Frågor från läsekretsen

För närvarande ägnar man i Jehovas vittnens församlingar uppmärksamhet åt män som kan vara kvalificerade att tjäna såsom äldste och biträdande tjänare. I förbindelse därmed har följande frågor ställts:

● Måste minderåriga barn till en man, som blir rekommenderad, vara troende?

Ja, Titus 1:6 säger att mannen skall ha ”troende barn”. Detta betyder inte att sådana barn måste vara döpta, men alla tecken bör visa att de rättar sig efter sin fars vägledning i religiösa angelägenheter. Det finns emellertid länder där lagen gör det omöjligt för minderåriga barn att lämna en religion så länge hustrun håller fast vid den. Men även i ett sådant fall bör fadern sträva efter att göra vad han kan för att ge dem andlig undervisning, och andra bör kunna se att hans barn ger gensvar i den utsträckning som de av lagen uppställda gränserna medger.

● Vad betyder det att en man håller sina barn ”i underdånighet med allt allvar”? — 1 Tim. 3:4, NW.

Det betyder att barnen i sin underdånighet bör återspegla ett allvar som är tillbörligt för deras ålder och omständigheter. Deras underdånighet måste inbegripa religiösa angelägenheter, de viktigaste sidorna i en kristens liv. Det gensvar som en man får från sina barn på den undervisning han ger dem i Guds ord bör alltså rekommendera honom såsom en som kan hjälpa andra i församlingen att bringa sitt liv i överensstämmelse med Guds rättfärdiga krav.

● Vad menas med det som vi läser i Titus 1:6 (NW) om ”barn, vilka inte var beskyllda för utsvävningar och inte heller var oregerliga”?

Dessa ord, som ursprungligen skrevs på grekiska, har översatts på en del olika sätt, till exempel ”barn, som inte är kända för att vara sedeslösa eller självsvåldiga” (Hd) och ”barn, som icke äro beskyllda för liderlighet eller ohörsamhet”. (Åk) Barnen i den rekommenderade mannens hem bör alltså visa att de är undergivna sin far och att de uppför sig i överensstämmelse med Jehovas rättfärdiga lagar. De bör inte ha dåligt rykte i samhället och inte heller i församlingen. Barnens uppförande och vanor bör alltså inte ge någon grund till allvarligt tvivel om att mannen verkligen utövar sitt ledarskap på ett fast men ändå kärleksfullt sätt.

● Inverkar hustruns uppförande på om en man är kvalificerad att rekommenderas såsom äldste eller biträdande tjänare?

Hustrun är en del av en mans hus, och hennes uppförande gör att andra får ett gynnsamt eller ogynnsamt intryck av honom. Men i många länder har hon enligt lagen en sådan ställning som ofta begränsar vad mannen kan göra för att utöva kontroll över hennes uppförande, i synnerhet om hon inte har samma tro som mannen. Enligt lagen har han vanligen långt mindre myndighet över sin hustru än han har över sina barn. Så länge mannen utövar kontroll över sin hustrus uppförande i den utsträckning som lagen tillåter är han därför inte diskvalificerad, förutsatt att han fyller alla övriga krav som Skriften ställer upp. Han bör naturligtvis inte själv vara medskyldig till att hustrun uppför sig egensinnigt. Det viktiga är att mannen verkligen ”förestår sitt eget hus på ett förträffligt sätt”. — 1 Tim. 3:4, NW.

● Kan en person som varit ålagd prövotid som inte meddelats församlingen rekommenderas för förordnande såsom biträdande tjänare?

Beträffande biträdande tjänare säger 1 Timoteus 3:10 (NW): ”Må dessa också först prövas beträffande sin lämplighet, och må de sedan fungera som tjänare, då de är fria från anklagelse.” Att en person har bestått den prövotid som blivit föreskriven på grund av orätt handlingssätt innebär inte i sig självt att han är ”fri från anklagelse”. Det är inte förståndigt att alltför snart betro en sådan person med en ansvarig ställning. (1 Tim. 5:22) Det bör ha gått tillräcklig tid för att han skall ha haft tillfälle att ställa utom allt tvivel att han fullständigt återvunnit jämvikten efter den svaghet som kom till synes i hans orätta gärning eller handlingssätt. Under en tillräckligt lång tid sedan prövotiden upphävts bör han ha visat att han är hängiven rättfärdigheten och att han har äkta kärlek till Jehova och till hans folk. Andra bör kunna betrakta honom såsom ett gott föredöme i fråga om kristet uppförande. Om han verkligen har byggt upp ett gott anseende sedan han genomgått sin prövotid, kan man alltså begrunda möjligheten att rekommendera honom för förordnande, men inte såsom äldste, utan först såsom biträdande tjänare.