Bevara ostraffligheten när du ställs inför trosprov
”Betrakta det enbart som en glädje, ... när ni råkar ut för olika prövningar, då ni ju vet att denna er tros beprövade beskaffenhet verkar uthärdande.” — Jak. 1:2, 3, NW.
1. Vad är Satans främsta strävan, eftersom han inte kan övervinna Guds makt?
SATANS mål har alltid, varit att överlista människor och få dem att vända sig mot Gud. Detta var hans plan i begynnelsen, då han åstadkom att den första trogna människan blev dödad av sin bror, Kain. Denna strävan har fortsatt fram till vår tid. I gången tid har Guds gynnade folk, Israel, varit en särskild måltavla.
2. a) Vilket uppdrag gav Jehova åt Jeremia? Hur blev hans budskap mottaget? b) Vad hände med Jeremia, och vem kom till hans hjälp?
2 Under den allsmäktige Gudens tillsyn hade Jeremia i många år uppdraget att förkunna att Jerusalem skulle förstöras på grund av de ogärningar som begicks av folket sedan det gett efter för Satans ansträngningar. Detta budskap togs inte välvilligt emot av de israelitiska prästerna och av folket på hans tid. Jeremia befalldes att upphöra med sitt predikande. Men han föll inte undan för påtryckningarna. Kraftigare åtgärder vidtogs mot honom. Till och med då han var i fängsligt förvar uppmanade han folket att ge sig åt kaldéerna för att bli räddade till livet. Det var utan tvivel på grund av Satans inflytande som de nu tog ”Jeremia och kastade honom i konungasonen Malkias brunn på fängelsegården; de släppte Jeremia ditned med tåg. I brunnen var intet vatten, men dy, och Jeremia sjönk ned i dyn.” I denna stund tycktes Jeremias situation vara hopplös, men ändå förlorade han inte sin tro. En etiopisk eunuck och tjänare, Ebed-Melek, som var i kungens hus, kom till hans hjälp; han trädde fram för kung Sidkia till förmån för Jeremia och förklarade vad som hade hänt. Med kungens gillande räddade så Ebed-Melek Jeremia ur brunnen, och han gjorde det med största försiktighet för att inte skada Jeremia. (Jer. 38:6—16) Detta kan visa hur Jehova ger bistånd åt sina tjänare som bevarar ostraffligheten också under svår prövning och under dödshot. Till sist blev Jerusalem intaget och förstört alldeles som Jeremia hade profeterat. Den trogne Jeremia och hans medhjälpare och vän blev räddade.
Nationalismens inflytande under förkristen tid
3. Vad kräver regeringar gång på gång av de kristna, och vad är ofta resultatet?
3 Auktoritära regeringar såväl som regeringar av andra slag åsidosätter ofta enskilda människors rätt att fritt utöva sin gudsdyrkan i överensstämmelse med samvetet, och de gör detta genom egenmäktiga påbud som kräver lojalitet mot nationen. Sådana krav har ofta varit orsak till svår förföljelse, fängelsestraff och till och med död. Sådana metoder har använts under detta århundrade, men det finns också många exempel från äldre tider.
4. a) Vilket auktoritärt påbud lät Nebukadnessar verkställa? b) Vilket handlingssätt följde de trogna hebréerna? c) Vem ingrep till förmån för de tre hebréerna, och på vilket sätt gjorde han det?
