för med sig olycka, om man överger den sanna tillbedjan. Vilken kraftig tillskyndan var inte detta för judarna att undvika det handlingssätt som hade medfört katastrof för deras förfäder!
Vi i våra dagar kan också dra nytta av dessa historiska exempel, som tjänar till att uppmuntra oss till trohet mot Jehova. Genom att lojalt upprätthålla den sanna tillbedjan kan vi visa att syftet med Krönikeböckerna inte har gått oss förbi.