Offentlig förklaring beträffande det gudomliga namnet

1. Vid vilket tillfälle blev en offentlig förklaring beträffande det gudomliga namnet framlagd för antagande runt om på jorden, och av vilka antogs den?

VI, GUDFRUKTIGA män och kvinnor, som har kommit tillsammans till ett allmänt konvent benämnt områdessammankomsten ”Det gudomliga namnet”, i denna dag, den 1971, känner oss stimulerade att avge denna offentliga förklaring, grundad på den Heliga skrift, riktad till folk av alla raser, hudfärger, nationaliteter och språk:

2. Vad skall komma från den som bär det gudomliga namnet? För vilka är detta namn av betydelse, och varför det?

² DET GUDOMLIGA NAMNET är egennamnet på Honom som är den ende från vilken en ny och rättfärdig ordning kan, måste och skall komma, en ordning smyckad med ett fridfullt paradis över hela jorden, lagom uppfylld av fullkomliga människor som lever tillsammans i kärlek och lycka och med vördnadsfull fruktan för det gudomliga namnet. Kännedomen om detta namn är av allra högsta betydelse för hela mänskligheten. Genom att åkalla detta namn i tro och med full tillförsikt skall de bli räddade undan evig utplåning, för att så kunna glädjas åt de ändlösa välsignelser som utgår från denne gudomlige Herre i hans utlovade nya ordning.

3. a) Vilken tillbörlig längtan har oräkneliga tusental av godhjärtade människor? b) Hur har de blivit bedragna av dem som spelat herrar över dem religiöst sett?

³ I denna tid har oräkneliga tusental av godhjärtade människor en uppriktig längtan efter att få veta vad det gudomliga namnet är och att få lära känna honom som det namnet tillhör, för att de skall komma i ett harmoniskt förhållande till honom och på så sätt insiktsfullt kunna dyrka och tjäna honom och få del av hans kärleksfulla ynnest. Dessa människor, med sådana tillbörliga önskningar i hjärtat, har blivit bedragna av sina religiösa ledare, som har spelat herrar över dem och hållit dem i andligt mörker, i det att de har hemlighållit det gudomliga namnet för dem och inte låtit dem få kännedom om detta namns frälsande kraft. Dessa prästerliga ledare inom den religiösa domän, vilken är känd som kristenheten, är i besittning av den inspirerade, heliga bok som uppenbarar det gudomliga namnet, och denna bok påvisar det oupplösliga sambandet mellan detta namn och det gudomliga uppsåtet att befria hela mänskligheten från den mänskliga ofullkomlighetens och den mänskliga förvillelsens förslavande herravälde och från dödens alla verkningar.

4. Var kan man tydligt se följderna av denna underlåtenhet, och vilket handlingssätt gentemot det gudomliga namnet har inte verkat till godo för kyrkfolket eller för hedningarna?

⁴ Följderna av denna allvarliga underlåtenhet från kyrkliga ledares sida kommer tydligt till uttryck i det jämmerliga religiösa tillståndet i kristenheten i våra dagar, som innebär att de hundratals religiösa sekter, som kallar sig kristna, gör lama, fåfänga ansträngningar att uppnå en viss religiös enhet jämsides med den sekteriska skiljaktigheten. Det går inte att förneka att de namnkristnas förkastande av det gudomliga namnet, nedvärderingen av detta namn, uppfattningen att det är utan någon som helst vikt och betydelse, som om det kunde ersättas med rätt och slätt opersonliga titlar —, att allt detta inte har samverkat till gagn för kristenhetens kyrkfolk eller till att detta heliga, gudomliga namn blivit upphöjt bland de ”hedniska” nationerna.

5. Vilken skymf är prästerskapen skyldiga till, och vilket räddningsarbete har i hög grad hämmats och hindrats?

⁵ Kristenhetens skilda prästerskap har tillfogat det gudomliga namnet en svår skymf. Därför att de har handlat så, har människornas räddning undan den förvirrade, stormiga, laglösa världens fördärvbringande kurs allvarligt hämmats och hindrats.

6. a) Vad har tänkande människor, på grund av alla bevis som framträtt sedan år 1914, föranletts att sluta sig till beträffande nationerna? b) Vad är det nationerna inte åkallar för att få räddning, och vad beror det på att de inte har någon tillit till det?