4 Sådana omständigheter infogades på ett belysande sätt i historien under kung Nebukadnessars tid. Vi påminner oss hur han lät ställa upp den väldiga gyllene bildstoden, som var omkring trettio meter hög, på Duraslätten. Den skulle ägnas hängivenhet och tillbedjan, och det utfärdades ett påbud att när det hördes musik skulle alla falla ned och tillbedja bildstoden. Detta var i direkt strid med Guds bud att de inte skulle ”tillbedja” eller falla ned för någon bild eller någonting som liknade någonting i himlarna, på jorden eller i vattnen under jorden. Om de gjorde någonting sådant, skulle de själva och deras avkomlingar i tredje och fjärde led drabbas av straff från Jehova. (2 Mos. 20:4—6) När musiken hördes kastade sig alla de närvarande ned på marken — utom dessa tre framstående, trogna judar: Sadrak, Mesak och Abed-Nego. När kungen fick sin uppmärksamhet riktad på detta, väcktes hans raseri, och därpå fick de ytterligare en möjlighet att falla ned eller kompromissa. Musiken skulle spelas igen, och alla skulle då få befallning att falla ned. Detta försök var lika fåfängt som det första, eftersom dessa män, till och med då de hotades med att bli kastade i den brinnande ugnen, inte bröt sin ostrafflighet i fråga om att ägna sann tillbedjan åt Jehova och bara åt honom. (Dan. 3:1, 5, 6, 16—19) De insåg att deras liv var i fara om de skulle kastas i den brinnande ugnen, men de sade ändå oförskräckt till Nebukadnessar att de inte skulle falla ned för den gyllene bildstoden. De förklarade att deras Gud kunde rädda dem och att om han inte gjorde det så skulle de ändå inte visa vördnad för denna bildstod. Skildringen visar att de män som kastade dessa tre in i den brinnande ugnen blev brända till döds, medan man inte ens kunde känna lukten av något bränt på de tre hebreiska männen, som bevarade sin ostrafflighet. — Dan. 3:27.
5. Vilket prov som gällde lojalitet ställdes Daniel på? Vad blev slutresultatet?
5 Profeten Daniel sattes likaså på prov på grund av att det var hans sed att tre gånger varje dag bedja vid ett fönster i riktning mot Jerusalem. Några av furstarna och satraperna under Darius hade illasinnat låtit utfärda ett påbud som stadgade att ingen under trettio dagar fick tillbedja eller vända sig i bön till någon annan gud än kungen. Detta påbud bekräftades genom kungens ring. Anklagelsens finger riktades naturligtvis genast mot Daniel på grund av att han fortsatte att ha för sed att bedja till den sanne Guden, Jehova. Vemhelst som ertappades med att överträda påbudet skulle straffas genom att kastas i lejongropen. Daniel förblev lojal, och vi ser hur Jehova trofast kom till hans hjälp genom att tillsluta lejonens gap. Vedergällningen kom naturligtvis också i detta fall, och det skedde på så sätt att de män som hade kommit med sådana anklagelser, att Daniel hade blivit kastad för lejonen, själva blev tillintetgjorda av lejon. — Dan. 6:4—11, 20—28.
6. Vilka andra möjligheter att kompromissa erbjöds Daniel och hans tre kamrater, och hur reagerade de?
6 Detta var inte det första provet för dessa trogna tjänare, eftersom de tidigare hade inbjudits att leva i lyx, dricka vin och äta särskild mat som man njöt av i det palats där de hade blivit placerade. Deras ståndpunkt som återges i Daniel 1:8 var orubblig: ”Daniel lät sig angeläget vara att icke orena sig med konungens mat [som inte var tillåten i den israelitiska lagen] eller med vinet som denne drack av; och han bad överste hovmannen, att han icke skulle nödgas orena sig.” Han begärde: ”Låt giva oss grönsaker att äta och vatten att dricka.” — Dan. 1:12.
7. Vilken behandling utsattes många av de förkristna trogna tjänarna för på grund av att de bevarade ostraffligheten?
7 Många andra förkristna tjänare åt den allsmäktige Guden har blivit satta på prov på liknande sätt. Somliga har dödats och andra har svårt misshandlats, och många trogna människor i forntiden ”blev torterade, eftersom de inte ville ta emot befrielse genom någon lösen, ... andra fick sin provsättning genom begabberi och gisselslag, och i sanning mer än så, genom bojor och fängelse. De blev stenade, ... satta på prov, ... söndersågade, de dog genom att dräpas med svärd, ... utstod vedermöda och misshandel; och världen var dem inte värdig.” — Hebr. 11:35—38, NW.
