Vilka är det som gör lärjungar?

MÅNGA religionssamfund gör anspråk på att vara kristna. Är de alla det? Hur kan vi veta det? Ett sätt att få reda på det är att undersöka om de gör lärjungar.

En kristen är en efterföljare till Jesus Kristus. Att vara hans efterföljare betyder att vara inte bara troende, utan efterliknare. Från tiden för sitt dop fram till sin död använde Jesus mycket av sin tid till att predika de goda nyheterna om Guds rike och undervisa om det. Han kallades i själva verket ”lärare”. (Joh. 13:13; Matt. 23:8; NW; Åk) Han kallas också ”det trogna och sanna vittnet”, eftersom han troget vittnar om sin Faders vilja och uppsåt. — Upp. 3:14, NW; Joh. 18:37; 1 Tim. 6:13.

Jesus befallde sina lärjungar att göra alldeles som han gjorde. Innan han for upp till himmelen sade han till dem: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, ... och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” Han sade ytterligare till dem: ”Ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och intill jordens avlägsnaste del.” — Matt. 28:19, 20; Apg. 1:8; NW.

Utan sådant vittnande finns det i själva verket ingen frälsning för de kristna. Aposteln Paulus visar tydligt detta, när han säger: ”Med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen förkunnar man offentligen till frälsning.” Jesus framhöll samma sak, då han sade att han inför sin Fader i himmelen skulle kännas vid bara dem som hade bekänt honom inför människor på jorden. — Rom. 10:10, NW; Matt. 10:32, 33.

I allmänhet erkänner kyrkliga ledare att den kristne har förpliktelsen att vittna och göra lärjungar. Den välkände baptistpredikanten Billy Graham erkänner: ”Vi borde alla vara vittnen för Kristus.” Präster och predikanter i andra religiösa samfund har ofta uttryckt sig på liknande sätt. Men hurudan är den verkliga situationen inom kyrkosamfunden?

Vittnar kyrkomedlemmar i allmänhet för Gud och hans Son, och gör de lärjungar genom att undervisa andra alldeles som Jesus sade att hans efterföljare skulle göra? Hur är det med dig? Har din präst eller pastor uppmuntrat dig att göra detta? Har han eller ditt kyrkosamfund undervisat dig och gjort dig beredd att fullgöra detta uppdrag att predika och undervisa?

Vad skulle du säga, om du skulle vittna för andra? Hur skulle du ta itu med att göra kristna lärjungar av andra? Försöker du vittna om de goda nyheterna för dina grannar eller arbetskamrater? I själva verket är det mycket få av dem som bekänner sig vara kristna som gör detta. Det är utan tvivel detta som är orsaken till att det i boken What Americans Believe and How They Worship (Vad amerikanerna tror och hur de utövar sin gudsdyrkan, 1962) framhålls: ”Stanley Jones var oroande nära sanningen, när han framhöll att den nutida kyrkan i högre grad är ett fält för evangelisering än en kraft till evangelisering.” Varför förhåller det sig så?

Många kyrkomedlemmar erkänner öppet att de inte känner sig rustade att göra lärjungar. Många andra har helt enkelt aldrig känt det så att deras kyrka förväntat detta av dem. Ändå är Kristi Jesu egna ord, som framhåller detta uppdrag för hans efterföljare, så tydliga att de inte kan missförstås. Och det finns människor i vår tid som gör just det som han gav anvisning om och gör det som en enad skara. Begrunda några av de kommentarer som religiösa ledare gett och som visar att det är så.

I en av Danmarks främsta dagstidningar, Berlingske Tidende (9 augusti 1969), hette det i en ledare: ”Man skulle för den delen kunna önska att folkkyrkan ville arbeta bara hälften så nitiskt med att sprida upplysning om vad kristendom är som [Jehovas] vittnen med förkunnelsen” av sina trosuppfattningar. Och en framstående protestantisk pastor i Brooklyn sade till sin församling: ”Jag beundrar vittnena för att de talar om sin religion. ... Vi hänger oss åt en tystnadens sammansvärjning. Religion är det enda som vi aldrig talar om. ... Vittnena ger varje dag bevis för sin tro, muntliga bevis. De talar frimodigt.”