⁶ Alla de vittnesbörd som har hopat sig sedan det världsskakande året 1914 föranleder tänkande människor att dra den slutsatsen att alla nationer har kommit att följa en självmordskurs som ofelbart leder till utplåning av hela människosläktet. I sin vånda och förvirring åkallar inte nationerna det gudomliga namnet för att bli räddade undan de olycksbringande följderna av sina självrådiga gärningar. Inte ens de nationer som påstår sig vara efterföljare till Jesus Kristus, Guds Son, gör detta. Kristenhetens religiösa prästerskap har inte gett nationerna något rimligt skäl till att visa vördnad för det gudomliga namnet och för att sätta tillit till det såsom beteckning för den enda källan till liv och räddning. Nationerna har av prästerskapen hållits i okunnighet om denna enda källas välgörande uppsåt att införa en ändamålsenlig styrelse över hela jorden till att förmedla liv, lycka, välgång och frid till alla folk utan någon diskriminering, eftersom de alla utgör en enda stor mänsklig familj, alla är en enda kärleksfull Skapares jordiska barn. Vad har följden blivit?

7. Hur handlar nationerna som en följd härav med avseende på detta namn?

⁷ Inte nog med att alla nationer, också de som tillhör kristenheten, lever och verkar i okunnighet om det gudomliga namnet, utan de söker också fullfölja sina egna själviska, orealistiska planer i trots mot det gudomliga namnet.

8. Nära slutet på vad har nationerna nu kommit, och vad är tiden inne för?

⁸ Omkring fyra tusen två hundra år efter uppförandet av Babels torn i Mesopotamien har nu alla nationer närmat sig slutet på Guds tålamod och självbehärskning. Tiden är nu inne för Honom, vars namn har ignorerats och trotsats, att tala till de trotsiga nationerna, att komma dem att känna honom vid namn. Han är skyldig sig själv att göra detta.

9. Vilket uttalat uppsåt måste han handla i överensstämmelse med, var och hur många gånger finner vi detta uppsåt uttryckt, och vad går det ut på?

⁹ I förbindelse härmed måste han handla i överensstämmelse med sitt ofta på nytt uttalade uppsåt, ett uppsåt som har funnits på pränt nu i tre tusen fyra hundra åttiotre år, ja, ända sedan den tid då profeten Mose av Gud blev sänd att träda fram inför Egyptens härskare och krävde att denne Farao skulle låta Mose folk få sin frihet. I den Heliga skrift, från Andra Moseboken fram till den tjugonionde boken i bibeln, Joels profetia, finner vi mer än sjuttio gånger det gudomliga påståendet att individer, folk och nationer ”skall förnimma att jag är Jehova”. (Enligt Amerikanska standardöversättningen av bibeln)

10. Vad är alltså det gudomliga namnet? Vad måste Jehova göra beträffande det, när skall han göra det, och vad blir resultatet?

¹⁰ Vare sig nationerna, de så kallade kristna nationerna eller de så kallade hedniska nationerna, tycker om det eller inte, så är Jehova det gudomliga namnet, Guds namn. För sin egen skull och till människosläktets räddning måste Jehova själv träda upp och göra sitt namn känt på ett sådant sätt att det blir oförgänglig universell historia. När han gör detta, måste de trotsiga nationerna besegras och tillintetgöras i det stundande ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” i det skede för världens angelägenheter som kallas Harmageddon. (Uppenbarelseboken 16:14, 16, Nya Världens översättning) Den odödlige, allsmäktige Guden skall utgå ur denna strid hävdad och rättfärdigad såsom hela jordens och himmelens rättmätige Suverän. Hans namn, Jehova, skall krönas med odödlig ära.

11. Till att avge vilken varning uppreste Jehova Hesekiel, och vad hände med dem som trotsade hans namn under Jerusalems belägring och förstöring?

¹¹ På 600-talet före den vanliga tideräkningens början uppreste Jehova väktaren Hesekiel till att varna det forntida Jerusalem för den gudomliga krigföringens hotande ”svärd”, som skulle komma emot det på grund av dess vrånghet, dess blodskuld, dess politiska och religiösa förvillelse. Tusentals människor som trotsade det gudomliga namnet förgicks ömkligen vid belägringen och förstöringen av den religiösa huvudstaden, Jerusalem, under åren 609—607 f.v.t.

12. Hur skulle Jehova, under de nuvarande omständigheterna, inte handla enligt reglerna för sitt gudomliga tillvägagångssätt, men hur har han verkligen handlat enligt sina principer?