De första kristnas tro satt på prov
8. Vilket var det viktigaste prov som Jesus Kristus blev satt på? Vem kom till hans hjälp?
8 Tänk vilket föredöme i fråga om att bevara ostraffligheten som Jehovas Son, Kristus Jesus, är! Han blev falskeligen anklagad av sin tids judiska religiösa ledare, som genom falska beskyllningar fick honom dödad för synder som han inte var skyldig till. När man blir anklagad för att ha gjort någonting som man inte är skyldig till, kan det medföra ett prov av allra svåraste slag, och vi ser att Jesus undergick detta och att det fick till följd att han dog på pålen. Han blev emellertid inte övergiven av Jehova, eftersom han på tredje dagen blev uppväckt till en hög, konungslig ställning i himmelen. — Apg. 10:40; 1 Kor. 15:4.
9. Vad skulle Jesu trogna efterföljare råka ut för, enligt vad Jesus sade till dem, och vilka bevis bekräftar hans förutsägelser?
9 Vi får veta att lärjungen inte är förmer än sin lärare och att en slav likaså inte är förmer än sin husbonde. (Matt. 10:24) Och Jesus sade till sina lärjungar: ”Hava de förföljt mig, så skola de ock förfölja eder; hava de hållit mitt ord, så skola de ock hålla edert.” ”Ja, den stund kommer, då var och en som dödar er skall inbilla sig att han har utfört en helig tjänst åt Gud.” (Joh. 15:20; 16:2, NW) Av detta råd och av andra visa råd som Jesus gav dem förstod de att deras tro skulle bli satt på liknande prov, när de fortsatte att predika budskapet om Guds rike. Sådan misshandel tillfogades dem inte bara av deras egen nation, judarna, utan också av de icke-judiska härskarna. Jakob var den förste av apostlarna som blev dödad, och han blev dödad av den icke-judiske kungen Herodes. ”Jakob, Johannes’ broder, lät han [Herodes] avrätta med svärd.” Han misshandlade andra också. ”Konung Herodes [lät] gripa och misshandla några av dem som hörde till församlingen.” Detta behagade emellertid judarna, och det heter: ”När han såg, att detta behagade judarna, fortsatte han och lät fasttaga också Petrus ... [och satte] honom i fängelse.” — Apg. 12:1—4.
10. Vem förutom apostlarna blev förföljd?
10 Det var inte bara apostlarna som blev förföljda; många av lärjungarna blev också förföljda. Stefanus var en av dem. Han var mycket frimodig när han sanningsenligt återgav fakta angående den falska gudsdyrkan som israeliterna hade utövat och den som de utövade vid den tiden. Han sade till dem som var närvarande: ”Edra fäder ... hava ju dräpt dem som förkunnade, att den Rättfärdige skulle komma, han som I själva nu haven förrått och dräpt. ... När de hörde detta, blevo de mycket förbittrade i sina hjärtan och beto sina tänder samman mot honom. Då skriade de med hög röst och höllo för sina öron och stormade alla på en gång emot honom ... och stenade honom. Och ... [sedan] avsomnade han.” — Apg. 7:52, 54, 57—60.
11. Upphörde Paulus att predika på grund av att han blev satt i fängelse?
11 Aposteln Paulus befann sig i fängelse för att han höll fast vid sin ostrafflighet inför Gud, men detta gjorde inte att han upphörde att predika. Under sin första fängelsetid i Rom tog han ”vänligt emot alla, som kom in till honom, och predikade Guds rike för dem och förkunnade det som angår Herren Jesus Kristus med den största dristighet i att tala ut, utan något hinder”. (Apg. 28:30, 31, NW) I sitt sista brev, som han skrev under sin andra fängelsetid i Rom medan han stod inför att bli avrättad, gav han förmaningar till att vara trogen.
Kristna under 1900-talet
12, 13. a) Vad skulle hända under 1900-talet, enligt vad Jesus förutsade? b) Vad har hänt med kristna som bevarat ostraffligheten?
