Frågor från läsekretsen
● Hur kunde människor som kallats till himmelskt liv få röna oförtjänt godhet i ”förbindelse med Kristus Jesus före tider av lång varaktighet”, som det anges i 2 Timoteus 1:9 (NW)? — USA.
Det skulle naturligtvis vara omöjligt för enskilda individer att få del av oförtjänt godhet många århundraden före sin födelse. Jehova Gud förutbestämde emellertid en klass av människor (men inte de enskilda individerna som skulle utgöra denna klass) att bli arvingar till ett himmelskt rike. Eftersom detta var hans uppsåt, var det så gott som genomfört, och det kunde följaktligen sägas att denna klass av människor hade fått oförtjänt godhet ”före tider av lång varaktighet”. Romarna 4:17 (NW) säger om Jehova: ”[Han] kallar de ting som inte är som om de vore.” Detta kan alltså vara ett sätt att se på saken.
Uttrycket ”före tider av lång varaktighet” avser tydligen en period av avsevärd, men inte fastställd, längd. Andra skriftställen gör det emellertid möjligt för oss att vara mer exakta angående den tid det här gäller. I sitt brev till Efesierna skrev aposteln Paulus: ”Han [Gud] utvalde oss i förening med honom före världens grundläggning [kataboleʹ], för att vi skulle vara heliga och utan vank inför honom i kärlek. Ty han förutbestämde oss till att genom Jesus Kristus adopteras såsom hans söner, enligt hans viljas goda behag. ... Vi [blev] också ... utsedda till arvingar, i det att vi blev förutbestämda enligt dens uppsåt, som verkar allting enligt det sätt som hans vilja tillråder.” — Ef. 1:4—11, NW.
Det grekiska ordet för ”grundläggning” (kataboleʹ), som förekommer i detta avsnitt, betyder bokstavligen ”att kasta eller lägga ned” och kan syfta på inplantandet av säd vid människans befruktning. I Hebréerna 11:11 (NW) återges faktiskt detta ord mycket passande ”befruktas med”. Vi läser: ”Genom tron fick också Sara själv kraft att befruktas med säd, till och med sedan hon hade kommit förbi åldersgränsen.” Detta har uppenbarligen avseende på hur Abraham ”kastade ned” mänsklig sädesvätska för att avla en son och hur Sara tog emot denna sädesvätska för att bli befruktad.
När det gäller ”världens grundläggning” förband Jesus Kristus denna händelse med Abel, i det han sade: ”På det att alla profeters blod, som är utgjutet från världens grundläggning, skall utkrävas av detta släkte, ifrån Abels blod intill Sakarias’ blod.” (Luk. 11:50, 51, Åk) Abel sägs alltså ha levat vid ”världens grundläggning”. Eftersom Abel var son till Adam och Eva, syftar uppenbarligen ”världens grundläggning” på den tid då de första människorna blev föräldrar till barn och därigenom frambringade en värld av människor. Det måste alltså ha varit efter det att Adam och Eva syndade, men innan barn föddes åt dem, som Jehova Gud beslutade att frambringa en klass av människor som skulle bli himmelska härskare tillsammans med hans Son. Detta var omkring 4.000 år innan Paulus skrev sitt brev till Timoteus och kunde därför mycket väl sägas vara ”före tider av lång varaktighet”.