¹² En ännu allvarligare situation än den som uppstod i det forntida Jerusalem väntar nu kristenhetens nationer såväl som alla de icke-kristna nationerna i denna tid. Under de snarlika men mycket värre nuvarande omständigheterna skulle Jehova inte handla enligt reglerna för sitt gudomliga tillvägagångssätt, om han lät nationerna vara utan varning för vad som väntar dem, nämligen den gudomliga krigföringens ”svärd” i en sammandrabbning av sådan räckvidd som aldrig tidigare har förekommit i den mänskliga historien. Enligt sina principer har Jehova upprest sin nutida ”väktare”. Sedan 1919, året efter första världskrigets slut, har Jehovas ”väktare” under tidens snabba förlopp låtit varningen ljuda för allt fler och fler nationer.

13. Vem uppenbarar 1900-talets historia att denne ”väktare” är, och vad vittnar om att han har blivit hörd?

¹³ Nittonhundratalets historia uppenbarar att denne ”väktare” inte är en enskild människa av någon särskild ras eller nationalitet, utan att det är fråga om en skara av åt Gud överlämnade, döpta, med anden smorda kristna, nämligen den smorda kvarlevan av kristna vittnen för Jehova. Internationellt motstånd och världsvid förföljelse mot denna ”väktar”-klass vittnar om att denna ”väktar”-klass har hörts avge varningen runt om på jorden och att denna kristna skara har fullgjort den förutsagda uppgiften i den nutida uppfyllelsen av bibelns profetiska utsagor.

14. Vilka anser sig gynnade, då de är förbundna med denne ”väktare”, vad inser de är deras ovillkorliga skyldighet och plikt, och varför det?

¹⁴ Vi som utgör en ”stor skara” följeslagare till kvarlevan och dennas medvittnen för Jehova anser oss vara mycket gynnade, då vi får vara förbundna med denna ”väktar”-klass och förena oss med den i att alltmer vida omkring kungöra varningen för den gudomliga krigföringens ”svärd” som hänger såsom på en skör tråd över huvudet på alla raser, folk och nationer. Eftersom vi gjorts medvetna om denna hotfulla situation genom att vi studerat Jehovas profetiska ord och genom att vi gett akt på världshändelsernas utveckling, inser vi att det är vår ovillkorliga skyldighet och plikt att låta denna i rätt tid givna varning ljuda i lydnad för Guds befallning.

15. Trots vilken framtidsutsikt lyder de Gud såsom härskare, och av vad tvingas de till detta trogna handlingssätt?

¹⁵ Vi vet mycket väl att vi kommer att få röna ytterligare illvilja och förföljelse för att vi således lyder Gud såsom härskare mer än människor. Men vår kärlek till Jehova Gud och hans Son, Jesus Kristus, vår Herre, och den kärlek vi hyser till våra medmänniskor tvingar oss till detta trogna handlingssätt.

16. a) Vilken känsla har ett oräkneligt antal människor, och vilken hunger i hjärtat känner de samtidigt? b) Vad är det vi äger som kommer att fylla deras behov, vad är vi på grund av detta hågade att göra, och vad blir resultatet?

¹⁶ I likhet med vad vi själva en gång var är nu ett oräkneligt antal rättsinnade människor djupt bedrövade över vad som försiggår i denna fördärvade, anarkistiska, opålitliga värld, i synnerhet i den religiösa delen av den. De har en gnagande hunger i hjärtat; de önskar lära känna och komma i förbindelse med Honom som verkligen kan bevisa sig vara den som räddar och välsignar dem. Som kristna vittnen för Jehova är vi lyckliga över att kunna bekänna att vi äger detta som kommer att fylla deras andliga behov, tack vare Jehovas kärleksfulla godhet mot oss genom Jesus Kristus. Vi vågar inte, och vi är inte hågade, att behålla den livsfrälsande upplysningen från Jehova för oss själva; och därför skall vi fortsätta med att sprida ut bibelns ljus om det gudomliga namnet, Jehova, och hans utlovade rike med hans Messias, Jesus, som styresman. På detta kärleksfulla sätt skall vi hjälpa alla dessa sanningshungrande människor att identifiera sig såsom värdiga att bli skonade, när Jehovas ”svärd” hugger in på den nuvarande onda ordningen, så att de skall kunna överleva in i Jehovas nya ordning, där en paradisisk jord skall beredas såsom människans eviga hem under Guds rike med Jesus Kristus som konung.

17. Vilket beslut ger vi på nytt till känna, och för hur lång tid gäller det?

¹⁷ Vid detta tillfälle ger vi därför på nytt till känna vårt beslut att predika dessa goda nyheter om Riket intill dess att Gud, den Allsmäktige, fullgör sitt tillkännagivna beslut att ”nationerna skall förnimma att jag är Jehova”. — Hesekiel 39:7, Amerikanska standardöversättningen.