12 Jesus förutsade att det under 1900-talet skulle predikas goda nyheter om avslutningen på ”tingens ordning”. Hans varning till sina efterföljare i de ”yttersta dagarna” underrättade dem om vad de kunde förvänta: ”Ni skall bli föremål för hat från alla nationer för mitt namns skull.” ”Men det är den som har uthärdat intill slutet som skall bli frälst. Och dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” — Matt. 24:9, 13, 14, NW.
13 Det finns människor som bevarar ostraffligheten och vägrar att kompromissa i fråga om sin lojalitet mot Jehova, men de som tillhör denna tingens ordning och underkastar sig de nationalistiska kraven blir ursinniga, när de försöker förmå de kristna att bryta sitt förbund med den allsmäktige Guden. Kristenheten har förenat sig med nationerna i dessa ansträngningar. Under första världskriget befann sig många av Jehovas vittnen (”bibelforskarna”) i fängelse på grund av att de inte anslöt sig till nationernas väpnade styrkor. Under de femtio senaste åren och ännu längre har Jehovas vittnen nästan hela tiden blivit förföljda i den ena eller andra delen av världen. Under andra världskriget var förföljelsen ytterst svår. Många tusen unga män blev inspärrade på grund av att de var förkunnare och på grund av att de i lydnad för Guds lag orubbligt vägrade att döda andra.
14. a) Vad förklarade Hitler beträffande Jehovas vittnen? b) Beskriv vad som hände en kristen förkunnare som inte gav efter för den grymma behandling nazisterna utsatte honom för.
14 Under nazistregimen blev Jehovas vittnen grymt förföljda av Hitler och hans stormtrupper. Ja, Hitler förklarade att Jehovas vittnen måste utrotas. Därför blev också förföljelsen ytterligt grym och krävde orubblig tro av de kristna förkunnarna. En av dessa, Robert A. Winkler, hade gripits och förts till koncentrationslägret. Han blev för en kort tid frisläppt som en ”märkt” man, eftersom hela Gestapo hade hans bild. Senare greps han på nytt och erbjöds möjlighet att samarbeta med polisen genom att tala om var hans hustru och ledarna för församlingen befann sig. Svaret var NEJ. Därpå blev han obarmhärtigt slagen till dess han förlorade medvetandet. Detta upprepades flera gånger. Eftersom de inte kunde bryta hans ostrafflighet, fastän de slog ut hans tänder och misshandlade honom till oigenkännlighet, blev han placerad i en mörk cell. En av de civilklädda polismän som hade fört honom till Gestapo kom till honom och frågade: ”Är ni herr Winkler?” Han svarade: ”Ja.” Denne gestapoagent fick en chock när han förstod hur brutal behandlingen varit. Kort därefter var det en fångvaktare som visade en viss omtanke och frågade om han kunde göra någonting för honom. ”Skulle ni vilja vara snäll och skaffa mig en bibel?” frågade han. Litet senare kastades en bibel in i hans cell varefter dörren genast låstes igen. Han hade det som han behövde: Guds ord. Bön till Jehova gav honom kraft, så att han kunde förbli orubblig för Jehova oberoende av vad som hände med honom. I dag tjänar denne man fortfarande Jehova troget och lojalt, och han är lycklig över att han kunde stå fast under den svåraste provsättningen för hans tro.
15. Vilka uppmuntrande och stimulerande ord yttrade en dömd kristen förkunnare till andra, då han lämnade rättssalen?
15 I ett annat fall hade ett av Jehovas vittnen dömts till döden på grund av sin trohet mot Gud. När vakterna förde ut honom ur rättssalen, uppmanade han de andra vittnena att vara vid gott mod. Vilken uppmuntran och stimulans för de övriga närvarande!
16. Beskriv vad som hände en kristen förkunnare i Quebec på grund av att han fortsatte sitt predikoverk.
16 Svår förföljelse drabbade vittnena i Quebec i Canada. En förkunnare blev gripen 103 gånger och avtjänade flera fängelsestraff förutom att han blev fysiskt misshandlad, och allt detta skedde enbart på grund av att han vägrade att upphöra med sin förkunnartjänst från dörr till dörr. Många andra fick lida på liknande sätt. Men genom att man hela tiden bevarade ostraffligheten vann man med tiden seger i Högsta domstolen i Canada. Där det för tjugofem eller trettio år sedan fanns bara en handfull vittnen finns det nu tusentals vittnen.