Den katolske prästen och redaktören J. B. Sheerin skrev en gång att vittnena ”är en utmaning för oss katoliker”. Varför det? Därför att ”de tar vissa drag av den sanna religionen och praktiserar dem helt och fullt, medan vi katoliker försummar dessa drag i vår religion”. Efter att ha beskrivit vittnenas nitälskan frågade han: ”Har ni hört talas om något katolskt konvent, vars medlemmar steg upp tidigt på morgonen för att dela ut katolska broschyrer på konventstadens gator?”

Du kan få höra att det finns mer än en och en halv million Jehovas vittnen över hela världen, men det betyder inte att så många människor kommer tillsammans med dem vid deras möten. Nej, det betyder att just så många vittnen tog del i att predika de goda nyheterna om Guds rike och göra lärjungar varje månad under ”tjänsteåret” 1970—1971. Jehovas vittnen räknar som vittnen bara dem som verkligen bär vittnesbörd!

Det medges att det är inte lätt att vittna om Gud och om Kristus och om deras rike i en gudlös och ond värld. Det finns sådana som bespottar och förlöjligar detta och som absolut vägrar att lyssna till någonting som har med Gud och bibeln att göra. Dessutom finns det somliga som har stängt till öronen och sinnet för varje annat religiöst budskap än det som kommer från deras egen kyrka. De har ärvt sin religion från sina föräldrar utan att överväga saken, och de tycker inte om att bli störda av någon som ber dem tänka över varför de tror som de gör. Det innebär alltså ett prov för ens tro att vara en sann efterföljare till Jesus och bära vittnesbörd som han gjorde.

Hur kommer det sig att Jehovas kristna vittnen kan utföra detta ihärdiga arbete, som andra ryggar tillbaka för? Det beror på att de har insikt i Guds ord och är rustade för denna förkunnartjänst. De har lärt känna Jehova Gud och älskar honom av hela sitt hjärta, hela sin själ, hela sitt sinne och hela sin kraft, och de älskar också sin nästa alldeles som de älskar sig själva. Av ren tacksamhet mot sin himmelske Fader och av osjälviskt intresse för sina medmänniskor tar de del i arbetet att göra lärjungar. — Mark. 12:29—31.

För att på rätt sätt kunna vittna om Gud och Kristus, göra det med förstånd, uthållighet och mod, kommer Jehovas kristna vittnen tillsammans till möten tre gånger i veckan. På dessa möten lär de sig förstå bibelns sanningar och se hur bibelns profetior uppfylls. De får också lära sig tillämpa bibelns principer i sitt liv och får anvisningar om hur de skall gå till väga när de vittnar för andra.

De går ut för att predika på söndagar och vid andra lämpliga tider, och nybörjare får hjälp av mera erfarna förkunnare. De kommer till människor med ett vänligt leende och försöker leda in de besökta på ett samtal om de nuvarande förhållandena och om människans behov av en bättre styrelse och om hur en sådan skall åstadkommas av Guds rike, det som Jesus talade om och som han lärde sina efterföljare att be om. Där de finner intresse erbjuder de biblisk litteratur, och sedan gör de återbesök i syfte att få i gång ett bibelstudium i hemmet. Gamla och unga, män och kvinnor och till och med barn tar del i denna verksamhet med att göra lärjungar.

Aposteln Paulus uppmanade de kristna i Korint: ”Bli mina efterliknare, såsom jag är Kristi.” Paulus tog aktivt del i att göra lärjungar och predika och undervisa offentligt såväl som att undervisa intresserade i deras hem. Eftersom aposteln Paulus var framstående såsom förkunnare och lärare, blir slutsatsen att alla som hörsammar hans maning likaså måste vara förkunnare och undervisare. Önskar du vara en sådan efterliknare av Jesus och av Paulus? — 1 Kor. 11:1, NW; Apg. 20:20.

Om din präst eller pastor inte gör dig rustad för detta och om ditt kyrkosamfund inte lär dig hur du skall vara ett vittne för Gud och Kristus, varför då inte komma till Jehovas kristna vittnens möten, där du kan finna sådana föredömen och sådan hjälp? Du är verkligen välkommen!