17. Vilka grymma lidanden har vittnen som bevarat ostraffligheten utsatts för bakom järnridån?
17 Tidigare blev Jehovas vittnen förföljda under nazistregimen, och nu får de lida på liknande sätt på andra sidan järnridån, där kommunisterna har gjort bruk av svår förföljelse för att bryta deras ostrafflighet. I många fall händer det att de som bemödar sig om att bevara sin trohet ställs inför domstolar som består av arbetskamrater, och där hotar man dem med att de skall mista arbete, förmåner, hem, pension osv., om de inte offentligt avsvär sig sin religion. De har försvarat sin ståndpunkt, och somliga har sänts till tvångsarbetsläger. I många av dessa läger finns det grupper av vittnen som blir mycket illa behandlade, ja, sämre behandlade än djur. En del av dem som är inspärrade har redan avtjänat långa straff i Hitlers koncentrationsläger, och nu får de lida fångenskap i ytterligare många år under kommunisterna. Men deras tro är stark, och de kommer inte att kompromissa i fråga om sin ostrafflighet inför Gud.
18. Vad har hänt med kristna förkunnare i Afrika?
18 Nationalismen medförde för några år sedan omfattande förföljelse mot Jehovas vittnen i Afrika, och många blev svårt misshandlade. På senare tid har Jehovas vittnens verksamhet förbjudits i en del afrikanska länder. Det är inte heller nog med att deras verksamhet har blivit förbjuden på grund av att de inte velat gå in i ett politiskt parti och bära ett partikort; pöbelhopar har misshandlat dem och våldtagit många kvinnor och utsatt dem för omoraliska smädelser. Men också här var ledarna ur stånd att bryta dessa sanna kristnas ostrafflighet.
Andra försök att bryta ostraffligheten
19. Hur har andra ställts inför trosprov?
19 Många gånger möter man en del av de svåraste prövningarna i sitt eget hem på grund av smädelser från andra familjemedlemmar, som förlöjligar och hånar en för att förmå en att sluta upp att vara ett av Jehovas vittnen.
20. Vad hände i Tyskland sedan några av de förföljda kristna blivit frigivna från fånglägren?
20 Jehovas vittnen genomgick under nazismen prövningar av den svåraste förföljelse i koncentrationsläger, men det har också blivit känt att många av dem, när de fått frihet för att återvända till sin hemstad eller kanske andra platser för att söka arbete, har blivit överlistade och insnärjda av materialismens lockelser. Av detta kan vi förstå att djävulen kanske inte är i stånd att underkuva de kristna genom förföljelse men att han ändå kan få framgång med sina försåtliga medel att bryta ostraffligheten med. Somliga kan ha stått emot prövningar i form av smädelser, men sedan kan de ändå ha fallit offer för sina egna passioner och begått otukt och äktenskapsbrott, som gjort det nödvändigt att avlägsna dem ur Jehovas organisation.
21. Vad inträffade i den första församlingen? Varför bör inte vår tro rubbas, när liknande situationer uppstår nu?
21 I själva verket är det många som av olika orsaker har fallit vid sidan av vägen, och sådant inträffade också under den första kyrkans tid. Paulus riktar vår uppmärksamhet på detta i sitt andra brev till Timoteus, där vi läser: ”Ty Demas har övergett mig, eftersom han älskade den närvarande tingens ordning.” Paulus varnade för en annan person som begick oförrätter: ”Alexander, kopparsmeden, begick många oförrätter mot mig — Jehova kommer att vedergälla honom efter hans gärningar —, och var också du på din vakt mot honom, ty han motstod våra ord i ytterlig grad.” (2 Tim. 4:10, 14, 15, NW) Följaktligen var det för nitton hundra år sedan en del kristna som inte fortsatte i sin kurs i trofasthet, och vi kan förvänta att somliga skall handla på samma sätt nu, eftersom det har förutsagts. Bör vi då låta vår tro rubbas? Nej, vi vet ju att Jehova kommer att avlägsna dem som syndar.
22. a) Vad har vi sett inträffa mycket snabbt, sådant som bör göra oss vakna för att vi inte kan undgå en del svåra prövningar? b) På vilket sätt var Paulus ett föredöme, och hur bör hans handlingssätt vara till nytta för oss?
22 Av samma skäl bör vi inte mena att vi oskadda kan gå igenom de prövningar vi har framför oss. Många kan behöva uthärda orättvisor och svårigheter alldeles som somliga har gjort det i det förflutna. Vi lägger märke till att nationalismen har flammat upp i många fall och fått till följd svår förföljelse nästan från den ena dagen till den andra utan någon varning. Genom att ta på oss ett bröstharnesk av andligt pansar kan vi stå emot motståndarens projektiler. Vi kan förvänta smädelser av alla slag, alldeles som Kristus Jesus talar om för oss. ”’Deras smädelser som smädade dig har fallit över mig’ ... för att vi genom uthärdande och genom trösten från Skrifterna måtte ha hopp. Må nu den Gud, som skänker uthärdande och tröst, förläna er att bland er ha samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade.” (Rom. 15:3—5, NW) Vi kan också komma ihåg att Paulus gav särskilda råd om uthärdande när han skrev sitt andra brev till korintierna: ”Vi anbefaller oss på alla sätt såsom Guds tjänare, genom att vi uthärdar mycket, genom vedermödor, genom nödlägen, genom svårigheter, genom hugg och slag, genom fängelser, genom tumult, genom hårda arbeten, genom sömnlösa nätter, genom de gånger vi varit utan mat.” (2 Kor. 6:4, 5, NW) Det krävs en hel del uppmuntran för att vi i våra sinnen skall bygga upp kraft till att uthärda.
Hur man bevarar ostraffligheten
23. Vad bör vi mena om det överlåtelselöfte vi har gett Jehova?
23 Somliga har underlåtit att leva enligt de överlåtelselöften de gett Jehova. Sedan vi har fattat ett beslut att överlämna vårt liv åt att göra Jehovas vilja kan vi inte vända tillbaka. Jehova väntar med rätta att vi skall infria våra löften. (Pred. 5:3—5) De som avsiktligt och med berått mod är trolösa mot sina åtaganden inför Jehova förtjänar döden.
24, 25. a) Från vilket håll kan vi förvänta angrepp? Varför det? b) Hur bör vi reagera också om vi ställs inför ett kritiskt prov där vårt liv står på spel?
24 Vi måste komma ihåg att Satan är de sanna kristnas store fiende, och han har en stark organisation som är inriktad på att förgöra all tro på Jehova. Vi bör också vara medvetna om att hela världen är i djävulens våld, och han är denna tingens ordnings gud och har förblindat de icke troendes sinnen. — 2 Kor. 4:4.
25 Eftersom han har hela världen under sig, använder han all sin ondska och kraft för att leda sina jordiska stridskrafter. Han gör detta likt ett rytande lejon som skrämmer sitt byte, alldeles som Petrus skrev: ”Er vedersakare, djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker uppsluka någon.” Denne någon kan vara du, en uppriktig kristen som är hängiven Jehova. Petrus varnar vidare: ”Fatta posto emot honom, fasta i tron, i det ni vet att samma ting i fråga om lidanden fullbordas i hela sammanslutningen av edra bröder i världen.” (1 Petr. 5:8, 9, NW) Låt inte detta skrämma dig eller förmå dig att dra dig undan. Detta skulle vara fegt och till och med vara detsamma som självmord, och att handla så gör en inte kvalificerad att leva i Guds rike. (Upp. 21:8) I motsats härtill bör du ha den sinnesinställning som Jesus påminde om i Uppenbarelseboken 2:10: ”Frukta icke för det som du skall få lida. Se, djävulen skall kasta somliga av eder i fängelse, för att I skolen sättas på prov. ... Var trogen intill döden, så skall jag giva dig livets krona.”